”Lyft upp era huvuden”
INGEN tidigare generation i människans historia har bevittnat så oroande världshändelser som vår generation har gjort. Varför kunde då Jesus säga, när han talade om denna speciella tid: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig”? — Luk. 21:28.
Det är tydligt att Jesus talade om att det finns en förblivande och tillfredsställande lösning på alla dessa oroliga förhållanden. Och vad är det för lösning? Visar till exempel sådana profetior som dem Jesus uttalade och många andra profetior i bibeln att denna befrielse skall komma genom mänskliga ansträngningar? Nej, inte alls.
Historien ger oss den bistra lärdomen att människor och nationer, hur allvarligt menade ansträngningar de än har gjort, helt enkelt inte kan ge mänskligheten verklig fred, trygghet och förblivande lycka. Deras kraftigaste bemödanden har förr eller senare slutat i ett misslyckande. Det finns därför inte någon biblisk profetia som talar om att människor undan för undan skall kunna fullkomna samhället genom sina egna strävanden.
Jesus förutsåg i stället att världsförhållandena skulle bli sämre och sämre ända till dess att hela denna tingens ordning hanns upp av vad han kallade en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matt. 24:21) Just nu håller händelserna över hela världen på att torna upp sig till den situationen.
Eftersom det förhåller sig så, varför kunde då Jesus vara så optimistisk? Därför att han visste att den kommande oförlikneliga omvälvningen i människans förhållanden skulle vara den sista. Den skulle bana vägen för en ny tingens ordning, en ordning som bibeln profetiskt kallar ”nya himlar och en ny jord”, i vilken ”rättfärdighet [skall] bo”. — 2 Petr. 3:13.
VARFÖR DRÖJER DET SÅ LÄNGE?
Men om det är Guds uppsåt att upprätta en ny rättfärdig ordning här på jorden, varför har han då låtit misär och svårigheter finnas i så många tusen år? En viktig orsak är den stridsfråga som väcktes, när det första människoparet beslöt att göra uppror mot Guds styre.
Våra första föräldrar ställdes inför påståendet att de, genom att göra sig oberoende av Gud, kunde bli ”såsom Gud” och förstå ”vad gott och ont är”. (1 Mos. 3:5) Eftersom de redan hade Guds lag som talade om vad som var gott och ont, visar sannolikt detta uttalande i 1 Moseboken 3:5 att vad människorna önskade var att själva få bestämma vad som skulle vara gott och ont. Vad våra första förfäder i praktiken valde att säga var att de inte behövde Guds vägledning i sina liv, att de själva framgångsrikt kunde sköta sina angelägenheter. — 5 Mos. 32:4, 5.
Varför skulle Gud tillåta detta? Därför att Gud skapade människor med moralisk handlingsfrihet, inte som robotar. Han skulle därför tillåta att de avvek från hans lagar för att bevisa, en gång för alla, om människor framgångsrikt kan styra sina angelägenheter oberoende av Gud eller inte.
Gud har varit mycket tålmodig och långmodig. Han har gett människor och deras styresmän alla möjligheter att bevisa sin förmåga eller oförmåga att styra. Under de tusentals år som förgått har alla upptänkliga mänskliga styrelseformer och samhällssystem prövats. Men historien, speciellt den som behandlar vår generation, bär vittnesbörd om att ingen av dessa former har gett mänskligheten förblivande välsignelser. Att nationerna har misslyckats med att åstadkomma verklig fred och förblivande trygghet, till och med i mindre områden på jorden, visar tydligt att människor inte framgångsrikt kan regera över varandra och vara oberoende av sin skapare.
Varför kan de inte det? Därför att människor inte skapades med den förmågan eller kapaciteten. I stället skapade Gud dem så att de var beroende av honom och hans lagar. (1 Mos. 2:16, 17) Han skapade dem med ett verkligt behov av att få hans vägledning. Om de skulle vika av från hans anordningar, skulle det bara resultera i skada, alldeles som det har visat sig under århundradenas lopp. Det är som när någon ignorerar lagarna för mental hälsa och förväntar att få vara mentalt frisk eller ignorerar behovet av närande föda och förväntar att få vara vid god hälsa eller ignorerar tyngdlagen och hoppar ut från en hög byggnad och förväntar att inte slå sig eller ständigt ignorerar trafiklagarna och förväntar att aldrig bli straffad.
Det har alltså klart blivit bevisat att det som Guds ord säger är sanning: ”Människans väg beror ej av henne, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg. Så tukta mig, HERRE [Jehova].” (Jer. 10:23, 24) Resultatet av att människor ignorerar Gud och hans vägar blir som bibeln säger: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” — Ords. 14:12.
Den historiska redogörelsen för vad människor och nationer har gjort under århundradena visar med all tydlighet att de inte förtjänar att styra denna vackra jord. Alldeles som en överdomare vid Kaliforniens högsta domstol sade: ”Om vi hade haft ett månadskontrakt för att bo här på jorden, skulle vi för länge sedan ha blivit vräkta.”
Även om vi inte har ett ”månadskontrakt”, så kommer ändå inte mänskligt styre oberoende av Gud att på något sätt få finnas till för all framtid här på jorden. Det existerar bara tillfälligtvis, under en begränsad tidsperiod. Och bibelns profetior visar att den tidsgränsen snart är uppnådd. Nu när resultaten av de olika mänskliga styrelseformerna har demonstrerats i tillräcklig utsträckning, är tiden inne för Gud att tillintetgöra denna otillfredsställande tingens ordning. Efter att ha röjt undan den, kommer han att införa en ny tingens ordning som han står bakom, en ordning som kommer att ge verklig och förblivande fred, med verklig trygghet och äkta lycka på jorden.
TILLINTETGÖRELSE AV DENNA VÄRLDSORDNING
Tillintetgörelsen av denna världsordning finns beskriven i Uppenbarelseboken i symboliska ordalag: ”Jag såg också en ängel som stod i solen, och han ropade med hög röst och sade till alla fåglarna som flyger i midhimlen: ’Kom hit, ni skall samlas till Guds stora kvällsmåltid för att äta köttstycken av kungar och köttstycken av militärbefälhavare och köttstycken av starka män och köttstycken av hästar och av dem som sitter på dem och köttstycken av alla, av fria såväl som av slavar och av små och stora.’” — Upp. 19:17, 18.
Detta kommer att vara kulmen på vad Jesus kallade en ”stor vedermöda, en sådan som inte har förekommit sedan världens början intill nu, nej, inte heller på nytt skall förekomma”. (Matt. 24:21) Guds himmelska styre under Jesus Kristus ”skall [därför] krossa och göra en ände på alla dessa andra riken [som nu existerar]” och kommer att upprätta en världsregering ”som aldrig i evighet skall förstöras”. — Dan. 2:44.
ÖVERLEVANDE
Det kommer att finnas överlevande i den kommande världskatastrofen, alldeles som det fanns överlevande, när den globala floden på Noas tid förstörde den fördärvade världen på den tiden. (2 Petr. 2:5) Guds ord säger: ”Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.” ”Det skall ske, att var och en som åkallar HERRENS namn, han skall varda frälst.” — Sef. 2:3; Joel 2:32.
Den sista boken i bibeln försäkrar oss också om att det kommer att finnas överlevande. De omtalas såsom ”en stor skara” som ”kommer ut ur den stora vedermödan”. Varför blir de bevarade? Därför att de, som profetian säger, ”ägnar honom [Gud] helig tjänst dag och natt”. — Upp. 7:9, 14, 15.
Just nu pågår församlandet av alla dem som kommer att få överleva, och de kommer från alla länder. Över hela jorden förs de människor som vill lära känna Guds uppsåt och som vill göra hans vilja samman till ett internationellt samhälle, vilket kommer att utgöra grundvalen i Guds kommande ”nya jord”. (2 Petr. 3:13) Till skillnad från nationerna i världen har de redan lärt sig att ”smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”. Genom att handla så har de redan nu uppfyllt profetian: ”Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.” — Jes. 2:2—4.
Medan nationerna som lever oberoende av Gud alltså sjunker allt djupare i sin nöd, pågår det storslagna församlandet av människor som skall ärva jorden under Guds rike i enlighet med Guds uppsåt. (Matt. 25:34) På grund av vad de nu får lära sig beträffande denna onda världsordnings nära förestående slut och den nya tingens ordning som står för dörren, betraktar de inte längre framtiden som mörk eller hopplös. I stället lyfter de upp sina huvuden, därför att deras befrielse närmar sig. (Luk. 21:28) De hyser stor tillförsikt för framtiden, därför att de med säkerhet vet, som bibeln säger, att: ”Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.” — Ords. 19:21.
[Bild på sidan 6]
”Jag såg också en ängel som stod i solen, och han ropade med hög röst och sade till alla fåglarna som flyger i midhimlen: ’Kom hit, ni skall samlas till Guds stora kvällsmåltid.’” — Upp. 19:17