”Förbliv vid dessa ting”

”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.’ — 1 Tim. 4:16, NW.

1. Vad är det enda verk som är någonting värt, och hur ådagalade Jesus och hans apostlar detta?

ATT göra Guds vilja och hålla fast vid detta handlingssätt är det enda verk som är någonting värt. På Jesu Kristi tid var det lätt att förstå, att denne lärare utförde ett verk som var värt att ägna sig åt. Han var vaken för sina tjänsteprivilegier. Han predikade de goda nyheterna om Jehovas rike. Han visste att detta var Guds vilja. Han höll fast vid sitt verk från den tid då han blev döpt i floden Jordan av Johannes och till sin död. Han predikade oavlåtligen. Han undervisade flitigt. Han botade de sjuka, vare sig det gällde fysisk eller psykisk sjukdom. Han fann många trogna judar, som skulle bli hans lärjungar. Han behöll sina tolv apostlar i sin omedelbara närhet och övade dem dagligen, och han visade dem hur de skulle hålla fast vid sitt av Gud givna arbete att predika de goda nyheterna om Riket. Dessa trogna judar spanade efter Messias, och nu hade de funnit honom i Kristus Jesus, och de stannade hos honom.

2, 3. a) Hur svarade Jesus den rike unge mannen som frågade honom vad gott han skulle göra för att få evigt liv? b) Vari låg den verkliga hemligheten med att vinna evigt liv, och varför rådde Jesus honom att sälja sina tillhörigheter?

² Det fanns många andra som såg och erkände Jesu hängivenhet för Jehova. En som vi särskilt lägger märke till var en rik man som sade: ”Lärare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?” (Matt. 19:16, NW) Hur många millioner människor har gjort samma fråga sedan dess? Att få leva är en så naturlig önskan. Man vill inte dö. Jesus hade ofta ådagalagt att han hade makt att ge människor ett rikare mått av liv. Han botade de sjuka, han öppnade de blindas ögon, han till och med uppväckte de döda från gravarna. Han talade om att evigt liv var inom räckhåll för människorna och sade att de lätt kunde få det, om de endast ville följa honom och leva i enlighet med hans läror. Den rike man, som vi här talar om, hade hållit de tio buden alltifrån sin ungdom, men hur skulle han kunna få det eviga liv som han önskade? Jesus sade till honom: ”Men om du vill ingå i livet, så håll buden beständigt.” (Matt. 19:17, NW) På frågan: ”Vilka?” svarade Jesus därpå: ” ’Jo, dessa: Du skall icke mörda; Du skall icke begå äktenskapsbrott; Du skall icke stjäla; Du skall icke bära falskt vittnesbörd; Hedra din fader och din moder; och Du skall älska din nästa såsom dig själv.’ Den unge mannen sade till honom: ’Jag har hållit allt detta; vad fattas mig ännu?’ Jesus sade till honom: ’Om du vill vara fullständig, så sälj dina tillhörigheter och giv åt de fattiga — och du skall få en skatt i himmelen — och kom, bliv min efterföljare.’ När den unge mannen hörde detta tal, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.” — Matt. 19:18—22, NW.

³ Denne bedrövade rike man fick denna uppmaning: ”Sälj dina tillhörigheter och giv åt de fattiga.” Vilket pris att betala för livet! Men är inte ens liv värt det? Det hörde emellertid mera till saken än bara detta. Hörde han vad den store läraren, som förkunnade Guds vilja, ytterligare sade: ”Bliv min efterföljare”? Detta var den verkliga hemligheten med att vinna evigt liv. Först och främst: låt dig inte nedtyngas av denna världens omsorger, så att du kan vandra lätt och fri i Jesu Kristi fotspår och predika de goda nyheterna om himmelriket. Om någon vore upptagen av att predika de goda nyheterna, så hade han säkert inte tid att ta vård om så många ägodelar som denne rike man hade. Varken då eller nu skulle en sann Kristi Jesu efterföljare kunna vara nedtyngd av så många av denna gamla världs omsorger. Om det då, för nitton hundra år sedan, var nödvändigt för den rike mannen att göra sig av med sina ägodelar och följa Kristus för att kunna vara en kristen, i hur mycket högre grad måste det då inte gälla nu att den som vill följa Kristus Jesus och arbeta för Riket måste göra sig fri från denna nuvarande livsförings bekymmer? Kristus är inte längre hos oss på jorden, så att han skulle kunna ge oss personliga råd, men Jehova Gud har sett till att de ord, som Jesus och hans trogna efterföljare talade, blev nedskrivna till förmaning och lärdom för oss, över vilka slutet på denna tingens ordning skulle komma.

4. Vad förväntar Kristus av sina efterföljare, när han kommer tillbaka ”såsom en tjuv”, och vad betyder detta för dem?

⁴ Skriften visar oss att Kristus har kommit för andra gången, i osynlig måtto, och när Jesus gav Uppenbarelsen åt Johannes, påpekade han att han, Kristus Jesus, också skulle komma såsom en tjuv strax före Guds, den Allsmäktiges, strid, som är känd under benämningen Harmageddon. Jesus förväntar att vid den tiden skall de som förklarat sig vara kristna vara i tjänst och vara vakna och hålla vakt, i det de fullgör det som hör till deras plikter i Rikets verk. Han har rätt att förvänta att de skall vandra i hans fotspår och vara detsamma som han rådde den rike mannen att vara, nämligen hans ”efterföljare”. Att vara en kristen är en heltidssysselsättning, det blir inga semesterperioder, inget ombyte av religion, ingen stunds paus. När någon verkligen går i Kristi Jesu fotspår, kommer han inte att ägna all sin tid åt livets affärsangelägenheter. Den kristne önskar behaga den som har kallat honom till att vara hans lärjunge, och detta betyder att han i första hand måste ägna uppmärksamhet åt Kristus och hans verk.

5. a) På vilket sätt illustrerar aposteln Paulus deras ställning, som är verksamma i Kristi tjänst? b) Vilka erfarenheter hade Paulus haft, som hjälpte honom att inse vad det betydde att vara soldat, och hur bör vi betrakta saken i denna tid?

⁵ Paulus uttryckte saken med stor tydlighet och kraft, när han sade att de kristna är anställda i Kristi tjänst som soldater. Alla kristna måste ha en odelad håg. De måste lita sig till och lyda den som har kallat dem att vara soldater. Då de ju är i Kristi tjänst och följer honom, finns det bara en sak de kan göra: ”Såsom en Kristi Jesu soldat av det rätta slaget bör du taga din del i att lida ont. Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter, på det att han må vinna dens godkännande, som har tagit honom i sin tjänst som soldat.” (2 Tim. 2:3, 4, NW) En Kristi Jesu soldat splittrar inte sina intressen och kan inte göra det. Han försöker inte driva ett affärsföretag i själviskt syfte och samtidigt vara soldat. När någon är lejd att vara soldat, så är detta hans arbete, och när någon har fått i uppgift att bevaka konungens intressen, så faller han inte i sömn. Den kristne stannar kvar i sin anvisade uppgift. Han är vaken för sina förpliktelser. Paulus, den forne Saulus från Tarsus, visste vad det betydde att vara soldat. När Saulus sändes ut för att förfölja de kristna, så hade han en uppgift och utförde den. Han verkställde de order han fått. När han blev omvänd till att vara en Kristi Jesu efterföljare och blev kallad Paulus, beslöt han sig också för att vara en soldat av det rätta slaget i den kristna hären och ikläda sig den fullständiga vapenrustning, som Gud tillhandahöll, samt lida vilka prövningar eller svårigheter som helst, som kunde uppstå på grund av hans ställning som soldat. Om man för att vara en kristen på Paulus’ tid nödvändigt måste vara en trogen och påpasslig soldat, så fordras förvisso ingenting mindre i våra dagar. Jesus framställde det så klart för den rike mannen: ”Sälj dina tillhörigheter ... bliv min efterföljare”, och Paulus gjorde det lika tydligt, när han sade: ”Ingen som tjänar såsom soldat låter sig insnärjas i livets affärsangelägenheter.” Hur bör alltså den som kallar sig kristen i denna tid se på saken? Inte annorlunda. Han bör förbli vid de ting som han har lärt, vara en ärlig efterföljare, inte en skrymtare.

Ingen ändring i kraven i denna tid

6. Vad kan sägas om Guds krav för vår tid, trots förändringarna i världens sätt att leva och dess religiösa sedvänjor, men vad lider kristenheten en sorglig brist på?

⁶ I denna tid måste en kristen vara lika trogen och hängiven sin kallelse till tjänst som Kristus var i fråga om sin kallelse och som apostlarna och de första kristna var i sin tur. Det är ingen skillnad i fordringarna på de kristna nu. De måste alltjämt förbli vakna och vara påpassliga i sin tjänstgöring och uppfylla sina förpliktelser. Det är sant att det ligger en lång tidrymd mellan Kristi tid och den nuvarande generationen, hela nitton hundra år. Sättet att leva har förändrats. Människors idéer och syn på saker och ting och deras seder och bruk är nu mycket annorlunda. Kristenheten har följt med sin tid och vill inte vara gammalmodig. Alltför många präster och predikanter i våra dagar har blivit ”modernister” och har förkastat bibeln; de säger t. ex. att berättelsen om Noa samt Adams och Evas skapelse bara är myter och att det inte var nödvändigt för frälsningen att Kristus skulle dö på tortyrpålen. Kristi Jesu och Kristi lärjungars enkla tro är en sak som fattas överallt i kristenheten. Men bibeln har inte förändrats sedan apostlarnas dagar. Guds vilja med avseende på den kristne har inte förändrats. Jehova är inte den som förändras. Hans sanning förblir för evigt! Så för att vara en kristen i våra dagar måste man vara, som Kristus sade, ”min efterföljare”. Paulus var det, men den rike mannen gick bort, bedrövad över sättet att bli det. Paulus talade om ett avfall, som skulle ske. Han sade: ”Emellertid säger det inspirerade uttalandet avgjort, att i senare tidsskeden några komma att avfalla från tron.” (1 Tim. 4:1, NW) Detta stora avfall från att gå i Kristi Jesu fotspår står nu i vår tid på sin höjdpunkt. Det var av stor vikt för Paulus att säga till de kristna på den tiden: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” Detta gäller i ännu högre grad nu. Ingen som bekänner sig vara en kristen kan skjuta Kristi läror åt sidan. Bibeln är Guds ord. Jesus trodde på det och levde i överensstämmelse med det. Envar som bekänner sig vara hans efterföljare måste ständigt ge akt på sig själv och på Kristi undervisning, så att han kan förbli vaken för sina privilegier i fråga om tjänst.

7. a) Vilket livsviktigt budskap skall nu predikas, och hur har kristenheten svikit i detta avseende? b) Vilken inställning har Kristi Jesu sanna efterföljare till Guds rike, dess upprättande och sin egen förpliktelse i samband därmed?

⁷ Nitton hundra år efter det att Jesus förde fram det underbara budskapet om himmelriket måste det alltjämt predikas. Det är alltjämt det enda hoppet för människosläktet. Jesus lärde sina efterföljare att bedja: ”Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:10, NW) Kristenheten upprepar dessa ord i recitativ och sång och ibland i upplästa böner, men målsmännen för dess religion tror inte på Riket. Om de gjorde det, skulle de predika det. Kristi Jesu sanna efterföljare — och Jehovas vittnen visar sig vara det — predikar alltjämt de goda nyheterna om Guds rike såsom det enda hoppet för människosläktet, och de tror på det av hela sitt hjärta, sitt sinne, sin själ och sin kraft, och de spanar efter den tid då Guds upprättade rike med hela sin mäktiga himmelska styrka skall slå till i striden vid Harmageddon. Såsom kristna känner Jehovas vittnen sitt ansvar att sköta om sitt predikande av Riket, inte endast till slutet av hedningarnas tider utan till slutet på alla nationer inom djävulens organisation. Om människovärlden kommer att ge sig tid till att ta reda på de dagars vikt och betydelse som den lever i eller inte gör ingen skillnad. Kristus Jesus har tillträtt sitt rike. Genom honom regerar Jehova. Guds rike härskar! Och orsaken till att religionens målsmän i kristenheten inte har kungjort hans goda nyheter är den att de sover. Den varnande underrättelsen om att världens ände är nära har framburits världen runt och i synnerhet i kristenheten. Vi lever i de yttersta dagarna för denna tingens ordning, och Jehovas vittnen, som är trogna sin uppgift, har på alla de viktigaste språken låtit världen veta att Guds rike härskar och att världens ände är nära. Kristenheten lämnas inte i okunnighet om de tider vi lever i.

8. a) Vilket intresse, som Kristi Jesu apostlar ådagalade, har kristenheten underlåtit att visa? b) På vilket sätt skall denna gamla värld nå sitt slut, men vilket verk sade Jesus skulle ske först?

⁸ Kristi Jesu apostlar var mycket vetgiriga angående de tider, då Kristus skulle framträda för andra gången, och det tillstånd, vari världens angelägenheter då skulle befinna sig. Men kristenheten och dess religiösa ledare visar inget intresse för denna sak. ”Medan han [Jesus] satt på Oljeberget, trädde lärjungarna fram till honom, medan de voro ensamma, och sade: ’Säg oss: När skall detta ske, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på fullständigandet av tingens ordning?’” (Matt. 24:3, NW) Jesus beskrev tydligt de förhållanden som skulle råda i världen, när alla de faktorer som utgör tingens ordning skulle tillsammans gå mot sitt slut i ett ”fullständigande”. Denna tingens ordning skulle inte falla sönder en liten bit eller del i taget, utan detta gemensamma upphörande skulle ”bryta in över alla dem som bo på hela jordens yta”. I själva de dagar, då alla beståndsdelarna i tingens ordning skulle tillsammans gå mot sitt slut, skulle ”dessa goda nyheter om riket”, så sade Jesus, ”bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma”. — Matt. 24:14, NW.

9. Vilka ting, som Jesus sade skulle utmärka ”en begynnelse till nödens våndor”, har vi sett uppfyllas i vår tid, och hur har Jehovas vittnen handlat trots världens hat?

⁹ Jesus angav ett sammansatt tecken, som visade många ting som skulle inträffa: nation skulle resa sig mot nation, rike mot rike; det skulle bli livsmedelsbrist; jordbävningar skulle förekomma på den ena orten efter den andra, och allt detta skulle tillsammans utgöra ”en begynnelse till nödens våndor”. Vad de verkliga kristna beträffar, sade han: ”Då skola människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva hatade av alla nationer för mitt namns skull.” (Matt. 24:9, NW) Hur sant har inte detta varit! Men trots hatet har Jehovas vittnen varit påpassliga, vakna, på vakt och har sett till att Guds rike har blivit predikat och att varningen har framburits till kristenheten och till hela människovärlden angående dessa yttersta dagar. De har inte heller saktat farten i detta bekantgörande, och inte heller kommer de att göra det, förrän det fullbordade slutet är inne.

10. När är det som Uppenbarelseboken 16:15 har sin uppfyllelse, och vilket skäl har du att svara så?

¹⁰ Jehovas vittnen önskar inte befinna sig i sovande tillstånd strax före det fullständiga slutet, när denna tingens ordning går under helt och hållet. De förstår betydelsen av Kristi Jesu ord, som vi läser i Uppenbarelseboken 16:15 (NW): ”Jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” Att vara vaken, sköta om sina åligganden och predika de goda nyheterna ända fram till det fullständiga slutet i striden vid Harmageddon är en nödvändig sak för en kristen. Vakttornet för 15 januari 1959 ger läsaren en tydlig och utförlig förklaring av detta skriftställe och visar på ett ovedersägligt sätt att det är strax före striden vid Harmageddon som det får sin uppfyllelse. De tre orena inspirerade uttalandena, som såg ut som grodor och som kom ut ur drakens mun, ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun, är i själva verket, såsom sammanhanget visar, ”uttalanden, som inspirerats av demoner”, och har en mängd att säga. Med allt detta tal går de ”ut till konungarna på hela den bebodda jorden... . Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.” När detta stora församlande verk når sin höjdpunkt för denna slutstrid, då kommer Kristus Jesus ”såsom en tjuv” och visar stort intresse för dem som tjänstgör som vaktposter i hans tempelorganisation. Det är vid samma tid, när allt som utgör denna tingens ordning i all dess ondska har samlats ihop för att bringas till ett fullständigt slut i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, som detta skriftställe har sin tillämpning. Medan detta församlande av nationerna pågår, hör Jehovas församlade folk, kvarlevan och de andra fåren, Kristus Jesus säga: ”Se”! Ja, han fångar deras uppmärksamhet, och de hör honom säga: ”Jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för.” — Upp. 16:15, NW.

Kristenheten sover

11. Vad händer med dem som är likgiltiga gentemot sin tjänst inom Jehovas andliga tempel?

¹¹ Det är förskräckligt när någon är likgiltig gentemot sitt privilegium att tjäna, sin uppgift som väktare inom Jehovas andliga tempel, och blir funnen sovande. Han förtjänar att bli slagen och fråntagen sina kläder och nödgas låta folk se sin skam.

12, 13. Vilka nyligen publicerade uttalanden visar hur sömnigt likgiltig kristenheten är för Kristi Jesu närvaro, i motsats till den glödande nitälskan och vaksamheten hos. dem som är sanna kristna vittnen?

¹² Tidningen The Advocate, som är det officiella organet för två romersk-katolska stift i New Jersey, nämligen Newarks ärkestift och Patersons stift, hade någonting att säga under rubriken ”Stån upp, I som soven”, och i denna artikel kan vi se hur sömnig kristenheten verkligen är och hur religionens representanter inte är vakna för tidernas tecken eller för Kristi Jesu närvaro och inte heller för predikandet av de goda nyheterna. Men denna tidning inser och erkänner också att det finns en grupp som är klarvaken och uppfylld av glödande nit och att det inte råder någon självbelåtenhet eller likgiltighet bland dess medlemmar. The Advocate säger:

När vi gick i skolan och läste katekesen, lärde vi oss att den katolska kyrkan omfattar tre delar: 1) den triumferande kyrkan; 2) den lidande kyrkan; och 3) den stridande kyrkan. Med ganska stort berättigande skulle vi kunna tillfoga en fjärde del och kalla den för den sovande kyrkan eller den självbelåtna kyrkan. De personer, som återfinns i denna del eller grupp, är män och kvinnor som i själva verket borde vara medlemmar av den stridande kyrkan men som till synes har glömt ordets innebörd. De har tydligtvis fallit i sömn vid växeln, och ingenting tycks oroa dem. ... De fantastiska Jehovas vittnen tilldrog sig världsvid uppmärksamhet under det konvent de nyligen höll i New York. Här var en grupp religiöst sinnade människor, som till antalet var omkring 800.000 hela världen utöver. Deras lära är besynnerlig och främmande. Men de lyckades få 250.000 medlemmar att komma till deras konvent. Folk i allmänhet kan inte förstå vad det är som drar dessa människor, men kvar står emellertid att det finns någonting som framkallar denna fenomenala tillslutning av deltagare.

Vad de verkligen har, det är ett glödande nit; det finns ingen självbelåtenhet eller likgiltighet ibland dem, och offer avskräcker dem inte. Var och en av dessa människor förpliktar sig till att arbeta 12 timmar i veckan på att omvända sina medmänniskor.

Om gemene man bland vår katolska befolkning visade en sådan nitälskan och ihärdighet, så skulle vi kunna förvandla jordens utseende. En ryktbar katolsk predikant sade en gång: ”Mätt med en mänsklig, affärsmässig måttstock är katolska kyrkan ett kolossalt fiasko. Efter nitton hundra år är två tredjedelar av mänskligheten alltjämt hedniska.” — The Advocate, 19 september 1958.

¹³ Den katolska organisationen medger att dess medlemmar sover. Deras okristliga nakenhet blottas. De nitälskar inte för Guds rike, och de gör inte heller några som helst ansträngningar för att predika det. Och hur är det med protestanterna? Tidningen Litchville Bulletin i North Dakota hade den här annonsen under rubriken ”Efterlyses”: ”Förlorade — Över 100 medlemmar av lutherska församlingen. Sågs senast i påskas. Var vänliga och kom tillbaka till de lutherska kyrkorna i North LaMoure, Litchville eller Hastings på söndag förmiddag. Inga frågor kommer att framställas. Pastor Bob Harrison.”

14. Hur har kristenhetens nakenhet blottats, och varför?

¹⁴ Vad skulle Kristus Jesus göra, om han komme för att besöka dessa katolska och protestantiska organisationer, representanter för kristenheten? Han skulle ta av dem deras överklädnader, och han skulle avslöja dem och låta människorna gå nakna, så att andra kunde se de kroppsdelar som de blygs för. Men detta har redan skett inför de sanna kristnas ögon. Kristenhetens nakenhet har blottats för dem. Den har försummat arbetet och svikit folket. Den har förnekat bibeln. Den förkunnar inte bibelns förnämsta budskap, att himmelriket är nära, och inte heller lovprisar den det stora namn som tillhör universums Gud, Jehova. Så är det alltså med kristenheten. Men hur förhåller det sig med de sanna kristna själva?

15. Vilken kraftig förmaning, som är nedtecknad i Lukas 21:34—36, ger Kristus sina efterföljare?

¹⁵ Det är nu ingen tid för de kristna att vara slappa och likgiltiga. Vi lever avgjort i denna tingens ordnings yttersta dagar, och i Lukas’ tjugoförsta kapitel, där Jesus i detalj beskriver det sammansatta tecknet, ger han denna mycket kraftiga förmaning till sina efterföljare. Om läsaren gör anspråk på att vara hans efterföljare, så må han lyssna till Jesu ord: ”Giv akt på eder själva, så att edra hjärtan aldrig bliva nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över eder som en snara. Ty den skall bryta in Över alla dem som bo på hela jordens yta. Håll eder därför vakna och bed hela tiden, för att ni må lyckas undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och behålla eder ställning inför Människosonen.” (Luk. 21:34—36, NW) Här har vi återigen uttrycket ”giv akt på eder själva”. Varför? Vad skulle kunna hända? Man skulle lätt kunna bli nedtyngd av denna världens omsorger, ätandet och drickandet och livets bekymmer. Eller som fotnoten i Nya Världens översättning säger: ”bekymmer för livsuppehället”.

16. Vilket ytterligare råd gav Jesus för att hjälpa sina efterföljare att undvika att bli nedtyngda av livets bekymmer, och vad är den verkligt viktiga sak som vi bör ägna vår uppmärksamhet?

¹⁶ På sin tid förmanade Jesus sina trogna efterföljare att inte vara så bekymrade för det som hörde till livsuppehället, ”med avseende på vad ni skola äta eller vad ni skola dricka, eller för edra kroppar, med avseende på vad ni skola kläda eder med”. (Matt. 6:25, NW) De skulle ”först söka riket och hans rättfärdighet”. (Matt. 6:33, NW) Var inte detta vad han uppmanade den rike unge mannen att göra? Gör dig kvitt alla dessa ting som har gjort dig rik. Ge dem åt de fattiga, dessa ting som du fick ditt livsuppehälle av, och följ mig. Det viktiga är att först söka riket och Guds rättfärdighet. I den bön, som Jesus lärde sina apostlar att bedja, sade han: ”Giv oss i dag vårt bröd för denna dag.” Han bad inte om mera. Med mat, kläder och husrum bör vi vara nöjda, tillika med vår gudaktiga hängivenhet. Låt dig därför aldrig tyngas ned av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer. Och varför inte? Om sådana ting blir det viktiga i ens liv, det förnämsta skälet till att man lever, liksom de var det i den rike mannens liv, då får vi ingen tid till att gå i Kristi Jesu fotspår, till att följa honom. Man kan inte vara en Kristi Jesu soldat, om det är ätande och drickande och livets bekymmer som man är intresserad av och man låter sig nedtyngas av livets affärsangelägenheter för att skaffa sig dessa ting i överflöd. Det går inte att förena dessa båda angelägenheter.

Vi måste förbli vakna under ”fullständigandets” tid

17. Vad fordras av var och en, om han skall lyckas undfly tillintetgörelse med denna nuvarande onda värld?

¹⁷ När Jesus, såsom vi läser i Lukas 21, beskriver hur det skulle vara att leva i dessa yttersta dagar, säger han att det fullständiga slutet skall inträffa så plötsligt, att den dagen i ett ögonblick skall vara över oss som en snara. Vad skall då hända? Jesus sade att den skall bryta in över alla dem som bor på jordens yta. Han gör inga undantag. Därför gav han apostlarna och naturligtvis också de kristna i vår tid detta mycket eftertryckliga råd: ”Håll eder därför vakna och bed hela tiden, för att ni må lyckas undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och behålla eder ställning inför Människosonen.” Det finns i sanning ett sätt att undfly avrättning i striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. Denna väg till undflykt består i att förbli vaken, leva som en kristen, uppsända böner till Gud. Då kan du lyckas undfly alla dessa trångmål och vedermödor som skall komma över djävulens tingens ordning på en gång, varvid den skall fullständigt utplånas med sitt politiska system, sitt religiösa system, sitt finansiella system och varvid demonerna, som behärskar denna världen, och till och med djävulen själv skall kastas i avgrunden. Om du såsom kristen håller vakt i Guds andliga tempel och förblir vaken där, så kommer det också att betyda att du får behålla din godkända ställning inför Människosonen. Han kommer att bevara dig vid liv genom striden vid Harmageddon, som förintar denna nuvarande onda värld, och föra dig in i Guds nya, rättfärdiga värld.

18. Varför blev världen tillintetgjord i Noas dagar, och vilket gott exempel utgjorde Noa och hans husfolk för dem som lever i denna ändens tid?

¹⁸ Detta blir inte första gången en värld blir tillintetgjord. Det har hänt förut, på Noas tid, ”då Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blevo förda i trygghet genom vattnet”. (1 Petr. 3:20, NW) Jehova hade god anledning att förgöra de människor som levde på Noas tid. De ägnade ingen uppmärksamhet åt Gud eller åt det budskap som Gud lät Noa predika för dem om slutet på den världen. Däremot hängav de sig åt att äta och dricka och njuta av livet, de festade och tänkte bara på sig själva och på sina egna ”livets bekymmer”. De var i sanning nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap. Jesus säger oss att förhållandena i vår tid strax före striden vid Harmageddon skulle mycket likna dem som rådde i Noas dagar: ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:37—39, NW) Denna flod kom över alla dem som bodde på jordens yta under Noas tid, och detta överensstämmer med det som kommer att ske i striden vid Harmageddon. De kristna får inte sova. Jesus sade: ”Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad.” Noa sov inte i fråga om sitt uppdrag att bygga arken. Han var flitigt sysselsatt med byggnadsarbete. Dessutom höll han i med att predika. Tillsammans med honom var hans tre söner och deras hustrur och Noas egen hustru; alla höll de sig sysselsatta tillsammans med Noa, och när floden kom var de redo, de var vakna, de var i arken med alla djuren, och de blev bevarade vid liv och förda ut ur den dåvarande världen och till en renad jord. Noa och hans familj förblev på vakt, arbetade och var redo när regnflödena kom. Det lönar sig att förbli vaken! Du förlorar då inte din överklädnad, som betecknar din uppgift i Guds tjänst.

19. Vilken varning beträffande Jerusalem hade de kristna i det första århundradet erhållit, och hur handlade de därför och ådagalade därigenom sin vakenhet?

¹⁹ Om Noa inte hade förblivit vid de ting som blivit anförtrodda i hans vård, skulle han inte ha frälst sig själv och andra, sina kära. Det enda förnuftiga att göra nu är att förbli vaken och sköta de förpliktelser som blir en ålagda, alldeles som de första kristna gjorde, när tillintetgörelsen stod i begrepp att drabba Jerusalem. Många år före Jerusalems förstöring år 70 e. Kr. hade de kristna blivit varnade genom den profetia, som Jesus gav dem. ”Vidare, när ni se Jerusalem omgivet av lägrade krigshärar, då må ni förstå att dess ödeläggelse har kommit nära. Må då de som äro i Judeen börja fly till bergen, och må de som äro där inne draga därifrån, och må de som äro i de närliggande trakterna icke gå dit in, ty detta är dagar då rättvisa skall utmätas, för att allt det som är skrivet må bliva uppfyllt.” (Luk. 21:20—22, NW) Kort efter pingstdagarna vann många människor kunskap om sanningen, överlämnade sig åt att tjäna Jehova och blev döpta. Ja, på en enda dag blev 3.000 personer döpta. Det måste ha funnits många samlingsplatser inom Jerusalem, där Guds folk sammanträffade och studerade Guds ord tillsammans och beredde sig för sin predikoverksamhet. Men hela denna tid, medan de studerade bibeln, höll de vakt eller utkik, de var vakna för de kritiska situationer som Kristus Jesus hade profeterat om, då Jerusalems förstöring skulle vara att vänta. År 66, när Roms krigshärar omringade staden, måste så detta alldeles säkert ha riktat deras uppmärksamhet på att förstöringen var nära förestående. När dessa krigshärar drog sig bort för en kort tid, flydde alla de kristna i Jerusalem till bergen, ut genom stadsportarna, över Judeens höjder, ned i Jordandalen och över floden till Gilead, till bergen där man fann trygghet. När man blir varnad, varför skulle man då stanna på den plats där tillintetgörelsen kommer att inträffa? Varför sova i denna avgörande tid, då man bör vara vaken och i färd med att göra sin plikt? Dessa första kristna var vakna för sina förpliktelser. De ville bevara sitt liv, så att de skulle kunna fortsätta att predika de goda nyheterna om Riket efter Jerusalems förstöring. Det gjorde de också.

20. Vad är det som gäller om Jehovas vittnen i vår tid och som ådagalägger deras andliga vakenhet?

²⁰ Under det att kristenheten blottas inför de sanna kristna i vår tid, därför att den inte har på sig sin överklädnad, vilket i sin tur beror på att den har somnat i fråga om kristna privilegier att tjäna, så fortsätter Jehovas vittnen världen runt att predika Guds rike och ägna uppmärksamhet åt Guds vilja. De ser till att de som kommer in i Jehovas helgedom för tillbedjan är rena, liksom väktaren skyddade Jehovas tempel, när han stod på vakt om natten för att se till att intet orent kom in för att förorena templet eller någon stal från det. I dessa yttersta dagar har Rikets intressen anförtrotts i den ”trogne och omdömesgille slavens” vård, och med denna klass förenar sig nu en ”stor skara” av ”andra får”, som kommer från alla nationer, folkslag och tungomål, och även åt dessa har privilegiet givits att vakta dessa Rikets intressen genom att predika allt intill jordens ändar. Denna stora mängd människor, som nu omfattar gott och väl 770.000 förkunnare av Riket, är inte nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och detta livets bekymmer. De är underrättade om det förhållandet, att Kristus Jesus skall komma vid Harmageddon såsom en tjuv, plötsligt, ögonblickligt, och att när denna tillintetgörelse kommer till jorden, skall den beröra alla som bor på jordens yta. De håller sig därför vakna och behåller sin ställning inför Människosonen, i det de bevakar Rikets intressen och förblir iklädda sin ämbetsdräkt och visar att de inser sina förpliktelser. Genom att ha dessa kläder på sig bevisar de att de gynnats av Jehova Gud och fått stanna kvar i Jehovas heliga tjänst i hans helgedom.