”Ditt ord är sanning”
Användning av korset
HUR skulle du känna det om en av dina käraste vänner blev avrättad på falska anklagelser? Skulle du göra en avbild av avrättningsredskapet, till exempel en bödels rännsnara eller en elektrisk stol? Skulle du kyssa denna avbild, tända ljus framför den eller bära den kring halsen som ett smycke? ”Naturligtvis inte”, kanske du säger.
Men är inte detta i själva verket vad millioner människor gör? Talar de inte om Jesus Kristus som sin käraste vän, som visade sin kärlek till dem genom att ge sitt liv för dem? Säger de inte att Jesus, trots att han inte var skyldig till någon synd, blev avrättad på ett kors? Men har de inte kors i sina kyrkor, i sina hem och till och med på sig själva? Är det inte också så att många människor kysser kors, tänder ljus framför dem och bugar sig inför dem? Hur har det kunnat bli på det sättet?
Historiska vittnesbörd visar att de första kristna inte använde kors i förbindelse med sin gudsdyrkan. I New Catholic Encyclopedia heter det: ”Framställningen av Kristi syndaförsonande död på Golgata förekommer inte i den symboliska konsten under de första århundradena av den kristna eran. De första kristna, som var påverkade av Gamla testamentets förbud mot snidade bilder, var ovilliga att avbilda ens det verktyg som användes i samband med Herrens lidande.” Det är uppenbart att de aldrig bugade sig inför kors eller kysste sådana.
För judarna och romarna var det sätt på vilket Jesus dog förödmjukande och skamligt. Han avrättades som en brottsling av värsta slag, i likhet med de ogärningsmän som var upphängda bredvid honom. (Luk. 23:32) Hans död framställde honom därför i den felaktigaste dager man kan tänka sig. För de kristna bör därför avrättningsredskapet i sig självt ha varit något mycket frånstötande. Att visa det vördnad skulle ha inneburit att upphöja den missgärning som begicks på det — mordet på Jesus Kristus.
Icke-kristna hade däremot under lång tid tillbett korset som en helig religiös symbol. I boken The Cross in Ritual, Architecture, and Art (Korset i ritual, arkitektur och konst) heter det: ”Det är egendomligt, men dock ett obestridligt faktum, att korset använts som en helig symbol i tidsåldrar långt före Kristi födelse och även därefter i länder som inte kommit i kontakt med kyrkans läror. ... Den grekiske Bacchus, den tyriske Tammus, den kaldeiske Bel och den norske Oden symboliserades allesammans inför sina dyrkare av en korsformig figur.” — Sidan 1.
Detta ger upphov åt en ytterligare fråga: Kan det vara så att detta, som vördas av till bekännelsen kristna, är en hednisk symbol?
Det var inte förrän på 300-talet v.t. som korset i någon större utsträckning började användas av till bekännelsen kristna. Den som i första hand bar ansvaret för denna utveckling var kejsar Konstantin, en soldyrkare, som sägs ha tagit emot kristendomen flera år innan han på sin dödsbädd underkastade sig dopet. Början till Konstantins omvändelse anges till året 312, då han påstås ha sett ett kors på himlen. Man hävdar att detta kors var en kristen symbol och att Konstantin tog detta som ett tecken på att de kristnas Gud skulle ge honom segern. Men såg verkligen soldyrkaren Konstantin en kristen symbol? Varför skulle Gud ge sitt stöd åt en soldyrkares krigföring?
Många år tidigare sade Jesus Kristus till Petrus: ”Stick ditt svärd tillbaka i skidan, ty alla de som griper till svärdet skall förgås genom svärdet.” (Matt. 26:52, NW) Sanningens Gud, som Jesus representerade, kan följaktligen inte ha understött de krig som fördes av en soldyrkare och hans soldyrkande här.
Ingen i våra dagar kan med säkerhet säga vad det var Konstantin såg, om han över huvud taget såg någonting. Det traditionella vittnesbörd som finns tillgängligt i våra dagar är självmotsägande. Kyrkohistorikern Eusebios påstår att Konstantin och hela hans här såg ”ett segertecken i form av ett lysande kors på himlen ovanför solen, vilket bar inskriften [I DETTA TECKEN SKALL DU SEGRA]”. Historikern Lactantius ger emellertid en helt annorlunda skildring: ”Konstantin blev i sömnen uppmanad att märka sköldarna med Guds himmelska tecken och därefter dra ut i strid.”
Om Konstantin hade sett och blivit påverkad eller omvänd av en kristen symbol, skulle detta på något sätt framgå av hans gärningar. Men så är inte fallet. Flera år efter det att Konstantin påstås ha sett detta kors fortsatte hans mynt att ge ära åt solguden. De bar inskriften Sol Invictus (Den oövervinnliga solen). Men hur var det med ”Guds himmelska tecken”, som omnämndes av Lactantius? Också detta var förbundet med soldyrkan. Experterna är eniga om att ”den form av den heliga symbolen som allmänt kallas ett ’hjulkors’ [en cirkel med ett kors inuti], med ringa eller inga ändringar, har härletts från våra hedniska förfäders solemblem. ... Och det har framkastats (till exempel av kyrkoherden S. Baring-Gould) att det låg beräkning i att kejsar Konstantin prydde sitt standar med bokstäverna X P, eftersom samma figur för hans hedniska trupper då förde tanken till det evigt snurrande solhjulet och för de kristna till de första grekiska bokstäverna i Frälsarens namn.” — The Cross in Ritual, Architecture, and Art, sid. 2.
Det var alltså på ett mycket försåtligt sätt, genom en soldyrkande härskares inflytande, som det icke-kristna korset kom att godtas av till bekännelsen kristna. Sedan de fåtts att godta korset som en helig symbol, började de också avbilda kroppen av en människa som var korsfäst därpå. De första vittnesbörden om sådana avbildningar daterar sig från 400-talet v.t.
Under tidigare århundraden skulle de kristna ha stämplat dessa företeelser som avgudadyrkan. På 100-talet v.t. skrev till exempel Minucius Felix: ”Kors återigen vill vi varken tillbedja eller önska oss. Ni, som sannerligen inviger gudar av trä, tillber träkors, som kanske är delar av edra gudar.”
Det finns ännu en faktor som gjorde det omöjligt för de första kristna att förknippa korset med det redskap på vilket Jesus bragtes om livet. Inget vittnesbörd i bibeln ger den ringaste antydan om att Jesus dog på ett kors. Beträffande det grekiska ordet staurosʹ (som i många översättningar återgetts med ”kors”) heter det i uppslagsverket A Comprehensive Dictionary of the Original Greek Words with their Precise Meanings for English Readers: ”STAUROS ... betecknar ursprungligen en upprätt påle eller stolpe. På sådana naglade man fast brottslingar för att avrättas.” I boken The Non-Christian Cross (Det icke-kristna korset) heter det vidare: ”Det finns inte en enda mening i någon av de många skrifter, som utgör Nya testamentet, som i den ursprungliga grekiska texten innehåller ens några indirekta bevis för att den stauros som användes i Jesu fall var något annat än en vanlig stauros [påle eller stolpe]; och än mindre några bevis för att den inte bestod av ett enda trästycke, utan av två stycken som var hopspikade till ett kors.”
Dessa historiska vittnesbörd tillsammans med bibelns användning av ordet staurosʹ fastslår enstämmigt sanningen att korset är en icke-kristen symbol. Tillbedjan av korset är direkt avgudadyrkan, som getts sken av att vara kristen. Om vi vill ha Guds godkännande, bör vi då inte sky korset i lydnad för Guds befallning: ”Fly från avgudadyrkan”? — 1 Kor. 10:14, NW.