Frågor från läsekretsen

● Bibeln berättar om att David begick tre allvarliga misstag under sin regering. Hur vet man att Gud inte hade underlåtit att göra sin del för att hindra David från att synda, så som han gjorde, när han använde Abigail? — 1 Sam. 25:32—34.

Misstagen var följande: 1) David lät arken transporteras på en vagn i stället för att låta prästerna bära den på sina axlar, vilket ledde till att Ussa blev dödad, 2) hans synd med Bat-Seba fick till följd att både Uria och det barn som föddes på grund av deras äktenskapsbrott dog, och 3) han lät räkna Israels vapenföra män, vilket ledde till att 70.000 förgicks.

Angående Ussas död: Guds lag föreskrev att David som kung skulle skaffa sig en avskrift av lagen och läsa i den dagligen. (5 Mos. 17:18) Hans underlåtenhet att följa vad lagen sade angående det rätta sättet att transportera arken ledde till Ussas död. (4 Mos. 4:15; 7:6—9) Lägg märke till att David ödmjukt tog på sig skulden för det som hände, när han försökte föra upp arken. — 2 Sam. 6:2—10; 1 Krön. 15:12, 13.

När det så gällde Davids förhållande med Bat-Seba, hade han Guds uttryckliga lag angående äktenskapsbrott, men han valde att sätta sig över den. — 2 Mos. 20:14.

Och när det gällde hans misstag att räkna Israels vapenföra män, så var det sannerligen en egensinnig handling. Jehova brukade Joab till att avråda David, så David hade inte behövt synda, men han yrkade på att få sin vilja fram. — 2 Sam. 24:1—17.

Därför kan man inte i något av de här fallen anklaga Jehova för att inte ha sökt hindra David från att synda.

● Vem är, i Habackuk 2:5, den som ”utvidgar sin själ såsom dödsriket” (Melin, NW), och vad betyder detta?

Texten lyder: ”Men vinet bedrager den stolte mannen, att han icke bliva kan i ro: han som utvidgar sin själ såsom dödsriket, och är likasom döden, den icke mättas kan, utan samlar till sig alla folk, och församlar till sig alla folkslag.” — Melin.

Den som ”utvidgar sin själ såsom dödsriket” är den som genom militära erövringar ”samlar till sig alla folk”. Habackuks första kapitel visar att detta inte är någon individ, utan en sammansatt man — babylonierna eller kaldéerna kollektivt. Med sin krigsmaskin dräpte kaldéen ”folken utan någon förskoning”. (V. 17) Hans ”själ” eller livsmönster, som var inriktat på att erövra, gick inte att mätta. Precis som ett ohämmat vindrickande försåtligt kan få den drickande att tappa balansen och få en man att handla stolt eller förmätet, så var det med kaldéen, vars militära framgångar hade stigit honom åt huvudet. Precis som dödsriket och döden alltid är redo att kräva fler offer, så var han angelägen att ta över den ena nationen efter den andra. (Jämför Ordspråksboken 30:15, 16.) Men kaldéen skulle inte lyckas nå sitt mål, vilket tydde på att han och hans erövringskrig skulle nå sitt slut.

I uppfyllelse av bibelns profetior föll Babylon på en enda natt år 539 f.v.t. Persern Cyrus och medern Darius kom sedan att härska över det vidsträckta kaldeiska imperiet. — Dan. 5:28.

● Omkring den 25 december hör man mycket om de ”tre vise männen”, som leddes av en stjärna till Jesus. Men besökte de honom i Betlehem eller senare i Nasaret?

Lukas berättar att Josef och Maria begav sig från Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen söder om Jerusalem. Där föddes Jesus i ett stall och lades i en krubba. Genom en ängel kungjorde Jehova Gud födelsen för herdarna, som skulle finna ”barnet [grek.: brefos]” i Betlehem. På åttonde dagen lät Josef och Maria Jesus bli omskuren. När deras föreskrivna 40 dagar långa reningsperiod var slut, ”förde [de] in det lilla barnet [grek.: paidion]” till templet i Jerusalem. Där såg Simeon och profetissan Hanna Jesus. — Luk. 2:1—38; 3 Mos. 12:2—4.

I följande vers i Lukas’ redogörelse, Lukas 2:39, sägs det vidare: ”När de så hade fullgjort allt enligt Jehovas lag, vände de tillbaka till Galileen, till sin egen stad Nasaret.” Men hur förhåller det sig med de ”tre vise männen”? När besökte de Jesus och var?

Matteus berättar att några män kom till Jerusalem från östern, ”sedan Jesus hade blivit född i Betlehem”. Traditionen säger att de var tre (möjligen därför att de hade tre slags gåvor med sig — guld, rökelse och myrra), men bibeln säger inte så. Den kallar dem inte heller för ”kungar”. I stället kallar den dem för magoi (förbundet med det svenska ordet ”magiker”). (Matt. 2:1) Professor A. T. Robertson förklarar att ordet snarare har denna betydelse än ”vise män”:

”Här i Matteus tycks tanken snarare vara den att det är fråga om astrologer. Babylon var sätet för astrologi.” — Word Pictures in the New Testament, band 1, sid. 15.

Matteus berättar att dessa astrologer fortsatte ”till Betlehem” efter det att de stannat till i Jerusalem och konfererat med kung Herodes. När de sedan hade lämnat fram sina gåvor, tänkte de återvända och låta Herodes få veta var barnet befann sig. Men Gud ingrep och fick astrologerna att ta en annan väg. Sedan sade han till Josef att fly till Egypten, därför att Herodes ville tillintetgöra Jesus. — Matt. 2:1—15.

I ljuset av vad Matteus och Lukas säger kan man fundera på vid vilken tidpunkt astrologerna besökte Jesus. Det är inte rimligt att tro att det var under den 40 dagar långa reningsperioden, för Lukas talar tydligt om för oss att familjen begav sig till Jerusalem vid slutet av den tidsperioden. Men Matteus säger att Josef flydde tillsammans med sin familj till Egypten omedelbart efter astrologernas besök. Följaktligen verkar det som om familjen återvände till Betlehem, när de hade framburit barnet i templet i Jerusalem, och att de då hade planer på att bosätta sig i kung Davids stad, varifrån Messias skulle komma, och att det var där som de senare fick besök av astrologerna.

Det sägs i Matteus 2:11 att när astrologerna ”gick in i huset fick de se barnet”. Vid denna tidpunkt bodde med andra ord Josef, Maria och Jesus i ett hus, inte i ett stall som man ofta ser på bilder. Dessutom använde Matteus det grekiska ordet paidion, vilket kan avse ett nyfött barn (Joh. 16:21) eller ett något större barn, ett sådant som kan tala och leka utomhus. (Luk. 7:32) Följaktligen kunde Jesus ha varit många månader gammal.

Ett förhållande som visar att Jesus inte längre var ett nyfött barn är att när astrologerna inte återvände till Herodes, befallde han att ”alla pojkar i Betlehem och i alla dess omgivningar, från tvåårsåldern och därunder, i överensstämmelse med den tid som han noggrant hade tagit reda på av astrologerna”, skulle dödas. (Matt. 2:16) Det är tydligt att Jesus föddes omkring den 1 oktober år 2 f.v.t. och att Herodes dog år 1 f.v.t. eller tidigt år 1 v.t.a Därför kunde Jesus rentav ha varit ett år eller äldre, när astrologerna kom. Det är möjligt att de kom så långt österifrån som från området kring Babylon, en resa som kunde ha tagit flera månader. Då Herodes beräknade tidpunkten för när ”stjärnan” visade sig för dem i östern, kan han ha beräknat tiden med god marginal för att vara säker på att Jesus skulle bli dödad.

Men varför kan vi då läsa i Lukas 2:39 att Josef, som det verkar, tog sin familj och begav sig från Jerusalem direkt till Nasaret utan att återvända till Betlehem?

Det tycks vara så att Lukas helt enkelt utelämnar de mellanliggande händelserna (återvändandet från Jerusalem till Betlehem, astrologernas besök och flykten till Egypten), på samma sätt som att Matteus inte säger någonting om herdarna eller färden till Jerusalem, där Simeon och Hanna såg Jesus. Ett som är säkert är att astrologerna inte besökte Jesus i Nasaret, för det motsäger Matteus; och i Nasaret skulle Jesus inte ha varit i fara på grund av en order om att alla barn i Betlehem och dess omgivningar skulle dödas.

[Fotnoter]