(Luk. 22:28—30; Rom. 8:16, 17) Det har sitt intresse att Skrifterna omtalar kungliga personer som ”stora”. — Ords. 25:6; Luk. 1:32.

Därpå gjorde Jesus ett uttalande som kan ha gjort hans åhörare ytterst häpna: ”Jag säger er att om er rättfärdighet inte överflödar mer än de skriftlärdas och fariséernas, skall ni alls inte komma in i himmelriket.” — Matt. 5:20.

De ”skriftlärda” på Jesu tid var människor som var särskilt väl förtrogna med lagen. Några av dem kan ha tillhört sadducéerna, men många skriftlärda tillhörde fariséernas ”sekt”, och de krav som dessa ställde, när det gällde ceremoniell renhet, att betala tionde och fullgöra andra religiösa plikter, gick mycket längre än den mosaiska lagen krävde. — Apg. 15:5.

Dessa religiösa ledare hade en trångsynt, formell uppfattning om hur man kunde uppnå rättfärdighet. De ansåg att rättfärdighet uteslutande härrörde från gärningar som bokstavligen överensstämde med lagens bokstav. Enligt judisk tradition kunde en person, varje gång han iakttog ett bud, räkna detta som en ”förtjänst”. Varje överträdelse ansågs medföra en ”skuld”. Ett överskott av förtjänster gällde för att göra en människa ”rättfärdig”, medan ett överflöd av skulder gällde för att göra henne ”ond”.

Men en sådan formell uppfattning motsvarade inte alls Guds norm för vad som är rätt. (Rom. 10:2, 3) Ringa uppmärksamhet gavs åt att utveckla sådana egenskaper som kärlek, rättvisa, ödmjukhet, omtanke och trohet. Ändå betraktar Gud sådana egenskaper som viktigare än ett bokstavligt iakttagande av formella regler och bud. (5 Mos. 6:5; 3 Mos. 19:18; Mik. 6:8) På goda grunder utbrast Jesus: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, eftersom ni ger tiondelen av myntan och dillen och kumminen men inte har brytt er om de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” — Matt. 23:23; jämför Lukas 11:42.

Om kristen rättfärdighet måste det med fullt fog kunna sägas att den ”överflödar mer än de skriftlärdas och fariséernas”. Enligt Jesus måste alla som vill vara sanna tillbedjare av Gud ”tillbedja Fadern med ande och sanning”. (Joh. 4:23, 24) Deras tillbedjan får inte inskränka sig till formella handlingar av utvärtes fromhet i överensstämmelse med en samling lagar, utan den måste ske ”med ande”, och drivkraften måste vara hjärtan uppfyllda av tro och kärlek. — Matt. 22:37—40; Gal. 2:16.

Ungdomsboken framkallar frikostighet hos icke-kristen ledare

På Trinidad följde en syster med sin man till en middag. Under kvällen resonerade hon med en framträdande medlem av ett icke-kristet trossamfund, och han frågade henne om Jehovas vittnen hade några svårigheter med ungdomsbrottslighet. Hon sade att det var sällsynt och att om det förekom något sådant fall, så skulle det behandlas i överensstämmelse med bibelns principer. Hon nämnde helt kort om boken Din ungdom — hur du får ut det bästa av den, syftet med den och priset. Mannen tog djupt intryck av detta, och han sade att med tanke på fattigdomen i landet, så var det sannolikt att många ungdomar inte hade råd att lägga ut ens denna lilla summa, och därför ville han bidra med en summa på närmare 500 kronor, så att denna utmärkta bok skulle kunna spridas bland ungdomarna.