lovorda Jehovas vittnen och det arbete de gör till hela mänsklighetens gagn. ... Vi säger till alla våra läsare: Om ni har möjlighet att övervara något av programmet vid sammankomsten på Milwaukee County Stadium, så kom ihåg att ni ser frihet i verksamhet — ja, ett sant tillämpande av frihetens principer.”

Många människor i Milwaukee hörsammade de tiotusentals tryckta inbjudningarna att komma till talet ”När Gud är konung över hela jorden”. Skaran vid det offentliga talet var så stor, att Milwaukee Journal för den 8 juli 1963 sade följande: ”Närvarosiffran på stadion var återigen ett rekord på söndagseftermiddagen, när 57.055 personer kom till de sista föredragen vid Jehovas vittnens sammankomst och hörde en framställning över det paradis på jorden, som de rättfärdiga människor, vilka överlever Harmageddonstriden, skall få uppleva.”

Sedan Jehovas vittnens sammankomst ”världen runt” flyttats från Milwaukee till New York, färdades man vidare till London. De konventdeltagare, som skulle färdas jorden runt med sammankomsten, reste med jetplan till Europa och syntes ofta göra förståndigt bruk av tiden under färden genom att läsa boken om Babylon. Babylons fall var ofta föremål för samtal konventdeltagarna emellan. Det var många som längtade efter att få några timmar för sig själva och ostört kunna ägna sig åt den fängslande nya boken.

London och Stockholm

När konventdeltagarna kom till konventplatsen i London, Rugby Union Grounds i Twickenham, lade de märke till det unika sätt, på vilket parkeringsområdena närmast stadion hade förvandlats till ett litet samhälle. Man hade rest 244 tält, som vart och ett rymde 24 personer, vilka bodde här under de åtta sammankomstdagarna. Tälten hade rests på ett välplanerat sätt utmed namngivna gator, varför det hela gav intryck av en liten stad.

Vid det offentliga föredraget på söndagen den 21 juli var himlen blå, och de 50.111 närvarande fyllde stadion till sista plats.

Konventdeltagarna begagnade tillfället, medan de var i London, att också besöka Brittiska museet, för att se en del ting som intresserar bibelforskare. Närmare 7.000 konventdeltagare besökte på förmiddagarna under sammankomstveckan detta museum. De såg de båda berömda bibelhandskrifterna Codex Sinaiticus och Codex Alexandrinus och Nabonidkrönikan, med vars hjälp man kan fastställa Babylons fall till år 539 f. Kr.

Samtidigt med sammankomsten i London pågick ett konvent i Stockholm. Här hölls tal samtidigt på fyra språk: danska, norska, finska och svenska. För att undvika störningar från de andra språken hade man försett varje sektion med ett antal högtalare som var placerade på särskilt sätt för att dirigera ljudet. Det vackra podiet mitt på gräsplanen hade formen av en fyrklöver. Från vart och ett av de fyra ”bladen” kunde konventdeltagarna från de fyra nordiska länderna samtidigt höra programmet, var och en på sitt eget språk. Vid det offentliga föredraget, som framfördes av F. W. Franz, Sällskapets vice president, och tolkades till svenska, danska och finska, beräknas omkring 3.000 människor av en god vilja från stockholmstrakten ha varit närvarande bland den skara på 25.160 personer, som lyssnade till detta inspirerande tal.

(Fortsättning i nästa nummer.)

Kännedom om vad anden är

GUDS skrivna ord är en vishetens skattkammare, men hur skall en människa kunna få gagn av dess rikedomar, om hon inte studerar detta ord och söker vinna exakt kunskap i det? Goda råd beträffande detta ges i Ordspråksboken 4:7 (NW): ”Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd.”

Om man skall vinna förstånd, få den rätta kännedomen om ett ämne, är det viktigt att man gör klart för sig de skiftande betydelserna hos uttryck som används i bibeln. Ordet ”ande” till exempel betyder åtminstone sju olika ting. Om man inte känner till dessa betydelser hos ordet, kan man inte rätt förstå de bibelverser, i vilka ordet används.

I hebreiskan och grekiskan, som bibeln blivit översatt ifrån, leder de ord som återgivits med ”ande” tanken till något som påminner om vinden, något som är osynligt och fullt av kraft, liksom luft som är i rörelse. Fördenskull kallas Jehova Gud, Jesus Kristus och änglarna för andar. Man kan inte se dem, men de besitter kraft, som kan uppfattas av människan genom de verkningar som denna kraft frambringar på jorden. I Johannes 4:24 (NW) får vi veta att ”Gud är en Ande”, och i 1 Korintierna 15:45 (NW) kallas den uppståndne Jesus Kristus ”en livgivande ande”. Beträffande änglarna heter det i Hebréerna 1:7 (NW): ”Han gör sina änglar till andar.”

Det hebreiska ordet för ande är ruach och det grekiska ordet är pneuma. En del bibelöversättare återger det hebreiska ordet neschamah med ande i Job 26:4 och Ordspråksboken 20:27, men mera exakta översättningar använder ord som svarar mot det svenska ”andedräkt” i dessa verser i stället för ande. Detta ord, neschamah, används i 1 Moseboken 2:7, där det heter att Gud inblåste ”livsande” i Adam vid tiden för hans skapelse. Att detta hebreiska ord har använts här anger att det som Gud inblåste i Adams näsborrar var bokstavlig andedräkt. Men den verksamma livskraft, som Gud gav honom och som innebar att han fick en medveten tillvaro, var hans ruach eller ande. Denna verksamma livskraft omtalas inte direkt i 1 Moseboken 2:7, men den omnämns på andra ställen. — 1 Mos. 6:17; 7:22; Pred. 12:7.

Livskraften eller livsprincipen hos jordiska skapelser, som uppehålls genom andningen, är ett av de ting som ordet ande kan syfta på. I Job 27:3 används ordet med denna innebörd. ”Så länge min andedräkt ännu är välbehållen i mig och Guds ande är i mina näsborrar.” (NW) Det hebreiska ordet neschamah används här för att beteckna den bokstavliga andedräkten, medan ordet ruach används om anden, dvs. livskraften.

Ibland används ordet ande för att beteckna en människas sinnestillstånd. Detta kan man inte se, men det kommer till synes i människans tal och handlingar. I Psalm 34:19 är det uppenbart att det är sinnestillståndet som åsyftas med ordet ande: ”HERREN [Jehova] är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.” Liksom en klippa krossas med en hammare, blir en ångrande människa förkrossad, när Guds ord övertygar henne om hur allvarlig hennes synd är. Hon söker i ödmjukhet att få förlåtelse, såsom de människor gjorde, vilka kände ”ett styng i hjärtat” på grund av skuldkänslor till följd av det som Petrus sade dem vid pingsten. (Apg. 2:37) När det alltså heter att någon är ”förkrossad i anden”, syftar detta på sinnesinställningen hos en människa som har blivit medveten om sin synd och sitt andliga behov.

Vrede är ett sinnestillstånd som ibland betecknas med ordet ”ande”. I Domarboken 9:23 är det ett sådant sinnestillstånd som åsyftas med uttrycket ”tvedräktsande”. Det användes med avseende på den tvedräkt som uppstod mellan Abimelek och Sikems borgare. En liknande vred sinnesinställning omnämns i Predikaren 10:4 (NW), där det talas om ”en härskares ande” som far upp mot en människa. I Ordspråksboken 25:28 talas det om en sådan inställning, då det heter: ”Såsom en stad, vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man, som icke kan styra sitt sinne [sin ande, NW].” Sådan är den människa, som underlåter att behärska sin vrede.

En helt annan innebörd av ordet ”ande” stöter vi på i 1 Timoteus 4:1. Här leder ordet tanken till ett inspirerat uttalande eller yttrande. Samma sak gäller 2 Tessalonikerna 2:2, där det grekiska ordet pneuma förekommer och har översatts med ande i en del bibelöversättningar. De kristna uppmanas att inte hastigt låta sig ”bringas ur fattningen” ”vare sig genom någon ’andeingivelse’ eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss”. Nya Världens översättning av bibeln har här uttrycket ”inspirerat uttalande”, vilket ändå bättre återger innebörden än ordet ”andeingivelse”.

Den osynliga energigivande kraft, som Jehova Gud sätter i verksamhet, för att den skall fullborda hans vilja, kan kallas hans heliga ande. Det är denna kraft, vilken var verksam vid skapelsen, som 1 Moseboken 1:2 hänsyftar på med orden: ”Guds Ande svävade över vattnet.” På samma sätt förhåller det sig med Job 33:4: ”Guds ande är det, som har gjort mig.” Hans verksamma kraft, som sattes i rörelse, utförde verket. Att påstå att den utförde skaparverket, även om Gud är Skaparen, är liktydigt med att säga att elektriciteten lyfter hisskorgen, även om motorn utför själva prestationen.

Jesus Kristus utförde underverk förmedelst Guds ande, Guds verksamma kraft, medan han var här på jorden. ”Om det är