20. Vad sade Jesus i Johannes 5:26, 27 om myndighet att hålla dom? Hur bekräftade Paulus detta i sitt tal på Areopagen?

²⁰ I överensstämmelse med detta faktum sade Jesus vidare: ”Så har han [Fadern] gett också åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom myndighet att hålla dom, eftersom han är Människoson.” (Joh. 5:26, 27) På grund av att den nu förhärligade Jesus Kristus en gång själv var människa mitt i en fördärvad världslig tingens ordning, kan han vara en domare som är både barmhärtig och rättfärdig mot dem som han har återlöst från döden. Detta visades tydligt för den högsta domstolen i det forntida Aten i Grekland, då aposteln Paulus stod bland domarna på Areopagen och sade: ”Han [den Gud som var okänd för dem] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:23, 31.

En livets uppståndelse och en domens uppståndelse

1, 2. Varför är Jesu förklaring att myndighet att hålla dom hade getts åt honom inte alltför förunderlig för att bli trodd?

PÅ Guds ”fastställda” dag skall hans Son använda ”livets gåva”. (Joh. 5:26, Knox) Han skall uppväcka de döda människor som gagnet av hans lösenoffer är tillämpligt på. Denna ”dag” skall vara en tid av dom, men den skall inte vara 24 timmar lång. Den skall vara den period på 1.000 år som är fastställd för Kristi regering. (Upp. 20:4—6) Domsförfarandet kommer att resultera i liv för somliga och i en fällande dom till tillintetgörelse för andra. Förefaller detta orimligt, förunderligt, för oss i denna tid, då orätta domar är så vanliga och då det i religiösa kretsar råder så många missförstånd beträffande hur det skall vara med Guds domsdag? Det föreföll orimligt, förunderligt, för judarna på Jesu tid, som höll sabbaten.

² Följaktligen sade Jesus till dem: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse. Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör [från Fadern som den högste domaren] dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Joh. 5:28—30.

3. Hur är det så att de, som går över från döden till livet och som inte kommer till ogynnsam dom, skiljer sig från dem som Jesus talade om i Johannes 5:28, 29? Vilken klass av människor måste de utgöra?

³ Innan Jesus yttrade de här citerade orden talade han, i Johannes 5:24, 25, om andra ”döda”, vilkas ”stund” för att bli levande hade börjat. De som betecknades på detta sätt sades vara ”döda”, men ändå befann de sig inte ”i minnesgravarna”. De hörde redan då Guds Sons talade ”ord” och trodde på honom som hade sänt honom. De gick på så sätt över från döden till livet och skulle inte komma under en ogynnsam dom. På grund av att dessa som lystrade till Guds Sons röst hade gått över från döden till livet, sades de leva och ha utsikten till evigt liv. De måste vara de som blir Jesu Kristi himmelska medarvingar, nämligen de 144.000, som får en uppståndelse i den andliga världen för att vara med honom i Riket.

4. Vilket uppdrag ges åt Kristi 144.000 medarvingar i stället för att de blir dömda?

⁴ Dessa 144.000 medarvingar med Jesus Kristus kommer inte att bli dömda, utan de kommer i stället att sitta med honom på domartroner. I Uppenbarelseboken 20:4 heter det att ”makt att döma gavs åt dem”.