Del 3
Den ”elektriska kyrkan” chockerar amerikansk politik
TALAREN var lidelsefull och dynamisk. Han viftade med bibeln framför en grupp av 1.000 prästfruar och förklarade: ”Vi har lösningen på det politiska kaos som råder i landet, på det ekonomiska förfallet, på den moraliska skammen och på familjens svaghet.”
Vad var lösningen? James Robison, predikant från Texas, sade: ”Vi måste ena våra hjärtan och förena våra krafter för att tillsammans föra denna nation tillbaka. ... Vi måste kräva en helomvändning.”
På ett språk som var avsett att vädja till många ärliga och uppriktiga kristna fördömde han i skarpa ordalag abort. ”Om den massaker som består i att stympa ofödda barn i mödrarnas livmoder inte är ond, då finns det inte någon som helst synd som människan någonsin kan befinnas skyldig till.”
I en annan del av landet gav under samma tid en annan talare, som var lika vältalig, råd till sina kolleger. ”Vad kan ni göra från predikstolen?” frågade han. ”Ni kan registrera folk för röstning. Ni kan förklara omdiskuterade frågor för dem. Och ni kan på söndagsförmiddagen i kyrkan rekommendera kandidater.” I likhet med Robison bedrev Jerry Falwell, en storstjärna inom den ”elektriska kyrkan”, en energisk kampanj för politiska frågor.
Många människor lyssnar till vad dessa predikanter säger. James Robisons TV-program, som återkommer varje vecka, sänds ut av 100 stationer. Falwells föreställningar är till och med ännu populärare. Varje vecka når han mellan 6 och 18 millioner människor på omkring 400 TV-kanaler och 400 radiostationer.
Sådana politiskt konservativa predikanter i den ”elektriska kyrkan” var ivriga att påverka väljare i det amerikanska valet hösten förra året. Just före valet talade några av dem vid ett informationsmöte för nationella frågor i Dallas i Texas, där omkring 15.000 religiösa fundamentalister, av vilka de flesta var präster, var närvarande. Republikanernas kandidat i presidentvalet, Ronald Reagan, talade också till gruppen och lovordade den och sade: ”Det religiösa Amerika håller på att vakna upp; kanske i tid för att rädda vårt land.” Han fick varma applåder.
Reagan vann valet i vad som har kallats ”en konservativ jordskredsseger”. Den religiös-politiska aktionsgruppen, ”moralisk majoritet”, gjorde anspråk på att ha en del i denna seger och sade att gruppen hade registrerat omkring 4 millioner väljare under kampanjen, av vilka de flesta röstade för Reagan. Det är betecknande att många av senatorerna, som ”moralisk majoritet” och liknande grupper motstod, förlorade sina platser till ganska okända politiker.
Tidningen New York Times gjorde en överblick över valet till senaten och sade att ”’moralisk majoritet’ och ’kristen röst’ och andra konservativa, kyrkligt inriktade grupper spelade en aktiv roll med ’moralvärderingar’ som var riktade mot de liberala. Oavsett hur många medlemmar av kongressen som dessa grupper hjälpt till att välja in, förväntas deras inflytande att fortsätta att kännas av på grund av det antal ämbetsinnehavare som de grundligt skrämt.”
En predikant jublade och kallade resultaten för ”den största dagen för konservatismens och den amerikanska moralens sak i mitt vuxna liv”. Andra var mindre belåtna. Amerikas episkopalbiskopar sände ut ett herdabrev och fördömde det stöd som politiska kandidater fick genom predikanter. Biskoparna ansåg att sådant stöd ”i Guds namn förvanskar den kristna sanningen och hotar den amerikanska religiösa friheten”.
Andra predikanter var också oroade över politiken i den ”elektriska kyrkan”. En präst från Fort Worth invänder att möten, liknande dessa informationsmöten för nationella frågor, annonseras som partipolitiskt obundna, men de tycks sedan alltid ”svänga om till ett republikanskt massmöte”. Även konservativa politiker har uttryckt oro. En medhjälpare till Reagan säger att ”detta äktenskap mellan religion och politik är det farligaste och det mest skrämmande jag någonsin sett”.
Ingen av dessa kritiker påverkar sådana aktivister som den person som erkänner att ”för femton år sedan motstod jag det som jag utövar i dag, men nu är jag övertygad om att detta land är moraliskt sjukt och inte kommer att rätta till sig självt om vi inte gör något”.
Dessa predikanter är snabba att påpeka det uppenbara skrymteriet hos de liberala präster som var politiskt verksamma mot Vietnamkriget eller mot kärnkraften, men som fördömer liknande verksamhet som utövas av de konservativa. En av de konservativa klagar: ”Ingen har någonsin anklagat Kyrkornas nationalråd för att sammanblanda religion och politik” och tillägger att när han engagerar sig i politik ”betecknas det som en kränkning av åtskillnaden mellan stat och kyrka”.
I slutet av valkampanjen framkom det tydligt att de amerikanska religiösa ledarna var klart oeniga. De liberala religiösa ledarna påstod att de konservativa predikanterna på ett felaktigt sätt antydde att människor som inte hade samma uppfattning som de inte var kristna. Kyrkornas nationalråd, som utsattes för dessa konservativas vrede, framhöll att ”det inte kan urskiljas någon enbart ’kristen röst’”.
De konservativa å sin sida var övertygade om att de hade ett uppdrag från Gud att omvända landet moraliskt och att deras liberala medpräster utgjorde en del av deras problem. När ”moralisk majoritet” tyckte att en baptistpräst, som hade tjänat i kongressen i 16 år, var alltför liberal, hjälpte denna grupp till att organisera omkring 2.000 frivilliga som gick från dörr till dörr för att gynna prästens motståndare. Predikanten, som blev besegrad i primärvalet, erkände: ”Det var rörelsen ’moralisk majoritet’ som mycket diskret men effektivt täckte mitt distrikt som ett tält.”
Det finns helt säkert många av de politiskt aktiva predikanterna i den ”elektriska kyrkan” som är djupt oroade över den ökade omoraliskheten i Amerika och i världen för övrigt. De flesta har den bestämda uppfattningen att en nation som tolererar abort inte kan ha Guds godkännande, och varje ärlig och uppriktig kristen måste instämma i denna uppfattning. De tror att en nationell brist på intresse för bibeln har bidragit till det moraliska sammanbrott som vi ser i dag. I en predikan i TV sade en av deras ledare: ”Vi måste alla studera bibeln och lära oss tro på Gud. Det är viktigt att vi efterföljer hans läror, så att vi får styrka till att kämpa tillbaka mot de omoraliska och hädiska krafter som får övertaget i politiken och i massmedierna.”
Vilken kristen skulle vilja förneka att vi måste studera bibeln och tro på Gud? Frågan är: Lär Gud oss genom bibeln att vi skall ”kämpa tillbaka” för att få kontroll över politiken och massmedierna? Är detta det budskap som Guds ord har för vår generation?
Du kanske påminner dig att Jesus Kristus hade mer än ett tillfälle att utöva politisk makt men valde att aldrig göra det. När människor såg att han på ett mirakulöst sätt kunde ge dem föda, försökte de göra honom till kung, och de trodde helt säkert att deras ekonomiska problem skulle lösas. Redogörelsen säger: ”När nu människorna såg de tecken han utförde [han bespisade omkring 5.000 människor med bara fem bröd och två fiskar], började de säga: ’Detta är med säkerhet den profet som skulle komma i världen.’ Jesus, som visste att de ämnade komma och gripa honom för att göra honom till kung, drog sig därför åter undan till berget alldeles ensam.” — Joh. 6:14, 15.
Jesus strävade inte efter att vinna politisk makt; han flydde från den! Varför skulle han önska bli indragen i Judeens och Galileens smutsiga politik? Alldeles som Jesus senare påpekade för Pontius Pilatus: ”Mitt rike är ingen del av denna världen.” (Joh. 18:36) Om det rike som Jesus representerade inte var av denna världen då han var på jorden, skulle det då vara av denna världen nu, bara därför att han är i himmelen? Detta skulle inte vara logiskt, eller hur?
Jesus visste att han inte skulle kunna förbättra den korrumperade politiken som fanns på hans tid, och han försökte inte heller. Han visste att om han hade blivit en politisk messias och utlovat frihet från romerskt förtryck, skulle han bara ha utnyttjats av olika intressegrupper, sådana som seloterna, ett judiskt nationellt parti, och sedan skulle han ha blivit förkastad. Inget av detta skulle ha medfört någon ära åt hans Fader, Jehova Gud.
Är det troligt att Jesus skulle vara intresserad av att förbättra den lika korrumperade politiken i våra dagar? Eller är det mer troligt att de predikanter som går in i politiken själva riskerar att användas och korrumperas genom detta? Det är betecknande att ”moralisk majoritet” inte var någon predikants idé. Idén och även namnet, ”moralisk majoritet”, kom från en grupp konservativa politiska lobbyister, som övertalade Falwell att understödja organisationen på grund av hans nationella popularitet, hans stora datoriserade adressregister och hans bevisade förmåga att skaffa pengar. Även den välkända stjärnan Pat Robertson i den ”elektriska kyrkan” och värd för The 700 Club erkänner att ”evangelisterna är i fara att utnyttjas och manipuleras”.
Var det inte denna manipulation som Jesus försökte undvika, när han vägrade att ta emot Satans erbjudande om ”alla [världens] riken och deras härlighet”? Det var ett villkor förknippat med detta ursprungliga erbjudande, och det är det även i dag. Satan bad Jesus att falla ner och utföra en handling av tillbedjan åt honom. (Matt. 4:8, 9) Den politiska makten är tillgänglig för prästerna i den ”elektriska kyrkan”. Allt de behöver göra är att fortsätta att vara en del av denna världens politiska system under Satan. — Joh. 14:30; 15:19; 2 Kor. 4:4.
De avfälliga kristna på 300-talet jublade helt säkert, när de efter mycken förföljelse fick politisk makt under kejsar Konstantin. Men vad betydde denna makt för dem? Teologen Robert Culver säger: ”Nästan omedelbart efter det att de kristna fått laglig status av kejsaren, började kyrkans ledande män att ge de styrande råd om hur de borde sköta sitt ämbete.” Kyrkan var snart helt och fullt indragen i den romerska politiken och utkämpade krig och torterade sina fiender. Var den politiska makten värd det priset? Eller hade Satan helt enkelt använt den för att förleda kyrkan till att överge Kristi föreskrifter?
Antag att predikanterna inom den ”elektriska kyrkan”, hur goda deras avsikter än är, skulle uppnå samma grad av politisk makt som dessa första präster inom kyrkan. Skulle de kunna motstå det fördärvliga inflytandet från Satans politiska system? Historien visar att de inte skulle kunna det. En av kyrkans män har offentligt erkänt att han i sin begränsade politiska verksamhet fram till dags dato tillgripit en mycket gammal taktik av djävulen — bedrägeri. Han tvingades erkänna att han hade ljugit om ett samtal med Förenta staternas president angående homosexuella som skulle höra till presidentens stab. Han erkände: ”Jag borde inte ha sagt det. Det var tydligtvis ett obetänksamt uttalande.”
De som sätter sin tillit till politiken förlitar sig definitivt också på att politikerna, ofullkomliga människor, skall lösa deras problem. Bibeln visar helt enkelt att människor inte har denna förmåga. Jeremia, som inte var främmande för den korrumperade politiken i Jerusalem före fångenskapen, sade: ”Jag vet det, HERRE [Jehova]: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” — Jer. 10:23.
Det dåraktiga i att förlita sig på politikerna — med förhoppningen att några har högre moral än andra på grund av sin ställning i politiska frågor — underströks genom poängen på ”moralrapporten” av gruppen The Christian Voice (Den kristna rösten). En kongressman som hade varit anklagad för att ta emot mutor och en annan som hade alkoholproblem och homosexuella böjelser fick imponerande 94 poäng av 100 möjliga!
Bibeln ger pålitliga och realistiska råd när den säger: ”Det som är krokigt kan icke bliva rakt.” (Pred. 1:15) Denna världens politiska system är i sig själva krokiga. Den som står bakom dem, Satan, är ”en lögnare och lögnens fader”. (Joh. 8:44) Varken historien eller bibeln visar att mänskligheten någonsin skall kunna lösa sina problem genom politik, trots alla goda avsikter i världen.
Betyder detta att det inte finns något hopp för mänskligheten? Har vi bara att resignera inför en andlig död i en flodvåg av smuts och omoraliskhet? Finns det ingenting som kan göras i fråga om abort, homosexualitet, tonåringars tillfälliga sexuella förbindelser, barn som används för pornografi och de ökande skilsmässorna?
Någonting kan och kommer att göras åt alla dessa problem — och det mycket snart! Läs om detta i nästföljande artikel.
[Infälld text på sidan 10]
MÅNGA av senatorerna, som ”moralisk majoritet” och liknande grupper motstod, förlorade sina platser till ganska okända politiker
[Infälld text på sidan 11]
”DETTA äktenskap mellan religion och politik är det farligaste och det mest skrämmande jag någonsin sett”