blev dessa så förtörnade att de övergav honom. Men hur dåraktigt! Då de handlade så, lämnade de utan avseende alla de underbara sanningar som Jesus hade uttalat fram till den tiden. Och hur var det med alla de imponerande underverk som Jesus utförde och som bevisade att han var den bebådade Messias, Guds Son? — Jämför Lukas 7:20—23.

¹⁸ Med fog kunde Jesus fråga sina apostlar: ”Inte vill väl ni också gå bort?” Petrus hade det rätta svaret: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” (Joh. 6:67—69) Så är det också i vår tid; med tanke på allt det som här har lagts fram är det förståndiga handlingssättet sannerligen att fortsätta att komma tillsammans med den ”trogne och omdömesgille slaven”. Å ena sidan gör denne ”slav” dessa ”uttalanden om evigt liv” begripliga för oss, och å andra sidan hjälper han oss då vi tillämpar dessa ”uttalanden” i vårt liv till vårt bästa både nu och till evig tid. Bör vi inte vara tacksamma mot Jehova Gud och Jesus Kristus för att vi har denne ”slav” mitt ibland oss?

19. På vilka olika sätt kan vi visa att vi är tacksamma mot Jehova Gud för de tjänster som utförs av den ”trogne och omdömesgille slaven”?

¹⁹ Hur kan vi ge uttryck åt vår tacksamhet? På mer än ett sätt. Vi kan visa den genom att samarbeta med den trogne ”slaven” i att predika och i att göra lärjungar. Vi kan också visa vår tacksamhet genom att ivrigt livnära oss på den andliga föda, som denne ”slav” tillhandahåller i form av böcker och tidskrifter, såväl som genom att vara med vid församlingens möten. Något som inte bör förbises är vårt privilegium att bedja om att Jehovas ande skall vägleda och styrka denna ”slavklass” för det arbete som Gud har gett den att utföra. Och allt efter de medel vi har är det också vårt privilegium att i materiellt avseende bidra för att hjälpa till att bära de utgifter som ”slavens” världsvida verksamhet för med sig. Ja, på alla dessa sätt kan vi visa att vi uppskattar det sätt på vilket Jehova Gud använder och välsignar den ”trogne och omdömesgille slaven” och därigenom också visa att vi har en levande och verksam tro, som bevisar sin existens genom sina gärningar. — Jak. 2:17, 26.

Hans bön blev besvarad

DET är ofta förunderligt att se hur Jehova hjälper ärliga människor att skaka av sig de bojor som hållit dem fångna i denna gamla tingens ordning. En ung man, som bor i en avlägsen alpdal i Schweiz nära italienska gränsen, berättar här sin erfarenhet.

HANS BERÄTTELSE

”Tråkiga familjeförhållanden gjorde att jag hade en svår barndomstid. Redan i unga år började jag söka efter en Gud som skulle kunna hjälpa mig i min belägenhet. Min mor höll sig strängt till katolska kyrkans traditioner, och för att få mig att visa lydnad beskrev hon hur Gud sände människor till skärselden eller helvetet, om de inte var lydiga. Instinktivt sökte jag efter en Gud som skulle visa kärlek till sina barn. I samband med religionsundervisningen i skolan framställdes han också som en sträng, likgiltig, känslolös och otillgänglig Gud. Jag förstod att detta inte var den Gud jag sökte. För mig var han bara en Gud för prästerna. Mina besök i kyrkan blev allt färre.

När jag var 19 år blev jag mycket sjuk, och min sjukdom varade i mer än två år. Tomrummet inom mig och de många ’varför’, som förblev obesvarade, rubbade min mentala jämvikt. Nu började jag söka efter