Den verkliga inbärgningshögtiden pågår nu
1—4. Vilket bevis — för att det församlande verket inte var färdigt då — framlades för Jehovas vittnen 1942.
GENOM att betrakta de många olika dragen i förebilden blir vi i stånd till att förstå att lövhyddohögtiden var en bild av vad Jehovas vittnen skulle få privilegiet att göra i Konungens tjänst vid tiden för det slutliga insamlandet av hans ”andra får”. I början av året 1942 föranledde vissa omständigheter några till att dra den slutsatsen, att arbetet med att frambära vittnesbördet var så gott som avslutat och att Harmageddonstriden stod för dörren.
Men i Vakttornets nummer för den 1 februari (på svenska 1 och 15 juli) stod en artikel att läsa, som bar titeln ”Det slutliga församlandet” och som påpekade, att ett stort insamlingsverk ännu återstod att utföra. Jehova underrättade därigenom sina tjänare över hela världen om att de skulle hålla i med sitt arbete att frambära vittnesbördet, emedan de ”andra fåren” inte alla hade blivit församlade ännu. Vi citerar ur den ovannämnda artikeln:
2. I flera år har Jehova nu haft sin teokratiska organisation i verksamhet, och han har övat och undervisat sitt folk just för detta arbete. De har fått sig anvisat var sitt område eller distrikt på fältet, och de får inte låta sin uppmärksamhet avledas, utan måste vara ihärdiga i att göra detta ena, vetande vad det är som de söker efter, och de måste vandra välbetänkt, alltid redo att bruka den utrustning, som Herren har berett för denna sena tid, och måste handla och verka tillsammans i absolut enhet.
3. Då allt detta förhåller sig så, pågår nu Herrens slutliga verk att församla de välsinnade. Må ingenting för ett enda ögonblick avbryta hans förbundsfolks framryckning i hans tjänst. Tiden är kort, tillfället är stort, och säll är den som har del däri.”
4. När vi betraktar vad som gjordes och sades under lövhyddo- eller inbärgningshögtiden, kommer vi att få se, att denna det judiska årets sista högtid är en profetisk bild av det ”slutliga insamlandet” av Herrens andra får, och när denna bild är fullbordad kommer Jehovas inbärgnings- eller insamlingsverk att sluta, och hans ”förunderliga arbete” kommer hastigt att följa. — Jes. 28:21.
5. Israeliterna skulle bo i lövhyddor under lövhyddohögtiden. Varav var detta en bild?
5. Under lövhyddohögtiden skulle folket bo i hyddor, gjorda av grenar av deras ”skönaste träd”. Att de bodde i hyddor är betydelsefullt. En lövhydda är liksom ett tält en tillfällig boning, medan de som bor däri söker eller väntar på ett beständigt hem. På färden från Egypten till det utlovade landet bodde israeliterna i tält. Abraham, Isak och Jakob bodde i tält på sin tid. De önskade inte vara någon del av Satans värld, utan väntade på en ”stad” eller regering som skulle stå under Jehovas ledning och kontroll. Alla dessa bekände att de var främlingar och gäster på jorden och sökte efter ett himmelskt land. (Hebr. 11:8—16) Jesus sade: ”Mitt rike är icke av denna världen”; därför är ingen av dem som blickar fram emot Guds rike såsom sitt hopp bofast i denna onda värld, och de betraktar sig inte som någon del av den. De ägnar inte sin tid och sina krafter åt att samla världsliga rikedomar. Dessa kommer alla att sopas bort i striden vid Harmageddon, lika fullständigt som den första världens materiella ting tillintetgjordes i syndafloden på Noas tid.
6. Hur uppfylles detta drag i lövhyddohögtiden av Jehovas vittnen i denna tid?
6. De hyddor som israeliterna uppförde var inte inredda eller utrustade på något fulländat sätt, utan hade endast de ting som var behövliga för en rimlig bekvämlighet. Jehovas tjänare i våra dagar, som är upptagna av att förkunna de ”goda nyheterna” om Riket, ägnar inte tid och pengar åt att bygga dyrbara hem för att leva på stor fot i dem och underhålla vänner med världsliga nöjen. De är sysselsatta i Konungens tjänst med att ”jaga” och söka efter Herrens andra får, var de kan påträffas. Sedan de har funnit ett av Herrens får, gör de som Mästaren sade till sin lärjunge: ”Föd mina får.” Upprepade besök göres hos dessa ”får”, och bibelstudier hålles med dem i deras hem, för att de skall få kännedom om Jehovas goda uppsåt och kunna ställa sig på hans sida och sedan ta del i insamlingsarbetet. ”Den som hör det, han säge: Kom.” (Upp. 22:17) Arbetet är stort och arbetarna få. Alla som älskar Herren och sina medmänniskor kommer att ta del i detta verk, innan det är för sent. Detta är ett sällsamt verk för religionens målsmän. Det är Jehovas ”verk” för att ”inbärga” skörden och kommer snart att vara avslutat; därpå kommer tillintetgörelsens ”förunderliga arbete” att börja, i striden vid Harmageddon.
7. Hur många tjurar offrades under lövhyddohögtiden, och vad visades i bild genom detta offer?
7. Många offer frambars under lövhyddohögtiden. Dag efter dag offrade man tjurar, till dess sjuttio hade offrats. På försoningsdagen offrade översteprästen en tjur och två bockar, vilket var en bild av det offer som frambars av Kristus Jesus till gagn för människosläktet. Att sjuttio tjurar offrades under lövhyddohögtiden visade, att det offer som Jesus frambar var fullständigt från både mänsklig och gudomlig synpunkt. Sjuttio är produkten av tio och sju. Sju representerar fullständighet från himmelsk synpunkt och tio från mänsklig eller jordisk synpunkt. Jesus gav sig själv till en lösen för alla och betalade sålunda till fullo det erforderliga priset. — 4 Mos. 29:12—34; 1 Tim. 2:5, 6.
Konungen hyllas med glädje
8. Vad visades i bild genom att folket bar palmkvistar under lövhyddohögtiden?
8. Under lövhyddohögtiden bar folket palmkvistar dag efter dag. Dessa palmkvistar var tecken på glädje och seger. Några dagar före sin död red Jesus in i Jerusalem på en åsna, som aldrig hade blivit riden av människor. Detta var vid tiden för påsken, och mycket folk hade kommit till högtiden. När de hörde att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom och ropade: ”Hosianna! Välsignad är Israels Konung, som kommer i Herrens namn.” (Joh. 12:12—15, eng. övers.) Aposteln Johannes såg senare i en syn en stor skara stå inför Guds och Lammets tron, och de var klädda i vita fotsida kläder och hade palmer i sina händer, och de ropade med hög röst och sade: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Denna stora skara fröjdade sig över Jehovas Konungs seger och hyllade honom såsom sin Herre och Återlösare. (Matt. 21:7—9; Upp. 7:9, 10) Vid den forntida lövhyddohögtiden fröjdade sig israeliterna storligen och prisade Jehova för hans godhet emot dem och erkände honom såsom Frälsaren och Befriaren. Likaså gav de som gick framför Jesus, när han red in i Jerusalem och erbjöd sig åt Israel såsom dess konung, Jesus sin hyllning såsom Israels Konung. På liknande sätt hyllade den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken Konungen genom att ha palmkvistar att vifta med i sina händer.
9. Varför var årets sista högtid ett tillfälle då man kände stor glädje?
9. De tre särskilda högtider som Herren befallde Israel att fira varje år var tillfällen av glädje och fröjd för allt folket. De var ”högtider åt Jehova”; därför hade folket vid den sista för året särskild anledning att frambära tacksägelse åt Jehova. All välsignelse under det gångna året hade kommit från Herren, och de önskade visa sin uppskattning av allt som gjordes för dem. Han var deras Skapare, deras Återlösare och deras Konung och var värd tillbedjan och lovprisning, och detta önskade de hembära åt honom utan inskränkning. Avkastningen från åkrarna och vingårdarna var nu inbärgad, och de hade ett rikligt förråd för vintern, som nu stod för dörren. De var Jehovas folk, och han var deras Gud; därför var allt väl.
10. Vilken orsak har Jehovas vittnen nu att fröjdas?
10. Jehovas folk på jorden har nu likaså mycken orsak till att fröjdas. Den smorda kvarlevan har förts in i det andliga templet och är nu tillsammans med Herren sysselsatt med det slutliga insamlandet. De andra fåren kommer ut ur de religiösa fängelserna, där de har hållits i träldom genom okunnighet och vidskepelse. Arbetet med att församla dem utvidgas hastigt, i det att de smorda och deras följeslagare av ”andra får” går åstad med budskapet om Riket till alla jordens nationer, och när de gör detta lyder de Mästarens befallning: ”Detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.” (Matt. 24:14) Detta är orsak till mycken glädje och lycka, ty Riket är upprättat i himmelen, och denna sanning förkunnas för människorna, för att de skall kunna finna tröst och hopp och kunna fly från de religiösa systemen, som länge har hållit dem i okunnighet om Jehova och hans härliga uppsåt. Jehovas tjänare röner mycket motstånd och utsättes för många prövningar, när de går åstad i hans tjänst, men ingenting av detta förmår rubba dem, ty de är beslutna att fullborda verket med glädje. De har del i Herren Guds glädje över att hans heliga namn blir hävdat.
11, 12. Vilken särskild bestämmelse iakttogs, när lövhyddohögtiden firades ett sabbatsår, och varav var detta en bild?
11. Vart sjunde år och det femtionde eller jubelåret var ett sabbatsår. När lövhyddohögtiden hölls ett sabbatsår skulle prästerna församla allt folket, män, kvinnor, barn och de främlingar som månde finnas i landet hos dem, till att höra lagen föreläsas. ”Och Mose bjöd dem och sade: Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden, då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den. Församla då folket, män, kvinnor och barn och främlingarna, som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord; och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta [eng. övers, och 1878 års övers.: må höra den och lära sig att frukta] HERREN, eder Gud.” — 5 Mos. 31:10—13.
En tid av bibelundervisning
12. Av dessa föreskrifter framgår det klart, att lövhyddohögtiden var en bild av en tid, då Guds sanning måste kungöras för alla folk. Det finns en mängd människor på jorden i våra dagar som är såsom barnen var i de dagar som åsyftas i den nyssnämnda texten. De vet ingenting om Jehovas goda uppsåt eller om Riket som är deras enda hopp. Profeten Hosea sade: ”Det varder slut med mitt folk av brist på kunskap.” (Hos. 4:6, 1878 års övers.) Varför skulle folk i så kallade kristna länder förgås av brist på kunskap? I det trettiofjärde kapitlet av sin profetia svarar profeten Hesekiel på följande sätt: ”Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem, till herdarna: Så säger Herren, HERREN: Ve eder, I Israels herdar, som haven sörjt allenast för eder själva! Var det då icke för hjorden, som herdarna borde sörja? I stället åten I upp det feta, med ullen klädden I eder, det gödda slaktaden I; men om hjorden vårdaden I eder icke.” Därpå tillägger profeten följande: ”På goda betesplatser skall jag föra dem i bet, ... fett bete skola de hava på Israels berg.” (Hes. 34:2, 3, 14) Då kommer de ”andra fåren” att föras till den ena och enda fållan, såsom Jesus ger till känna i Johannes 10:16. (Eng. övers.) Då Guds rike nu är upprättat i himmelen, finner dessa hungriga får närande föda för sina hungriga själar på Israels berg (inom Rikets område).
13. Låg det någon betydelse i att lövhyddohögtiden firades efter försoningsdagen?
13. Lövhyddohögtiden började fem dagar efter den årliga försoningsdagen. På försoningsdagen offrade översteprästen en tjur och två bockar för hela Israels synder; därpå följde lövhyddohögtidens välsignelse. Den välsignelse som framställdes i en bild genom lövhyddohögtiden kunde inte komma förrän Jesus hade givit sitt liv för människosläktets synder. Prästen bragte försoning först för prästerna och leviterna, sedan för allt folket. Nu när Riket är upprättat och kvarlevan är församlad i templet, har den tid kommit då de andra fåren skall föras in i fållan. Johannes sade att Jesus var ”försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens”. (1 Joh. 2:2) Hela människosläktet ärvde dödens förbannelse från Adam. De få år som människorna lever här på jorden för med sig många sorger, beroende på Satans och de med honom förbundna demonernas inflytande, och ingen människa kan förlossa sin egen själ eller sin broders. Alla måste sätta sitt hopp till Kristus Jesus och till ”den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro”. — 1 Tim. 4:10.
14. Vad framställdes symboliskt genom att man blåste i basun på försoningsdagen i det femtionde året?
14. På försoningsdagen i det femtionde året blåste man i jubelårsbasunen överallt i landet. Att man blåste i denna basun betydde frihet för folket. I denna tid ljuder jubelårsbasunen överallt i världen. Detta betyder frihet för de fångar som hålles i okunnighet och vidskepelse i djävulens organisation och dess religiösa fängelser, och genom Herrens nåd finner nu en stor skara av dessa vägen till Jehovas fria organisation, där de kan finna frihet och frid. De ser inte längre upp till människor såsom överheten, som de måste tjäna och lyda. (Rom. 13:1) Jehova Gud och Kristus Jesus är den överhet som alla de invigda troende ser upp till, och i dem finner de vila och trygghet. ”Sällt det folk, som förstår jubelklangen [lik en basun som kungör Jehovas Konung]! HERRE, i ditt ansiktes ljus skola de vandra.” — Ps. 89:16, 1878 års övers.
15. Ligger det något betydelsefullt i det förhållandet, att aposteln Johannes gav en så detaljerad skildring av Jesu närvaro vid lövhyddohögtiden? Om så är, vari består det?
15. Aposteln Johannes ger en skildring av Jesu närvaro vid lövhyddohögtiden och av det som han sade och gjorde, vilket leder oss till den slutsatsen att detta besök var mycket betydelsefullt, och vi finner att det var detta genom att det visar lövhyddohögtidens vikt och betydelse. Jesus var i Galileen, där han utförde många underverk och därigenom väckte mycket intresse för honom själv och hans arbete, men fram till denna tidpunkt trodde inte hans bröder på honom. Lövhyddohögtiden var nära. ”Då sade hans bröder till honom: ’Begiv dig härifrån och gå till Judeen, så att också dina lärjungar få se de gärningar, som du gör. Ty ingen som vill vara känd bland människor utför sitt verk i hemlighet. ... Det var nämligen så, att icke ens hans bröder trodde på honom. Då sade Jesus till dem: ... ’Gån I upp till högtiden; jag är icke stadd på väg upp till denna högtid, ty min tid är ännu icke fullbordad.’ ... Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick också han ditupp, dock icke öppet, utan likasom i hemlighet.” — Joh. 7:2—10.
16, 17. Vad visades i en bild genom att Jesus undervisade folket vid lövhyddohögtiden och genom att judarna blev förvånade, eftersom han aldrig hade gått i deras skolor?
16. Några dagar senare, ”när redan halva högtiden var förliden, gick Jesus upp i helgedomen och undervisade. Då förundrade sig judarna och sade: Varifrån har denne sin lärdom, han som icke har fått undervisning? Jesus svarade dem och sade: Min lära är icke min, utan hans som har sänt mig”. (Joh. 7:14—16) Att lagen lästes upp vid lövhyddohögtiden var till undervisning för folket. Judarnas religiösa ledare sökte vid denna tidpunkt efter Jesus för att döda honom. Med tanke på detta förhållande kan några fråga: Varför visade Jesus sig offentligt? Han påbörjade här uppfyllelsen av denna förebild. Han förkunnade sanningen för dem som ville höra och visade dem på detta sätt vägen till liv och lycka. Då började förebilden gå i uppfyllelse.
17. Jehovas vittnen fullbordar nu uppfyllelsen av denna förebild genom att för människorna förkunna de stora sanningarna om Riket, som nu skall förstås. Religionens förespråkare säger med ett visst förakt: ”Med vilket bemyndigande är det egentligen som ni undervisar folket? Ni har aldrig gått i någon av våra teologiska skolor, och inte heller har ni blivit förordnade av våra samfund.” De ting som vi förkunnar är emellertid från Guds ord, och vi är befallda att ”predika ordet” i denna tid av en högre myndighet än den som några jordiska system, vare sig borgerliga eller religiösa, besitter. Jesus gav befallningen, och aposteln bekräftade den. (Matt. 24:14; 2 Tim. 4:2; Jes. 61:1—4) För att denna Mästarens befallning må kunna utföras, i denna tid, upprätthåller Sällskapet Vakttornet Bibelskolan Gilead, där hundratals missionärer undervisas och på det sättet utrustas för att fara till främmande länder och ”predika ordet”. Elever kommer från många länder för att gå igenom denna bibelskola, som är belägen i övre delen av staten New York. Hundraden har redan begivit sig till sina distrikt och håller på med att förkunna de goda nyheterna om Riket för många hungriga själar, vilka i det flydda har blivit livnärda med de agnar, bestående av människors traditioner, som prästerna har att erbjuda. Detta drag eller denna detalj i lövhyddohögtiden går nu i uppfyllelse. — Matt. 28:19, 20.
18, 19. Började Jesus uppfyllelsen av den bild som framställdes genom att prästen hämtade vatten från dammen i Siloa och utgöt det över altaret? I så fall hur?
18. Ett annat intressant drag i firandet av lövhyddohögtiden var det att prästen hämtade vatten från dammen i Siloa och utgöt det på altaret. När prästen trädde in i förgården med vattenämbaret, blåste leviterna i basun, och underprästerna sjöng ur Jesajas tolfte kapitel: ”Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning. Och I skolen ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor.” (Jes. 12:1—3) På den sista dagen i högtiden, den stora dagen, stod Jesus där och ropade och sade: ”Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. Den som tror på mig, av hans innersta skola strömmar av levande vatten flyta fram, såsom skriften säger.” (Joh. 7:37, 38) Här pekade alltså Jesus på början av uppfyllelsen av denna del av förebilden.
19. Den ström av livets vatten som Johannes senare såg i Uppenbarelsen utgick från Guds och Lammets, Kristi Jesu, tron. (Upp. 22:1) Vid slutet av hedningarnas tider, år 1914 e. Kr., blev Kristus Jesus insatt på tronen såsom den nya världens Konung. (Upp. 12:5) Efter detta skulle strömmen med livets vatten flöda ut för att släcka alla de människors törst som har en god vilja. I flydda tider har vattnet, som föreställer sanningen, blivit grumlat av de falska herdarna, de otrogna prästerna och predikanterna. En av Jehovas profeter, som hade en liknande syn av en flod eller ström av sanning, sade: ”Är det eder icke nog, att I fån beta på den bästa betesplatsen, eftersom I med edra fötter trampen ned, vad som är kvar på eder betesplats? Och är det eder icke nog, att I fån dricka det klaraste vattnet, eftersom I med edra fötter grumlen, vad som har lämnats kvar? Skola mina får beta av det, som edra fötter hava trampat ned, och dricka, vad edra fötter hava grumlat?” (Hes. 34:18, 19) Den ström av kristallklart vatten, som utgår från Guds och Lammets tron, var utan tvivel en del av det som Jesus syftade på när han vid lövhyddohögtiden sade, att från honom ”skola strömmar av levande vatten flyta fram”. (Joh. 7:38) Ty den kristna kvarlevan har i denna tid privilegiet att förse de törstiga med detta vatten.
20. Vad sade profeten Sakarja att följden skulle bli för dem som underläte att fira lövhyddohögtiden?
20. Profeten Sakarja har talat om den ondes bemödanden att få Jehovas organisation tillintetgjord genom att sätta människor från alla nationer i rörelse mot den. Dessa bemödanden skulle inte ha någon framgång. Längre fram skulle människor från dessa nationer vända sig till Herren Jehova och förena sig med hans vittnen i att överbringa det levande vattnet till de törstiga. Men de som inte skulle komma att ta del i detta verk, som lövhyddohögtiden var en bild av, över dem skulle intet regn komma, dvs. de skulle inte få livets vatten. — Sak. 14:16, 17.
21. Med vilket bemyndigande inbjuder nu Jehovas vittnen och deras följeslagare alla törstande att komma och dricka av livets vatten?
21. När nu Guds rike är upprättat i himmelen och livets vatten flödar därifrån, så är tiden inne att inbjuda alla törstande att komma och dricka. ”Och Anden och bruden säga: ’Kom.’ Och den som hör det, han säge: ’Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” (Upp. 22:17) Hundratals missionärer från Vakttornets skola Gilead skickas ut till olika delar av jorden för att bära fram nyheterna om Riket till folket. Människorna inbjudes att komma och dricka för intet av det livgivande vatten som nu flödar från det upprättade Riket. Tusentals törstiga själar kommer och dricker fritt, utan penningar och för intet. Den forntida profeten sade: ”Nu väl, alle I, som törsten, kommen efter vatten, och I, som icke haven penningar, kommen, köpen ... utan penningar och för intet.” — Jes. 55:1, 1878 års övers.
Upplysning
22. Varav var de särskilda ljus en bild, som användes vid lövhyddohögtiden; och vad sade Jesus om det sanna ljuset?
22. Det sista drag i firandet av lövhyddohögtiden som vi här skall betrakta är den omständigheten, att flera grupper av lampor tändes i kvinnornas förgård varje natt. Judiska skribenter säger, att dessa lampor gav ett strålande sken som kunde ses på betydligt avstånd. De var en bild av det andliga ljuset från Guds tempel. I denna förbindelse sade Jesus: ”Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.” (Joh. 8:12) Det är möjligt att Jesus yttrade detta dagen efter högtidens slut. (Joh. 7:37) Vid den tidpunkten var nu de strålande ljusen i templet släckta och gav inte ljus åt någon, och därför gick folk då i mörker, men det ljus som Jesus gav skulle lysa för evigt, ty han gav livets ljus. Psalmisten sade: ”Ditt ord är mina fotters lykta och ett ljus på min stig.” (Ps. 119:105) Detta ljus som strålar från Guds ord är från Gud och återkastas av Jesus Kristus. Det kommer att vägleda hans folk genom denna mörka värld, till dess de uppnår rättfärdighetens nya värld, där det inte kommer att finnas något villfarelsens mörker som kan förblinda Herrens återlösta.
23. I vilken mening är Jesu smorda efterföljare ljus här i världen?
23. Vid ett tillfälle sade Jesus till sina smorda efterföljare: ”I ären världens ljus.” (Matt. 5:14) Med detta uttalande menade Mästaren inte, att hans efterföljare skulle vara de mest lysande begåvningar som skulle finnas vid den tiden och inte heller att de skulle vara sådana som efter världens måttstock skulle vara högt bildade och kultiverade. Paulus sade: ”Betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.” (1 Kor. 1:26, 27) Samme apostel sade: ”Så att I bliven otadliga och rena, Guds ostraffliga söner mitt ibland en vrång och avog nation, inom vilken I mån lysa såsom ljus i världen, i det att I framhållen livets ord.” (Fil. 2:15, 16, eng. övers. i marginalen) Det är på grund av det sanningens ljus de bär som de lyser såsom ljus i denna mörka värld. De bär ut budskapet till människorna om Guds rike såsom det enda hoppet för människosläktet.
24. Varför befinner sig världens folk i mörker beträffande Jehovas uppsåt, och hur kan de finna ljus?
24. Världen är i mörker i denna tid med avseende på Jehovas uppsåt. Profeten sade: ”Se, mörker skall övertäcka jorden och tjockt mörker folken.” (Jes. 60:2, eng. övers.) I våra dagar befinner sig mänskligheten i stort mörker beträffande Jehovas uppsåt. Den har ingen bestämd kunskap i fråga om framtiden. Att betrakta tillståndet i världen i ljuset av kristenhetens trosbekännelser är mycket nedslående. Dag efter dag påpekar tidningspressen det förhållandet, att ett tredje världskrig är möjligt och att detta blir ett krig med atom- och vätebomber. Somliga påstår att dessa vapen skulle kunna förgöra alla skapelser på jorden och sedan spränga jordklotet i stycken. Det förvånar oss inte att människor uppger andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen. (Luk. 21:26) Jesus visade hän på allt detta som bevis för att vi hade nått fram till ändens tid och att förhållandena inte skulle bli bättre, utan värre. Medan de som är i mörker skulle vara upptagna av att försöka förbättra förhållandena i denna gamla värld, skulle Jehovas tjänare vara upptagna av att predika detta evangelium om riket såsom det enda hoppet om fred och säkerhet för människosläktet här på jorden. Må människorna för att få upplysning vända sig till det ljus som kommer från Jehova och som hans vittnen återkastar till alla nationer.
25, 26. Vad lovade Jesus att göra för sina smorda efterföljare i tiden för världens ände? Och vilka förpliktelser skulle påvila dem?
25. Jesus sade vidare, att hans efterföljare inte skulle lämnas i ovisshet och mörker tillsammans med de övriga människorna, ty han skulle ”sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans ut valda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra”. (Matt. 24:31) Och ytterligare att han skulle ha en trogen och förståndig tjänare, som han skulle sätta till styresman över sina ägodelar (sitt rikes intressen) till att ge hans folk mat i rätt tid. (Matt. 24:45—47) Ordet styresman, som förekommer i den engelska översättningen av det här angivna skriftstället, har här innebörden av utdelare. Det är sant att det i våra dagar finns endast en organisation på jorden som kungör Guds rike — eller utdelar budskapet om det — såsom mänsklighetens hopp, och denna organisation är Jehovas trogne och förståndige tjänare, förbunden med Vakttornets Bibelsällskap.
26. Återigen finner vi i Matteus 13:43, att Jesus sade att Jehovas tjänare skulle lysa såsom solen i hans Faders rike, efter det att han hade skilt vetet från ogräset. Vi har bevittnat detta åtskiljande verk i gångna tider, och nu ser vi de trogna, som är framställda i bild genom ”vetet”, lysande såsom solen. I uttrycket ”lysa såsom solen” ligger den tanken att lysa såsom en ljusstråle. Att lysa såsom en ljusstråle kanske inte hade någon särskild innebörd på Jesu tid, men i våra dagar betyder det mycket för oss. En väldig luftkryssare kommer en dimmig dag över ett landningsfält med en last av människor ombord. Piloten kan inte se landnings fältet; hans motorbränsle håller på att ta slut; hur skall han kunna landa i säkerhet med sin farkost och dess dyrbara last? Det skulle vara omöjligt, om han inte från koritrolltornet finge anvisning om att följa den ljusstråle som genom dimman sändes ut för att vägleda honom till landningsfältet. I våra dagar famlar en stor skara människor av en god vilja omkring i det mörker som omtöcknar människornas sinnen, i det att de söker treva sig fram till Gud, om de till äventyrs skulle kunna finna honom. De går vilse likt får som inte har någon herde, eftersom de inte vet vart de skall gå. Då sänder Herren dem en ljusstråle från sitt sanningsord, och den vägleder dem genom det mörker och den förvirring, som människornas motstridiga trosuppfattningar vållar, fram till hans organisation, där de kan finna frid och trygghet. För att detta verk skall kunna ske sprides millioner böcker, broschyrer och tidskriftsexemplar ut över jorden varje år av Jehovas vittnen. Det ljus som bragtes att framstråla i Jehovas tempel i Jerusalem under lövhyddohögtiden var en skugga av tillkommande goda ting, och dessa goda ting finns här nu, medan den bild som framställdes då på den tiden nu håller på att uppfyllas. — Hebr. 10:1.
27. Vilken försäkran ges om att striden vid Harmageddon inte skall börja förrän hela den stora skaran har blivit funnen och har fått föda?
27. Vi har nu nått fram till ändens tid, dvs. fullbordan av denna gamla tingens ordning, och det är mycket arbete som måste göras innan Harmageddons oväder bryter löst för att tillintetgöra Satans onda organisation, som så länge har smädat Jehovas namn och förföljt alla som tagit ståndpunkt på hans sida i den stora tvisten. Det finns en stor skara människor som ännu skall nås med budskapet om Riket, innan verket är fullgjort. I Uppenbarelsebokens sjunde kapitel omtalas det för oss att denna stora skara skall komma från alla nationer, folkslag och tungomål. Det tillkännages också i samma kapitel, att änglarna ”hålla tillbaka jordens fyra vindar”, till dess verket att teckna Guds smorda med insegel är fullbordat. Rapporter som kommer från olika delar av världen bevisar, att den smorda kvarlevans arbete utvidgas och att den stora skaran av Herrens andra får hör budskapet och kommer till den enda säkra platsen på jorden i våra dagar, nämligen Herrens organisation; och säll är den människa som har del i detta snart upphörande, stora verk till Jehovas ära och till välsignelse för alla som tar ståndpunkt på hans sida.
28. Hur visar de tre högtiderna, som Jehova befallde israeliterna att hålla, den fortskridande utvecklingen av Jehovas uppsåt med att bereda ett folk för sitt namn?
28. Då Jehova befallde sitt utvalda folk att hålla tre särskilda högtider varje år, nämligen det osyrade brödets högtid, veckohögtiden och lövhyddohögtiden, såsom en skugga av tillkommande goda ting, är det förnuftigt att dra den slutsatsen, att alla dessa högtider skulle gå i uppfyllelse under kvarlevans livstid och att dess följeslagare skulle förena sig med den i uppfyllelsen av den sista högtiden, dvs. lövhyddohögtiden. Dessa högtider utgör en skugga av mycket betydelsefulla ting i utförandet av Guds uppsåt. Påskens och det osyrade brödets högtid och offrandet av förstlingen av kornskörden pekade på Herren Kristi död och uppståndelse. Veckohögtiden eller pingsten visar att församlingen skulle tagas ut från både judar och hedningar såsom ett folk för Jehovas namn. De båda viftoffersbröden av förstlingen av veteskörden är en bild av dessa båda klasser, som är kallade med Guds höga kallelse i Kristus. Lövhyddohögtiden, som firades sedan åkrarna och vinträdens frukt hade blivit insamlad, anger att sedan församlingen har blivit församlad till Herren i templet skulle uppmärksamheten ägnas åt den ”stora skaran”. De verkliga förhållanden, genom vilka dessa profetiska högtider går i uppfyllelse, bevisar att de utgör förebilder av ting som skulle utföras under den kristna tidsåldern.
29. Vilka förpliktelser är nu lagda på kvarlevan och dess följeslagare?
29. På kvarlevan och dess följeslagare i våra dagar är den förpliktelsen lagd att fortsätta arbetet med att predika Ordet och peka på livets vatten, som nu är fritt för alla att dricka, och på det sättet lysa såsom ljus i denna mörka värld. (Fil. 2:15, 16) Fienden kommer att göra allt som står i hans makt för att göra slut på detta arbete och tillintetgöra arbetarna. Detta kommer inte att förmå de trogna till att låta sina händer sjunka. I förtröstan på Jehova och hans Konung kommer de att fortsätta i denna välsignade tjänst, till dess alla de andra fåren är i trygghet i den fålla som den gode Herden har berett. Då skall de trogna i himmelen och på jorden prisa Jehovas namn.