förordnade som olika tjänare för att vårda sig om och betjäna Herrens får och sörja för deras behov.

23, 24. Hur kommer det sig att hjorden är så stor nu i våra dagar? Vilka ger den föda?

23. Först var den hjord som följde Kristus Jesus ringa till antalet, endast en ”liten hjord”, och när arbetet med att åter församla fåren började efter Herrens ankomst till templet år 1918, var det bara en liten kvarleva av denna lilla hjord som ännu fanns på jorden. (Luk. 12:32) Emellertid finns det i våra dagar en stor och väldig hjord av får, saktmodiga och läraktiga människor, som följer den gode Herden, alldeles såsom Jesus sade att det skulle vara. ”Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus [icke till den ”lilla hjordens” fårahus]; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.” (Joh. 10:16) Liknelsen om ”fåren och getterna” uppenbarar, att Kristus Jesus skulle börja församla och ”draga till” sig dessa ”andra får”, sedan han hade blivit uppsatt på tronen såsom Konung år 1914 och sedan han hade kommit till templet för att hålla dom år 1918. ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla heliga änglar med honom, då skall han sitta på sin härlighets tron; och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem från varandra, såsom herden skiljer fåren ifrån getterna.” — Matt. 25:31, 32, 1878 års övers.

24. Under detta åtskiljande verk, som nu pågår bland nationerna, ställes de ”andra fårens” klass på Konungens högra sida, vilken betecknar hans ynnest. I den syn som gavs, åt Johannes och som han omtalar i Uppenbarelseboken visas dessa ”andra får” såsom en ”stor skara” av människor av en god vilja, som har blivit församlade under senare år och som nu med glädje sjunger: ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Aldrig mer kommer de att hungra eller törsta, ”ty Lammet som är mitt på tronen skall föda dem och skall leda dem till levande vattenkällor [eng. övers.]”. (Upp. 7:9—17) Somliga får har varit i denna Herrens av en enda hjord bestående organisation i tjugo eller trettio år, andra under mycket kortare tid, och andra åter igen, som kan liknas vid nyfödda lamm, studerar nu denna tidskrift, Vakttornet, för första gången. Men Jehova och Kristus Jesus föder ”fåren”, alla tillsammans, vare sig dessa är unga eller gamla. ”Se, Herren Jehova skall komma såsom en mäktig ... Han skall föda sin hjord likt en herde, han skall församla lammen i sin arm [”med sin arm”; sin högra arm, Kristus Jesus (Septuaginta, Bagster; Douay; Leeser)] och bära dem i sin famn och skall varsamt leda dem som hava sina ungar.” — Jes. 40:10, 11, Amer. stand. övers.

25. Vad gör prästerna och predikanterna nu, men vad gör däremot de trogna tjänarna?

25. Detta den gode Herdens församlande av de halvsvultna ”andra fåren” ut ur kristenhetens kringgärdade torra betesmarker har gått så raskt framåt sedan Herren kom till templet, att det har fyllt prästerna och de väldige i deras hjordar med fruktan och vånda och har kommit dem att jämra sig och tjuta i bittert raseri. De ser att detta Herrens rättfärdiga verk avskiljer och för ut alla ”fåren” ur deras ecklesiastika fållor och lämnar endast ”getterna” kvar, och därför gråter de och uttalar förbannelser och skär tänder i vrede över denna förlust av medlemmar och inkomster. ”Jämren eder [eng. övers.: tjuten], I herdar, och klagen; vältren eder på marken, I väldige i hjorden; ty tiden är inne, att I skolen slaktas. I skolen bliva förskingrade, I skolen komma på fall, såsom det händer jämväl ett dyrbart kärl. Då finnes icke mer någon undflykt för herdarna, icke mer någon räddning för de väldige i hjorden. Hör, huru herdarna ropa, huru de väldige i hjorden jämra sig! Ty Jehova ödelägger deras betesmark.” (Jer. 25:34—36) Det är bäst att de tjuter nu, ty inom kort, när detta verk är fullbordat, kommer de att bringas till tystnad för evigt, när kristenhetens falska herdar blir slaktade i striden vid Harmageddon! Därför, alla ni trogna tjänare, föd nu hjorden!

De krav som Gud ställer på tjänare

1. Hur bevisar tjänare sin kärlek till Herden på ett sätt som gör dem lyckliga?

ALLTEFTERSOM Herren församlar fler och fler får in i sitt fårahus eller sin fålla, sörjer han på ett lämpligt och tillräckligt sätt för alla deras behov genom att tillsätta tjänare, som kärleksfullt hjälper och bistår hjorden på det sätt som Herren anvisar. Detta teokratiska sätt är framställt i bibeln. Vi kommer ihåg, att aposteln Petrus mycket kraftigt hade fått inpräntat i sitt hjärta och sinne, hur nödvändigt det var för honom att bevisa sin kärlek till Kristus genom att föda Herrens får och vårda sig om dem. Petrus glömde aldrig denna sanning, ty trettio år senare förmanade han allvarligt andra Herrens tjänare att likaså bevisa sin kärlek genom att föda ”fåren”. Detta Petrus’ brev såväl som Kristi direkta befallningar till tjänare i allmänhet har bevarats till undervisning och vägledning för dem som har särskilda förpliktelser i den teokratiska organisationen i denna tid. Tjänare gör därför väl i att både studera dessa råd och tillämpa dem. ”Då I veten detta, saliga [eng. övers.: lyckliga] ären I, om I ock gören det,” sade Jesus. — Joh. 13:17; Fil. 4:9.

2. Vilka är de ”äldste”, som Petrus uppmanar att föda hjorden?

2. Jag vädjar därför till dem som äro äldste ibland eder; jag är deras broder-äldste.” På detta sätt börjar Petrus sin förmaning. (1 Petr. 5:1, En amer. övers.) Ordet ”äldste” (grekiska: presbytérous, sådana som är äldre)