kvarlevan, skall dess medlemmar bli tröstade genom en oräknelig mängd nya inbyggare på den paradisiska jorden. Vilka är dessa, och varifrån kommer de? Det är andra förlossade, återlösta, människor, som skall uppväckas för att återvända från ”den siste fiendens” land, den adamitiska döden. (1 Kor. 15:26) Vilken glädje blir det inte därefter för den ”stora skaran” att få träffa den återuppväckte Job, ja, Abraham, Isak, Jakob, Johannes döparen, ja också de små barnen i Betlehem, som sändes till dödsriket av sin fiende, Herodes den store! Vilken glädje det också skall bli att träffa välkända vänner, den rätte herdens ”andra får” som inte överlevde den ”stora vedermödan” och inte direkt fick komma in i hans tusenåriga rike! (Upp. 20:4, 6; Joh. 10:16) Skall den smorda kvarlevans medlemmar som överlever den ”stora vedermödan” leva vidare i den nya ordningen och bevittna början av uppståndelsen för de jordiska döda på det som för dem är den ”yttersta dagen”? (Joh. 11:24) Bibeln anger inte detta med någon säkerhet.

17. a) Vad inbärgandet av de jordiska döda beträffar kan frågan ställas: Vad skall de som då uppstår vara i jämförelse med Kristus? b) I vilket avseende kommer medlemmarna av den ”stora skaran”, fastän de inte behöver uppstå från de döda, att vara lika dessa uppväckta, och vilka välsignade förhållanden skall råda när Kristi tusenårsregering är till ända?

¹⁷ Dessa uppväckta människor skall bärgas in som efterskörden i den skörd där den uppväckte Jesus blev ”förstlingen Kristus”. (1 Kor. 15:20, 22, 23) Även om medlemmarna av den överlevande ”stora skaran” inte behöver uppstå ur graven, kommer de att vara lika de uppväckta döda, eftersom de fortfarande kommer att vara i behov av ytterligare nyttiga verkningar av Jesu Kristi återlösningsoffer. Alla verkningar av den död vi fått i arv måste avlägsnas. Vilka välsignade förhållanden kommer inte att råda när Kristi tusenåriga regering är till ända och ”såsom den siste fienden ... döden [skall] göras till intet”, till glädje för alla förlossade och lydiga människor, den ”stora skaran” av dem som överlever vedermödan inbegripna. Därefter skall Jehova Gud med rätta ”vara allt för var och en”. — 1 Kor. 15:26, 28; Upp. 1:18; 20:11—14.

Inblick i nyheterna

”Människosläktets mässling”

● Vid firandet av hundraårsdagen av Albert Einsteins födelse publicerades det rikligt med upplysningar om honom i pressen. Journalisten Joseph Kraft skrev om Einsteins inställning till nationalism: ”[Einstein] var ett föredöme i att ta avstånd från nationalism. ’Jag har aldrig identifierat mig med något speciellt land’, skrev han en gång. Han kallade nationalismen ’en barnsjukdom ... människosläktets mässling’.”

En indier skrev något liknande i ett brev till redaktören för tidningen ”Indian Express” i Bombay: ”Jag tror inte på patriotismen. Den är ett opium som politikerna infört för att tjäna sina egna fula syften. Nationalismen ger dem framgång. Den är till deras fördel. Den tjänar till att ge dem upphöjelse. Nationalismen är aldrig för landet. Den är aldrig för nationen. Den är aldrig för vanliga män och kvinnor som du och jag. ... Denna olycksbådande, av politiker uppfunna, mur skall skilja människa från människa — och broder från broder — tills den en dag för med sig mänsklighetens självförvållade dödsdom. Patriotism eller nationalism är enligt min uppfattning ett idiotiskt utövande av konstlad lojalitet. ... Jag visar ingen skrymtaktig stolthet över att tillhöra den här eller den där nationen. Jag tillhör mänskligheten.”

Ärlighetens verkliga belöning

● En man i New Jersey i USA fann två tygpåsar, som ramlat ut ur en lättbepansrad transportbil. De innehöll 415.000 dollar, som han återlämnade till transportfirman. Den tacksamme firmaägaren gav mannen en belöning på 1.000 dollar och erbjöd honom att bli anställd i firman. Men det berättades att mannen inte var lycklig.