Där Jesus växte upp
Berättat av en av våra fasta medarbetare
VID bussterminalen i Tiberias finns det bänkar för passagerarna där bussarna stannar. När min fru och jag hade hittat var bussarna från Nasaret kom in, satte vi oss ner. Vi var entusiastiska över att kunna besöka den plats, där Jesus Kristus växte upp för mer än 1.900 år sedan. När vi frågade den unga damen intill oss om biljetter, svarade hon: ”Ni betalar när ni har stigit på.”
Inom några minuter stannade en buss, och vid det här laget var det ganska mycket folk som väntade på att få komma med. När vi hade kommit på bussen, tittade vi än en gång på kartan och lade märke till att Nasaret ligger omkring tre mil längre bort och att vi skulle passera Kana på vägen. Vilka intressanta platser för kristna! Vi har många gånger under årens lopp talat om att resa till Israel. Och så, våren 1978, fick vi ett tillfälle, och nu var vi här!
Den charterbussgrupp som vi reste med hade inte ordnat med några turer den här dagen. Vi visste att gruppen skulle åka igenom Nasaret dagen därpå, men vi ville vara där längre — vi tog därför den kommunala morgonbussen här nära Galileiska sjön. Vi hade ofta undrat: Hur såg det ut i den trakt, där Jesus växte upp och tillbringade större delen av sitt jordiska liv?
PÅ VÄG TILL NASARET
När vi for ut ur Tiberias, stannade bussen ofta för att plocka upp passagerare. Snart fanns det bara ståplatser. Galileiska sjön ligger 208 meter under havsytan. Nasaret däremot ligger omkring 360 meter över havsytan. Stigningen var därför brant under de första kilometerna, när vi lämnade Galileiska sjön bakom oss. Vi tänkte att det här var då verkligen ingen lätt färd, om man som Jesus och hans apostlar måste gå till fots. Vad konstigt det var att efter en lång stigning få se en skylt där det stod ”HAVSYTANS NIVÅ”!
Vi tyckte det var roligt att titta på folk. Det var araber i långa vita huvudbonader, lantarbetare i arbetskläder och israeliska soldater i uniform — många av dem var kvinnor. Snart kom vi in i en bördig dal. När vi kom till avtagsvägen till Tabor, kunde vi se det här berömda berget omkring en mil söderut. Vi visste att Jesus måste ha känt väl till det och att han kanske hade bestigit det. Tabor ligger inte fullt en mil sydöst om Nasaret, och det dominerar den vidsträckta och vackra Jisreeldalen (som också kallas Esdrelonslätten).
Men vi fortsatte åt sydväst den rakaste vägen till Nasaret. När bussen stannade i Kana för att släppa av och på passagerare, kändes det frestande att stiga av och titta runt i byn, men eftersom vi var så otåliga att komma till Nasaret så lät vi bli. Bussen tog sig nu upp genom en ännu bergigare terräng. Omkring sex kilometer från Kana kom vi först till Nasaret Elit (övre Nasaret), en modern stad, som är helt judisk. Äntligen for vi så ner till det gamla Nasaret.
TVÅ NASARET
Det var en överraskning för oss att det var två tydligt åtskilda städer och att båda två var så stora! Vi fick veta att det gamla Nasaret är den största alltigenom arabiska staden i Israel. Den har en befolkning på omkring 40.000 — det är en fantastisk tillväxt med tanke på hur det var förr. Nasaret måste faktiskt ha varit en mycket obetydlig stad förr i tiden.
Staden omnämns inte i de hebreiska skrifterna och inte heller i Talmud eller av den judiske historieskrivaren Flavius Josephus under det första århundradet, och ändå talar han om 45 andra galileiska städer i sina skrifter. Att till och med människorna i Galileen såg ner på Nasaret framkommer av vad Natanael, som senare blev en av Jesu apostlar, sade: ”Kan något gott komma från Nasaret?” (Joh. 1:46) En besökare på 1800-talet uppskattade Nasarets befolkning till omkring 3.000 och försäkrade: ”Staden är nu större och mer blomstrande än någonsin tidigare, och den fortsätter att växa.”
Nasaret har vuxit mest under senare år. Sedan 1950 har staden fördubblats i storlek. Men nu finns också Nasaret Elit i den höglänta terrängen, som vi just hade passerat i öster. Den nya judiska staden Nasaret Elit, som började byggas år 1957, har en befolkning på omkring 20.000. Den är otvivelaktigt den mest blomstrande av de bägge städerna.
VÄNLIGA MÄNNISKOR
När vi stigit av bussen begav vi oss upp mot Nasarets äldsta del. Vi kom till vad som kallas ”Mariakällan”. Det ligger en kyrka där nu. Men eftersom den av allt att döma är den enda källan i Nasaret, så hämtade kanske Jesu mor, Maria, vatten åt familjen just från den.
När vi fortsatte vår väg hejade en frisör, som just skulle öppna sin salong, på oss. (Vi hade upptäckt att många människor i Israel talade flytande engelska.) När vi stannade för att prata, blev vi ganska förvånade över att han var kristen; alla araber vi dittills hade träffat i Israel var muselmaner. Han förklarade: ”Hälften av araberna i Nasaret är kristna och hälften är muselmaner.” Han nickade mot nästa butiksdörr och sade: ”Han är muselman, men vi kommer bra överens.” Frisören bjöd oss att stiga in, där var det inte så varmt, och så dricka lite te, men eftersom vi gärna ville se mer av området avböjde vi ståndaktigt, om än motvilligt.
Inom några minuter befann vi oss i en labyrint av smala slingrande gator. De hade en ränna i mitten där åsnorna kunde gå. På bägge sidor om gatan var det öppna affärer, där man sålde allt som tänkas kunde — utanför en del affärer hängde kläder till försäljning, och utanför andra dinglade nyslaktade lamm upphängda i krokar! När vi fick se en tungt lastad åsna komma nerför gatan, fick vi en känsla av att det måste ha sett nästan likadant ut, då Jesus bodde här för snart 2.000 år sedan.
Eftersom vi ville köpa någonting att äta, stannade vi vid en affär med jutesäckar, som var fyllda av alla slags härliga nötter och torkade frukter. Affärsinnehavaren bjöd oss med karakteristisk gästfrihet att sitta ner och dricka en kopp arabiskt kaffe. Medan vi drack kaffet fick vi reda på en del om livet i våra dagars Nasaret. En 18-årig kristen arab som var med och som lade märke till vårt intresse för bibeln erbjöd sig vänligt att visa oss omkring i trakten.
ETT GIVANDE SAMTAL OM BIBELN
Vi ville gärna veta hur det såg ut, där en viss biblisk händelse ägt rum. Bibeln säger att människorna i Nasaret blev förbittrade över det Jesus lärde. De ”drev ut honom ur staden, och de förde honom till branten av det berg, som deras stad var byggd på, för att huvudstupa störta ner honom. Men han gick mitt igenom hopen och fortsatte på sin väg.” (Luk. 4:28—30) Julian, vår guide, tog oss med ut till stadens södra utkant, åt det håll där man menar att detta inträffade.
Vi tyckte det var roligt att Julian var så intresserad av bibeln. Han hade ett exemplar av The Good News Bible (Today’s English Version), och han sade att han tyckte om att läsa den. Medan vi gick, berättade han att en präst i Nasaret lärde att Jesus — i den tidigare omtalade händelsen — kastades över stupet, men att han mirakulöst fördes tillbaka upp igen. Jag slog upp bibeln jag hade med mig, och vi läste det här stycket, som naturligtvis inte nämnde någonting sådant.
Nu ville Julian fråga oss om en sak. Han sade: ”Jag har frågat så många om detta, men jag har aldrig fått ett tillfredsställande svar. Hade Jesus bröder och systrar?”
Som svar slog jag upp Matteus 13:54—56 i bibeln. Där är Jesu bröder namngivna: ”Jakob och Josef och Simon och Judas.” Sedan heter det: ”Och hans systrar, är de inte alla hos oss?” Vi påpekade också att bibeln tydligt säger att Josef inte hade umgänge med Maria ”till dess hon födde sin son, den förstfödde”. — Matt. 1:25, Benelius.
Julian höll med om att den katolska läran att Maria förblev evig jungfru inte finns i bibeln. Och jag tillade: ”Det finns också annat som kyrkan lär, som inte har stöd i bibeln. Till exempel om limbo och om skärselden och läran om att de onda kommer att pinas för evigt i ett brinnande helvete.” Julian kunde se skillnaden mellan detta som kyrkan lär och det som står i bibeln. Vi tyckte det var roligt att höra honom säga att han bara trodde på det som han läste i bibeln.
Nu hade vi kommit fram till stadens utkant. Här finns verkligen branten av ett berg. Det kunde mycket väl ha varit härifrån som stadens män försökte störta ner Jesus. Julian trodde tydligen att Jesus var en person som bott i Nasaret för närmare 2.000 år sedan. Jag frågade: ”Men tror du att Jesus lever och kan göra något för oss nu? Tror du att han kommer att göra något för att förändra den besvärliga världssituation som råder nu med så mycket hat och fördomar?”
Utan att tveka svarade han: ”Ja.” Sedan hänvisade han till ett skriftställe om den kommande kungen, som skulle döma de fattiga rättfärdigt och härska över människorna med rättvisa. Jag slog ivrigt upp Jesajas 11 elfte kapitel i bibeln. Jag började läsa och frågade om det var det här stället han tänkte på: ”Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav och med sina läppars anda döda de ogudaktiga. Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter.” — Jes. 11 Verserna 4, 5.
Julian avbröt mig, medan jag läste, för att tala om att det var det skriftstället han menade. Jag framhöll att detta är en profetia om Messias, Jesus. Sedan riktade jag hans uppmärksamhet på resten av framställningen, som talar om den fred som kommer att råda under Kristi styre. Där heter det bland annat: ”Då skola vargar bo tillsammans med lamm och pantrar ligga tillsammans med killingar; och kalvar och unga lejon och gödboskap skola sämjas tillhopa, och en liten gosse skall valla dem. Kor och björnar skola gå och beta, deras ungar skola ligga tillhopa, och lejon skola äta halm likasom oxar. ... Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, ty landet skall vara fullt av HERRENS kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet.” — Jes. 11 Verserna 6—9.
Detta kände Julian till. Han sade: ”Det är mitt favoritskriftställe.” Jag berättade för honom att det länge hade varit mitt favoritställe också. Jag sade: ”Vi tror att det till slut kommer att få en bokstavlig uppfyllelse, och att de underverk som Jesus utförde för länge sedan här i Galileen — då han botade sjuka och till och med uppväckte döda — bara är förhandsglimtar av vad Jesus kommer att göra i världsomfattande skala under Rikets styrelse.”
PLATSER SOM JESUS BESÖKTE
Vid det här laget hade vi börjat gå tillbaka in i Nasaret. Som ett exempel på ett av Jesu underverk nämnde jag staden Nain och sade: ”Där uppväckte Jesus en änkas son.” (Luk. 7:11—17) Jag pekade mot sydöst i riktning mot Jisreeldalen och framhöll: ”Det finns fortfarande en by som heter Nain några kilometer längre bort. Den ligger av allt att döma på samma ställe som den by som är omnämnd i bibeln.”
Julian hade inte varit där, men han sade att han och hans kamrater gått till berget Tabor, som inte ligger så långt ifrån Nain. Vi tyckte detta var intressant, för vi tänkte att också Jesus som yngling måste ha gått till sådana platser i närheten av Nasaret. Nasaret ligger högt uppe bland bergen precis ovanför Jisreeldalen, och det är alltså inte långt ner till dalen. Julian berättade att tidigt en morgon hade han och några kamrater gett sig i väg från Nasaret och gått ner i Jisreeldalen, gått förbi berget Tabor och ända bort till närheten av Galileiska sjön och så hem igen — allt på samma dag! Han medgav: ”Den kvällen var vi alldeles slut!”
Den här erfarenheten förklarar något i samband med den tidigare nämnda bibliska berättelsen om Nain. Vad då? Jo, Lukas 7:1 säger att när Jesus hade avslutat sin berömda bergspredikan ”gick han in i Kapernaum”. När han var i den här staden, som ligger på Galileiska sjöns norra strand, botade han en officers slav. (Luk. 7:1—10) Sedan säger Luk. 7 vers 11 ”kort därefter” eller, som en del forntida manuskript säger: ”Och det skedde dagen därefter, att han gick till en stad, som hette Nain.” (Luk. 7:11, Åkeson; se också 1878 års svenska översättning) För Jesus och dem som följde med honom var detta verkligen ingen liten sträcka — över tre mil — att gå på en dag i sådan kuperad terräng. Vi tyckte därför det var intressant att människor i våra dagar till och med går ännu längre i samma svåra terräng.
Vi uttryckte en önskan om att besöka den arabiska byn Kana på vägen tillbaka till Tiberias. Julian erbjöd sig att följa med oss, och han ville absolut också betala våra bussbiljetter. Det var i Kana som Jesus utförde sitt första underverk, när han förvandlade vatten till vin vid en bröllopsfest, som han var med på där. (Joh. 2:1—11) Men det kan ifrågasättas om detta Kana, som ligger på den stora vägen mellan Tiberias och Nasaret, verkligen är den by som är omnämnd i bibeln. Det finns saker som talar för att det bibliska Kana ligger omkring en och en halv mil norr om Nasaret. Men vi tyckte ändå att det var intressant att promenera igenom den här gamla byn — den traditionella platsen för Jesu första underverk.
När vi kom tillbaka på stora vägen hejdade Julian en taxi, som var på väg mot Tiberias. Chauffören körde en präst, som skulle läsa en mässa i en kyrka på Saligheternas berg. Vi sade adjö till Julian och hoppade in i baksätet. Chauffören erbjöd oss att följa med honom till det ställe, där man enligt traditionen menar att Jesus höll sin bergspredikan. Det är verkligen en vacker plats med utsikt över Galileiska sjön. Medan prästen gick till kyrkan, strövade vi och chauffören omkring i området och samtalade.
Vad roligt att få träffa ännu en person från Nasaret, som tyckte om att samtala om bibeln! Han sade att han hade träffat Jehovas vittnen tidigare och att han hade varit med på ett av deras möten i Haifa, som är den närmaste församlingen av Jehovas vittnen. I ungefär en timma undersökte vi olika saker, som kännetecknade den bibliska kristendomen under första århundradet. Därefter erbjöd mannen sig: ”Jag skulle tycka om att sprida litteratur som kunde förklara de här sanningarna för människor.” Och han tillade: ”Jag tror att många människor i Nasaret skulle bli glada över att få lära sig detta.”
Prästen kom tillbaka, och inom några minuter steg vi av framför vårt hotell i Tiberias. Det hade varit en tillfredsställande heldag! Vi var inte bara glada över att ha sett det område där Jesus växte upp, utan vi var framför allt tacksamma för att vi hade fått ta del i samma verk, som han kom till jorden för — att tala med andra om de goda nyheterna om Guds rike. — Mark. 1:38; Luk. 4:43.
[Bild på sidan 29]
Det kan ha varit ifrån det här berget som männen i Nasaret försökte störta ner Jesus