Segervinnare över världen genom tro
”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” — 1 Joh. 5:4.
1, 2. a) Vad har de som ansett sig vara världserövrare vanligen fått erfara? b) Hur har en viss världserövrare skilt sig från dessa? c) Varför är den seger som vinns av denne och hans efterföljare utan like?
HISTORIEN berättar om många som ansett sig vara världserövrare, som lagt seger till seger. Men slutligen har alla dessa fått smaka nederlagets bitterhet. Egyptens mäktige Farao, den skrytsamme Nebukadnessar i Babylon, Alexander den store, de romerska kejsarna, Napoleon, Hitler — deras glanstid var sannerligen kort! Men det finns en världserövrare vars glans aldrig skall fördunklas. Han skröt inte med några väpnade krigarskaror eller några stora flottor. Likväl har hans seger varit fullständig, och den är till alla deras eviga bästa som erkänner hans kungamakt.
2 För många blev denne mäktige erövrare eller segrare en orsak att snava och falla; för de menade att han bara var en enkel timmermans son. Hans egna landsmän föraktade honom. När det kejserliga Rom dödade honom, blev hans fåtaliga efterföljare förskingrade. Likväl är denne man — Jesus Kristus — utan like såsom världserövrare, segervinnare. Kvällen före sin avrättning kunde han säga till sina lärjungar: ”Fatta mod! Jag har segrat över världen.” (Joh. 16:33; Mark. 6:3; Jes. 53:3) Dessutom sade han att de också skulle segra över världen. Men hur? Jo, som en av hans älskade efterföljare längre fram uttryckte det: ”Detta är den seger som har segrat över världen: vår tro.” — 1 Joh. 5:4.
SEGERN GENOM TRO
3. Vad är denna tro som vinner seger?
3 Vad slags seger är denna seger genom tro? Att tro betyder att vara så fullständigt övertygad om ting man inte ser eller ting som hör framtiden till att dessa blir en verklighet för den troende. Sann kristen tro, som är något helt annat än lättrogenhet byggd på känslornas eller vidskepelsens drivsand, byggs på den fasta och säkra grundvalen, Jesus Kristus. I likhet med ”guld, silver” och ”dyrbara stenar” kan tron inte brännas upp. (1 Kor. 3:11—14) Den är övertygad om att den ende levande Guden, Jehova, är till och att han skall hävda sin ställning som universums suveräne herre. Denna tro är fast förankrad i Guds löften, hans ”som inte kan ljuga”. Den ser uppmärksamt på Jesus som sin fullkomnare och som Guds främste förmedlare och verkställare av alla hans storslagna syften i förbindelse med sitt rike. — Tit. 1:2; Hebr. 11:1, 6; 12:2.
4. När och hur kan vi vinna seger genom tro?
4 Så länge vi orubbligt håller fast vid denna tro, kan vi påstå att vi har segrat över världen. Nej, vi behöver inte vänta till Harmageddon för att vinna denna seger. Vi griper oss an med att söka vinna seger över världen när vi vänder om och inte längre följer världens vägar och — på grundval av vår tro på Herren Jesus Kristus — överlämnar vårt liv till Jehova och låter döpa oss i vatten. Sålunda vinner vi en seger genom tro. Men det är en seger som vi under alla omständigheter måste slå vakt om, därför att vi uppskattar den kärlek som Jehova och hans Son har visat oss.
5. a) Hur kan vi vinna ”en överväldigande seger”? b) Vilken övertygelse är en nödvändig del av vår tro?
5 På alla deras vägnar som vunnit en sådan seger betygar aposteln Paulus: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller trångmål eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? ... I allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har bevisat oss sin kärlek.” Sedan ger han uttryck åt vår orubbliga övertygelse om Jehovas oskiljaktiga kärlek till oss, som är en så väsentlig del av vår tro, då han säger: ”Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något i nutiden eller i framtiden, varken andemakter, något i höjden eller i djupet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.” — Rom. 8:35, 37—39, Hedegård.
DEN FÖREDÖMLIGE SEGERVINNAREN
6. Vad var Jesu seger beroende av?
6 Under sin tid här på jorden belyste Jesus själv hur vi kan göra denna seger fullständig genom tro. Han kände Guds ord. Han hade sin lust i detta ord, och han blev skicklig i att använda det såsom ”andens svärd”. (Ef. 6:17) Då Satan frestade honom i öknen, slog han tre gånger tillbaka motståndaren med orden: ”Det är skrivet.” Hans seger var beroende av hans trohet mot Guds ord. Så förhåller det sig också ofelbart med vår. — Matt. 4:3—11.
7. Hur grep sig Jesus an med sin erövringskampanj?
7 Då Johannes döparen hade fullbordat sitt verk, grep sig Jesus an med sin egentliga erövringskampanj. ”Från den tiden började Jesus predika och säga: ’Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.’” (Matt. 4:17) Vilket eldande budskap detta var! Guds rike var verkligen nära, i den smorde Jesu egen person. Utöver hela Galileen, i den romerska provinsen Pereen och ända in i själva Jerusalem predikade Jesus det glada budskapet såsom segervinnande världserövrare och Messias. Tusentals människor lyssnade. Många blev hans efterföljare. Men de styrande, i synnerhet de religiösa ledarna, blev hans bittra motståndare.
8. Vad visar att Jesus aldrig tvekade i sin erövringskampanj?
8 Jesus sviktade inte i sin ostrafflighet, för han visste att han måste vara segerrik intill slutet. När han slutligen stod ansikte mot ansikte med döden på en tortyrpåle och den romerske landshövdingen frågade honom hur det förhöll sig med hans kungamakt, kunde han svara: ”Du säger nu själv att jag är en kung. Till detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen. Var och en som är på sanningens sida, han lyssnar till min röst.” (Joh. 18:37) Trofast fortsatte han att bära vittnesbörd om sanningen om Guds rike. Ända in i det sista tvekade han aldrig, när det gällde att göra hans Faders namn känt, och han helgade detta dyra namn inför varje förebråelse som Satan kunde slunga emot det. Således kunde Jesus såsom segrare över världen, då han drog sitt sista andedrag, utbrista: ”Det [Guds verk som han skulle utföra på jorden] har fullbordats!” — Joh. 19:30; 17:6, 20.
EN TRO SOM FÖRSÄTTER BERG
9. Vad slags tro kunde Jesu lärjungar ha? Hur fick de uppleva detta?
9 Jesus sade till sina lärjungar: ”Jag säger er ... i sanning: Om ni har tro så stor som ett senapskorn, skall ni säga till det här berget: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig, och ingenting skall vara omöjligt för er.” (Matt. 17:20) Skulle hans lärjungar få uppleva detta? Javisst! I synnerhet från och med pingstdagen år 33 v.t. För det var då, på femtionde dagen efter Jesu uppståndelse till andligt liv, som ett underverk inträffade bland 120 av hans lärjungar som var samlade i ett hus i Jerusalem. Jehovas ande utgöts över dem, och så blev de bemyndigade att tala på många språk om ”Guds storslagna gärningar”. — Apg. 2:1—11.
10, 11. a) Hur började Jesu lärjungar ta del i hans erövringskampanj och bli segervinnare? b) Varför var deras tro alltbesegrande?
10 Anden bemyndigade också Petrus att med stöd i Guds ord förklara vad allt detta betydde. Jesu seger hade belönats genom att han blivit upphöjd till Guds högra sida i himmelen. Nu var det deras privilegium att ha del i den av honom påbörjade erövringskampanjen och bli segervinnare. Detta satte de i gång med genom att bära grundligt vittnesbörd för den stora skara ur många nationer, som hade kommit tillsammans, och uppmana dem att ändra sinne, låta döpa sig och ta emot de storslagna löftena om Guds rike som erbjöds dem medelst Guds ord. ”På den dagen fogades omkring tre tusen själar till”, och dessa fortsatte att göras starka i tron genom daglig undervisning som gavs inom det rymliga tempelområdet såväl som i privata hem. — Apg. 2:14—47.
11 Var de religiösa ledarna glada över detta uppenbara bevis på tro? Nej, tvärtom! De grep Petrus och Johannes och krävde att de skulle sluta upp att predika och undervisa i Jesu namn. Dessa apostlars trosvissa svar löd: ”Döm själva om det är rättfärdigt i Guds ögon att lyssna till er mer än till Gud. Men vi för vår del kan inte sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” De tillät ingenting att stå hindrande i vägen för deras alltbesegrande tro. När de blev frigivna, fortsatte de att avge vittnesbördet med stor kraft! — Apg. 4:18—21, 33.
12. a) Vilket stöd från änglar upprätthöll lärjungarnas seger? b) Att de hade helig ande var beroende av vad?
12 Uppfyllda av svartsjuka lät nu översteprästen och hans hejdukar kasta alla apostlarna i fängelse. Detta krävde ett ingripande från Gud. Under natten förde Jehovas ängel ut dem igen och uppmanade dem att fortsätta ”att tala till folket alla de ord som gäller detta liv”. I dagbräckningen var de där igen, i färd med att undervisa på tempelområdet! Åter grep man dem och förde dem till Sanhedrins sal, där översteprästen förklarade: ”Vi gav er bestämda order att inte fortsätta med att undervisa på grundval av detta [Jesu] namn, och ändå, se, ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning.” Apostlarnas svar klingade oförskräckt: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor. ... Vi är vittnen om dessa ting, och det är också den heliga anden, som Gud har gett åt dem som lyder honom såsom härskare.” (Apg. 5:17—32) Ja, att de hade helig ande var beroende av att de nitiskt fortsatte att vittna om Jehovas suveränitet!
13. Hur var under kristendomens första tid segerrik tro på den vinnande sidan?
13 De här religiösa ledarna ville gärna göra av med apostlarna, men helig andes store givare manövrerade händelseförloppet, så att det blev ett helt annat. Den högt aktade lagläraren Gamaliel begärde ordet och sade följande: ”Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas; (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem;) annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” Därför nöjde de sig med att prygla apostlarna, befallde dem att sluta upp med att predika och lät dem gå. Var segerrik tro på den vinnande sidan? Javisst, det heter nämligen vidare i skildringen: ”Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om den Smorde, Jesus.” — Apg. 5:33—42.
DEN FORTSATTA SEGERN GENOM TRO
14. Hur blev Jesu profetia i Apostlagärningarna 1:8 uppfylld trots förföljelse?
14 Det gick inte att hejda detta grundliga vittnande. Det måste avges i den utsträckning som Jesus själv hade profeterat om — ”i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”. (Apg. 1:8) Förföljelse tjänade bara till att ge ökad fart åt vittnandet, eftersom ”de som hade blivit kringspridda gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apg. 8:1, 4) Inom kort blev förföljaren Saulus aposteln Paulus, och de första hedningarna mottog den heliga andens gåva. De goda nyheterna spreds som en löpeld utöver allt fler och fler nya områden. När Paulus och hans reskamrater begav sig till Europa, började motståndare där ropa: ”De här männen som har omvälvt den bebodda jorden, de har nu också kommit hit.” (Apg. 17:6) När vittnandet om Guds rike hade pågått i omkring 30 år, började man kunna säga om de goda nyheterna att de hade ”predikats i hela skapelsen under himmelen”. — Kol. 1:23.
15. Vilken hjälp och uppmuntran gavs åt dem som sviktade i sin tro?
15 Men när slutet närmade sig för den judiska tingens ordning, tycks några av dessa kristna ha börjat tröttna. De blev andligen mindre vaksamma och började svikta i sina bemödanden att vinna seger genom tro. Men de lämnades inte utan hjälp. Trogna äldste i den kristna församlingen gav dem den uppmuntran de behövde. En av dessa, aposteln Paulus, uppmuntrade dem ständigt att hålla ut i tro. Han sökte stimulera dem till att göra sitt kristna hopp till ”ett själens ankare, både säkert och fast”. (Hebr. 6:19) Han förklarade: ”Nu är vi inte av det slag som drar sig undan till fördärv för sig, utan av det slag som har tro, så att själen bevaras vid liv.” (Hebr. 10:39) De måste till varje pris göra sin kristna seger fullständig! De som höll fast vid sin tro överlevde när den judiska ”tingens ordning” gick under år 70 v.t.
YTTERLIGARE TROSPROV
16. a) Under hur lång tid höll aposteln Johannes ut i sin kampanj för att vinna seger genom tro? b) Vad varnade han för?
16 Men ytterligare trosprov väntade lojala kristna. Johannes, vars tjänst som en Jesu Kristi apostel kom att vara i över 68 år, berättar om dem. I två av sina brev varnar Johannes för ”antikrist”, som skall framträda i den ”yttersta stunden”, och han säger att det är ”den som förnekar Fadern och Sonen”. Därpå förbinder Johannes denne ”antikrist” med de ”många falska profeter [som] har gått ut i världen”. (1 Joh. 2:18, 22; 4:1—3) Utan tvivel bestred denne antikrist att de ”goda nyheterna” hade trängande aktualitet och sökte få de kristna att vända sig till världens materialistiska, nöjeslystna liv och leverne.
17. Hur och varför måste de kristna framhärda i att söka vinna seger?
17 Kristna som bevarat sin ostrafflighet hade ”övervunnit den onde”, men nu, till och med vid en sen tidpunkt, hotades deras tro från annat håll. Aposteln skrev till dem i klara ordalag: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen — köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen. Dessutom håller världen på att försvinna, och även dess begär, men den som gör Guds vilja, han består för alltid.” (1 Joh. 2:13, 15—17) Det har sannerligen aldrig varit Guds vilja att kristna skulle bli inblandade i Satans världs omoraliska, materialistiska liv och leverne. Tvärtom måste de framhärda i att söka vinna seger genom tro.
18. Hur uppnår vi vår seger genom tro?
18 I samma brev beskriver Johannes det band som förenar alla kristna världen utöver till en odelbar enhet, då han säger: ”Vemhelst som avger den bekännelsen att Jesus Kristus är Guds Son, med en sådan förblir Gud i gemenskap, och han förblir i gemenskap med Gud. Och vi själva har lärt känna och har trott på den kärlek som Gud har i vårt fall. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken, han förblir i gemenskap med Gud, och Gud förblir i gemenskap med honom.” (1 Joh. 4:15, 16) Vilket storslaget privilegium det är att få vara förenad med hela universums överlägsne suverän genom hans Son, Jesus Kristus, vars ”blod renar oss från all synd”! (1 Joh. 1:7) Här har vi hemligheten med vår seger genom tro: Att vi fortsätter med att älska Gud och Kristus, under det att vi samarbetar med dem i det världsvida skördearbete som nu hastigt går mot sitt slut. — 1 Kor. 3:9.
19. Vad är det som kännetecknar dem som vinner seger över världen genom tro?
19 Johannes fortsätter: ”Detta är ... vad Guds kärlek innebär: att vi håller hans bud.” (1 Joh. 5:3) I förbindelse med detta sade Jesus till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra.” (Joh. 13:34) I hur hög grad blev inte detta ett kännetecken på de kristna i Johannes’ dagar, och vilket förunderligt kännetecken det är i vår tid! För aldrig någonsin, sedan det första århundradet, har det här på jorden funnits ett folk sådant som Jehovas kristna vittnen är — förenade med kärlekens band, en kärlek som övervinner alla barriärer till följd av språk, stamtillhörighet och rasolikhet.
20. Hur kan du nu, vid denna världens slut, visa dig vara en segervinnare över världen?
20 Nu, vid denna tingens ordnings slut, har vi också den befallning som är inrymd i Jesu profetia om att ”dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma”. (Matt. 24:14) Detta storslagna vittnesbörd, som nu håller på att nå sin höjdpunkt i världsomfattande skala, har tjänat till att identifiera dem som har segrat över världen. Om alla sådana Guds tjänare som bevarar sin ostrafflighet skriver aposteln: ”Och detta är den seger som har segrat över världen: vår tro. Vem är den som segrar över världen, om inte den som tror att Jesus är Guds Son?” Denna tro på Jesus såsom Guds Son kan man lägga i dagen ända fram i denna tid genom att flitigt lyda den befallning Jesus efter sin uppståndelse gav till sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna.” (1 Joh. 5:4, 5; Matt. 28:19) Visar du dig på detta sätt vara en segervinnare över världen?