Vad bibeln säger

”Den som har sett mig, han har sett Fadern” — i vilken bemärkelse?

VID ett tillfälle frågade Filippus, som var en lärjunge till Jesus: ”Herre, låt oss se Fadern, så hava vi nog.”a (Joh. 14:8) Som svar på denna fråga sade Jesus: ”Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern.” (Joh. 14:9) Vad menade Jesus med detta uttalande?

Innan vi besvarar den frågan, skall vi begrunda en säregen tolkning av Jesu ord. Somliga tror att om någon som har sett Jesus också har sett Fadern, måste Jesus vara den allsmäktige Guden, fullständigt jämlik sin Fader, Jehova.

Människor som tror detta hänvisar också till många ställen i ”Gamla testamentet” som syftar på Jehova Gud, men som kristna bibelskribenter (i ”Nya testamentet”) tillämpar på Jesus Kristus. Här följer ett par exempel: Genom profeten Jesaja sade Gud: ”Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.” (Jes. 43:11) Och i bön till Gud framhöll psalmisten: ”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.” (Ps. 36:10) Kristna bibelskribenter förklarar emellertid att mänsklighetens frälsare och livets och ljusets källa är Jesus Kristus. — Joh. 1:4; 5:26; 8:12.

Bevisar parallellställen sådana som dessa och det förhållandet att Guds Son sade: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern” att Jesus är den allsmäktige Guden? Låt oss se.

Skriften hänvisar gång på gång till Jesus Kristus som den som blivit ”sänd” från Gud som hans främste representant. (Se till exempel Johannes 3:17, 28, 34; 5:23, 24, 30, 37.) Det är intressant att lägga märke till att bibeln ofta omtalar personer, som representerar andra, som om de vore de representerade. Betrakta två exempel:

1) Matteus’ evangelium omtalar att Jesus, sedan han hållit sin bergspredikan, kom in i Kapernaum, där ”en hövitsman [trädde] fram till honom och bad honom” bota hans tjänare. (Matt. 8:5—13) Men i parallellskildringen i Lukas 7:1—10 får vi veta att hövitsmannen ”sände ... till honom [Jesus] några av judarnas äldste och bad honom komma och bota hans tjänare”.

2) I Markus’ evangelium läser vi att ”Jakob och Johannes, Sebedeus’ söner, [trädde] fram till honom” och bad: ”Låt den ene av oss i din härlighet få sitta på din högra sida och den andre på din vänstra.” (Mark. 10:35—37) Matteus berättar emellertid att denna begäran till Jesus i själva verket framställdes av ”Sebedeus’ söners moder” som deras representant. — Matt. 20:20, 21.

Dessa bibliska skildringar skulle naturligtvis inte få någon att dra den slutsatsen att judarnas äldste var jämlika hövitsmannen, eller att Jakobs och Johannes’ mor var jämlik sina söner. På liknande sätt bör ingen dra den slutsatsen att Jesus är jämlik Gud helt enkelt därför att sådant, som på vissa ställen i bibeln sägs om Jehova Gud, på andra ställen tillämpas på Jesus Kristus. Den verkliga orsaken till detta är att Jesus representerar Gud.b

Var det därför Guds Son sade: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern”? Ja, men detta uttalande inbegriper mer än att Jesus bara är Faderns representant. Filippus’ begäran: ”Herre, låt oss se Fadern” antyder att Filippus ville att Jesus skulle ge sina lärjungar en synlig manifestation av Gud, en sådan som Mose, Elia och Jesaja hade fått i syner i forna tider. (2 Mos. 24:10; 1 Kon. 19:9—13; Jes. 6:1—5) I sådana syner såg Guds tjänare emellertid inte Gud själv, utan symboliska framställningar av honom. (2 Mos. 33:17—22; Joh. 1:18) Jesu svar visade att Filippus redan hade något som var bättre än detta slags syner. Att se Jesus Kristus var som att se Gud själv, eftersom Jesus fullkomligt återspeglade sin Faders personlighet, hans som bara Sonen till fullo kände. — Matt. 11:27.

Guds Sons underverk, till exempel, manifesterade den kärlek och ömma omsorg om människornas välfärd som är kännetecknande för Jehova Gud. Det är inte att undra på att iakttagare, sedan Jesus uppväckt den döde sonen till en änka från den galileiska staden Nain, utropade: ”Gud har besökt sitt folk.” — Luk. 7:11—16, Åkeson.

Ytterligare tillfällen för människor att ”se Fadern” (det vill säga att förstå hans personlighet, vilja och uppsåt) erbjöds genom vad Jesus sade, både när det gällde innehållet och uttryckssättet. Människor som lyssnade till Jesus lärde sig att Gud dömer människor i enlighet med deras hjärtetillstånd och inte efter yttre omständigheter, sådana som rikedom, utbildning, ceremoniell renhet eller nationellt ursprung. (Matt. 5:8; 8:11, 12; 23:25—28; Joh. 8:33—44) Hur skilde sig inte detta från den uppfattning som de judiska religiösa ledarna omhuldade! — Lägg märke till Johannes 7:48, 49.

Det sätt på vilket Jesus talade kom också hans åhörare att inse att de hörde ett budskap från Gud, ”ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde”. (Matt. 7:29) I stället för att tala indirekt, i andra mänskliga lärares namn (vilket var vanligt bland de skriftlärda), talade Jesus ofta i första person och använde uttryck som: ”Jag säger eder”, ”Sannerligen säger jag eder” och ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder”. (Lägg märke till Matteus 5:20, 22; 6:2, 5, 16; Johannes 1:51; 3:3, 5, 11; 5:19, 24, 25.) Vid några tillfällen förklarade Jesus till och med att vissa människors synder var förlåtna, vilket gjorde att somliga anklagade honom för att hädiskt tillskansa sig en rättighet som endast tillkom Gud. — Mark. 2:1—7; Luk. 5:17—21; 7:47—49.

Men Jesus försökte aldrig tillskansa sig Guds ställning. Han medgav villigt att den myndighet med vilken han talade och handlade inte härrörde från honom själv. Det var en anförtrodd myndighet, för ”Fadern hade givit allt i hans händer”. (Joh. 13:3; jämför Matteus 11:27; 28:18; Johannes 3:35; 17:2.) Därför förklarade Jesus: ”Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast, vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.” — Joh. 5:19; jämför Johannes 5:30; 8:28, 42.

Eftersom allt som Jesus gjorde var i full överensstämmelse med Guds vilja, kunde de människor som iakttog Jesus i viss mening iaktta Gud i verksamhet. I sina anmärkningar till Johannes 14:9 säger bibelkommentatorn Albert Barnes helt riktigt: ”Har sett Fadern. Detta kan inte syfta på Guds väsen eller kropp, eftersom han är osynlig, och i den bemärkelsen har ingen människa någonsin sett Gud. Allt som avses, när det sägs att Gud ses, är att någon manifestation av honom har gjorts; eller något sådant ådagaläggande att vi kan lära känna hans karaktär, hans vilja och hans planer. ... Kunskapen om Sonen var naturligtvis i sig själv kunskap om Fadern. Deras natur och avsikt var så intimt förenade att den som kände den ene också kände den andre.” — Jämför Johannes 10:30.

[Fotnoter]