denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter. Och den som faller på denna sten skall bli sönderbruten. Vad den beträffar som den faller på, honom skall den söndersmula.” — Matt. 21:33—44.

12. Vilken frukt underlät den förebildliga nationella vingårdens odlare att frambära? Hur skulle Gud därför försäkra sig om att få det rätta slaget av frukt?

¹² Vilken frukt borde de israelitiska odlarna av Jehovas nationella ”vingård” ha framburit åt hans Son, Jesus Kristus? Det borde ha varit tro på Sonen som den sanne, utlovade Messias och godtagande av honom som Sonen till Honom som planterade och ägde Israels nationella ”vingård”. Om de hade framburit frukt av detta slag åt Guds Son, skulle det ha lett till att de förts in i Guds verkliga messianska rike. På grund av att de inte frambringade den frukt, som borde ha kännetecknat Guds förebildliga rike i Israel, skulle privilegiet att utgöra Guds rike tas ifrån dem såsom nation. Följaktligen skulle en annan nation av vinodlare skapas. Denna nya nation skulle frambringa frukter som var passande för Guds rike. Dessa odlare skulle frambära de rätta frukterna åt den Gud som hade planterat denna vingård och ägde den.

13. a) Vad menade den judiska ”vingårdens” odlare att de skulle kunna göra genom att tillägna sig det arv som tillhörde ägarens son? b) Vad sade Jesus skulle hända med den konungsliga sten som de som uppförde ett byggnadsverk förkastade?

¹³ När Gud avgör vilka som skall åtnjuta privilegierna i hans messianska rike, är ”frukter” det betydelsefulla. De judiska odlarna trodde att de genom att undanhålla de frukter som med rätta förväntades och genom att till och med döda Jesus, ”arvingen” till Guds rike, skulle kunna roffa åt sig hans arv. De trodde att de skulle kunna hålla sig kvar som styrande för det förebildliga Guds rike, under den mosaiska lagens förbund. (Joh. 11:47—53) Men det var inte alls så, enligt den slutsats man kan dra av Jesu liknelse. (Matt. 21:41) Vad sade Jesus om den konungsliga sten, vilken de som uppförde ett byggnadsverk åt Gud hade förkastat den föregående dagen, efter hans triumfritt in i Jerusalem? Den skulle göras till huvudhörnstenen i Guds nya konungsliga byggnadsverk, det himmelska ”Guds rike”.

14. Varför menade inte Jesus att det var meningslöst att han kort innan han skulle gripas i Getsemane framställde liknelsen om vinstocken och rankorna?

¹⁴ När det gäller ”den sanna vinstocken”, som Jehova Gud hade planterat och odlade, visste Jesus att den inte kunde dödas, även om de judiska odlarna av den förebildliga nationella ”vinstocken” tilläts döda honom längre fram under den judiska påskdagen. Även om det var strax innan Jesus skulle bege sig till Getsemane trädgård och bli gripen, menade han alltså inte att det var meningslöst att han för sina lärjungar framställde liknelsen om vinstocken och grenarna.

15. Vem är, enligt Johannes 15:1—5, ”den sanna vinstockens odlare”? Vad gör han med rankorna, beroende på om de bär frukt eller inte?

¹⁵ ”Jag är den sanna vinstocken”, sade Jesus, ”och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er. Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Joh. 15:1—5.

PLANTERANDET OCH ODLANDET

16, 17. a) När planterade Jehova ”den sanna vinstocken”? Hur gjorde han det? b) Hur var Jesus Kristus en som var större än patriarken Jakob? När frambringades ”rankorna” på ”den sanna vinstocken”?

¹⁶ När var det som den store vinodlaren planterade denna fruktbara vinstock? Det var år 29 v.t., vid den tid då han smorde den nyligen döpte Jesus med sin heliga ande. (Jes. 61:1, 2) Det var då som Jehova infogade den centrala stammen i det messianska rikets symboliska ”vinstock”. Här påminner vi oss att Israels förebildliga rike härstammade från patriarken Jakob, som fick tillnamnet Israel. Han blev far till tolv söner, från vilka Israels tolv stammar härstammade. (Apg. 7:8—14) Jesus Kristus motsvarade på detta sätt Jakob.

¹⁷ Denne större Jakob var den centrala stammen i vinstocken. Han utvalde tolv apostlar, som blev tillämnade ”rankor” för denna andliga ”vinstock”. (Joh. 15:16; 6:70) Det var därför som han denna judiska påskkväll kallade dem ”rankor”. Men 51 dagar längre fram, på pingstdagen, blev tolv trogna apostlar smorda med helig ande. På detta sätt blev de tolv andrahandsgrundvalar för det andliga Israels nya nation. På dem är det himmelska nya Jerusalem byggt. (Upp. 21:14; Ef. 2:20) Men på denna pingstdag var de övriga i denna skara på omkring 120 lärjungar bland de första att få den heliga anden och tala i tungor, och genom detta blev de också gjorda till ”rankor” i denna andliga ”vinstock”, Jesus Kristus.

18. Vilken möjlighet, som framlades i 2 Moseboken 19:6, 7, underlät Israel efter köttet att begagna sig av? På vilka tillämpar Petrus orden i detta uttalande från Gud?

¹⁸ Där blev den nya nationen, det andliga Israel, till. Israel efter köttet hade som nation inte tagit fasta på den möjlighet som Jehova, genom sin medlare Mose, hade förelagt dem enligt 2 Moseboken 19:6, 7. Orden i detta uttalande från Gud tillämpades därför av aposteln Petrus på medlemmar av det andliga Israels nya nation. Var? I hans första inspirerade brev, i 1 Petrus 2:9, 10, där det är skrivet: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk; det var ni som inte hade rönt barmhärtighet, men nu är det ni som har rönt barmhärtighet.”

19. Vad hände med det andliga Israels nation, sedan Jesaja 5:5—7 uppfyllts? Varför ägnade Jehova inte mindre uppmärksamhet åt den än han hade ägnat åt Israels förebildliga ”vingård”?

¹⁹ Till all lycka fortsatte det andliga Israels kristna nation att blomstra, efter det att Jehova hade verkställt sina varningsord, som finns uttryckta i Jesaja 5:5—7, på den symboliska ”vingård” som utgjordes av Israel efter köttet. Som den som odlar det han har planterat ägnar han den behövliga uppmärksamheten åt ”rankorna” i ”den sanna vinstocken”, Jesus Kristus, i inte mindre utsträckning än han hade ägnat uppmärksamhet åt den tidigare ”vingården”, som utgjordes av Israel efter köttet, fram till år 33 v.t. Han gör detta i syfte att bevara en ren och produktiv uppsättning ”rankor”, som är lärjungar till Jesus Kristus. Rotskott och förtorkade grenar skulle inte ha någon plats bland dessa ”rena” rankor. Det var därför som Jesus i sin liknelse sade till sina trogna apostlar: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er.” — Joh. 15:2, 3.

20. På grund av att de elva trogna apostlarna godtog vad för något kunde Jesus förklara dem ”rena” i överensstämmelse med skildringen i Johannes 6:67—69?

²⁰ Judas Iskariot, den förrädiske aposteln, var inte närvarande, då Jesus yttrade dessa ord. Jesus hade redan sänt honom bort från dem vid slutet av påskmåltiden. (Joh. 13:26—30) De elva kvarvarande trogna apostlarna hade helhjärtat tagit emot hans ord eller messianska budskap, och av det skälet förklarade han dem vara ”rena”. Som exempel kan nämnas att uppe i norr, i Kapernaum, då Jesus hade frågat dessa apostlar: ”Inte vill väl ni också gå bort?” hade Simon Petrus svarat: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” — Joh. 6:67—69.

21. Från vilka ting var alltså dessa apostoliska ”rankor” rena? Vilken verkan måste Jesu ord, som yttrades i enskildhet, ha haft på dem?

²¹ Det fanns alltså inga döda kvistar av ofruktbar otro bland dessa lojala apostlar. Det fanns inga distraherande rotskott av oskriftenlig judaism förbundna med dem. De ägnade odelat sin uppmärksamhet åt ”Guds heliges” sak. De trodde att han var ”den Smorde, den levande Gudens Son”. (Matt. 16:16) Vid ytterligare ett annat tillfälle sade Petrus till honom: ”Se! Vi har lämnat allt och följt dig; vad kommer i själva verket att finnas åt oss?” (Matt. 19:27) Inför sådana beslut måste Jesu ord, som särskilt hade yttrats till apostlarna i enskildhet, ha haft en renande verkan, lämnat dem i ett andligt tillstånd som var ”rent”. Alla de ”rankor” som förblir i ett sådant ”rent” tillstånd kan i hel och full överlåtelse ägna sig åt Jehovas ”sanna vinstocks” unika uppsåt. Detta skulle bli till glädje för både Gud och människor.

Det slag av fruktbärande som förhärligar Gud

1. Vad visade Jehova, genom sina ord i Hesekiel 15:1—5, vara det främsta syftet med en vinstock?

VAD är i själva verket syftet med en vinstock? För länge sedan ställde den som planterade den första vinstocken sin profet Hesekiel en fråga om detta. Han gjorde det med följande ord: ”Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd? Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting? ... Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något nyttigt därav.” (Hes. 15:1—5) Det är alltså tydligt att det främsta syftet med vinstocken är att den skall bära frukt — de ljuvliga druvor som man gör vin av. — Dom. 9:13.

2. Vad sade Jesus, i överensstämmelse med detta syfte med vinstocken, i Johannes 15:16 vara hans tanke med att utvälja dessa apostoliska ”rankor”?

² Vin ingick i Jesu firande av den sista påsken med sina apostlar. Efter denna måltid framställde han sin egen liknelse om ”den sanna vinstocken” och dess ”rankor”. Med detta i tankarna kunde han säga till sina elva trogna apostlar: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er, och jag har satt er till att gå vidare och fortsätta att bära