Vinstocken vars vin gläder Gud och människor

”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” — Joh. 15:8.

1. Hur jämförde sig den betydelsefulle man, som Johannes, Sebedeus’ son, var följeslagare till, med en växt?

FÖR oss i denna tid kan det tyckas egendomligt att någon jämför sig med en vinstock eller ett vinträd. Men detta var vad den mest betydelsefulle man som någonsin levat på jorden gjorde. Den kväll då han drack vin för sista gången tillsammans med elva av sina lojala följeslagare yttrade han följande betydelsefulla ord: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. Jag är vinstocken, ni är rankorna.” En av hans följeslagare, Johannes, Sebedeus’ son, hörde, kom ihåg och upptecknade dessa tankeväckande ord åt oss. — Joh. 15:1, 5.

2, 3. a) Till vilka växter framställde de symboliska träden, enligt den liknelse som framställdes av Jotam, domaren Gideons son, utan framgång en begäran om en styresman? b) Vad skulle deras slutliga val av kung leda till?

² Många hundra år dessförinnan hade en man i samma land framställt en liknelse eller illustration, och i den jämförde han en man med en vinstock eller ett vinträd. Också han befann sig i livsfara. Som avskedsord berättade han liknelsen för att visa hur kungamakare skulle drabbas av en nationell olycka, därför att de inte valde den rätte personen till kungavärdigheten. Han liknade sitt eget folk vid träd och utmålade hur dessa, som sökte en härskare över sig, först framställde sin begäran till ett olivträd och sedan till ett fikonträd, men fick avslag av dessa träd som bar frukt.

³ ”Då”, fortsatte Jotam, den ende överlevande sonen till domaren Gideon i Israel, med att säga, ”sade träden till vinträdet: ’Kom du och bliv konung över oss.’ Men vinträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min vinmust som gör både gudar och människor glada och gå bort för att svaja över de andra träden?’” Efter detta tredje avslag kände sig de symboliska träden nödgade att göra en ofruktbar törnbuske till kung över sig. (Dom. 9:3—14) Jotam visade att på grund av detta dåliga val av härskare skulle de inte få dricka glädjebringande vin av det slag som ett fruktbärande vinträd skulle ge. — Dom. 9:15—20.

4. Som en bild av vad hade Jesus litet tidigare använt vinstockens produkt, men hur gav han efteråt en ljusare innebörd åt dem?

⁴ Av detta skäl var Jesus Kristus, som också blev förkastad som kung över Israels nation, inte den förste som liknade en man — sig själv — vid en vinstock eller ett vinträd. Han hade just instiftat en högtid till åminnelse av sin annalkande död, och i denna måltid använde han vinet i en vanlig bägare till att representera hans blod, som skulle utgjutas följande eftermiddag. Men för att ge ljusare innebörd åt vinet som symbol sade han sedan: ”Jag säger er: Från och med nu skall jag alls inte dricka något av denna produkt av vinstocken, förrän den dag då jag dricker den ny med er i min Faders rike.” (Matt. 26:26—29) Nytt vin är särskilt upplivande, och det ”vin” som dracks nytt i hans himmelske Faders rike skulle helt visst vara glädjens vin.

5. Vad för något i Jesu liknelse om vinstocken visar om Jesus använde den till att ge en bild av enbart sig själv eller inte?

⁵ Eftersom det var den judiska påskdagens kväll, var vinet framträdande, och åtminstone fyra bägare av det dracks under detta sista möte som Jesus hade med sina lärjungar år 33 v.t. Det är logiskt att detta ledde vidare till att han framställde en ny liknelse om vinstocken. Men i denna liknelse använde Jesus vinstocken som helhet till att symbolisera mera än enbart honom själv. För att klargöra detta sade han till sina trogna lärjungar: ”Jag är vinstocken, ni är rankorna.” — Joh. 15:5.

6. Betyder det förhållandet att bara elva apostlar var närvarande att Jesus menade att ”vinstocken” skulle ha bara elva rankor, eller menade han det inte, särskilt i ljuset av hans ord i Matteus 21:43?

⁶ Med dessa ord menade Jesus inte att denna kristna ”vinstock” skulle ha bara elva rankor, som skulle motsvara dessa elva trogna apostlar, som då låg till bords med honom. Den messianska ”vinstocken” skulle ha många fler rankor, tillräckligt många för att utgöra en helt ny, kristen nation. Jesus hänsyftade på denna nya nation, när han sade till representanterna för den icke troende judiska nationen: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matt. 21:43.

7. Vilken nation jämförs i Psalm 80:9—16 med ett ”vinträd” eller en vinstock? Varför upphävdes ett rop om att Gud skulle visa det omtänksamhet?

⁷ Att en nation liknades vid en vinstock eller ett vinträd var inte någonting nytt. Jesu egen himmelske Fader, Jehova, använde denna växt som en symbol av en nation. Han inspirerade till exempel psalmisten Asaf att rikta sig till honom och säga: ”Ett vinträd flyttade du [Jehova] från Egypten [på Mose tid], du förjagade hedningarna [ur det utlovade landet] och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga.... Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet, som din högra hand har planterat.” (Ps. 80:9—16) På grund av att Jerusalem förstördes år 607 f.v.t. och hedningarnas tider då började, under vilka de världsliga nationerna kunde behärska hela jorden, led Israels nation svårt av intrång från de hedniska nationerna. Detta ledde till psalmistens smärtfyllda rop på Guds omtänksamhet.

8. När planterade Jehova en ny ”vinstock”? Hur förklarar Jesaja 5:3—7 behovet av detta?

⁸ När Jehova Gud smorde Jesus med helig ande efter hans dop i floden Jordan, planterades en ny ”vinstock”. Det rådde ett mycket stort behov av detta. Varför det? Mer än 700 år i förväg hade profeten Jesaja förutsagt varför det var så. Jehova inspirerade honom att säga: ”Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade, att den skulle bära äkta druvor? Så vill jag nu kungöra för eder, vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling. ... Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. Ty härskarornas Jehovas vingård är Israels hus, och Juda män är den plantering, som han höll kär. Och han fortfor att hoppas på domslut, men se: lagbrott; på rättfärdighet, men se: ett skri.” — Jes. 5:3—7; v. 7 enl. NW.

9. Vilken fråga ställde Jehova längre fram, på Jeremias tid, om sitt ”vinträd”, sin vinstock, i form av en nation?

⁹ Situationen förbättrades inte i fråga om Israel, utan omkring 100 år längre fram kunde Jehova säga till Israel: ”För länge sedan bröt jag ju ditt ok [av slaveri i Egypten] i stycken; jag slet sönder dina [återhållande] band. Men du sade: ’Jag kommer inte att tjäna.’ Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt. Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?” — Jer. 2:20, 21; v. 20 delvis enl. NW; Hos. 10:1, 2.

10. Vilket slag av vinträd eller vinstock sade 5 Moseboken 32:28—33 att Israel skulle bli på grund av att råd gick förlorat på Israel?

¹⁰ Det var alldeles som Mose år 1473 f.v.t. hade förutsagt: ”Ty de är en nation på vilken råd går förlorat, och bland dem finns inget förstånd.... Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak. Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.” — 5 Mos. 32:28—33; v. 28 enl. NW.

BEHOVET AV EN NY ”VINSTOCK”

11. Vilket slags behandling skulle Messias, enligt Jesu liknelse om vingården, vid tiden för skörden få av dem som var odlare?

¹¹ Tiden var inne för skörden från denna symboliska nationella ”vinstock”, då Jesus, Guds Son, kom som den smorde, Messias, år 29 v.t. Hurdan skulle den frukt vara som han som Guds representant skulle bärga från denna ”vinstock”? Den 11 Nisan år 33 v.t., tre dagar före slutet av sin offentliga tjänst under tre och ett halvt år, visade Jesus genom att framställa en liknelse vilket slags mottagande han skulle få. Han riktade denna liknelse till de främsta prästerna och de äldste i templet genom att kommentera deras invändningar mot hans verksamhet och läror. Han sade:

”Hör en annan liknelse: Det var en människa, en husfar, som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn, och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands. När frukttiden närmade sig, sände han sina slavar till odlarna för att hämta hans frukter. Men odlarna tog hans slavar, och en pryglade de, en annan dödade de, ännu en stenade de. Åter sände han i väg andra slavar, flera än de första, men de gjorde detsamma med dem. Slutligen sände han sin son till dem, i det han sade: ’De kommer att ha försyn för min son.’ När odlarna fick se sonen, sade de sinsemellan: ’Det här är arvingen; kom, låt oss döda honom och få hans arv!’ Så tog de honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom. Därför, när vingårdens ägare kommer, vad skall han då göra med dessa odlare? . . .

... Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter. Och den som faller på denna sten skall bli sönderbruten. Vad den beträffar som den faller på, honom skall den söndersmula.” — Matt. 21:33—44.

12. Vilken frukt underlät den förebildliga nationella vingårdens odlare att frambära? Hur skulle Gud därför försäkra sig om att få det rätta slaget av frukt?

¹² Vilken frukt borde de israelitiska odlarna av Jehovas nationella ”vingård” ha framburit åt hans Son, Jesus Kristus? Det borde ha varit tro på Sonen som den sanne, utlovade Messias och godtagande av honom som Sonen till Honom som planterade och ägde Israels nationella ”vingård”. Om de hade framburit frukt av detta slag åt Guds Son, skulle det ha lett till att de förts in i Guds verkliga messianska rike. På grund av att de inte frambringade den frukt, som borde ha kännetecknat Guds förebildliga rike i Israel, skulle privilegiet att utgöra Guds rike tas ifrån dem såsom nation. Följaktligen skulle en annan nation av vinodlare skapas. Denna nya nation skulle frambringa frukter som var passande för Guds rike. Dessa odlare skulle frambära de rätta frukterna åt den Gud som hade planterat denna vingård och ägde den.

13. a) Vad menade den judiska ”vingårdens” odlare att de skulle kunna göra genom att tillägna sig det arv som tillhörde ägarens son? b) Vad sade Jesus skulle hända med den konungsliga sten som de som uppförde ett byggnadsverk förkastade?

¹³ När Gud avgör vilka som skall åtnjuta privilegierna i hans messianska rike, är ”frukter” det betydelsefulla. De judiska odlarna trodde att de genom att undanhålla de frukter som med rätta förväntades och genom att till och med döda Jesus, ”arvingen” till Guds rike, skulle kunna roffa åt sig hans arv. De trodde att de skulle kunna hålla sig kvar som styrande för det förebildliga Guds rike, under den mosaiska lagens förbund. (Joh. 11:47—53) Men det var inte alls så, enligt den slutsats man kan dra av Jesu liknelse. (Matt. 21:41) Vad sade Jesus om den konungsliga sten, vilken de som uppförde ett byggnadsverk åt Gud hade förkastat den föregående dagen, efter hans triumfritt in i Jerusalem? Den skulle göras till huvudhörnstenen i Guds nya konungsliga byggnadsverk, det himmelska ”Guds rike”.

14. Varför menade inte Jesus att det var meningslöst att han kort innan han skulle gripas i Getsemane framställde liknelsen om vinstocken och rankorna?

¹⁴ När det gäller ”den sanna vinstocken”, som Jehova Gud hade planterat och odlade, visste Jesus att den inte kunde dödas, även om de judiska odlarna av den förebildliga nationella ”vinstocken” tilläts döda honom längre fram under den judiska påskdagen. Även om det var strax innan Jesus skulle bege sig till Getsemane trädgård och bli gripen, menade han alltså inte att det var meningslöst att han för sina lärjungar framställde liknelsen om vinstocken och grenarna.

15. Vem är, enligt Johannes 15:1—5, ”den sanna vinstockens odlare”? Vad gör han med rankorna, beroende på om de bär frukt eller inte?

¹⁵ ”Jag är den sanna vinstocken”, sade Jesus, ”och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er. Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Joh. 15:1—5.

PLANTERANDET OCH ODLANDET

16, 17. a) När planterade Jehova ”den sanna vinstocken”? Hur gjorde han det? b) Hur var Jesus Kristus en som var större än patriarken Jakob? När frambringades ”rankorna” på ”den sanna vinstocken”?

¹⁶ När var det som den store vinodlaren planterade denna fruktbara vinstock? Det var år 29 v.t., vid den tid då han smorde den nyligen döpte Jesus med sin heliga ande. (Jes. 61:1, 2) Det var då som Jehova infogade den centrala stammen i det messianska rikets symboliska ”vinstock”. Här påminner vi oss att Israels förebildliga rike härstammade från patriarken Jakob, som fick tillnamnet Israel. Han blev far till tolv söner, från vilka Israels tolv stammar härstammade. (Apg. 7:8—14) Jesus Kristus motsvarade på detta sätt Jakob.

¹⁷ Denne större Jakob var den centrala stammen i vinstocken. Han utvalde tolv apostlar, som blev tillämnade ”rankor” för denna andliga ”vinstock”. (Joh. 15:16; 6:70) Det var därför som han denna judiska påskkväll kallade dem ”rankor”. Men 51 dagar längre fram, på pingstdagen, blev tolv trogna apostlar smorda med helig ande. På detta sätt blev de tolv andrahandsgrundvalar för det andliga Israels nya nation. På dem är det himmelska nya Jerusalem byggt. (Upp. 21:14; Ef. 2:20) Men på denna pingstdag var de övriga i denna skara på omkring 120 lärjungar bland de första att få den heliga anden och tala i tungor, och genom detta blev de också gjorda till ”rankor” i denna andliga ”vinstock”, Jesus Kristus.

18. Vilken möjlighet, som framlades i 2 Moseboken 19:6, 7, underlät Israel efter köttet att begagna sig av? På vilka tillämpar Petrus orden i detta uttalande från Gud?

¹⁸ Där blev den nya nationen, det andliga Israel, till. Israel efter köttet hade som nation inte tagit fasta på den möjlighet som Jehova, genom sin medlare Mose, hade förelagt dem enligt 2 Moseboken 19:6, 7. Orden i detta uttalande från Gud tillämpades därför av aposteln Petrus på medlemmar av det andliga Israels nya nation. Var? I hans första inspirerade brev, i 1 Petrus 2:9, 10, där det är skrivet: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk; det var ni som inte hade rönt barmhärtighet, men nu är det ni som har rönt barmhärtighet.”

19. Vad hände med det andliga Israels nation, sedan Jesaja 5:5—7 uppfyllts? Varför ägnade Jehova inte mindre uppmärksamhet åt den än han hade ägnat åt Israels förebildliga ”vingård”?

¹⁹ Till all lycka fortsatte det andliga Israels kristna nation att blomstra, efter det att Jehova hade verkställt sina varningsord, som finns uttryckta i Jesaja 5:5—7, på den symboliska ”vingård” som utgjordes av Israel efter köttet. Som den som odlar det han har planterat ägnar han den behövliga uppmärksamheten åt ”rankorna” i ”den sanna vinstocken”, Jesus Kristus, i inte mindre utsträckning än han hade ägnat uppmärksamhet åt den tidigare ”vingården”, som utgjordes av Israel efter köttet, fram till år 33 v.t. Han gör detta i syfte att bevara en ren och produktiv uppsättning ”rankor”, som är lärjungar till Jesus Kristus. Rotskott och förtorkade grenar skulle inte ha någon plats bland dessa ”rena” rankor. Det var därför som Jesus i sin liknelse sade till sina trogna apostlar: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er.” — Joh. 15:2, 3.

20. På grund av att de elva trogna apostlarna godtog vad för något kunde Jesus förklara dem ”rena” i överensstämmelse med skildringen i Johannes 6:67—69?

²⁰ Judas Iskariot, den förrädiske aposteln, var inte närvarande, då Jesus yttrade dessa ord. Jesus hade redan sänt honom bort från dem vid slutet av påskmåltiden. (Joh. 13:26—30) De elva kvarvarande trogna apostlarna hade helhjärtat tagit emot hans ord eller messianska budskap, och av det skälet förklarade han dem vara ”rena”. Som exempel kan nämnas att uppe i norr, i Kapernaum, då Jesus hade frågat dessa apostlar: ”Inte vill väl ni också gå bort?” hade Simon Petrus svarat: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” — Joh. 6:67—69.

21. Från vilka ting var alltså dessa apostoliska ”rankor” rena? Vilken verkan måste Jesu ord, som yttrades i enskildhet, ha haft på dem?

²¹ Det fanns alltså inga döda kvistar av ofruktbar otro bland dessa lojala apostlar. Det fanns inga distraherande rotskott av oskriftenlig judaism förbundna med dem. De ägnade odelat sin uppmärksamhet åt ”Guds heliges” sak. De trodde att han var ”den Smorde, den levande Gudens Son”. (Matt. 16:16) Vid ytterligare ett annat tillfälle sade Petrus till honom: ”Se! Vi har lämnat allt och följt dig; vad kommer i själva verket att finnas åt oss?” (Matt. 19:27) Inför sådana beslut måste Jesu ord, som särskilt hade yttrats till apostlarna i enskildhet, ha haft en renande verkan, lämnat dem i ett andligt tillstånd som var ”rent”. Alla de ”rankor” som förblir i ett sådant ”rent” tillstånd kan i hel och full överlåtelse ägna sig åt Jehovas ”sanna vinstocks” unika uppsåt. Detta skulle bli till glädje för både Gud och människor.

Det slag av fruktbärande som förhärligar Gud

1. Vad visade Jehova, genom sina ord i Hesekiel 15:1—5, vara det främsta syftet med en vinstock?

VAD är i själva verket syftet med en vinstock? För länge sedan ställde den som planterade den första vinstocken sin profet Hesekiel en fråga om detta. Han gjorde det med följande ord: ”Du människobarn, varutinnan är vinstockens trä förmer än annat trä, vinstockens, vars rankor växa upp bland skogens andra träd? Tager man väl virke därav till att förfärdiga något nyttigt? Gör man ens därav en plugg för att på den hänga upp någonting? ... Icke ens medan det ännu var oskadat, kunde man förfärdiga något nyttigt därav.” (Hes. 15:1—5) Det är alltså tydligt att det främsta syftet med vinstocken är att den skall bära frukt — de ljuvliga druvor som man gör vin av. — Dom. 9:13.

2. Vad sade Jesus, i överensstämmelse med detta syfte med vinstocken, i Johannes 15:16 vara hans tanke med att utvälja dessa apostoliska ”rankor”?

² Vin ingick i Jesu firande av den sista påsken med sina apostlar. Efter denna måltid framställde han sin egen liknelse om ”den sanna vinstocken” och dess ”rankor”. Med detta i tankarna kunde han säga till sina elva trogna apostlar: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er, och jag har satt er till att gå vidare och fortsätta att bära frukt och bestämt att er frukt må bestå; för att vad ni än ber Fadern [den som planterat vinstocken] om i mitt namn, det må han [med tanke på att ni bär frukt] ge er.” — Joh. 15:16.

3. Varför beskärs en vinstock varje år? Vilken lärdom bör detta förmedla till en uppskattande ”ranka” i ”den sanna vinstocken”?

³ För att vinstocken skall kunna bära frukt helt och fullt beskärs den varje säsong. Det liknar vad Jesus som den andliga ”vinstocken” sade: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort. ... Om någon inte förblir i gemenskap med mig, kastas han ut såsom en ranka och förtorkas; och man drar samman dessa rankor och slänger dem i elden, och de bränns upp.” (Joh. 15:2, 6) Vilken lärdom förmedlar då detta till oss? Jo, om någon av oss är en ”ranka” i den andliga ”vinstocken” och sätter värde på sitt privilegium, kommer han inte att vilja bli avskuren. Därför tillkommer det honom att bära frukt — mycket frukt!

FRUKTEN

4. Vad är ”frukten”, enligt vad som visas i Jesaja 5:7?

⁴ Men vad är frukten? Frukten, druvorna, är inte en bild av Kristi lärjungar. Det är rankorna som är en bild av de av anden pånyttfödda lärjungarna. Vad den frukt som bars av rankorna är en bild av visas i den inspirerade Skriften. När till exempel Jehova jämförde det forntida Israel med en vingård, talade han om vilken frukt han sökte efter. Han sade: ”Härskarornas Jehovas vingård är Israels hus, och Juda män är den plantering, som han höll kär. Och han fortfor att hoppas på domslut, men se: lagbrott; på rättfärdighet, men se: ett skri [likt ropet från det forntida Sodom].” — Jes. 5:7, NW; 1 Mos. 18:21; 19:13.

5. Vilka viktigare ting i Guds lag försummade de religiösa ledarna på Jesu tid? Vad lärde de ut som lärosatser?

⁵ Vad Jehova, som den som planterat, sökte som en del av frukten från Israels förebildliga ”vingård” var alltså domslut (som inbegriper rättvisa) och rättfärdighet, motsatsen till lagbrott och anstötligt uppförande. Domslut och rättfärdighet saknades i Israel på Jesu tid. Kort innan Jesus fick lida martyrdöden i Jerusalem sade han till de skrymtaktiga skriftlärda och fariséerna: ”Ni ger tiondelen av myntan och dillen och kumminen men [har] inte . . . brytt er om de viktigare tingen i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten.” (Matt. 23:23) Angående att bryta Guds lag sade Jesus vidare: ”Så har ni [fariséer och skriftlärda] gjort Guds ord ogiltigt på grund av er tradition.” ”Såsom lärosatser lär [de] ut människobud.” — Matt. 15:6, 9.

6, 7. a) Vilken frukt bör sökas på ”rankorna” på ”den sanna vinstocken”, alldeles som det förhöll sig med Israel efter köttet? Hur bör detta ådagaläggas? b) Hur begick Israel på Jeremias tid äktenskapsbrott på två sätt?

⁶ Domslut och rättvisa, barmhärtighet, trohet, rättfärdighet, att hålla Guds lag och inte vränga den var en del av den frukt som Jehova sökte i Israels förebildliga ”vingård”. Om han var konsekvent, skulle han då på ”rankorna” i sin ”sanna vinstock” söka frukt som skilde sig från allt detta? Nej, inte alls! Den frukt som han önskar som en prydnad på dessa ”rankor” är Kristuslika egenskaper i personligheten. Men det är mera förbundet med frukten än en personlighet som inte uträttar något.

⁷ Att dessa personlighetsdrag tar sig aktivt uttryck är något som också krävs! På profeten Jeremias tid gav till exempel Jehova uttryck åt sin besvikelse över den frukt som frambars åt honom av Israels förebildliga ”vingård”. Han sade: ”På alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt. Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd? ... Huru kan du säga: ’Jag har ej orenat mig, jag har icke följt efter Baalerna’?” (Jer. 2:20—23; v. 20 delvis enl. NW) En annan del av den frukt som Jehova sökte på det förebildliga Israels ”vinstock” var alltså moralisk renhet och den odelade tillbedjan av honom. Men i stället för att finna sådan frukt på dess rankor fann Jehova att enskilda israeliter begick otukt och äktenskapsbrott, liksom att också hela nationen begick andligt äktenskapsbrott genom att ingå vänskapliga förbund med de kringliggande hedniska nationerna. — Jämför Jakob 4:4.

8. Hur skedde det att israeliterna inte ägnade Jehova odelad tillbedjan?

⁸ Dessutom var det så att nationen i stället för att odelat tillbedja Jehova som sitt förbunds Gud avgudiskt löpte efter Baalsbilderna och tillbad dem. ”Druvorna” på det förebildliga Israels ”vinstock” var i själva verket Sodoms ”druvor”, så att dess ”klasar” var bittra. Den israelitiska ”vinstockens” frukt inbegrep således homosexualitet lik den som kännetecknade det forntida Sodom. (5 Mos. 32:32) Den icke önskvärda frukten framstår i kontrast till vad Gud vill ha.

9. Hur måste ”rankorna” i ”den sanna vinstocken” hålla sig fria från andligt äktenskapsbrott, även om det utsätter dem för världens hat?

⁹ Den oföränderlige Guden vill inte heller ha sådan frukt på ”rankorna” i sin ”sanna vinstock”, Jesus Kristus. De andliga israeliterna i rikesklassen måste alltså hålla sig moraliskt rena. De får inte begå andligt äktenskapsbrott genom att göra sig till vänner med denna världen. Ingenting annat än odelad hängivenhet för Jehova som Gud är vad som absolut krävs av dem. Vad bryr de sig om ifall världen hatar dem för att de bär sådan frukt? ”Eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” Detta var vad Jesus sade till sina elva trogna apostlar den natt Judas Iskariot förrådde honom. — Joh. 15:19.

10. a) Frukten av vilket slag av avskildhet och fläckfrihet måste ”rankorna” i ”den sanna vinstocken” bära? Vilken åtgärd från deras sida kräver detta? b) Vilken förlust led Israels nation på grund av att den inte frambringade frukt av detta slag?

¹⁰ Att de inte är någon del av denna världen genom att hålla sig borta från dess politik och konflikter är ett uttryck för den frukt som består i renhet och fläckfrihet i förhållande till denna världen. Denna frukt måste känneteckna dem som tillhör Jehovas organisation, som representeras av hans Son, ”den sanna vinstocken”, Jesus Kristus. De måste visa fullständig samhörighet med Guds rike i händerna på Jesus Kristus. Detta kräver att de öppet erkänner och godtar Guds Son som den länge utlovade Messias, Kristus. Frukt av detta slag frambars inte inför Jesus, Messias, av det köttsliga Israels förebildliga ”vinstock”. Den underlät att frambringa Guds rikes ”frukter”. Detta ledde till en oerhört stor förlust för Israel, eftersom Guds rike togs ifrån det och gavs åt den nation som frambringade den frukt som krävdes, nämligen det andliga Israel. (Matt. 21:43) Denna nya nation utgörs av de ”rankor” som bevisar sin gemenskap med ”den sanna vinstocken” genom att inte förkasta Jesus, Messias, som den judiska nationen gjorde, utan genom att öppet godta honom och vandra i hans fotspår.

11. a) Vad mera än att bara ”låta Jesus komma in i hjärtat” är inbegripet på grund av profetian i Matteus 24:14? b) Vilket grunddrag i fråga om ”den sanna vinstocken” är obligatoriskt för vinstockens ”rankor”?

¹¹ Detta inbegriper alltså mera än att bara erkänna och godta Messias i sitt hjärta, ”låta Jesus komma in i hjärtat”, som kristenhetens evangelister säger. Man måste bekräfta och uppenbara detta genom offentlig handling. (Rom. 10:10) Man måste ha personlig del i att uppfylla Jesu profetia: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna.” (Matt. 24:14) Om en överlämnad, döpt, med anden smord ”ranka” i ”vinstocken”, Kristus, inte tar aktiv del i detta förutsagda verk, hur skulle han då kunna frambringa Guds rikes ”frukter”? Det obligatoriska grunddraget i detta hänseende är att de är ”rankor” i den som var den förste att bli smord med den suveräne Herren Jehovas ande till att predika de goda nyheterna om Riket. (Jes. 61:1—3; Luk. 4:16—21) Alldeles som det är med ”vinstockens” stam, så bör det också vara med de savuppsugande ”rankorna”!

12. I hur stor skala måste Matteus 24:14 uppfyllas sedan år 1914? På vilka vilar ansvaret att få ”dessa goda nyheter” predikade i en sådan omfattning?

¹² Profetian i Matteus 24:14 fick en ofullständig uppfyllelse under första århundradet v.t., från tiden för Jesu himmelsfärd och framträdande i Guds närvaro till år 70 v.t., då romarna förstörde Jerusalem. Men denna uppfyllelse gav en förebild till uppfyllelsen i full skala av profetian här nere på jorden från och med år 1914. Vid slutet av hedningarnas tider på hösten det året föddes Guds messianska rike uppe i himlarna. I denna tid, mer än nitton hundra år efter det att ”rankorna” på Kristi ”vinstock” började växa, finns det bara en liten kvarleva av dessa ”rankor” som fortfarande är vid liv och frambringar Guds rikes ”frukter”, eftersom det inte skall vara mer än 144.000 sådana ”rankor” som medarvingar till Jesus Kristus. (Upp. 7:4—8; 14:1—3) På denna kvarleva vilar ansvaret att få dessa ”goda nyheter om riket” predikade över hela världen, så att alla nationer skall höra det.

13. Genom att kvarlevan av vinstockens ”rankor” har frambringat vilken ”frukt” har alltså Jesu Fader blivit förhärligad över hela jorden?

¹³ Att det burits frukt i lydnad för befallningen att predika har lett till att Jehova Gud har blivit förhärligad. Det är alldeles som Jesus sade till uppmuntran för sina ”rankor”: ”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” (Joh. 15:8) Har kvarlevan av dessa ”rankor” burit ”riklig frukt” nu i denna tid för den slutliga uppfyllelsen av Matteus 24:14? Om vi kontrollerar de skildringar som är tillgängliga för perioden från efterkrigsåret 1919 v.t., måste vi svara: Ja! Genom detta frambringande av ”frukt” har Jehova Gud blivit förhärligad över hela världen.

I GEMENSKAP MED ”VINSTOCKEN”

14. Hur visar Jesus, i Johannes 15:4—6, att obrytbar gemenskap med honom var nödvändig för att kvarlevan av ”rankorna” skulle frambringa så riklig frukt?

¹⁴ ”Rankornas” obrytbara gemenskap med ”vinstocken”, Kristus, har varit nödvändig för att frambringa så riklig frukt under dessa oroliga tider sedan första världskrigets utbrott år 1914. Jesu ord har verkligen varit tillämpliga på kvarlevan av produktiva ”rankor”: ”Förbli i gemenskap med mig [den sanna vinstocken], och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls. Om någon inte förblir i gemenskap med mig, kastas han ut såsom en ranka och förtorkas; och man drar samman dessa rankor och slänger dem i elden, och de bränns upp.” — Joh. 15:4—6.

15. a) Om apostlarna inte hade hållit fast vid Jesus, vad skulle han då aldrig ha tilldelat dem tillsammans med honom? b) Varför kunde kvarlevan inte ställa upp för Nationernas förbund och förbli i gemenskap med ”den sanna vinstocken”?

¹⁵ Jesus Kristus skulle inte tilldela dessa ”rankor” ett rike tillsammans med honom i himmelen, om de inte hållit fast vid honom också under svårigheter. (Luk. 22:28—30) För att behålla sin smörjelse med den suveräne Herren Jehovas ande måste de förbli i gemenskap med honom, stammen i ”vinstocken”. I annat fall skulle deras tillämnade plats i himmelriket tas ifrån dem. (Upp. 3:5, 11) Vad var alltså kvarlevan av smorda ”rankor” förpliktad att göra, när hedningarnas tider nådde sitt slut år 1914 och det uppenbarades att Guds messianska rike hade fötts fram i himlarna? Att lojalt hylla den förhärligade Jesus Kristus som Guds på tronen insatte messianske konung! För att förbli i gemenskap med honom skulle de aldrig kunna förneka honom till förmån för ett människogjort surrogat för det rättmätiga Riket över hela jorden — något sådant som Nationernas förbund. Eftersom de förblev i gemenskap med honom, upplöste han inte sin gemenskap med dem.

DEN STORA SKARAN I UPPENBARELSEBOKEN 7:9—17

16. a) Hur påverkade andra världskriget den ”stora skarans” förhållande till kvarlevan av vinstockens ”rankor”? b) Vilka höll sig den ”stora skaran” till när det gällde Förenta nationerna? Varför det?

¹⁶ Under de fyra sista åren av liv för Nationernas förbund som en fredsbevarande organisation började den förutsagda ”stora skaran” att bildas av män och kvinnor, som gjordes glada av den Rikets frukt som hölls fram av rankorna i ”den sanna vinstocken”. De grymma svårigheter och prövningar som lades på dem under andra världskriget på grund av deras gemenskap med den smorda kvarlevan tvingade dem inte att skilja sig från dessa som bar Rikets ”frukt”. De visste att de för att vara lojala mot den på tronen insatte konungen, som är ”den sanna vinstocken”, måste vara lojala mot hans ”rankor”, hans andliga bröder. (Matt. 25:31—40) Tillsammans med Kristi ”bröder” vägrade de att godta den återupplivade organisationen för fred och säkerhet i form av Förenta nationerna. I stället för att förespråka detta återupplivade surrogat för Jehovas messianska rike fortsatte de att som Jehovas vittnen predika tillsammans med kvarlevan av Rikets arvingar.

17. a) När det gäller att bo under en ”vinstock” i bildlig bemärkelse, under vilken ”vinstock” föredrar då den ”stora skaran” att bo på jorden? b) Under vilket ”vinträd” hade de tidigare bott?

¹⁷ Vad är det ”den stora skaran” föredrar, när det gäller att i bildligt avseende bo i trygghet på jorden under sin egen vinstock och sitt eget fikonträd? De föredrar att bo under ”den sanna vinstocken” och dess ”rankor”, på grund av att dessa representerar Jehovas rike under Kristus. (Mik. 4:1—4) Innan de lärde känna de goda nyheterna om Jehovas nyfödda rike, som är underställt Jesus Kristus, ”den sanna vinstocken”, brukade de bo under en annan vinstock, ett annat vinträd — ”jordens vinträd”. (Upp. 14:19) Vad slags ”vinträd” är detta? Det är den världsomfattande politiska organisation genom vilken mänskliga härskare trotsigt försöker hålla fast vid världsherraväldet, varigenom de tävlar med Jehovas messianska rike.

18. Varför har ”rankorna” i ”den sanna vinstocken” uppmanat dem som tillhör den ”stora skaran” att dra bort från ”jordens vinträd”?

¹⁸ De fruktbärande ”rankorna” i den ”vinstock”, som Jehova har planterat, har uppmanat dem som tillhör den ”stora skaran” att bege sig bort från ”jordens vinträd”. De bör inte längre ta del av dess giftiga, dödsbringande druvor och vin. Varför inte det? Därför att detta ”vinträd” är dömt till tillintetgörelse, alldeles som det förutsagts i Uppenbarelseboken 14:18—20:

”Ännu en annan ängel kom ut från altaret, och han hade myndighet över elden. Och han ropade med hög röst till honom som hade den skarpa skäran och sade: ’Sätt i gång med din skarpa skära och bärga klasarna på jordens vinträd, eftersom dess druvor har mognat.’ Och ängeln svingade sin skära in på jorden och bärgade jordens vinträd, och han slungade det i Guds förbittrings stora vinpress. Och vinpressen trampades utanför staden, och blod kom ut ur vinpressen och stod ända upp till hästarnas betsel på en sträcka av ett tusen sex hundra stadier.”

Här finner vi en symbolisk vinstock stå emot en annan, eftersom den förhärligade Jesus Kristus, som är ”den sanna vinstocken”, krossar den fientliga vinstocken, ”jordens vinträd”. ”Hästarna”, som används till att trampa den djupa vinpressen, som är 300 kilometer lång, är Jesu Kristi och hans änglahärskarors stridshästar. — Upp. 19:11—15.

19. a) Varför är ingen Guds förbittrings ”vinpress” förbehållen hans andliga ”vingård”? b) Varför skulle det vara till skada för den ”stora skaran” att föra in sådant som liknar ”tistel och törne” i denna vingård?

¹⁹ Guds förbittrings ”vinpress” är reserverad för det anti-kristna ”jordens vinträd”. Å andra sidan känner Gud, ända sedan han återställde kvarlevan av andliga israeliter till sin ynnest under efterkrigsåret 1919, inte någon ”vrede” mot denna symboliska eller andliga ”vingård”. Han har vakat över denna det andliga Israels ”vingård” för att göra den produktiv till hans ära. I denna ”vingård” finns det ingen tillbörlig plats för sådant som liknar tistel och törne, som skulle hindra och minska dess fruktbarhet. (Luk. 6:44) Följaktligen bör den ”stora skaran”, som nu ansluter sig till Jehovas ”vingård”, inte önska föra in sådana otillbörliga ting som tistel och törne i denna fruktbara ”vingård”. Sådant skulle leda till skada för den ”stora skaran”, eftersom Jehova i sitt oföränderliga uppsåt att göra sin andliga ”vingård” fullt produktiv skulle strida mot ”tistel och törne” av detta slag. Han skulle gå löst på eller trampa på sådant för att krossa det och sedan bränna det såsom med eld. — Jes. 27:4.

20. Vilket slags förhållande till Jehova bör den ”stora skaran” söka? Vilken sång om hans ”vingård” bör de ta del i att sjunga?

²⁰ Nu är det tid för den ”stora skaran” att göra fred med Jehova och att gripa tag i hans ”fäste” eller reservoar av kraft och styrka, så att den sätts i stånd att göra det som behagar honom. Det är läglig tid för dem att komma ihåg orden i den sång som nu sjungs om hans ”vingård” i det andliga Israel: ”På den tiden skall finnas en vingård, rik på vin, och man skall sjunga så om den: Jag, HERREN [Jehova], är dess vaktare, åter och åter vattnar jag den. För att ingen skall skada den, vaktar jag den natt och dag. Jag vredgas icke på den; nej, om tistel och törne ville begynna strid, så skulle jag gå löst därpå och bränna upp alltsammans. Eller ock måste man söka skydd hos mig [gripa tag i mitt fäste, NW] och göra fred med mig; ja, fred måste man göra med mig. I tider som komma skall Jakob skjuta rötter och Israel grönska och blomstra; jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.” — Jes. 27:2—6.

21. a) I vilken grad måste kvarlevan av det andliga Jakob eller Israel visa sig fruktbärande? b) Vad visar att Jehova har gjort landet produktivt för dem?

²¹ Nu är ”tiden” inne för kvarlevan av det andliga Jakob eller Israel att visa sig fruktbärande genom att fylla jordens yta med livsuppehållande alster. Jehova har gjort landet produktivt runt om på hela jorden, eftersom hundratusentals människor har gett gensvar till det vittnesbörd om Riket, som avgetts av kvarlevan, och har spirat upp i mer än 200 länder, så att de utgör en ”stor skara” som hyllar Jehova som universell suverän och Jesus Kristus som den som nu är bemyndigad att härska som konung över hela jorden. — Upp. 7:9—17.

22. Hur har det fruktbärande som visats av kvarlevan av ”rankor” på ”den sanna vinstocken” haft verkan med avseende på Gud? Hur har det också varit så med den ”stora skarans” fruktbärande?

²² Det fruktbärande som visas av ”rankorna” på ”den sanna vinstocken” har verkligen varit till förhärligande för Jehova Gud, den som odlar. Som ett resultat av sina kristna mödor ger den ”stora skaran” ära och härlighet åt denne Gud, som planterade och odlade något så storslaget som denna konungsliga ”vinstock” och dess rankor. De som tillhör den ”stora skaran” hämtar lärdom av den fruktbärande ”vinstocken” och dess ”rankor” och skyr på liknande sätt all ofruktsamhet och söker vara fruktbärande i fråga om att uppodla alla de egenskaper som tillhör den gudaktiga personligheten och aktivt ge uttryck åt och visa dem till ära och förhärligande för Jehova.

[Bild på sidan 21]

DEN FRUKTBÄRANDE KVARLEVAN OCH DEN ”STORA SKARAN” KOMMER ATT SKYDDAS, NÄR ÄNGELN SKÖRDAR ”JORDENS VINTRÄD”

Ett vist ordspråk

”Bespottaren skall du slå, för att den oerfarne må bli klok; och den förståndige bör tillrättavisas, så att han må urskilja kunskap.” Detta visa uttalande i Ordspråksboken 19:25 (NW) gör oss uppmärksamma på två undervisningsmetoder.

För att en oerfaren eller oförståndig person skall förstå behovet av att undvika att synda, kanske han måste se hur en förhärdad syndare blir hårt straffad. Vare sig denna tvingande åtgärd förändrar syndaren eller inte, tjänar den åtminstone till att lära den oerfarne. Det är troligt att det för honom blir ett avskräckande exempel. Den förståndige behöver emellertid inte sådana kraftiga varningar. Det är ofta tillräckligt för honom att privat få muntlig tillrättavisning; han tar snabbt emot råd och tillämpar dem.

Många föräldrar har sett sanningen i dessa ord eller kan i fortsättningen göra detta och dra nytta av dem. Ibland kan ett barn behöva skarp tillrättavisning i form av fysisk aga (antingen genom att se någon annan få detta eller genom att få det självt) för att lära sig att undvika att handla orätt. Men i många fall, när barnet konsekvent får fast, korrigerande tuktan från föräldrarna, når det därhän att det kan lära sig direkt av föräldrarnas tillrättavisande ord eller råd. Detta kommer i sig självt att vara en värdefull lärdom under hela livet.