Kärleken, det ”fullkomliga föreningsbandet”

”Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — KOLOSSERNA 3:14.

1. Varför utgör befallningen i Kolosserna 3:14 en uppfordran för oss i vår tid?

MITT i en värld fylld av hat och splittring utgör verkligen den befallning Jehovas vittnen får i Guds skrivna ord i Kolosserna 3:14 en uppfordran. Den verkar nästan vara omöjlig att fullgöra, för den lyder: ”Förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” Men ändå utförs denna inspirerade befallning till Guds ära.

2. Vad tycks vara föreningsbandet mellan kristenhetens sekter, och vad gör detta kristenheten till en del av?

² Det är obestridligen så att kärleken som ett fullkomligt föreningsband inte existerar i kristenheten, eftersom den är uppdelad i flera hundra religiösa sekter och samfund som ligger i strid med varandra och har olika religiösa trosuppfattningar och sedvänjor. Det anmärkningsvärda är att det som tycks tjäna som ett föreningsband för kristenhetens kyrkosystem är att de hatar och gör motstånd mot den kristna församlingen av Jehovas överlämnade, döpta folk, hans vittnen i vår tid. (Jesaja 43:10, 12) Genom att ge uttryck åt sådant hat och motstånd gör sig kristenhetens religiösa organisationer till en integrerande del av världen, det vill säga underställer sig Satans, djävulens, ”denna världens guds”, suveränitet. (2 Korintierna 4:4, 1981) Det var just så kristendomens grundare sade att det skulle komma att bli. När Jesus för sista gången talade till sina trogna apostlar, efter det att förrädaren Judas Iskariot lämnat dem, sade han: ”Dessa ting befaller jag er: att ni skall älska varandra. Om världen hatar er, vet ni att den har hatat mig innan den hatade er. Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, fördenskull hatar världen er.” — Johannes 15:17—19.

3. Vilken fråga uppstår beträffande vad som utgör måltavlan för världens hat?

³ Med tanke på Jesu ord uppstår helt logiskt följande fråga: Vilken nutida religiös grupp människor är det som världen, kristenheten inräknad, hatar och betraktar som sina fiender? Världshistorien, i synnerhet sedan första världskriget, hjälper varje ärlig frågeställare att identifiera den utan att ta miste.

4. Till vilka riktas Paulus’ befallning i Kolosserna 3:14, och vem är deras gemensamme andlige Fader?

⁴ Av inledningsorden i aposteln Paulus’ brev till kolosserna förstår Jehovas nutida vittnen att befallningen som han gav riktas direkt till dem: ”Iför er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” Vi läser: ”Paulus, en Kristi Jesu apostel genom Guds vilja, och Timoteus, vår broder, till de heliga och till trofasta bröder i gemenskap med Kristus i Kolosse: Må ni röna oförtjänt omtanke och frid från Gud, vår Fader.” (Kolosserna 1:1, 2) Man kan nu fråga sig: Vem var den gemensamme himmelske Fadern till dessa kristna som under det första århundradet levde i staden Kolosse i Mindre Asien? Det var deras andlige ledares, Jesu Kristi, Fader, och hans Fader är den Gud som är ”den Högste över hela jorden” och ”vars namn är Jehova”. — Psalm 83:19, NW.

5. Vem måste de som Paulus riktar sitt brev till tillbedja, och hur illustrerades detta genom Jesu och aposteln Johannes’ exempel?

⁵ Då måste alltså de som Paulus riktar sitt brev till vara tillbedjare av Jehova Gud, alldeles som Jesus Kristus själv är! När Jesus befann sig på frestelsens berg, vägrade han att ta emot djävulens erbjudande om att få hela världen, under den enda förutsättningen att Jesus föll ner och tillbad honom. Jesus avvisade genast frestarens erbjudande och citerade den inspirerade befallningen: ”Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.” (Matteus 4:8—11; Lukas 4:8; 5 Moseboken 6:4, 5, 13) Jesu lärjungar måste efterlikna honom och tillbe samme Gud som han alltid tillbett, nämligen Jehova. (Johannes 20:17) När aposteln Johannes föll ner för att tillbe den ängel som överlämnade uppenbarelsen till honom, handlade ängeln i full överensstämmelse med denna princip då han invände och sade: ”Tillbed Gud; att vittna om Jesus är ju anden i profetian.” — Uppenbarelseboken 19:10; 1:1.

6. Vad hade kristenheten utfört, något som medförde att befallningen i Uppenbarelseboken 18:4, 5 blev mer angelägen och aktuell? Vilka har handlat i enlighet med den befallningen, och vad har resultatet blivit?

⁶ Sedan det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, utfört alla sina Gud vanärande handlingar under första världskriget, framstod den gudomliga befallningen i Uppenbarelseboken 18:4, 5 ännu mer angelägen och aktuell än den var då Watch Tower för december 1880 utkom eller dessförinnan, den befallning som lyder: ”Gå ut från henne, mitt folk, för att ni inte skall vara delaktiga med henne i hennes synder och för att ni inte skall få del av hennes hemsökelser. Ty hennes synder har hopat sig ända upp till himmelen, och Gud har påmint sig hennes orättvisor.”a I lydnad för denna befallning gick de som önskade vara Jehova Guds ”folk” ut ur det stora Babylon och församlade sig i kristen enhet för att utveckla denna kärlek som utgör ett ”fullkomligt föreningsband”. De tog på ett allvarligt sätt till hjärtat vad aposteln sade i 1 Korintierna 14:33: ”Gud är ju inte oordningens Gud, utan fridens.” När vi ser på de mer än fyrtiofyra tusen församlingarna av Jehovas vittnen i vår tid, känner vi oss därför manade att instämma i orden i Psalm 133:

”Se hur gott och ljuvligt det är att bröder bor endräktigt tillsammans. Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder. Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där ger Herren [Jehova] välsignelse, liv till evig tid.” — Psalm 133:1—3.

7. Vilka har i vår tid skyldighet att bevara denna enhet, och i vilket syfte bevarade Gud sina vittnen genom första världskriget?

⁷ Alldeles som det var med den kristna församlingen i Kolosse under det första århundradet enligt den så kallade kristna tideräkningen, är det Jehovas nutida vittnens skyldighet att mitt i denna av splittring präglade värld bevara denna beundransvärda enhet i organisationen. Det har förhållit sig så i synnerhet sedan slutet kom för ”nationernas fastställda tider” år 1914, då kriget som vållade en sådan stor förödelse bröt ut! (Lukas 21:24) Första världskriget hotade Jehovas vittnens själva existens som en sann kristen organisation. Men på grund av att ”dessa goda nyheter om riket” skulle ”bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, lät den allsmäktige Guden inte de förenade fienderna i kristenheten och i hednavärlden utplåna alla hans smorda vittnen från jorden. (Matteus 24:14; Markus 13:10) Under det första efterkrigsåret, 1919, befriade Jehova Gud dem ur deras fångenskap och sände ut dem för att predika bland alla nationerna.

8. Hur har Satan fortsatt att försöka bryta ner denna kristna enhet, sedan han misslyckats med detta i sina angrepp utifrån?

⁸ Satan, djävulen, hade misslyckats med att omintetgöra Jehovas vittnen genom att angripa dem utifrån, och därför har han sedan dess försökt bryta ner deras enhetliga uppbyggnad på ett försåtligt sätt genom att holka ur den inifrån, genom att angripa organisationen inifrån. Att det skulle gå så var förutsagt i Uppenbarelseboken 12:17, där det heter: ”Och draken blev vred på kvinnan och gick bort för att föra krig mot de kvarvarande av hennes säd, dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus.”

Den personlighet vi skall vara intresserade av

9. Vilken smitta behöver Jehovas vittnen skydda sig mot, och vad har Psalm 91 att säga om detta?

⁹ Det hat som den onda världen besmittats av håller på att sprida sig, alldeles som Jesus Kristus själv förutsade i sin profetia om ”avslutningen på tingens ordning” med orden: ”Och många falska profeter skall uppstå och skall vilseleda många; och på grund av den tilltagande laglösheten skall kärleken hos flertalet svalna. Men den som har hållit ut till slutet, han skall bli frälst.” (Matteus 24:3, 11—13) Hatets ande är mycket smittosam, och därför behöver även medlemmarna av Jehova Guds synliga organisation skydda sig mot denna smitta. Hur vi kan göra detta visar den inspirerade psalmisten genom att säga: ”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: ’I Herren [Jehova] har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.’ Du skall inte behöva frukta nattens fasor, inte pilen, som flyger om dagen, inte pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus. Om än tusen faller vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock inte drabba dig. Dina ögon skall bara betrakta det med lust, och du skall se de ogudaktigas lön.” — Psalm 91:1, 2, 5—8.

10. Hur skall vi se till att vi inte har en sådan personlighet som gör oss lika människor i världen, och hur betraktar Gud oss i kontrast till den döda världen?

¹⁰ Vi är försäkrade om Guds beskydd, men för att få det måste vi hålla oss inom de gränser som är förbundna med detta skydd. Om vi håller oss borta från det andligen dödsbringande umgänget med den sjuka världen, kommer vi inte att iföra oss en sådan personlighet som gör oss lika människor i världen. Vi kommer inte att ikläda oss det hat som råder i världen. Det som är diametralt motsatt till hat är kärlek, kärleken till Jehova och hans Smorde och till våra kristna bröder och systrar. Den personlighet som uppvisar denna egenskap är den personlighet som den inspirerade aposteln Paulus uppmanar oss att iföra oss som Jesu Kristi lärjungar. Om vi gör det, kommer vi att anbefalla oss åt andra som Guds tjänare genom en ”kärlek [som är] fri från skrymteri”. (2 Korintierna 6:4—10) Denna kärlek har sitt ursprung hos Gud, och att vi äger den innebär att vi har kommit i ett gott förhållande till honom genom att vi vänt ryggen åt världen när det gäller att till själ och hjärta vara i samklang med den. Gud betraktar världen som död, och dem som är en del av den betraktar han också som döda; de är sannerligen inte levande för honom. I Guds ögon är vi som överlämnade, döpta lärjungar till Jesus Kristus levande; ja, vi lever som en del av Hans organisation, i vilken kärlek råder. Det är därför ingen överdrift att säga som det står i 1 Johannes 3:14: ”Vi vet att vi har gått över från döden till livet, därför att vi älskar bröderna. Den som inte älskar förblir i döden.”

11. Vilket broderskap kommer vi in i genom kärleken?

¹¹ Vi ser således att kärleken låter oss komma in i ett broderskap, där Jesus Kristus, Guds Son, är vår äldre broder. Denna kristna egenskap är en klädedräkt, och vi bör genom att bära den visa vad vi innerst inne är, utan att vara skrymtare. Det är den främsta av alla egenskaper som Guds ord säger att vi måste odla och utöva.

12. Vilka steg måste man ta för att nå fram till detta slags kärlek, och får de ting, som utgör dessa steg, därefter falla i glömska?

¹² Av förståeliga skäl finns det vissa steg en lydig lärjunge behöver ta för att nå fram till det verkliga, äkta slaget av kärlek. För dem som har förelagts det härliga priset att få en gudomlig natur i himmelen heter det i 2 Petrus 1:5—8: ”Ja, av just detta skäl skall ni, genom att till gensvar bidra med all uppriktig strävan, till er tro lägga dygd, till er dygd kunskap, till er kunskap självbehärskning, till er självbehärskning uthållighet, till er uthållighet gudaktig hängivenhet, till er gudaktiga hängivenhet broderlig tillgivenhet, till er broderliga tillgivenhet kärlek. Ty om dessa ting är i er och överflödar, skall de hindra er från att vara overksamma eller utan frukt i fråga om den exakta kunskapen om vår Herre Jesus Kristus.” Alla de många ting som undan för undan läggs till får inte falla i glömska sedan man nått fram till kärleken, den främsta av alla egenskaper. Nej, tro, dygd, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudaktig hängivenhet och broderlig tillgivenhet måste även i fortsättningen ingå som integrerande delar av vår fullständigt utvecklade personlighet. De egenskaperna måste finnas i överflöd tillsammans med kärleken. De som har sådana beständiga egenskaper i sin personlighet kommer att få motta priset ur Guds hand när han anser att tiden är inne för det.

13. Hur går Paulus närmare in på dessa första steg i Kolosserna 3:12—14?

¹³ För att närmare gå in på vad vi behöver göra för att få en tillbörlig lön kan det vara lämpligt att i det här sammanhanget nämna de egenskaper som aposteln Paulus säger att vi måste vara iklädda som en yttring av den personlighet vi har. Innan Paulus påvisar vad som är det fullkomliga föreningsbandet, säger han: ”Iför er alltså, såsom Guds utvalda, heliga och älskade, medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men förutom allt detta skall ni iföra er kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” — Kolosserna 3:12—14.

En kontrast till dem som inte är enade

14. Vilket slags människor var medlemmarna i den kristna församlingen, innan de handlade i enlighet med de anvisningar apostlarna gav?

¹⁴ Dessa anvisningar som aposteln gav visar vilket slags människor medlemmarna i den kristna församlingen bör vara. Tidigare hade de varit en del av den kärlekslösa, gudlösa världen med alla dess djävulska egenskaper. Vilket slags personligheter hade de således varit då? I 1 Korintierna 6:9—11 påvisar aposteln Paulus det genom att säga: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? Bli inte vilseledda. Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar ... skall ärva Guds rike. Och likväl är detta vad några av er har varit. Men ni har tvättats rena, men ni har helgats, men ni har förklarats rättfärdiga i vår Herre Jesu Kristi namn och med vår Guds ande.”

15. Varför har världens människor inte det ”föreningsband” som består?

¹⁵ Människor i världen som passar in på den här beskrivningen har svårt att ha någonting av osjälviskt, rent slag som tjänar som ett obrytbart, fullkomligt föreningsband för dem. De har sannerligen inget ”fullkomligt föreningsband”. Följaktligen håller inte människor ihop i samhället ute i den gamla världen. Under en tid kan ting av gemensamt egenintresse hålla dem samman. Men allteftersom tiden går och dessa ting av gemensamt egenintresse tas bort, förlorar världens människor intresset för varandra. Banden som förenade dem är upplösta. Så till sist uthärdar de bara varandra, därför att de inte kan komma ifrån att de är varandras medmänniskor i samhället.

16. Till vad återfaller människor i världen, när de blir fria från de ting som tillfälligt binder dem samman, och hur kommer det sig?

¹⁶ Nationalism! Patriotism! Religiös sekterism! Rasism! När känslorna kring sådana laddade ting piskas upp till kokpunkten, kommer de som är engagerade i dem att fyllas av en känsla av plikt och skyldighet. Men när allt kommer omkring förblir människor samma individer med benägenheten att låta det egna jaget komma först. När plikten inte längre kallar, när de är fria att göra som de själva vill, kommer de därför att avslöja att de är samma gamla själviska människor. Fastän människor som format sig efter denna världen kan höjas till skyarna och kan påstås förtjäna himmelsk ära och härlighet på grund av vad de på ett utomordentligt fint sätt gjort för att betjäna världen, eller på grund av att de helt gått upp i en sak för världen, kan de enligt bibelns normer inte räknas värdiga att få en plats i Jehova Guds himmelska rike och få regera tillsammans med Kristus.

17. Vad kräver Guds rike av dem som söker det först, och vad är till hjälp för dem i detta avseende?

¹⁷ Guds rike står inte i något förbundsförhållande till den här världen och dess förespråkare. Samtidigt som vi ser hur världen under Satans ledning fullständigt misslyckas med att förena sina bundsförvanter, ser vi hur Guds rike under Kristi ledning kräver att de som är överlämnade, döpta kristna och som söker Riket först skall utföra sina handlingar och sin tjänst som en enad skara. Detta rike är en produkt av Guds kärlek. Själva den ande som hör samman med denna himmelska regering är kärlek, framför allt kärlek till Gud och hat till hans främste fiende, Satan, och den värld för vilken han är ”gud”. Trots alla de ansträngningar Satan gör för att åstadkomma splittring, fortsätter denna kärlek som härrör från Jehova Gud, den himmelske Fadern, att verka som det ”fullkomliga föreningsbandet” för alla dem som ansluter sig till hans synliga, jordiska organisation, ja, för hela Guds familj både i himmelen och på jorden.

[Fotnoter]

Kommer du ihåg följande?

□ Hur är sanna kristna förenade, i kontrast till dem som tillhör kristenheten?

□ Hur försöker Satan bryta ner vår kristna enhet?

□ Hur kan vi iföra oss kärleken trots världens hatfulla inställning?

□ Hur kan kärleken binda oss samman hårdare än de ting som binder samman människor i världen?

[Bild på sidan 13]

De kristna är delaktiga i ett kärleksfullt broderskap, där Jesus Kristus är en äldre broder