Satan — mästerbedragaren
Vilka bevis finns det för att han finns till? Vilka metoder tillgriper han för att bedraga?
BROTTSLINGAR vet inget som kan skydda dem bättre än att de får folk att tro att de inte finns. Under detta bedrägeris täckmantel kan brottsligheten sättas i system och utnyttja samhället utan nämnvärda störningar. Eftersom brottslingar finner att det är så fördelaktigt att bruka sådana bedrägerimetoder för att lyckas med sina plundringar, kan vi förvänta att Satan, mästerbrottslingen, också tillgriper dem, eller hur? Den framgångsrikaste av hans bedrägerimetoder har gått ut på att få det att se ut som om han inte finns. I skydd härav övar han obehindrat sitt inflytande på händelser och förhållanden bland människorna. Men vår moderna värld famlar vidare i blindo och hävdar att Satan bara är en kvarleva från svunna tiders vidskepelse. I sin inbillade vishet förpassar den honom till mänsklighetens överfyllda skräpkammare av myter och legender.
Bland dem som allra ivrigast förfäktat att Satan inte finns till kan vi nämna flera religiösa ledare som har påstått att han inte är något annat än det onda inom människan. Den välkände tyske teologen Friedrich Schleiermacher har gjort detta påstående: ”Problemet kvarstår att snarare söka det onda inom en själv än hos Satan.” Den danske teologen Hans Lassen Martensen har sagt: ”Det ondas princip äger i sig själv ingen personlighet.” Albrecht Ritschls teologiska uppfattningar avvisade fullständigt tron på djävulen. Gene E. Clark, som tillhör samfundet Church of Religious Science, uttalade sig nyligen hånfullt om tanken att Satan skulle finnas till och menade att ”den ende vedersakare som egentligen existerar finns inom oss”. The Encyclopaedia Britannica, II:e upplagan, ger uttryck åt denna gängse uppfattning med dessa ord: ”Man kan med visshet slå fast att tron på Satan nu i allmänhet inte anses vara någon viktig artikel i den kristna tron, och den har inte heller visat sig vara någon oundgänglig beståndsdel av den kristnes erfarenhet.”
Denna inställning förefaller kanske vår förment visa värld vara förnuftig och sund, men den är mycket farlig. Den avväpnar en människa och inger henne en falsk trygghetskänsla. Den blottställer folk fullständigt för angreppshandlingar och allehanda ränker från ondskans furstes sida. Den gör dem till ett lätt byte för hans bedrägerier. Lägg märke till vad boken Satan, som utgivits av Sheed och Ward, säger om detta: ”Djävulens triumf består i att listigt undgå att människor får något klart begrepp om honom. Han är dunkelheten, oklarheten förkroppsligad; vi vet aldrig i vilken förklädnad han döljer sig. ... Det är farligt att inte tro tillräckligt på djävulen; ty om man inbillar sig att han inte finns till, gör man hans egna gärningar åt honom. ... Det är inte något utslag av vishet att undervärdera en fiende. Det är rena dårskapen att underblåsa ovetenheten om fienden ända därhän att man gör sig blind för hans existens; ty om man är blind i det avseendet, är det omöjligt att ge sig i kast med fienden, för att inte tala om att hålla stånd mot honom eller besegra honom.”
En verklig personlighet
Satan har visserligen ansträngt sig för att ge sken av att han inte finns till, men han avslöjas klart och tydligt i Guds skrivna ord. Det förhållandet att Guds ord talar om att några änglar blev onda och nämner de ”onda andliga styrkorna i det himmelska” ger oss vägande skäl till att dra den slutsatsen att Satan är en person och inte bara ett begrepp kallat det onda. (Ef. 6:12, NW) Petrus förklarar att dessa andliga styrkor är ”änglar, som syndade”. (2 Petr. 2:4) De egendomliga företeelser som hör samman med spiritismen är klara och tydliga bevis på att de är verksamma.
När Jesus talade om Satan, använde han inte ord som antydde att han talade om det ondas princip, utan hans ord ger vid handen att han syftade på en ond person, som är ”demonernas härskare”. (Matt. 12:24, NW) Han sade: ”Denne var en mandråpare, när han började, och han stod icke fast i sanningen, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögnen, talar han enligt sitt eget sinnelag, ty han är en lögnare och lögnens fader.” (Joh. 8:44, NW) Det är uppenbart att Jesus här talar om en person, som en gång hade tjänat Gud och hade stått fast i sanningen. Något sådant kan man inte säga om en abstrakt princip kallad det onda. När stod en sådan princip ”fast i sanningen”?
Lik ett hungrigt lejon, som är ute på jakt och som söker upp en skyddad plats i högt djungelgräs och där väntar på att få fatt i ett byte, stryker Satan omkring för att få den obetänksamme i sitt våld och sluka honom i sin väldiga organisation. ”Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka.” (1 Petr. 5:8) De som dåraktigt intalar sig själva att det inte finns någon sådan fiende leds lätt till motstånd mot Jehova, universums suveräne härskare.
Hans tillvägagångssätt
Eftersom Satan besitter övermänsklig intelligens, är han en mycket farlig fiende som med lätthet kan överlista det klipskaste människosinne. Hans bedrägerimetoder visar ingen brist på uppfinningsrikedom. De är många och mångskiftande. Några är så försåtliga, att en människas tänkande så skickligt kan förvändas, att hon tycker sådant vara rätt som hon vanligen vet vara orätt. Utan att hon inser det kan hon ledas till att tjäna Satan.
Att tortera och döda gudfruktiga människor, vilkas uppfattningar skiljer sig från allmänna religiösa föreställningar, är naturligtvis orätt, men många människor, alltifrån första århundradets romerska förföljares dagar till våra dagars nazistiska och kommunistiska inkvisitorer, har rättfärdigat ett sådant handlingssätt. En djävulsk tankegång har förvänt deras uppfattning.
Alltifrån sitt uppror har Satan haft för avsikt att vända människorna bort från den kärleksfulle Skaparen till att motstå och baktala honom. Eftersom hans ogudaktiga intressen gagnas av att Guds tjänare blir förföljda och dödade, är det helt naturligt han som vållar att människors tankegång förvänds, så att de tycker sig kunna rättfärdiga brott som begås mot Guds folk. Jesus förutsade detta, när han yttrade: ”Den stund kommer, då var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud.” — Joh. 16:2, NW.
Människans historia är en bloddrypande skildring av hur oskyldiga människors liv utsläckts av religiösa fanatiker, vilkas tankegång har förvänts av Satan genom falska religiösa organisationer. Deras hjärtan har förhärdat sig inför skriken från de män, kvinnor och barn, som de rådbråkade i sina djävulska tortyrkamrar eller stekte till döds på bål. Allt detta och mer därtill gjorde de i Guds namn. Vilka ohyggliga brott var inte detta, som de förknippade med Gud! Vilken smälek drog inte deras gärningar över hans namn! Vem annan än Satan skulle kunna ge upphov åt en sådan tanke att de på det sättet tjänade Gud? Ovetande tjänade de utomordentligt väl Satans intressen.
Genom skickligt bedrägeri har Satan lyckats få människor att tjäna sig, vilka menat sig vara Guds tjänare och vilka framstått såsom rättfärdiga människor. ”Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar. Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel. Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare.” — 2 Kor. 11:13—15.
Såsom en upplysningens falske ängel har Satan uppmuntrat odlandet av filosofiska idéer och allehanda spekulationer som befrämjat hans ansträngningar att baktala universums suveräne härskare. Ett framträdande drag hos dem alla är tanken att det inte finns någon Gud. Man har så ofta upprepat denna ateistiska lögn och anspelat på den, att tänkandet hos en stor procent av mänskligheten har rönt kraftigt inflytande härav. Den kan spåras i de åskådningar som gör gällande att människan är ett slumpens verk till följd av utveckling. Därför att denna uppfattning så skickligt har omgivits med en atmosfär av aktningsvärdhet genom att man förknippat den med vetenskapen, talar man vanligen om den som om den vore ett bevisat faktum i stället för en obevisad teori. Den uppenbara avsikten är att få människorna att tänka att de inte behöver Skaparen. Detta passar utomordentligt ihop med Satans uppsåt att vända människorna bort från Gud.
Av goda skäl ger bibeln oss denna varning: ”Var på eder vakt: kanske finnes det någon som kommer att bortföra eder såsom sitt byte genom filosofien och det tomma bedrägeriet enligt människors tradition, enligt världens elementära ting och icke enligt Kristus.” (Kol. 2:8, NW) Den världsliga visheten är inte pålitlig. Man måste omsorgsfullt pröva den och vara vaken för Satans försåtliga bedrägerier i samband med den.
Frihet
Människans åstundan efter frihet har inte undgått att bli ett redskap i Satans hand. Han har gjort bruk av denna åstundan för att förmå människor att överträda Guds lagar och göra uppror mot Jehova. När ärkebedragaren talade till Eva genom en orm, förledde han henne till att tro att hon skulle vinna större frihet genom att bryta mot en av Guds lagar. ”Ni [måste] nödvändigtvis bliva lika Gud, i det ni veta vad som är gott och vad som är ont”, sade han till henne. (1 Mos. 3:5, NW) Hon blev bedragen. I stället för att vinna oberoende från Gud skördade hon träldom och död.
Satan gör bruk av samma metod än i denna dag. Genom försåtliga medel påverkar han det världsliga tänkesättet hos människor och ger dem det intrycket att det vore åtråvärt att göra sig oberoende av Guds lagar. Guds lagar hånas slugt och kallas en hämsko för friheten; de sägs vara tunga och föråldrade. Ett världsligt tänkesätt förringar, ja, rättfärdigar rentav många gånger, det orätta i omoraliska handlingar som Gud förbjuder. Det finns till och med läkemedel till hjälp mot skuldkänslor för begångna handlingar av sådan art. Genom ett världsligt tänkesätt stimulerar Satan den upproriska föreställningen att man bör göra sig fri från Guds måttstock, när det gäller moraliskt uppförande, och själv avgöra vad som är gott och vad som är ont. Det är samma gamla lögn som Eva fick höra, men den serveras på ett mindre iögonenfallande sätt. Denna djävulska strävan att göra sig fri från Guds lag, så att man kan tänka och handla efter eget gottfinnande, har inte skänkt människorna en bättre värld.
Också nöjesindustrien har anammat mycket av denna uppfattning att man bör frigöra sig från Guds morallagars hämmande band. Handlingen i pjäser och filmer betonar oftast sådant som är omoraliskt och kriminellt och som har med våld att göra. Den inverkan detta har på ens tänkesätt bör inte undervärderas. En undersökningskommission vid Stanford University Institute for Communication Research uttalade sig nyligen på följande sätt om TV-underhållningen: ”Timme efter timme drog dessa våldsscener fram över bildrutan, såsom de gör för våra barn vecka efter vecka, och deras mångfald och intensitet gör en betänksam.” Vi har anledning att betänka vilken skadlig verkan detta kan ha på barn såväl som på vuxna människor. Man bör vara ytterst omsorgsfull vid valet av underhållning och förströelse, så att försåtliga tankegångar, som har en nedbrytande verkan på vördnaden för Guds lagar, inte får tillfälle att ideligen bombardera känsliga sinnen och tränga in i dem genom upprepande. Var på er vakt, så att ni kan urskilja sådan underhållning som bär spår av Satans förvända tänkesätt.
Nationalism
Hur Satans onda tänkesätt kan genomsyra människors tankegång i frågor som gäller den egna nationens ”intressen” framgår av människors villighet att rättfärdiga tilltaget att bränna och ödelägga hela städer i krigets namn. Efter att ha sagt att människosläktet är ”vanvettigt på det hela taget” tillägger den kanadensiske före detta diplomaten Hugh Keenleyside följande: ”Vi kan utan att känna oss illa berörda godta tanken att bränna hundratusentals eller millioner kvinnor och barn, som vi under normala förhållanden vore villiga att tycka om och värna och hos vilka vi skulle finna ömhet och välbehag. ... Eftersom vi är från vettet, har vi tänkt ut politiska och ekonomiska och religiösa skäl, som rättfärdigar att vi bränner dem till döds.” Ett liknande djävulskt resonemang förvände nazisternas tänkesätt, så att de inför sig själva kunde rättfärdiga sina avskyvärda utrotningsläger.
Den ondskefulla makt som förvänder nationernas tänkesätt, så att de låter tankarna syssla med hur de skall kunna göra varandra till brännoffer med atomvapnens hjälp, hyser inget intresse för människornas välfärd. ”Vi har lyssnat till ormens vishet”, säger New York Times. ”Vi har bjudit Prometevs’ eld att komma ned från himmelen. Men elden förtär oss snarare än värmer oss.” Satan är besluten att fortsätta att härska eller att i annat fall förgöra mänskligheten, och han gör bruk av nationalismen för att nå sitt skändliga syfte. Skriften säger i överensstämmelse med sanningen: ”Hela världen är i den ondes våld.” — 1 Joh. 5:19.
Vårt skydd
Eftersom Satans bedrägerier är så illfundiga och så övertygande, att de nära nog vilseleder Guds ”utvalda”, kan du inte riskera att vara vårdslös eller likgiltig i fråga om dem. (Matt. 24:24) Du behöver sådant som kan ge dig skydd. Två ting som bättre än något annat kan ge oss skydd är att vi inser att Satan finns till och att vi äger kunskap om Guds vägar, handlingssätt och principer. Att vi inser att Satan finns till är mycket viktigt, om vi med framgång skall kunna stå emot hans onda inflytande på vårt tänkesätt, och kunskapen om Guds handlingssätt, hans vägar och principer är livsviktig, om vi skall ha förmåga att upptäcka detta inflytande. Vad det vara må som bär spår av Satans tänkesätt är i strid med Guds vägar, handlingssätt och principer.
Kärlek till rättfärdigheten, tro på Guds ord och förtröstan på att han bereder frälsning kan tjäna såsom ett pansar till skydd mot Satans illfundiga ränker. ”Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp.” (Ef. 6:11) Tag dig till vara för ett världsligt tänkesätt och dess tendens att rättfärdiga det som är orätt i Guds ögon. Undervärdera inte Satans makt och förmåga. Var vaken! Var vaksam! Stå emot Satans ansträngningar att forma ditt tänkande och att förleda dig med sin förslagenhet. — 2 Kor. 11:3.