den välsignelse som kommer av att man sjunger unisont. Det är ofrånkomligt att de kristna har gagn av att uppstämma gemensam lovsång. Och även om de inte skulle känna sig upplagda att sjunga just för stunden, kanske därför att de är trötta, kommer de utan tvivel att känna sig upplivade både fysiskt och andligen, om de stämmer in i sången efter bästa förmåga.

Det är också nyttigt att tänka på att det inte är församlingens storlek och inte heller den naturliga eller skolade förmågan att sjunga som är det viktiga. Det som betyder något är att man sjunger med av hela sitt hjärta, under det att man tänker på ordens innebörd, vilket också bör vara fallet när bön frambärs. Sådan sång länder till Jehovas lov och pris och medför dessutom välsignelse för dem som tar del i den.

När man skall sjunga är ett musikinstrument till stor hjälp. Men man behöver inte ha ett piano. En fiol, en gitarr och t. o. m. ett munspel kan vara till god hjälp, och på många håll används sådana instrument.

Må vi alla prisa och lova Jehova med sång, och må vi göra detta så att det blir till ära för honom och till välsignelse för dem som sjunger!

Är Jehovas vittnen ovärldsliga eller samhällsfientliga?

REVOLUTIONER, lönnmord, upplopp — sådana ting försätter hela världen i gungning. Men finner man Jehovas vittnen bland upprorsmakarna? Tar de del i sådan samhällsfientlig verksamhet och bevisar sig vara ett hot mot nästan, mot dennes välfärd och trygghet?

Om de skulle ägna sig åt verksamhet som fick till följd att människoliv gick till spillo eller som innebar att man satte sig över lag och ordning, då vore detta verkligen samhällsfientligt. Men Jehovas vittnen försöker inte omstörta den nuvarande tingens ordning och avsätta dess styresmän eller krossa dess regeringar och ersätta dem med andra härskare. Vi återger här några ord ur en resolution som Jehovas kristna vittnen antog för någon tid sedan, vilka vittnar om att de till sin natur är fridsälskande:

”Vi har bildligt talat smitt våra svärd till plogbillar och våra spjut till vingårdsknivar, och fastän vi är av så många olika nationaliteter, kommer vi inte att lyfta svärd mot varandra, ty vi är kristna bröder och medlemmar av en och samma Guds familj, och inte heller vill vi mera lära oss att kriga mot varandra, utan vi skall vandra på Guds vägar i frid.” En sådan fridsälskande inställning kännetecknar deras olika förehavanden gentemot alla människor.

Men på grund av att Jehovas vittnen i vissa avseenden är olika människorna i sin omgivning blir de ofta missförstådda. Detta beror inte på att de söker vara något slags separatister, utan helt enkelt på att de söker följa beteendemönstret hos det första århundradets kristna.

Var de första kristna samhällsfientliga?

De första kristna var inte världsliga; dvs. de var inte någon del av denna världen; de tog inte del i några populära sysselsättningar och nöjen. Därför heter det i ett historiskt arbete: ”Urkristendomen mötte ringa förståelse och betraktades med ovilja av den hedniska världens härskare. Hedniska författare talade om ... de kristna som ’vilseledda människor’, vilka ... var ’hatfullt inställda mot hela mänskligheten’.” — Heckel och Sigman: On the Road to Civilization, A World History, 1937, sid. 237.

Varför framfördes dessa anklagelser mot de första kristna? Därför att de, såsom Jesus Kristus sade, inte var ”någon del av världen”, de var ovärldsliga. De slöt sig inte till sina grannar för att fira det forntida Roms helg- och högtidsdagar. Medan folket i gemen smyckade sina hus sådana dagar, gjorde de kristna inte detta. Om de hade förenat sig med sina grannar i att fira helgdagar till de romerska gudarnas ära, skulle de ha brustit i sin lojalitet mot den sanne Guden. Att de inte tog del i dessa högtider fick många människor, styresmännen inbegripna, att med orätt anse dem för att vara samhällsfientliga. — Joh. 17:16, NW.

De forntida romarna fann stort nöje i att besöka moraliskt förnedrande teaterföreställningar, blodiga gladiatorspel och hemska strider mellan vilda djur på arenorna såväl som de av hänsynslöshet präglade kappkörningarna i cirkus. Men de kristna undvek