nyheter. Från hus till hus skyndar Jehovas budbärare för att ingen skall bli förbigången. Hos intresserade personer som de en gång har träffat på göres återbesök, och ytterligare bevis från bibeln ges dem för att Babylons förstöring ”är nära” och att ”dess dagar icke skola utsträckas”. — Jes. 13:22, eng. övers.

Det är nu inte tid för någon att låta sig fångas av denna världens glitter eller låta sig narras av dess ström av propaganda, som går ut på att ”allt står väl till”. Det är nu inte tid att försöka rafsa åt sig allt vad man möjligen kan få tag i av denna världens ägodelar för att därigenom skydda sig. Inte heller är det tid att i sitt sinne försöka uppskjuta Harmageddon, förlägga det längre fram i tiden. (1 Tess. 5:2—4) Nu såsom aldrig förr är det tid att börja röra på sig och vidtaga åtgärder för att rädda sitt liv, medan det ännu är tid. ”Nu är det hög tid att vakna upp!” säger aposteln Paulus. (Rom. 13:11, eng. övers.) Det nutida Babylons förstöring kommer att röja plats, så att Guds välsignade teokratiska styrelse kan sträcka sig till jordens yttersta gränser. Gud vare lov för att dessa skickelsedigra händelser är närmare än de flesta människor anar!

Frågor för läsekretsen

● Varför sade Jesus efter sin uppståndelse till Maria från Magdala, att hon inte skulle röra vid honom, men befallde Tomas att röra vid honom: — En läsare i New York.

I de vanliga bibelöversättningarna återges Jesu ord till Maria på följande sätt: ”Rör icke vid mig; jag har ju ännu icke farit upp till Fadern.” Därpå sade han åt henne att gå och tala om för lärjungarna om hans uppståndelse och kommande himmelsfärd. (Joh. 20:17) Senare översättningar klargör Jesu mening, såsom vi ser av det sätt varpå stället återges i En amerikansk översättning: ”Du får icke hänga fast vid mig, ty jag har ännu icke farit upp till min Fader.” Vad det gällde var inte att hon rörde vid Jesus; hon hade inte endast rört vid honom, utan hon klängde sig fast vid honom, utan tvivel rädd för att han skulle försvinna och fara upp till himmelen. Jesus försäkrade henne, att han inte skulle fara upp ännu, och uppmanade henne att sluta upp med att klänga sig fast vid honom och i stället gå och tala om för hans lärjungar, vad som hade hänt. Samma dag visade sig Jesus för andra lärjungar, men Tomas var inte närvarande och sade senare, att han inte skulle tro det förrän han såg spikhålen på Jesu kropp och hade stuckit sin hand i hans spjutstungna sida. Några dagar senare framträdde Jesus verkligen då Tomas var närvarande, och han uppmanade Tomas att röra vid såren. (Joh. 20:25—27) I båda fallen hade Jesus goda skäl till att tala så som han gjorde, och de båda fallen innebär ingen motsägelse eller inkonsekvens.

● Varför tillät den mosaiska lagen israeliterna att ge främlingen något självdött, fastän de inte själva fick äta det? — Läsare i Kalifornien.

Frågan har avseende på 5 Moseboken 14:21, som lyder: ”I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bor inom dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må du sälja det åt en utlänning. Ty du är ett folk, som är helgat åt Jehova, din Gud.” När israeliterna gav eller sålde en sådan djurkropp åt en främling eller utlänning, fick de inte lov att framställa saken i felaktig dager. Den som tog emot eller köpte varan i fråga skulle handla av fri vilja. Han var inte förpliktad att köpa den eller att ta emot den som gåva. Det låg ingen orättvisa i denna bestämmelse; den var helt enkelt en restriktion som pålades israeliterna, en som andra nationer inte iakttog på den tiden. Orsaken till att israeliterna måste se saken på ett annat sätt än andra nationer framgår av orden: ”Ty du är ett folk, som är helgat åt Jehova, din Gud.”

● Hur kan det sägas att Jesus föddes år 2 f. Kr., om den kristna eran började räknas från hans födelse? — En läsare i New Jersey.

När kristenheten började räkna åren sedan Jesu födelse, begicks ett fel i beräkningen. Detta erkännes allmänt, men felets grad är omtvistad, så att några säger att eran börjar från fyra till åtta år för sent. Emellertid visar Skriften, att Jesu födelse inträffade år 2 f. Kr. I det femtonde året av Tiberius’ regering började Johannes döparen sin tjänst, och vid den tidpunkten var Johannes trettio år (omkring 1 april). Sex månader senare blev Jesus trettio år. (4 Mos. 4:3; Luk. 3:1—3, 23; 1:36) Detta måste ha varit omkring den 1 oktober, i kejsar Tiberius’ sextonde år. Tiberius’ första år började den 19 augusti år 14 e. Kr.; hans femtonde måste ha slutat den 18 augusti år 29 e. Kr. Om Jesus blev trettio år omkring den 1 oktober år 29, så betyder det alltså, att hans födelse trettio år tidigare måste ha ägt rum omkring den 1 oktober år 2 e. Kr.