Långmodighet kan innebära prövningar, men syster Nancy Yuen, vars erfarenheter vi inledde denna artikel med, sade om sina lidanden: ”De var värdefulla.” Så oavsett vilka vi är eller var vi kan bo, antingen vi är fria eller i fängelse, upplever motstånd i hemmet eller i den kristna tjänsten, så kommer den frid och endräkt som långmodigheten främjar att öka vår glädje och förnöjsamhet i livet. (Efesierna 4:2) Vandra därför för all del värdigt med långmodighet.

Frågor från läsekretsen

◼ Eftersom bibeln talar om vissa män såsom ”smorda”, därför att de blev särskilt valda eller förordnade av Gud, skulle man då kunna beteckna alla tillsyningsmän i våra dagar som ”smorda”?

De hebreiska och grekiska orden för ”smörja” har innebörden att bestryka, liksom med olja. Ordet ”smörja” kunde också användas när helig ande utgöts över någon, såsom i fallen med Jesus och de kristna, som Gud utvalde till att vara hans medarvingar. — 1 Moseboken 28:18, 19; 31:13; Psalm 133:2; 45:8; Jesaja 61:1; Lukas 4:18; Hebréerna 1:9; Efesierna 1:13, 14.

Ibland använder bibeln ordet ”smord” med avseende på en som blivit utvald eller förordnad till en särskild uppgift eller ett särskilt ämbete. Elia fick till exempel anvisningen: ”Smörj Hasael till kung över Aram. ... Och till profet i ditt ställe skall du smörja Elisa.” (1 Kungaboken 19:15, 16) Men det finns inte någon redogörelse för att de blev smorda med bokstavlig olja, såsom Jehu blev. (2 Kungaboken 9:1—6) Persern Kores eller Cyrus fick uppenbarligen aldrig någon bokstavlig olja eller helig ande utgjuten över sig, men han kallades Jehovas smorde, eftersom han blev särskilt utsedd till en viss uppgift. (Jesaja 45:1) Mose kunde likaså omtalas såsom den smorde, eftersom Gud utvalde honom, gav honom ett särskilt förordnande. — Hebréerna 11:26.

Hur förhåller det sig med de äldste, det vill säga tillsyningsmännen, i ortsförsamlingarna? Enligt Apostlagärningarna 20:28 sade aposteln Paulus till församlingsäldste att ”den heliga anden har satt er till tillsyningsmän”. Det var vid en tidpunkt när alla döpta kristna, som Gud godkände, var smorda med helig ande och kallade till himmelskt liv. — 2 Korintierna 1:21, 22; 1 Johannes 2:20, 27.

Men när Paulus sade att ”den heliga anden har satt er till tillsyningsmän”, använde han inte det grekiska ordet för smord. Han använde en form av ordet tithemi, som kan betyda sätta, lägga, bestämma, insätta. — Jämför Markus 4:21; 16:6; 1 Korintierna 3:10; 9:18; 15:25; 2 Timoteus 1:11; Hebréerna 1:2.

Det är sant att Gud använder sin heliga ande till att förordna, ge uppdrag åt eller insätta äldste på bestämda platser. Men det skulle inte vara tillbörligt att tala om alla församlingens tillsyningsmän som smorda. Det kunde leda till förvirring och ge den felaktiga tanken att alla äldste är smorda med helig ande och har den himmelska kallelsen. I själva verket är det så beträffande det stora flertalet av trogna tillsyningsmän i församlingarna i våra dagar att de, även om de är förordnade som äldste, äger hoppet om evigt liv i det återställda jordiska paradiset.

◼ Är det rätt att av Johannes 20:25 dra den slutsatsen att Jesus fastnaglades vid pålen med en särskild spik genom var hand?

I Cyclopaedia of Biblical, Theological, and Ecclesiastical Literature, av M’Clintock och Strong, heter det:

Man har slösat mycken tid och möda på att disputera om huruvida det var tre eller fyra spikar som användes, när man spikade fast Herren. Nonnus hävdar att bara tre användes, i vilket han följdes av Gregorios av Nasians. Enligt den mera allmänna föreställningen var det fyra spikar, en uppfattning som Curtius mycket utförligt och med besynnerliga argument stöder. Andra har utsträckt antalet spikar så långt som till fjorton. — Band II, sid. 580.

I Matteus 27:35 heter det bara: ”När de hade hängt honom på pålen, fördelade de hans ytterkläder genom att kasta lott.” Ytterst få detaljer ges, liksom hos Markus, Lukas och Johannes. Efter Jesu uppståndelse sade Tomas: ”Ifall jag inte i hans händer ser märket efter spikarna och sticker mitt finger i märket efter spikarna och sticker min hand i hans sida, vill jag faktiskt inte tro.” (Johannes 20:25) Så även om brottslingar ibland blev fastbundna vid en påle med rep, blev Jesus fastspikad. En del har också dragit den slutsatsen av Johannes 20:25 att två spikar användes, en genom var hand. Men måste vi förstå Tomas’ bruk av pluralis (spikar) som en preciserad beskrivning som anger att vardera av Jesu händer blev genomborrad av en särskild spik?

I Lukas 24:39 sade den uppståndne Jesus: ”Se på mina händer och mina fötter, att det är jag själv.” Detta antyder att också Kristi fötter blev fastspikade. Eftersom Tomas inte nämner några spikhål i Jesu fötter, kunde hans bruk av det plurala ”spikar” ha varit en allmän hänsyftning på flera spikar som användes till att fastnagla Jesus.

Det är således inte möjligt för närvarande att med säkerhet ange hur många spikar som användes. Teckningar av Jesus på pålen bör förstås såsom artistiska alster, som bara ger en framställning grundad på de begränsade fakta vi har. Debatter angående en sådan obetydlig detalj bör inte tillåtas skymma bort den över allt annat viktiga sanningen att ”vi ... blev försonade med Gud genom hans Sons död”. — Romarna 5:10.

◼ Skulle det vara orätt att röka tobaksfria cigarretter som en hjälp att övervinna tobaksbegäret?

Det finns ett flertal skäl till att detta bör undvikas av människor som önskar tillämpa bibelns råd och vara medlemmar av den kristna församlingen.

Många individer, som tidigare varit hemfallna åt rökning, och särskilt åt drogen nikotin i tobak, har försökt bryta vanan. Ett sätt har varit att ta till någon ersättning, i det att de rökt cigarretter tillverkade av andra växter, som saknar nikotin. Detta kan tyckas vara ganska angenämt av följande skäl: Rökaren undviker nikotin, men ansträngningen att bryta en långvarig vana kan tyckas vara mindre svår, eftersom han fortfarande kan hålla i och röka något, en tobaksfri cigarrett.

Ta, för att inse att detta inte är något för kristna, i betraktande några skäl till att Jehovas vittnen inte röker.

Först och främst är det så att det vittutbredda bruket att röka tobak, i cigarretter, pipor eller cigarrer, står i strid med vad aposteln Paulus skrev till församlingen i Korint: ”Mina älskade, ... låt oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande.” (2 Korintierna 7:1, Nya testamentet, lätt reviderat, 1971) Strax före dessa ord hade Paulus talat om religiös verksamhet som var detsamma som ”att röra vid det orena”. (2 Korintierna 6:17) Sedan utvidgade han det hela genom det han sade i 2 Korintierna 7:1, som kan tillämpas på all verksamhet som skulle kunna befläcka den kristne moraliskt, andligt eller fysiskt. Principen är med visshet tillämplig på det relativt sentida bruket att använda tobak.

När du på närmare håll betraktat dem som gör bruk av tobak, har du förmodligen sett deras missfärgade fingrar och tänder, och du känner säkert till att rökarnas lungor blir nedsvärtade, befläckade. Deras vana är oren och utsätter deras hälsa och liv för allvarlig fara. Men beror skadan bara på att de röker tobak? Knappast. Även om någon regelbundet skulle röka cigarretter tillverkade av någon annan växt, om det nu vore marijuana, sallat, majs eller någonting annat, skulle det vara onaturligt att dag efter dag dra in röken. Håller du inte med om att det skulle befläcka lungorna och troligtvis skulle kunna äventyra ens hälsa att regelbundet dra in vilken som helst rök? Vare sig röken kommer från tobak, marijuana eller från någon sort av nikotinfria cigarretter, är alltså rökning inte alls på sin plats för människor som önskar leva i överensstämmelse med rådet i 2 Korintierna 7:1. — Jämför Romarna 12:1.

En person kan inte heller sägas visa kärlek till nästan, när det gäller hans familj och dem han umgås med, när han tvingar dem att inandas hans rök, även om den skulle komma från något annat än tobak. — Markus 12:31.

Att röka tobak är vidare så vanligt förekommande att om iakttagare ser en person röka någon sorts cigarrett, cigarr eller pipa, skulle de knappast anse det vara förmätet att anta att det är tobak. Även om någon inskränker sig till nikotinfria cigarretter, skulle alltså iakttagare mycket väl kunna ta anstöt eller dra den slutsatsen att Jehovas vittnen inte är konsekventa i att avhålla sig från den befläckande, hälsofarliga tobaksvanan. — Lukas 17:1, 2.

Många som nu är rena, friska kristna tjänare åt Jehova har med framgång övervunnit bruket av tobak, utan att gå över till någon annan form av rökning. Nyttiga kommentarer om detta står att finna i artikeln ”Dessa svagheter kan övervinnas” i Vakttornet för 1 april 1983.