”Föd mina små får”

1, 2. Hur blev det fastslaget, till vägledning för Petrus och de andra apostlarna, att Jesus verkligen var uppstånden?

MÄSTAREN levde. Den store predikaren av Jehovas rike var där på sjöstranden. Redan hade Kristus Jesus gjort upp en eld och hade fisk som låg och stekte på den, och där fanns också bröd, som lärjungarna kunde bryta sin fasta med. Petrus, som alltid var impulsiv, hade klätt på sig (ty han var naken) och hade hoppat i från båten och simmat i land. De andra hade rott till stranden i den lilla båten. Till dem talade Jesus på samma sätt som han hade talat före sin död och uppståndelse. Till dessa hungriga lärjungar sade han: ”Kom och ät frukost.” Ingen hade mod eller behov att fråga honom: ”Vem är du?” De förstod att det var deras Mästare.

² ”Jesus kom och tog brödet och gav det åt dem, och fisken likaså.” Innan Kristus Jesus vid detta tillfälle visade sig efter sin uppståndelse, hade han gjort det sex andra gånger, bland dem en gång för Maria Magdalena, vidare för gruppen av kvinnor, för de två lärjungarna på väg till Emmaus och även för Petrus. Johannes berättar: ”Detta var nu tredje gången som Jesus visade sig [särskilt] för lärjungarna [för apostlar i en grupp] sedan han blivit uppväckt från de döda.” Vi kommer ihåg att ”fastän man av fruktan för judarna höll dörrarna låsta där lärjungarna voro, kom Jesus och stod mitt ibland dem”, och att senare ”voro hans lärjungar åter inomhus och Tomas med dem. Jesus kom, fastän dörrarna voro låsta, och han stod mitt ibland dem.” (Joh. 21:12—14; 20:19, 26, NW) Här var nu rikliga bevis; människosläktets återlösare hade fått liv igen!

3, 4. Hur och varför talade Jesus före sin död med sina lärjungar om att de skulle förskingras, enligt vad som blivit förutsagt? b) Var och hur gav Jesus efter sin uppståndelse livsviktig undervisning åt vilka sju lärjungar?

³ Johannes beskriver livfullt denna frukostscen och tillfogar det gripande samtalet mellan Jesus och Petrus, vilket outplånligt etsade sig in i Petrus’ sinne. Jesus talar direkt till Simon Petrus: ” ’Simon, Johannes’ son, älskar du mig mer än dessa?’ Han sade till honom: ’Ja, Mästare, du vet att jag är dig tillgiven.’” När Jesus först framställde denna fråga, kan han ha haft i tankarna vad han förut hade sagt till sina lärjungar och Petrus’ svar. Detta tidigare samtal återger Markus så här: ”Då sade Jesus till dem: ’I skolen alla komma på fall; ty det är skrivet: ”Jag skall slå herden, och fåren skola förskingras.” Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.’ Då svarade Petrus honom: ’Om än alla andra komma på fall, så skall dock jag det icke.’ ” Envar i hela världen, som sedan dess någonsin har läst om Kristi liv, vet emellertid hur Petrus tre gånger förnekade Kristus och hur sant Jesus profeterade, när han sade: ”Redan i denna natt, förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.” Men då hade Petrus ivrigt försäkrat honom: ”Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock icke förneka dig.” Alla de andra lärjungarna hade därefter också sagt detsamma. — Mark. 14:27—31.

⁴ Jesus var en underbar lärare. I det han använde illustrationer inskärpte han också outplånligt i sina åhörares sinnen det som han ville få in i deras sinnen och i själva deras hjärtan. Med Petrus’ tre förnekanden i minnet fortsatte Jesus därför vid frukosten på stranden att tala direkt till Petrus och frågade för andra gången: ”Simon, Johannes’ son, älskar du mig?” Petrus svarade: ”Ja, Mästare, du vet att jag är dig tillgiven.” Jesus sade då till honom: ”Var en herde för mina små får.” Sedan frågade Jesus för tredje gången (och använde nu det ord som Petrus själv hade använt, tillgiven): ”Simon, Johannes’ son, är du mig tillgiven?” Bedrövad vidhöll Petrus nu: ”Mästare, du vet allting; du är medveten om att jag är dig tillgiven.” Då sade Jesus: ”Föd mina små får.” Vilken lavin av tankar måste inte ha rusat fram genom Petrus’ sinne, medan Jesus talade till honom och gång på gång gjorde honom samma fråga och sedan tre gånger manade honom: Föd mina lamm; var en herde för mina små får; föd mina små får! Jehovas störste lärare visste att när han kort därefter för beständigt skulle fara upp till himlarna, skulle hela bördan av ansvar falla på dem som hade följt honom; han visste att de skulle bli tillsyningsmän över hans får. Han insåg att det var de som skulle bli pliktiga att se till, att alla de som hade börjat sätta tro till honom såsom Jehovas smorde ledare och till hans nya lära skulle få den omvårdnad som en herde skänker och som de så väl behövde. Skulle han ha pålitliga män — män som aldrig skulle vika av från sin plikt? Han förvissade sig ivrigt om att denne hans lärjunge, Petrus, skulle vara flitig i sitt arbete. Var och en av de andra sex trogna lärjungarna, som var närvarande vid denna frukost på sjöstranden, blev på detta sätt också undervisad av Mästaren. (som här begagnade Petrus som exempel eller ett slags resonansbotten, med vars hjälp innebörden i hans tal kunde nå dem alla). Hos dessa andra sex inskärpte Jesus alltså skickligt betydelsen av deras eget individuella ansvar såsom sådana som älskade honom, såsom kärleksfulla uppfödare och vårdare av hans får. Det var således genom upprepning, genom tre sanna vittnesbörd eller ”vittnen”, som Jesus framhävde vikten av att ge föda och skänka en herdes omvårdnad åt hans får. — Joh. 21:15—17, NW.

”På rätt sätt” vara ”föreståndare”

5. Vilken anordning av Jehova är det viktigt att inse och erkänna för att nu kunna leva som lydiga kristna, och varför?

⁵ Fastän det nu har gått mer än nitton hundra år sedan denna sublima morgon på den galileiska stranden, känner trogna kristna den lärdom som då gavs såsom en som de måste bevara levande i sitt sinne. Under det att varje åt Jehova Gud överlämnad tjänare har ansvar för att predika de goda nyheterna om Hans rike, måste de alla individuellt också se och erkänna organisationen, hela den storslagna förenade sammanslutningen av dessa kvalificerade tjänare. De måste alla ha och har också en tydlig och klar uppfattning av att de nu har blivit förda tillsammans i församlingen, Jehovas nya världs samlade här eller samhälle, som existerar hela jorden utöver! De ser i sanning ibland sig kvalificerade tillsyningsmän, som Jehova har givit dem och som är skickliggjorda till att vårda sig om deras välfärd och ha överinseende över deras samfällda, ordningsfulla, ständigt växande glädjefyllda verksamhet i lydnad för Jehova och Kristus Jesus.

6, 7. Vad inbegrips i tillsyningsmännens rätta föreståndarskap, och vilket syfte tjänas därmed?

⁶ I den nya världens samhälle är församlingstjänaren den främste tillsyningsmannen i en ortsförsamling. Paulus, Lammets trogne tolfte apostel, var också djupt intresserad av dessa tjänare, och därför manade han: ”Den som är satt till föreståndare, han vare det med nit.” (Rom. 12:8). Till Timoteus och till Titus skrev Paulus utförliga anvisningar för tillsyningsmän och biträdande tjänare. Han upplyste dem om hur välbetänkt de måste vandra. Helt naturligt skulle sådana män som längst varit i sanningen och förtrogna med Guds ord vara de som skulle förestå församlingen på grund av sina förutsättningar och sin trohet. Därför gav Paulus denna förmaning åt Timoteus: ”Må de äldre män som på rätt sätt äro föreståndare anses värda dubbel heder, i synnerhet de som arbeta hårt med att tala och undervisa.” (1 Tim. 5:17, NW) Paulus insåg klart att de andra trogna apostlarna, som verkligen hade vandrat med Jesus och personligen hade blivit undervisade av Jesus, hade blivit utvalda med omsorg. Paulus insåg att det var nödvändigt att välja mycket noggrant, när man skulle placera män i ansvarsfyllda ställningar. Det måste vara män som var rika på rätta gärningar — män som arbetade hårt i Rikets tjänst. Det rådde inget tvivel om det. Äldre eller erfarna män vore ju också kvalificerade att vara föreståndare på rätt sätt; de skulle komma att tala till alla andra gudaktiga människor, och de skulle komma att undervisa.

⁷ I bibeln finns det många ställen som anger att sanna kristna bör gå från hus till hus, att de bör göra återbesök och att de bör hjälpa människorna i deras hem att studera bibeln. Därför måste i sanning var och en som påstår sig vara en verklig Kristi efterföljare vara i stånd till att undervisa, alldeles som Jesus, deras ledare, undervisade och därigenom gav dem sitt föredöme. Men bland alla dessa lärare måste det givetvis finnas äldre eller erfarna män, som kan och kommer att vara föreståndare på Jehovas rätta sätt, i det att de utövar ett sant ledarskap och ger det rätta föredömet åt var och en som ar villig men mindre erfaren.

8. a) Hur är Jesu föreskrifter till Petrus om att föda och vara en herde för Mästarens får tillämpliga i denna tid? b) Varför är nit nu ett förstahandskrav på varje kvalificerad tillsyningsman?

⁸ Petrus fick ett bestående intryck av det visa råd som Jesus gav honom under den där minnesvärda frukoststunden. Åratal senare skrev Petrus: ”Därför giver jag de äldre männen ibland eder denna uppmaning ...: Var herdar för Guds hjord, som ni hava i eder vård, icke ... så, att ni spela herrar över dem som äro Guds arvedel, utan så att ni bliva föredömen för hjorden.” (1 Petr. 5:1—3, NW) Ja, Petrus hade varit fiskare. (Mark. 1:17; Matt. 4:18—20) Men nu hade han, under Jesu tålmodiga och underbara fostran och ledning, blivit, inte bara ”människofiskare”, utan också en i sanning gudlik herde för fårliknande människor; han hade blivit övad, inte bara i att fånga dem (som man fångar fisk), utan också i att vårda och föda och på rätt sätt leda dem ständigt vidare på den store Herdens, Jehovas, rättfärdiga, livsuppehållande vägar, for Hans namns skull. (Ps. 23:3) Som herde — och en god herde — hade Petrus nu blivit erfaren i att vårda och föda Kristi små lamm och små får. Han hade fört många av dem till mogenhet, såsom också Kristi andra trogna apostlar hade gjort. Och eftersom Petrus’ levnadsår höll på att lida mot sitt slut, gav hän nu råd åt de äldre männen, för att de också skulle kunna klart se sin förpliktelse att handla som sanna herdar och på rätt sätt ha tillsyn över hjorden och verkligen vara föredömen för den. Mer än någonsin måste en tillsyningsman i våra dagar vara nitisk. Varför? Därför att i våra dagar utövas Jehovas eget nit på ett framträdande sätt för att befrämja hans nyligen begynta herradöme, som han har anförtrott i Kristi Jesu händer. (Jes. 9:6, 7) I våra dagar måste den nitiske tillsyningsmannen Vara skicklig att undervisa. Han måste kunna ge de tillbörliga anvisningarna åt andra i församlingarna, så att de blir väl befästa och förblir trogna och sanna. Han måste leda andra rätt, och han måste själv fortsätta att med glädje följa i Kristi Jesu fotspår.

”Giv akt på eder själva”

9. Hur är de föreskrifter som Paulus gav åt tillsyningsmän till nytta i vår tid?

⁹ Paulus, som var en erfaren tillsyningsmän, vädjade allvarligt till dem som liksom han var tillsyningsmän och sade: ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsmän, till att som herdar vårda eder om Guds församling, vilken han har förvärvat med blodet av sin egen [Son].” (Apg. 20:28, NW) Här framhålls det också att en tillsyningsman måste vara herde; han har en mycket ansvarsfylld post. Han måste utföra befallningen: ”Föd mina får.” I vår tid omfattar tillsyningsmännen inte endast dem som är verksamma inom enskilda församlingar, utan också sådana som är förordnade att tjäna många församlingar. Enligt den hela jorden omfattande årsrapporten över Jehovas vittnens verksamhet (se tabellen på sid. 65—67) visar det sig att de är organiserade i 16.240 församlingar. Genom Sällskapets föranstaltning övar 1.107 kretstjänare tillsyn över dessa församlingar. Ytterligare andra erfarna och övade män, områdestjänare, har överinseende över kretstjänarna och församlingstjänarna. Det har förordnats 152 sådana till att tjäna i olika delar av världen. I denna tid får dessa förordnade tillsyningsman — landstjänare, zontjänare, områdestjänare, kretstjänare, församlingstjänare — inte ta lätt på sina förpliktelser. — 2 Mos. 18:25, 26; 5 Mos. 1:9—15; Ef. 4:11—16; Mik. 5:2—5.

10, 11. Hur omfattande är i våra dagar det ansvar för herdeverksamhet som Jesus talade med Petrus om, och varför är det så?

¹⁰ Dessa tillsyningsmän kan i sanning tänka sig försatta till stranden där borta i Galileen, där Petrus en gång fiskade tillsammans med sin fader och där han senare uppmärksamt hörde Jesus säga till honom:

”Föd mina små lamm.”

”Var en herde för mina små får.”

”Föd mina små får.”

Här lade Jesus en full ansvarsbörda på Petrus, en av hans förordnade tillsyningsmän, i det han ålade honom att göra någonting mycket nödvändigt. Men de andra sex utvalda ”människofiskarna”, som också samtidigt hörde de tungt vägande föreskrifter som Jesus gav Petrus — var dessa andra sex uteslutna? Förväntade Jesus att dessa hans andra trogna apostlar därefter skulle göra vadhelst var och en av dem privat och personligen önskade göra? Jesu eget svar är tydligt och klart: ”Fortsätt du att följa mig.” — Joh. 21:22, NW; 17:15—21; Apg. 1:6—8; Upp. 14:1—5.

¹¹ Allteftersom de förenade apostlarnas verk växte och fler människor som älskade sanning och rättfärdighet församlades till denna underbara religion som Jehovas störste profet, Jesus, hade infört, behövdes det många fler mogna män. Fler tillsyningsmän måste förordnas. Och i all synnerhet nu, i denna höjdpunktens och skördens tid, när vi ser 591.556 förkunnare anslutna till Jehovas nya världs samhälle, vilka alla är överlämnade åt Jehoya Gud, är behovet hundrafalt större. Församlade som dessa förkunnare nu är i tusentals ortsförsamlingar med sina kvalificerade tillsyningsman och biträdande tjänare, och i det att de alla samfällt kungör Jehovas rike, måste var och en av dem ägna Jehova Gud odelad hängivenhet. På grund av sina gärningar och sitt arbete anses dessa tillsyningsman vara värda dubbel heder. De män inom Jehovas organisation, ”som arbeta hårt med att tala och undervisa”, är de som måste fullgöra och också verkligen fullgör uppmaningen: ”Föd mina små får.” — Joh. 4:21—24; 1 Tim. 5:17, NW.

12. Varför och hur kan någon med rätta trakta efter att bli tillsyningsman?

¹² För var och en bör det stå klart att ”om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag”. (1 Tim. 3:1, NW) När han traktar efter en sådan ställning, bör han emellertid vara säker på att han har förutsättningar att uppfylla kraven i samband med den och att han är en man som kommer att bära hela det ansvar som följer med den. Han måste växa till mogenhet. Detta kan ta år inom den nya världens samhälles organisation. För att kvalificera sig som tillsyningsmän, vare sig det gäller ämbetet som områdes- eller kretstjänare eller någon annan uppgift att öva tillsyn, bör han först kunna fylla platsen som pionjär eller pionjär med särskilt uppdrag och sedan gå vidare till de större åliggandena i krets- och områdestjänsten eller kanske till de plikter som vilar på en landstjänare, vilken har tillsyn över verksamheten för Riket i ett helt land.

Kvalitativ tillväxt

13. Hur har pionjärer med särskilt uppdrag tagit del i gagnelig herdeverksamhet under det gångna året?

¹³ Det skänker verklig glädje åt alla Guds tjänares hjärtan att se det underbara arbete som har utförts under ännu ett år. Ett av de finaste vittnesbörd om Riket som någonsin åstadkommits av Jehovas vittnen har framburits under tjänsteåret 1956. Under hela året bemödade sig Sällskapet om att få ut fler personer i arbetet som pionjär med särskilt uppdrag för att — jämte missionärer — tjäna behövande människor i isolerade trakter av jorden och för att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket. Antalet pionjärer med särskilt uppdrag har ökat med 519 från föregående år; 2.637 är nu verksamma på isolerade distrikt, organiserar nya församlingar och tar på sig ansvaret att öva tillsyn, när en lokal grupp samlas. Några av dessa pionjärer med särskilt uppdrag är kanske unga till levnadsåren, men i förhållande till andra kristna, ibland vilka de befinner sig, är de äldre eller erfarna män, i stånd till att vara föreståndare på rätt sätt, och dessa nya förkunnare, som har överlämnat sig åt Gud, ser att dessa pionjärer med särskilt uppdrag har arbetat hårt med att tala och undervisa, och de är glada åt att få röna deras gagneliga herdeomvårdnad.

14. Vad har kvantitativ och kvalitativ tillväxt bland rikesförkunnarna inbegripit under det år som gått?

¹⁴ Det visar sig nu att det har skett en god tillväxt inom Jehovas vittnens organisation under de senaste tolv månaderna. I 162 länder världen utöver har i medeltal 591.556 rikesförkunnare varit sysselsatta med att predika varje månad. Detta utgör en ökning från tjänsteåret 1955 med 3,6 procent. Under det att denna tillväxt vad antalet eller kvantiteten beträffar inte är så stor som vissa andra år, så är tillväxten eller ökningen i fråga om kvaliteten inom sammanslutningen av bröder mycket påfallande, ett gott hälsotecken. Medvetandet om att medlemmarna av den nya världens förenade, friduppfyllda samhälle befinner sig på frammarsch överallt på jorden vidgas och djupnar bland dem alla. De ser klarare att deras underbara verk består i att samla in de andra fåren, vilket gör våra hjärtan glada. Under de gångna tolv månaderna har en och en halv million fler timmar använts i glädjefylld verksamhet på fältet än under föregående år. Häri ingick arbetet med att samla 136.000 fler nya prenumerationer på Vakttornet och Vakna! Jehovas vittnen går inte bara från hus till hus och håller korta predikningar för människorna och intresserar dem för bibelstudium i deras hem, i det att de talar med dem och läser för dem direkt ur bibeln, utan de försöker också att hos dem som så önskar lämna tryckta predikningar, så att den person som fått mottaga besök kan privat begrunda en eller flera sådana predikningar av större längd, sedan rikesförkunnaren har avlägsnat sig för att tjäna någon annan. Under tjänsteåret har 19.326.817 böcker, broschyrer och biblar placerats. Dessutom har man spritt 55.735.715 lösnummer av Vakttornet och Vakna! — de båda förnämsta tidskrifterna som Jehovas vittnen begagnar till att hjälpa människor vid bibelstudium. Enbart tidskriftsspridningen — från hus till hus och i gathörnen — har ökat med över 19.000.000 exemplar. Och så finns det ju många hundra tusen prenumeranter på Vakttornet och Vakna! Detta har krävt en regelbunden utsändning, genom Sällskapets många avdelningar och tryckerier, av millioner exemplar av dessa publikationer. För att tillgodose Jehovas vittnens behov har Sällskapet på mer än hundra språk tryckt sammanlagt 130.992.362 biblar, böcker, broschyrer och tidskriftsexemplar under året, och all denna litteratur har hjälpt vittnena att i hela världen förkunna de goda nyheterna om Jehovas upprättade rike.

Förtälj de goda nyheterna

15, 16. a) Varför är det livsviktigt nu att förtälja de goda nyheterna dag efter dag? b) Vilka andra rapporterade resultat av Jehovas vittnens världsomfattande verksamhet under det flydda året kan vi nu begrunda, och varför gör vi det?

¹⁵ Över allt detta gläder vi oss. Det gör i sanning våra hjärtan glada att vi har haft del i att sprida detta trösterika budskap intill jordens ändar. I sitt arbete dag efter dag har Jehovas vittnen alltid i minnet Jesu ord: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Det är därför som de för i år har valt en mycket energigivande text, en som är fylld av liv och ansvar: ”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom.” (Ps. 96:2, NW) Den nya världens samhälle ser fram emot 1957 med ovanlig kraft, energi och vitalitet för att förtälja detta tröstens budskap för varje villig lyssnare i hela världen. Förra året använde förkunnarna av Guds rike 87.353.772 timmar till att gå från hus till hus och predika och förtälja för människorna om det underbara hopp som ligger framför dem. Men de gick inte bara från hus till hus med predikningar, utan de gjorde också många, många återbesök. Ja, under detta år gjorde de i själva verket 27.746.348 återbesök. På grundval av dessa återbesök lyckades de få till stånd 333.330 bibelstudier i hemmen. Vilken glädje det är att se förkunnare, som inte är betalda för att stå på en talarstol, utan är förkunnare i hjärtat, gå åstad till alla världens nationer och hjälpa människor där att se sanningen!

¹⁶ Jehovas vittnen inser till fullo att det fortfarande är mycket att göra, många platser att besöka, många hjärtan att trösta. De vet också att många fler människor måste hjälpas att växa till mogenhet, att vinna exakt kunskap och en klar insikt i bibeln. När Jehovas vittnen i fjol firade Åminnelsen, var 919.994 personer närvarande. Endast 16.302 av dessa bekände sig höra till de smorda och sträva efter ställningen som medarvingar med Kristus Jesus i himmelsk härlighet. Alla de andra hundratusentals närvarande är, tror vi, ivriga att få leva här på jorden i rättfärdighetens nya värld, enligt Jehovas vilja. Men de behöver hjälp. Inte alla dessa 919.994 är förkunnare — endast 591.556 har identifierat sig som förkunnare, och de har mycket arbete att utföra. Av någon orsak ledde de 4.000 färre bibelstudier i människornas hem under 1956 än under året därförut. Inte fullt så många som under 1955 gick ut i predikoarbetet åtminstone någon gång under året. Det var endast 640.347. Men om det också är 2.582 färre förkunnare som rapporterar att de har arbetat någon gång under året, så oroar inte detta Jehovas vittnen. De är beslutna att ta vård om de andra fåren. Och eftersom de betänker de skriftställen som har behandlats i denna översikt och särskilt har i minnet Jesu ord: ”Föd mina små får”, kommer var och en som är ett Jehovas vittne, inte bara tillsyningsmännen, utan varenda förkunnare i varenda församling, att genom Jehovas oförtjänta godhet göra större ansträngningar än någonsin förut för att förtälja dessa goda nyheter dag efter dag. Varför kommer de att göra detta? Därför att de ser att några inte ikläder sig det ansvar som lades på Petrus. Dessa känner inte allvaret i detta ansvar. Därför blir det nödvändigt för alla Jehovas vittnen att besöka fler människor, använda mera tid tillsammans med dem som är i sanningen och dem som inte ännu är i sanningen, så att de må kunna föras fram till mogenhet.

17, 18. Hur blir vi genom att betrakta de senaste sju årens doprapporter i stånd till att se nya tillfällen och mera ansvar under det nu började året?

¹⁷ Nu kommer vi till en annan intressant sak: Under de senaste sju åren har 394.024 blivit döpta. Var och en av dessa har förklarat inför Jehova Gud, att han har valt att göra Jehovas vilja. I denna tid är det Jehovas vilja, att hans tjänare skall predika de goda nyheterna om hans rike. Men när vi går sju år tillbaka i våra rapporter, finner vi att vid slutet av tjänsteåret 1949 var det endast 279.421 regelbundna förkunnare ute på fältet. Lägger vi detta till dem som blivit döpta under de gångna sju åren, så får vi 673.445 människor, som borde vara förkunnare av Riket. Men rapporten visar att det bara finns 591.556 regelbundet verksamma förkunnare. Mycket lätt inställer sig då den frågan: Var är de andra 80.000? Har de dött? Nej, inte alla, åtminstone inte fysiskt. De är inte i sina gravar. Men några har blivit sjuka i andligt avseende, och de behöver hjälp av dem som har gått vidare till mogenhet.

¹⁸ Kom ihåg vad Jesus sade: ”Föd mina små får.” Ansvaret faller på var och en bland Jehovas vittnen världen runt att göra just detta. Gör du det? Kommer du att göra det? Kommer året 1957 att bli särskilt framträdande för din del i fråga om att göra Jehova Guds vilja? Hör du Jesus säga till dig: ”Föd mina små får”? Och kommer det att skänka ditt hjärta verklig glädje att ha i tankarna och leva enligt den text, som Jehovas vittnen kommer att hålla för sina ögon under 1957: ”Förtälj dag efter dag de goda nyheterna om frälsning genom honom”? Inser du ditt ansvar som tillsyningsman, som biträdande tjänare, som förkunnare i Guds stora församling? Jesu ord, ”Föd mina små får”, gäller dig, du som är kristen.

[Tabell på sidorna 65-67]

Rapport över Jehovas vittnens världsvida tjänst på fältet tjänsteåret 1956

(Se publikationen)

(The Watchtower, 1 januari 1957)