Hur bör Johannes’ evangelium påverka dig?
VARFÖR skrevs de fyra kristna evangelierna? Var det bara för att ge en historisk redogörelse för Messias’ liv? Eller fanns det en djupare anledning? Kristi sista befallning till sina lärjungar kastar ljus över dessa frågor: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, ... lär dem att hålla allt som jag har befallt er.” — Matteus 28:19, 20.
Det är tydligt att det kristna budskapet skulle ge människor i hela världen motiv till att efterlikna Jesu exempel. De måste verkligen tro att Kristus är frälsaren. Därför säger aposteln Johannes att han skrev ner Jesu levnadsskildring ”för att ni skall tro att Jesus är den Smorde, Guds Son, och för att ni, därför att ni tror, skall ha liv genom hans namn”. — Johannes 20:31.
En kontroversiell inledning
Vid vilken tidpunkt presenterar Johannes Jesus för oss? Vid hans födelse, som evangelieskribenterna Matteus och Lukas gör? Nej, han går tillbaka oräkneliga tidsåldrar. Han tar oss med till hela skapelsens början med den enkla men djupsinniga inledningen: ”I början var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud [var gudomligt, Schonfeld]. Denne var i början hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev alls ingenting till.” — Johannes 1:1—3.
Om man inte känner till vad som sägs på andra ställen i bibeln, kan den här inledningen vara svår att förstå. I Ordspråksboken 8:22—31 (NW) omtalas till exempel Ordet (Kristus i sin föremänskliga tillvaro) under symbol av visheten, som en ”mästerlig arbetare”, som samarbetade med Gud i skapandet. (Se också 1 Korintierna 1:24.) Aposteln Paulus bekräftar den här tanken i sitt brev till kolosserna, i vilket Kristus omtalas som ”den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting”. Av detta kan vi förstå att Ordet som ”blev kött och bodde ibland oss” var den som Gud, Fadern, först skapade och sedan använde till att fullgöra allt övrigt skapelsearbete. — Kolosserna 1:15, 16; Johannes 1:14.
Hur bör den här kunskapen påverka oss? Bör vi inte vara tacksamma mot Jehova, Skaparen, för att vi över huvud taget finns till? Och bör vi inte hysa uppskattning av den roll Ordet har haft i detta? Gud utrustade mannen och kvinnan med fortplantningsförmåga, vilket har gett upphov åt den nuvarande mänskliga familjen på mer än fyra milliarder medlemmar. Men det finns många fler skäl till att vi bör vara tacksamma mot Gud och hans Son, och dessa skäl är förbundna med de stora grunddragen i Johannes’ evangelium — ljus, liv, kärlek och lojalitet.
Hur påverkas vi av ljuset?
Johannes gör oss bekanta med två av dessa grunddrag, som är invävda i mönstret i hans inspirerade evangelieskildring, genom att i verserna tre och fyra i första kapitlet säga: ”Vad som har blivit till förmedelst honom [Ordet] var liv, och livet var människornas ljus.” Vad menar Johannes med de här orden? Han framhåller att Ordet eller Kristus är Guds främste förmedlare av både liv och ljus till mänskligheten. (Apostlagärningarna 3:15) Johannes berättar i fortsättningen om att Johannes döparen framträdde för att vittna om ”det sanna ljuset, som ger varje slags människa ljus”. (Johannes 1:9) Ja, varje slags människa, för Kristus kom inte till världen bara för att vara judarnas Messias. Han kom för att vara till nytta för alla människor. Vilket han själv förklarade: ”Gud älskade världen [av människor från och med Abel] så mycket att han gav sin enfödde Son [Kristus, Ordet], för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv.” — Johannes 3:16.
Hur bör nu det här ofta citerade skriftstället påverka oss? Om Gud sände sin Son till jorden för att verka som ett ljus i världens andliga mörker, bör vi då inte åtminstone återkasta det här ljuset, förmedla det till andra? Guds osjälviska handlingssätt bör väcka genklang i vårt hjärta. Vem av oss skulle vilja lämna ut den vi håller mest kär till att dö en vanhedrande död för i huvudsak likgiltiga människor? Vad bör därför Guds kärlek mana oss att göra? Den bör mana oss att utöva verksam tro på Jesus Kristus och på det livsåterlösande värdet av hans offer. Resultatet kommer att bli liv, för Jesus sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte alls vandra i mörker utan skall äga livets ljus.” — Johannes 8:12.
Vilken livskvalitet erbjuds?
Utan att göra anspråk på att äga någon djupare kunskap om naturvetenskapliga principer ger Johannes uttryck åt en sådan princip, nämligen att jordiskt liv är beroende av ljus. Och den här principen gäller lika mycket i symbolisk bemärkelse. Kristus är ljuset som leder till liv. Men till vilket slags liv? Jesu svar till den samaritiska kvinnan vid Jakobs brunn ger en ledtråd: ”Vemhelst som dricker av det vatten, som jag skall ge honom, skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten, som jag skall ge honom, skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Johannes 4:7—15) Kristus erbjuder det ”verkliga livet”, evigt liv med Guds välsignelse. — 1 Timoteus 6:19.
Var kommer man att få åtnjuta detta eviga liv? För ett relativt litet antal, som utgör den ”lilla hjorden”, svarar Jesus: ”I min Faders hus finns många boningar. I annat fall skulle jag ha sagt till er, eftersom jag nu går min väg för att bereda en plats åt er.” Han hänsyftade uppenbarligen på himmelska boningar. — Lukas 12:32; Johannes 14:2.
Men Kristus sade också: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” Eftersom Johannes tidigare hade skrivit Uppenbarelseboken, kände han till att den ”lilla hjorden” skulle bestå av 144.000 medlemmar, medan de ”andra fåren” skulle omfatta en ”stor skara” och andra jordiska undersåtar till Kristi rikes styre. — Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:4, 9, 10.
Hur bör nu denna utsikt till evigt liv, antingen i himmelen eller på jorden, påverka oss? Det är lätt att säga ”evigt liv”, men tänk för ett ögonblick på vad det egentligen innebär. Att leva för evigt! Att få njuta av livet i hela dess fullhet med Guds eviga välsignelse! Att inte behöva oroa sig över sin ålder eller hälsa! Frågan ”Hur gammal är du?” kommer inte längre att vara av något intresse.
De som har en himmelsk kallelse kommer att få åtnjuta evigt liv som en del av Kristi osynliga regering, som skall styra jordens angelägenheter och tillämpa värdet av Jesu offer till lydiga människors fysiska och andliga bästa. Vilket storslaget privilegium! Johannes’ evangelium bör sannerligen få oss att uppskatta Jehovas oförtjänta omtanke. — Uppenbarelseboken 20:4—6.
Vilket hopp finns det för de döda?
Nu uppstår en annan fråga med avseende på gåvan evigt liv: Hur kommer de döda att få detta utlovade liv? Jesus besvarade den frågan på ett övertygande sätt genom att uppväcka olika personer, däribland sin nära vän Lasarus, som hade varit död i fyra dagar. Johannes’ unika skildring upplyser oss om att Jesus vid det här tillfället sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig, han skall få liv, även om han dör.” Det här temat utvecklas också i kapitel fem, där Jesus tillkännager: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans [Guds Sons] röst och komma ut.” — Johannes 11:1—44; 5:25—29.
Hur påverkar det här uppståndelselöftet dig? Tänk bara på dina nära och kära som inte längre är vid liv. Skulle det inte vara hänförande att få se dem igen och samtala med dem? Jehova Gud har utlovat ett sådant underverk. Det var därför Marta, syster till den döde Lasarus, var övertygad om ett sådant hopp också innan Jesus uppväckte hennes bror till liv igen. Hon sade nämligen: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” Har vi som kristna sådan stark övertygelse? — Johannes 11:24.
Hur påverkar Kristi kärlek dig?
Om vi skulle vara tvungna att skära ner Johannes’ evangelium till ett enda ord, vilket ord skulle det vara? Ljus? Liv? Uppståndelse? Nej, det skulle vara KÄRLEK. Varför det? Därför att alla dessa andra välsignelser härrör från Guds kärlek. Jesus förkunnade och återspeglade denna kärlek. Han sade därför: ”Alldeles som Fadern har älskat mig och jag har älskat er: förbli i min kärlek. Om ni håller mina bud, skall ni förbli i min kärlek.” Vad var Jesu främsta bud? ”Detta är mitt bud, att ni skall älska varandra alldeles som jag har älskat er. Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” — Johannes 15:9—14.
Uppfyllde Kristus själv dessa ord? Lade han i dagen sådan enastående kärlek till sina vänner? Johannes’ detaljerade redogörelse svarar Ja! Skildringen i kapitel 18 och 19 beskriver hur Jesus blev arresterad och hur de judiska och romerska myndigheterna underkastade honom förhör och fysisk tortyr. Under all denna misshandel vittnade Jesus om Guds rike. Han betygade: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. ... Mitt rike [är] inte härifrån.” Hans kärlek till sin Fader och till mänskligheten var så stark att han inte följde minsta motståndets lag eller försökte späda ut sitt budskap. ”Till detta har jag fötts ... : att jag skulle vittna om sanningen.” Förbluffad kunde Pilatus bara svara: ”Vad är sanning?” — Johannes 18:36—38.
Den judiska folkhop som prästerna gick i spetsen för förkastade Jesus, och han dömdes till döden och blev upphängd på en tortyrpåle. Han utsattes för den största förödmjukelse en jude kunde drabbas av, nämligen att dö förbannad på en påle. (5 Moseboken 21:22, 23; Galaterna 3:10—13) Men segern var hans. Hans egen tro på uppståndelsen bevisades riktig. På tredje dagen blev han uppväckt från de döda. Maria Magdalena, en lärjunge, såg honom och talade med honom. Kan du föreställa dig hur begeistrad hon var, när hon förmedlade nyheten till lärjungarna: ”Jag har sett Herren!” — Johannes 20:18.
Hur bör då Kristi offer och uppståndelse påverka oss? Bör inte dessa händelser fylla oss med övertygelse, hopp och entusiasm? Vi känner sanningen om Kristus, en sanning som är grundad på evangeliernas historiska redogörelse. Det är en redogörelse för kärlek i verksamhet. Blir vi manade att ge uttryck åt samma allt överträffande kristna kärlek och frambära budskapet om Riket till andra? — Johannes 20:31; Matteus 24:14.
Vilken ytterligare lärdom kan vi till slut hämta från Johannes’ skildring? Vi får en lektion i lojalitet — Kristi lojalitet mot den uppgift han hade fått av sin Fader och hans lojalitet mot sina efterföljare trots att de övergav honom. (Markus 14:50; Johannes 18:15—27) Från början hade också de tolv apostlarna visat lojalitet. När många lärjungar lämnade Jesus, gav Petrus ett mycket uttrycksfullt svar på Jesu rannsakande fråga: ”Inte vill väl ni också gå bort?” Simon Petrus svarade honom: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” — Johannes 6:66—69.
Tror du att Jesus är ”Guds helige”, ”Guds Son”? Om du gör det, kan också du vandra i det ljus som leder till liv. Också du kan lägga i dagen kärlek till och lojalitet mot Jehova Gud och hans rike med Kristus som kung. Också du kan dra nytta av Johannes’ gripande evangelium. — Johannes 20:31.
[Bild på sidan 21]
Jesus erbjuder vatten som förmedlar evigt liv