Kristi givmildhet — en manande kraft

OFTA är det så att när människor ser att andra ingriper och hjälper nödställda medmänniskor, då stimuleras de att också visa givmildhet. När de kristna i Macedonien i det första århundradet hörde talas om de nitiska ansträngningar, som medtroende i Akaja gjort för att hjälpa fattiga kristna i Jerusalem, sporrades de att ha del i understödsanordningen. — 2 Kor. 9:1, 2.

Men för de kristna har deras Mästares, Jesu Kristi, givmildhet utgjort en ännu större manande kraft. Aposteln Paulus framhöll detta, då han skrev till korintierna: ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi oförtjänta omtanke, att han, fastän han var rik, blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom.” (2 Kor. 8:9) Eftersom Jesus hade samarbetat med sin Fader i skapandet av hela universum, hade han i sin föremänskliga tillvaro del i äganderätten till alla ting, synliga och osynliga. Han ägde också en enfödd sons härlighet. Bland alla Guds änglasöner var han den mest framstående. — Joh. 1:14; Kol. 1:15—18.

Sonen avstod villigt från allt detta för att bli människa. (Fil. 2:5—8) Hans första bädd var ingenting annat än en krubba. Hans mor Maria och hans fosterfar Josef var fattiga. Under hela sitt liv här på jorden hade han få materiella ägodelar. Vid ett tillfälle sade han till en man som ville bli en lärjunge: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Luk. 9:57, 58) Men Jesus intresserade sig likväl personligen för dem som led verklig nöd i materiellt avseende. Han och hans apostlar hade en gemensam kassa i syfte att hjälpa fattiga israeliter. — Matt. 26:9—11; Mark. 14:5—7; Joh. 12:5—8; 13:29.

Genom det som Jesus Kristus gjorde, att han kom hit ned till jorden, blev det möjligt för hans lärjungar att komma i besittning av stora rikedomar. De blev Guds söner, arvingar till ett himmelskt rike och föremål för gudomliga välsignelser under sitt liv på jorden — och i all evighet, sedan de uppväckts från de döda. (Rom. 8:17) Om Jesus Kristus inte hade visat en sådan givmildhet, skulle vi som lever i denna tid fortfarande vara under syndens och dödens fördömelse — utan någon som helst utsikt till liv. — Rom. 6:23.

Uppskattning av Jesu Kristi givmildhet främjade en berömvärd givmildhetens ande bland de första kristna. Vi läser följande om de förhållanden som rådde strax efter det att den kristna församlingen hade grundats: ”Det fanns faktiskt ingen nödställd bland dem; ty alla som var ägare till åkrar eller hus sålde dem och bar fram beloppen för de ting som såldes och lade dem för apostlarnas fötter. Och så gjordes en fördelning åt var och en, allt efter vad han hade behov av.” — Apg. 4:34, 35.

Denna anordning var särskilt lämplig med tanke på de då rådande omständigheterna. Många judar och proselyter hade kommit till Jerusalem år 33 v.t. för att fira pingsthögtiden. De var inte inställda på att förlänga sin vistelse i staden. Men sedan de fått lyssna till ett mäktigt vittnesbörd av Petrus, och senare av andra, kom tusentals av dem till tro på Jesus Kristus. Dessa nya lärjungar hade fortfarande mycket att lära och behövde den uppmuntran och styrka som apostlarna kunde ge dem. Den givmildhet som deras medtroende visade gjorde det således möjligt för dem att stanna kvar längre i Jerusalem och bli uppbyggda andligen.

En sådan berömvärd frikostighetens ande återspeglades också av de kristna i Filippi. När Lydia blev en Jesu Kristi lärjunge, sade hon till Paulus och hans följeslagare: ”Om ni har bedömt mig vara trogen mot Jehova, kom då in i mitt hus och stanna kvar.” Lukas, Paulus’ reskamrat, tillägger: ”Hon nödgade oss helt enkelt att komma.” — Apg. 16:15.

Längre fram, när Paulus verkade på annat håll, sände de kristna i Filippi bidrag till honom för att bistå honom i arbetet med att sprida de ”goda nyheterna”. I hans brev till filipperna läser vi: ”När jag gav mig av från Macedonien, var det ingen församling som tog del med mig i fråga om att ge ut och ta emot, utom ni ensamma; därför att även i Tessalonika sände ni något till mig både en och två gånger för mitt behov.” (Fil. 4:15, 16) När Paulus skrev dessa ord, var han i fängelse i Rom. Än en gång hade filipperna kommit till hans hjälp. De hade inte bara sänt ett bidrag, utan de hade också gett en trogen broder, Epafroditus, i uppdrag att betjäna aposteln. Det innebar att Epafroditus måste företa en lång resa över land och hav — en sträcka på över 1.600 kilometer. Han var så självuppoffrande i sin tjänst för sin älskade broder Paulus att han blev allvarligt sjuk. Men lyckligtvis tillfrisknade han. — Fil. 2:25—27; 4:18.

Givmildhetens välsignelser

I likhet med filipperna fick andra kristna i det första århundradet erfara den obeskrivliga lycka som kommer av att ge. (Apg. 20:35) De hade den inre glädje man får erfara då man hjälper andra. Att man av hjärtat ger andlig och materiell hjälp har dessutom stort värde i Jehova Guds ögon. För den Högste är detta ett välbehagligt offer. Lägg märke till orden i Hebréerna 13:15, 16: ”Låt oss alltid genom honom frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn. För övrigt: glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.”

Jesus Kristus gav en försäkran om att givmildhet inte skall lämnas obeaktad av hans himmelske Fader. Han sade: ”När du ger barmhärtighetsgåvor, låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör, så att dina barmhärtighetsgåvor kan vara i det fördolda; då skall din Fader, som ser på i det fördolda, återgälda dig.” (Matt. 6:3, 4) Guds Son blev rikt belönad för att han avstod från alla sina rikedomar och blev fattig för människornas skull. Paulus skrev: ”Av den orsaken upphöjde Gud honom också till en högre ställning och gav honom i sin ynnest det namn som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skall böja sig ... och varje tunga öppet skall erkänna att Jesus Kristus är Herre till ära för Gud, Fadern.” (Fil. 2:9—11) Guds Son led ingen förlust på grund av sin utomordentliga givmildhet. Det kommer inte heller någon av hans lärjungar att göra. Redan nu kan tusentals människor intyga att deras givande har blivit rikt välsignat.

Kristen givmildhet i dag

Bland Jehovas tjänare i denna tid finns det en uppriktig önskan att efterlikna Jesu Kristi givmildhet. Många använder osjälviskt sin tid, sina krafter och tillgångar i arbetet med att besöka människor i deras hem för att delge dem de trösterika ”goda nyheter” som finns i bibeln. Kostnaderna för att disponera möteslokaler och hålla dem i gott skick täcks genom frivilliga bidrag. De ger också frikostigt, enskilt eller som församling, när några är i behov av materiell hjälp. (Jak. 1:27) I samband med stora, allmänna olyckor har iakttagare förundrat sig över hur snabbt Jehovas vittnen har organiserat hjälpåtgärder.

Ofta frågar människor hur de skall kunna bidra till befrämjandet av det verk som Jehovas vittnen utför jorden runt. Förutom att bistå den lokala församlingen i dess ansträngningar att sprida de ”goda nyheterna” kan enskilda individer sända bidrag direkt till Watch Tower Society, 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201, USA, eller till något av Sällskapets avdelningskontor i andra länder. (I Sverige sänds bidragen lämpligen till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 00 Arboga [postgiro 45 94 57-8], och i Finland till Vakttornet, PB 68, 01301 Vanda 30.)

I flera länder står nu en annan möjlighet öppen att ”ära Jehova med ... värdefulla ting”, en möjlighet som medför andliga förmåner för givaren. (Ords. 3:9, 10, NW) Världen över försöker Sällskapet Vakttornet nu modernisera sina anläggningar och sin utrustning för att kunna trycka och förkunna de ”goda nyheterna” i form av biblar och biblisk litteratur, däribland tidskrifter. Som våra läsare säkert har lagt märke till, har det redan gjorts vissa framsteg inom detta område. Men moderna tryckpressar, för offsettryck till exempel, kostar mycket pengar, och våra möjligheter att förbättra vår utrustning kommer att bero på de medel som blir tillgängliga under de närmaste ett eller två åren.

I de länder, där nya tryckeriprojekt är på gång, har det därför gjorts speciella anordningar för att ta upp lån för sådana ändamål. På så sätt kan de som är intresserade av att lämna lån ställa tillgängliga medel till Sällskapet Vakttornets förfogande, medel som Sällskapet sedan kan använda i det stora utvidgningsprogrammet. Efter några år kommer Sällskapet att återbetala lånet i dess helhet. Om ett sådant tryckeriprojekt är på gång i ditt land, kan du få närmare upplysningar av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor där i landet. Att helhjärtat ge understöd till sådana byggnadsprojekt har alltid medfört stor glädje för Guds folk, både på bibelns tid och i våra dagar. — 2 Mos. 36:4, 5, 7; 1 Krön. 29:9.

Liksom i flydda dagar har Kristi föredöme, när det gäller givmildhet, sannerligen manande kraft också i denna tid. Eftersom hundratusentals människor innerligt uppskattar vad den allsmäktige Guden har gjort för dem genom sin Son, fortsätter de nitiskt att sprida de ”goda nyheterna” vitt och brett. Erfar du själv den glädje det innebär att ta del i denna livsviktiga verksamhet? Må du finna att aposteln Paulus’ ord till filipperna uppfylls i ditt fall: ”Gud skall i sin tur fullständigt fylla hela ert behov efter vidden av sin rikedom i härlighet genom Kristus Jesus.” — Fil. 4:19.