av familjens medlemmar, ja, kanske för dem alla, att ha del i ett tillbörligt kristet givande.

Vi bör lägga märke till att aposteln gav sina råd i dessa angelägenheter till församlingarna i Galatien, såväl som till församlingen i Korint. Församlingarna var glada över att kunna ge bidrag församlingsvis. På ett liknande sätt ger hela församlingar i våra dagar titt och tätt bidrag av sitt penningöverskott för att befrämja Rikets verk. Detta sker sedan man framlagt saken för församlingen, som därpå fattar beslut. Men det finns också många enskilda individer med villigt hjärta, som ser sig i stånd att hjälpa till med att stödja den kristna predikoverksamheten jorden utöver genom att personligen sända in bidrag för detta syfte. Ett sådant lämpligt givande ger dem större lycka. Om någon sänder bidrag till Sällskapet Vakttornet, får han alltid ett brev, i vilket Sällskapet erkänner sig ha mottagit hans gåva. Enskilda personer eller församlingar, som önskar ge sådana bidrag, kan sända dem till huvudexpeditionen med adress 124 Columbia Heights, Brooklyn, New York 11201, eller till Sällskapets expedition i det land de är bosatta i. I Sverige kan sådana bidrag sändas till Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, Jakobsberg; i Finland till Jehovas vittnen, Dickursby.

Eftersom de kristna är så intresserade av att befrämja det verk som går ut på att predika de goda nyheterna om Guds rike, planerar somliga att något av deras behållna kvarlåtenskap eller hela kvarlåtenskapen skall ställas till Sällskapets förfogande efter deras död. Sällskapet begär inte att få sådana gåvor, men den som önskar bidra på detta sätt kan få praktiska upplysningar, om han hänvänder sig till expeditionen.

Men en del kristna, som har medel till förfogande som de själva inte för närvarande behöver disponera över, vill gärna låta dem omedelbart användas i Rikets tjänst. Det finns en anordning som kallas ”villkorliga bidrag”, varigenom detta blir möjligt. De som begagnar sig härav kan begära att återfå beloppet, helt eller delvis, i den mån oförutsedda omständigheter gör detta nödvändigt. De som önskar utförligare besked om denna anordning med ”villkorliga bidrag” kan skriva om saken till Sällskapet under ovan angivna adresser.

De bidrag, som Sällskapet mottar, används uteslutande till att sprida budskapet om Guds rike. Genom dessa medel vidmakthålls till exempel missionärshem och -verksamhet i olika länder. Tack vare dem kan tryckerierna, som är så nödvändiga för framställningen av biblisk litteratur, hållas i gång. (Matt. 24:45—47) Sällskapets resande representanter, krets- och områdestjänare, får härigenom möjlighet att besöka de kristna församlingarna utöver jorden och ge dem andligt bistånd. Paulus blev hjälpt på ett liknande sätt av de kristna i Filippi. Andra som utför heltidstjänst såsom Ordets förkunnare får också bistånd på detta sätt. Och genom de frivilliga gåvor, som läggs i bidragsbössan i Rikets sal i orten, gör Jehovas vittnen och andra, som är intresserade av deras arbete, det möjligt att underhålla sådana mötesplatser, där man kan komma tillsammans för att höra Guds ord dryftas.

De som trodde på Kristus under den första tiden var ofta frikostiga i sina bidrag till Jesu egen verksamhet och deras som följde honom och tog del i att lovprisa Jehova Gud och kungöra hans uppsåt. De ansåg detta vara ett privilegium. För att kunna göra detta måste emellertid dessa bidragsgivare tillämpa en god hushållning, som var grundad på sunda, skriftenliga principer. Men vilken fröjd och glädje fick de inte av sådant tillbörligt givande, som hade befrämjande av den sanna gudsdyrkan till motiv! Situationen är ungefär densamma i våra dagar. Genom att göra förståndigt bruk av pengar och andra ägodelar finner många det möjligt att ge materiella bidrag för att därmed stödja det världsomfattande arbetet med att predika Guds rike. De vinner större lycka genom kristen hushållning.

Frågor från läsekretsen

● Vilka var de män som omnämns i Apostlagärningarna 6:3 och som sades ha gott vittnesbörd om sig? Finns det någon motsvarighet till dem i våra dagar? — C. P.

Kort efter pingsten rådde en ovanlig situation bland de kristna i Jerusalem. Många av judarna och proselyterna, som hade kommit till Jerusalem endast i avsikt att stanna där under högtiden, ville stanna längre och lära sig mera om sin nya tro, när de nu hade blivit kristna. Eftersom en del av dem inte hade tillräckliga medel med sig och andra hade mer än nog, gjorde man en tillfällig anordning genom att lägga sitt materiella goda i en gemensam kassa, och så delade man ut därav till dem som behövde något. — Apg. 2:44—46; 4:34—37.

Det verkar som om dessa hjälpåtgärder så småningom fick allt ringare omfattning, men det delades alltjämt ut mat till hjälpbehövande änkor i församlingen. Nu hände det sig emellertid att de