Frågor från läsekretsen

■ Varför sade Stefanus i Apostlagärningarna 7:14 att det fanns 75 personer i Jakobs hushåll, när de flyttade till Egypten, medan det i 1 Moseboken 46:26 sägs att de var 66 och i 1 Moseboken 46:27 att de var 70?

Det finns flera möjliga förklaringar. En är att Apostlagärningarna 7:14 är grundat på den grekiska Septuagintaöversättningen; en annan är att Stefanus medräknade hustrurna till nio av Jakobs söner.

Låt oss först se vad Stefanus sade, som det återges i Apostlagärningarna 7:14: ”Josef sände då bud och kallade till sig sin far Jakob och hela sin släkt, till antalet sjuttiofem själar.” Medan vi har det i minnet, kan vi se på vad skildringen i Första Moseboken säger om Jakobs familjs flyttning till Egypten.

I Första Moseboken 46:8 sägs det först: ”Dessa är namnen på Israels barn som kom till Egypten: Jakob och hans söner.” Sedan följer en förteckning över Jakobs avkomlingar, däribland några av hans sonsonssöner. Uppräkningen slutar med orden: ”De som kom med Jakob till Egypten, de som hade utgått från hans höft, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, förutom Jakobs sonhustrur. Och Josefs söner, vilka föddes åt honom i Egypten, var två. De personer av Jakobs hus, som kom till Egypten, utgjorde tillsammans sjuttio.” — 1 Moseboken 46:26, 27.

Det finns olika tankar om vilka som ingick i dessa Jakobs 66 avkomlingar. En del forskare har medräknat Judas söner Er och Onan och även hans sonsöner Hesron och Hamul. (1 Moseboken 46:12) Andra har inte räknat Er och Onan, eftersom de redan var döda vid tiden för flyttningen till Egypten. (1 Moseboken 38:6—10) En del bibelforskare har räknat med Dina, som av allt att döma aldrig gifte sig, eller Eliab, Rubens sonson, som omnämns i 4 Moseboken 26:8. Till de 66 avkomlingarna kan fogas Jakob såväl som Josef och hans två söner (de tre sistnämnda var ju inte med i flyttningen till Egypten). På så sätt kommer man fram till det totala antalet av 70 personer.

Lärjungen Stefanus visste säkert att den hebreiska texten sade att 66 ur Jakobs familj flyttade till Egypten. Varför framställs det då i Apostlagärningarna 7:14 som om Stefanus sade att de var 75?

En del bibelkommentatorer menar att Stefanus kan ha grundat sitt uttalande på den grekiska Septuagintaöversättningens återgivning av 1 Moseboken 46:27. Den översättningen ger ett högre antal, eftersom den i vers 20 lägger till fem namn (tre söner till Manasse och Efraim och två sonsöner) som inte omnämns där i den hebreiska texten. Eller också kan det vara så att Stefanus själv tänkte på de 66 som omnämns i den hebreiska texten, medan Lukas, när han skrev Apostlagärningarna, använde det antal som återges i Septuagintaöversättningen, eftersom denna grekiska översättning var allmänt använd.

Men vare sig Stefanus i själva verket talade om 75 personer eller om det antalet kom från den grekiska översättningen av 1 Moseboken 46:27, kan man få det att stämma överens med det i den hebreiska texten angivna antalet 66 genom att man lägger till Jakobs söners hustrur, vilka i 1 Moseboken 46:26 uttryckligen sägs vara utelämnade.

Varför skulle man bara räkna nio hustrur? Av Jakobs 12 söners hustrur kan Josefs hustru inte räknas med, eftersom hon var egyptiska och inte blev ditkallad av Josef. (Apostlagärningarna 7:13—15) Och Judas hustru var död vid tiden för flyttningen. (1 Moseboken 38:12) Detta gör att det högst kan röra sig om tio hustrur. Det är möjligt att Simeons hebreiska hustru också hade dött, eftersom den siste i uppräkningen av hans söner, Saul, omtalas som ”den kananeiska kvinnans son”. (1 Moseboken 46:10) Eller också skulle antalet hustrur ha kunnat vara nio om Benjamin, den yngste sonen, ännu inte hade gift sig när familjen bosatte sig i Egypten. Om det är på det sättet, föddes de söner till Benjamin som omnämns i 1 Moseboken 46:21 först efter flyttningen, men togs med i förteckningen på grund av den roll de skulle komma att spela i stammen och i nationen. (Jämför Hebréerna 7:9, 10.) Om således hustrurna till nio av Jakobs söner läggs till det antal om 66 personer som omnämns i 1 Moseboken 46:26 enligt den hebreiska texten, får vi en summa på 75 personer, samma antal som nämns i Septuagintaöversättningen och som vi läser i Apostlagärningarna 7:14.

Det är tydligt att även om det finns förnuftiga förklaringar till både Apostlagärningarna 7:14 och siffrorna i 1 Mosebokens 46:e kapitel, kan vi inte vara dogmatiska i fråga om alla detaljer. Vi har således ytterligare skäl att se fram emot den tid då Gud kommer att uppväcka sina forntida tjänare, eftersom vi då kommer att direkt från dem kunna få reda på de exakta detaljerna i många skildringar i bibeln. — Johannes 5:28, 29.