Hör dina öron med obehag

EN UNG man satt djupt försjunken i tankar och knattrade på sin skrivmaskin i ett kontorsrum, varifrån man hade utsikt över East River i New York. Plötsligt nåddes hans öron av några gälla, genomträngande sirentjut, som kom honom att hoppa till. En lastångare, som just höll på att glida ut från sin kajplats, varskodde alla båtarna på floden: ”Se upp! Här kommer jag!” Det rådde ingen tvekan om att den unge mannens öron hörde de där tjuten med obehag. Det hade de också orsak till!

Så gott som dagligen är det saker som våra öron hör med obehag. Gnisslet från spårvagnshjulen när vagnen svänger i en kurva, otåliga bilförares tutande, oväsendet från tryckluftsborrar som tar hål på asfalten eller slamret från pålkranar. Att vi hör sådant med obehag är lättförståeligt.

Andra saker känner vi obehag över, därför att de hindrar eller avbryter oss. Att höra telefonen ringa besvärar många människor i New York så mycket, att de glatt betalar sex dollar om året för att deras namn inte skall tas upp i telefonkatalogen. Att höra dörrklockan ringa irriterar andra så mycket, att de föredrar att bo i lägenheter i stora fina hus med livréklädd, ständigt tjänstgörande portvakt. Dessa människor anser inte att det pris de betalar för att inte bli utsatta för dessa obehag är för högt.

Många människors öron hör varje morgon med obehag väckarklockans ringning. Men fastän vi hör det ljudet med obehag, lystrar vi till det och drar upp klockan kväll efter kväll. Varför det? Därför att vi vet att det där obehaget är till nytta för oss. Vi måste komma till arbetet i tid, om vi skall få behålla våra anställningar, och vi måste behålla våra anställningar, om vi skall kunna fortsätta att leva!

Men ledsamt nog är inte alla människor lika realistiska när det blir fråga om att höra någon ny sanning som de till en början känner obehag över. Några är rentav så tanklösa, att de inte alls bryr sig om ”väckarklockan”, under det att andra går så långt, att de slår sönder den, bildligt talat, i stället för att lystra till den. De personers öron till exempel, som utövade den religiösa makten på Galileis tid, hörde med så stort obehag sanningen om att jorden rör sig omkring solen, att de inte bara vägrade att undersöka saken, för att se om det var sant, utan också arresterade Galilei och till och med utsatte hans dotter för tortyr för att tvinga honom att ta tillbaka vad han sagt, under det att hans kolleger bland astronomerna vägrade att se i hans teleskop för att själva få bevis för hur det förhöll sig.

Guds ord talar om många fall då sanningsförkunnare fick lida förföljelse, därför att folk hörde deras budskap med obehag. Israels barn fick större bördor lagda på sig, därför att Farao med obehag hörde det budskap som Mose frambar till honom från Jehova. (2 Mos. 5:1—14) Jeremia blev hotad till livet och kastades i fängelsegårdens dyiga brunn, därför att de styrande på hans tid med obehag hörde det budskap han frambar till dem från deras Gud. Ja, i forna tider var det många som ”fingo sin provsättning genom begabberi och gisselslag, och förvisso mer än så, genom bojor och fängelse. De ledo brist, voro i trångmål, under misshandel” — allt till följd av att de människors öron, till vilka de blev sända, hörde med obehag det som de hade att säga. — Hebr. 11:36, 37, NW.

Med hur stort obehag hörde inte de skriftlärde och fariséerna på Jesu tid budskapet om de goda nyheterna om Guds rike! Ja, de kände sig så besvärade, att de inte hade någon frid förrän de hade fått Jesus fastnaglad vid pålen. Men inte ens därefter fick de någon frid, ty Jesu efterföljare tog upp hans budskap. Vi läser till exempel om Stefanus’ predikande: ”När de hörde detta, blevo de mycket förbittrade i sina hjärtan och beto sina tänder samman mot honom.” Och sedan de hade fått höra ändå litet mera, ”skriade de med hög röst och höllo för sina öron och stormade alla på en gång emot honom och förde honom ut ur staden” och kastade stenar på honom till dess han ”insomnade ... i döden” (NW). Det gick inte att ta miste på. Deras öron hörde med obehag sanningen som Stefanus delgav dem! — Apg. 7:54—60.

Jehovas profet Jesaja förutsade långt i förväg denna inställning hos människorna, och Jesus citerade hans ord: ”Ty detta folks hjärta har blivit fett, och med sina öron hava de hört med obehag; och de hava tillslutit sina ögon, för att de aldrig må se med sina ögon och höra med sina öron och fatta innebörden av det med sina hjärtan och vända tillbaka och bliva helade av mig.” — Matt. 13:15, NW.

Inom alla områden där människor har med varandra att göra i denna tid hör man sanningen med obehag. Barnens öron, och i synnerhet tonåringarnas, hör med obehag föräldrars och lärares kloka och förståndiga råd. De som pläderar för rasåtskillnad hör med obehag att Gud ”har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader”. (Apg. 17:26) Rökare hör med obehag talet om sambandet mellan cigarrettrökning och kräfta. Vilken dårskap är det inte att framhärda i sådana inställningar som dessa!

I synnerhet är det många människors öron som dåraktigt nog med obehag hör budskapet om Guds rike, som Jehovas vittnen frambär till dem. Dessa människor finner budskapet obehagligt, därför att det låter främmande och är uppfordrande. Det väcker dem omilt ur deras sömn liksom väckarklockan på morgonen, men i stället för att handla vist och lystra till väckningen bryr de sig helt enkelt inte om den. Och härför får de plikta. På vad sätt? Jo, genom att de inte får fatt i innebörden i budskapet!

Hur skulle man kunna ”fatta innebörden av det”, om ens öron hör med obehag? Den som hör med obehag kan inte på ett rätt och tillbörligt sätt ta bevisen i övervägande, ty hans känslor förvillar hans omdöme. Han kanske rentav är högt bildad. Det var många av de religiösa ledarna i flydda tider. Och likväl kunde de inte fatta innebörden av det som de hörde, ty deras öron hörde med obehag de budskap som Guds profeter frambar till dem. De lät med andra ord fördomar göra dem döva.

När någon hör något med obehag, ger han i själva verket svar, ”förrän han har hört”, och det ”tillräknas ... honom såsom oförnuft och skam”. Låt inte det främmande hos det budskap som denna tidskrift förmedlar eller de uppfordrande framställningarna i den eller det sätt, på vilket den kom i dina händer, eller den tid det tar att begrunda dess innehåll vålla att du hör dess budskap med obehag, och låt inte heller andra människors omdömen avgöra vilket värde du skall sätta på tidskriften. Gör klart för dig själv, genom att göra bruk av förståndet och Guds ord, om det som du får höra är sanningen eller inte. Träffa sedan ditt val. — Ords. 18:13.