Lagen gjorde en tydlig åtskillnad mellan judar och hedningar i syfte att hålla israeliterna avskilda från de kringliggande nationerna. (5 Mos. 7:1—4; 4 Mos. 15:37—41; Ef. 2:11—14) Vid påsken år 33 v.t. ville judarna inte gå in i den romerske landshövdingens residens, ”för att de inte skulle bli orenade”. (Joh. 18:28) Och åtskillnaden mellan judarna och samariterna hade, trots att också de senare godtog Pentateuken, gått så långt att en kvinna vid en brunn i Samarien förvånat utbrast: ”Hur kommer det sig att du [Jesus], fast du är jude, ber mig om något att dricka?” — Joh. 4:9.

20. Vad kan vi lära av Petrus’ sammanträffande med Kornelius med avseende på hur judarna behandlade människor av nationerna?

²⁰ Längre fram, år 36 v.t., hade Gud för avsikt att visa att oomskurna hedningar från och med då skulle godtas som arvingar till Riket och gav därför aposteln Petrus anvisning om att bege sig till den romerske officeren Kornelius. Men Petrus sade till Kornelius: ”Ni vet mycket väl hur olagligt det är för en jude att sluta sig till eller närma sig en man av en annan ras.” (Apg. 10:28) Petrus’ kommentar visar hur djup judarnas känsla var för att det bland dem inte fick förekomma någon förbrödring med en man av nationerna. När det sedan blev känt att Petrus hade gått till Kornelius, var det också några judiska kristna som kraftigt opponerade sig mot att Petrus ”hade gått hem till män som inte var omskurna och hade ätit med dem”. Ja, judarna betraktade det som någonting mycket chockerande att någon var tillsammans med och åt tillsammans med en ”man av nationerna”. — Apg. 11:1—3; jämför Galaterna 2:12.

21. Hur uppfattar du det som Jesus sade om en syndare som inte ångrar sig och ändrar sinne, att en sådan skulle vara ”som en man av nationerna och som en uppbördsman”?

²¹ Bibeln hjälper oss således att förstå Jesu råd angående hur man skall behandla någon som handlat orätt och inte ångrar sig och ändrar sinne och som vägrar att lyssna till församlingen, att man skall behandla honom ”som en man av nationerna och som en uppbördsman”. Det innebär helt visst inte att man, när man tillämpar Kristi råd i våra dagar, skall betrakta den som handlat orätt som en person vem som helst i samhället, för det var inte så Jesu lärjungar uppfattade vad han sade. Vi kan bättre förstå detta, om vi undersöker ytterligare några råd och anvisningar som finns i de kristna grekiska skrifterna, något som kommer att hjälpa oss att ta itu med vår tids verkliga situationer som inbegriper personer som blivit uteslutna ur den kristna församlingen.

Uteslutning — hur man skall se på en sådan

”HERRE [Jehova], vem ... får dväljas på ditt heliga berg? Den som vandrar ostraffligt och gör, vad rätt är.” — Ps. 15:1, 2.

1, 2. Hur vet vi att Gud förväntar att de som tillber honom skall upprätthålla och följa hans normer?

JEHOVA är rättfärdig och helig. Även han visar barmhärtighet mot och förståelse för oss ofullkomliga människor, förväntar han att de som tillber honom skall återspegla hans helighet genom att försöka upprätthålla och följa hans rättfärdiga normer. — Ps. 103:8—14; 4 Mos. 15:40.

² En israelit som avsiktligt bröt Guds lag, genom att exempelvis bli en avfälling eller begå äktenskapsbrott eller mord, skulle utrotas, dödas.