Jehova, den fortskridande uppenbarelsens Gud
1. I vilket förhållande bör människan stå till Jehova, och hur gör Jehova föranstaltningar för att ett sådant förhållande skall vidmakthållas?
JEHOVA skapade människan till att vara beroende av sin Skapare. Människan fick visserligen den stora gåvan moralisk handlingsfrihet, men hon skulle inte vara oberoende av Jehova utan skulle behöva lita till honom för att få ytterligare föreskrifter och vägledning. Människan skulle inte framgångsrikt kunna utöva någon styrelse eller bli styrd med någon framgång utan den hjälp och upplysning som hon skulle få av Jehova. Hon måste ha Gud med i sitt liv för att verkligen kunna vara lycklig och vara till välsignelse för andra. Eftersom människan skapades för att vara beroende av Jehova, innebar detta att den osynlige Jehova skulle uppenbara sig för människan för att steg för steg underrätta henne om sina syften och krav. Att Jehova verkligen uppenbarar sig har profeten Amos tydligt meddelat oss i dessa ord: ”Ty Herren Jehova skall icke göra något utan att han har uppenbarat sina förtroliga angelägenheter för sina tjänare, profeterna.” (Am. 3:7, NW) Guds tjänare Daniel sade något liknande till konung Nebukadnessar: ”Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter.” — Dan. 2:28.
2, 3. I hur stor utsträckning uppenbarar Jehova sitt uppsåt för människan? Varför går han till väga på det sättet?
2 Uppenbarandet av Jehovas uppsåt sker vid den av honom fastställda tiden. Han uppenbarar inte genast sin fullständiga vilja, utan han uppenbarar den steg för steg under tidens gång, alltefter deras behov som berörs av den. Såsom Ordspråksboken 4:18 säger: ”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.”
3 Jehova har gjort människans sinne. Eftersom han har utformat det, vet han vad som är bäst för det, ja, han vet det mycket bättre än sinnets ägare, människan. Fördenskull känner Jehova till människans förmåga och begränsning, när det gäller att tillägna sig nya ting. I Psalm 103:14 får vi veta följande: ”Ty han själv känner väl vår daning och kommer ihåg att vi äro stoft.” (NW) På grund av människans begränsningar, till vilka också hör den ökade belastningen till följd av den mänskliga ofullkomlighet som upproret i Edens lustgård medförde, bereder Jehova andliga sanningar i den mån människan kan tillgodogöra sig dem. Känner vi inte tacksamhet över att årstidsväxlingarna kommer så, småningom, så att våra kroppar inte utsätts för chock som en följd av hastiga omsvängningar i temperaturen? Jehova har i sin vishet reglerat dessa årstidsväxlingar till gagn för människan. Han har sett till att den ena årstiden så småningom övergår i den andra, för att människans kropp skall kunna anpassa sig till förändringen. Likaså behöver människans sinne bli föremål för fortskridande näringstillförsel och förändringar, ty alltför litet härav gör det svagt andligen, under det att alltför mycket inte kan absorberas av sinnet utan kan bli en chock för det. Tänk på hur man vattnar en ömtålig planta. För litet vatten kan inte hålla den vid liv, utan plantan vissnar småningom bort och dör. Om plantan däremot får för mycket vatten, kan den inte tillgodogöra sig det, utan det kan rentav hindra den att växa.
4. Vad sade Jesus till sina lärjungar, vilket bekräftar det här sagda?
4 Eftersom Jehova vet att vi inte kan tillägna oss så mycket på en gång, uppenbarar han inte för mycket åt gången, utan han uppenbarar det som vi är i behov av att veta. På Jesu tid fick lärjungarna veta att Jehova inte skulle ge dem något som de inte kunde tillgodogöra sig med den grad av mogenhet de ägde. Strax före sin död sade Jesus till sina lärjungar: ”Jag har ännu mycket att säga eder, men ni äro icke för närvarande i stånd till att bära det.” Lärjungarna var ännu inte redo för de många kraftiga sanningar som de fick inhämta senare. När de var redo för dessa sanningar, då skulle Jehova uppenbara dem för dem. Såsom Jesus lovade dem: ”Men när denne kommer, sanningens ande, skall han leda eder in i hela sanningen, ty han skall icke tala av sin egen ingivelse, utan vad han hör skall han tala, och han skall för eder kungöra de kommande tingen.” — Joh. 16:12, 13, NW.
5. Hur visade Jehova kärleksfull godhet i förbindelse med kunskapen om himmelriket?
5 Att lärjungarna hade mycket att lära framgår av den fråga de ställde till Jesus efter hans uppståndelse. De frågade: ”Herre, skall du nu i denna tid upprätta igen riket åt Israel?” (Apg. 1:6) Det var inte förrän senare som de till fullo insåg att det inte skulle bli något köttsligt rike, i vilket de skulle ha del. Riket skulle vara en himmelsk anordning. Vi inser att Jehova visade kärleksfull godhet, då han delgav lärjungarna dessa sanningar steg för steg, eftersom tron på att en bokstavlig konung skulle komma och kasta av det romerska oket och upprätta ett jordiskt rike utgjorde en djupt rotad förhoppning bland judarna vid den tiden. Om denna sanning att Riket är i himmelen och inte på jorden hade uppenbarats vid den tid då Jesus först kallade sina lärjungar, skulle de kanske inte ha varit mogna nog att förstå och uppskatta den och att fortsätta att följa honom. Det kan bli omöjligt för nybörjaren att smälta kraftiga sanningar som delges honom för snabbt. Nybörjaren, som påminner om ett litet barn, behöver mjölk, inte stadig mat. Paulus sade så längre fram: ”Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke.” — 1 Kor. 3:2.
Vad Petrus upplevde
6, 7. a) Tala om vad Petrus såg, då han föll i hänryckning. b) Vad kände han redan till om de ting som han fick se?
6 Såsom ett exempel på hur Jehova uppenbarar sanningar steg för steg och förbereder sitt folks sinne för att ta emot dessa sanningar kan vi nämna hur han förberedde Petrus’ sinne för det verk som denne senare skulle utföra. I Apostlagärningarna 10 finner vi den intressanta skildringen av en hänryckning, som Petrus föll i. Vad han upplevde återges i verserna 10—16: ”Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning. Han såg himmelen öppen och någonting komma ned, som liknade en stor linneduk och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden. Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur, som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar. Och en röst kom till honom: ’Stå upp, Petrus, slakta och ät’”
7 Vi kan tänka oss hur Petrus kände det i den stunden, eftersom judarna enligt Mose lag var förbjudna att äta en del av dessa ting. Utan tvivel kom Petrus att tänka på de principer som anges i lagen, t. ex. i 3 Moseboken 11:41—43: ”Och alla slags smådjur, som röra sig på jorden, äro en styggelse; de skola icke ätas. Varken av det som går på buken eller av det som går på fyra eller flera fötter, bland alla de smådjur som röra sig på jorden, skolen I äta något, ty de äro en styggelse. Gören eder icke själva till en styggelse genom något sådant djur och ådragen eder icke orenhet genom sådana, så att I bliven orenade genom dem.”
8. a) Hur reagerade Petrus? b) Hur blev han visad till rätta?
8 Vad skulle Petrus nu göra? Detta var någonting nytt, som han inte helt förstod. Förvånad svarade han: ”Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent.” Då gav anden honom följande svar: ”Åter, för andra gången, kom en röst till honom: ’Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.’ Detta skedde tre gånger efter varandra; sedan blev duken strax åter upptagen till himmelen.” Ja, detta var någonting nytt för Petrus. Gud kan påbjuda att sådana ting inte längre kallas orena, om detta är hans vilja.
9—11. a) Vilket nytt dilemma råkade Petrus i? b) Varför var han bättre rustad att acceptera det nya och rätta sig efter det nya kravet?
9 Att Petrus införlivade denna nya tanke med sig skulle bli till omedelbart gagn för honom, ty just i den stunden kom det besökande till honom. Det var några män som var utsända av den romerske härhövitsmannen Kornelius. Anden sade till Petrus: ”Stå upp och gå ditned och följ med dem utan att tveka; ty det är jag, som har sänt dem.” (Apg. 10:20) Männen redogjorde för Kornelius’ begäran om att Petrus måtte följa med dem till denne hedniske härhövitsmans hem. Han ville höra vad Petrus hade att säga.
10 Vi kan på nytt föreställa oss hur förvirrad Petrus blev över att han blev uppmanad att bege sig till en hednings hus. Hade han inte givit uttryck åt sin avsky, då han blev tillsagd att äta det som var orent? Nu blev han tillsagd att bege sig hem till en man som ansågs oren! Men Petrus var bättre rustad nu. Denna begäran att han skulle bege sig hem till en hedning blev inte en sådan chock som den kunde ha blivit, om Petrus’ sinne inte hade förberetts genom den syn som Jehova gav honom, medan han befann sig i hänryckning. Petrus insåg senare att denna syn förberedde honom för den långt viktigare sanning som han skulle få del av litet längre fram. Till Kornelius och hans husfolk sade han: ”Ni veta väl, hur olovligt det är för en jude att sluta sig till eller nalkas en människa av ett annat folkslag; och likväl har Gud visat mig att jag icke bör kalla någon människa besudlad eller oren. Fördenskull har jag verkligen utan invändning kommit hit, när jag blev efterskickad.” — Apg. 10:28, 29, NW.
11 Petrus hade lärt sig denna nya sanning och accepterat den. Jehova gav nya upplysningar och ny insikt i en sak som man tidigare under flera hundra år haft en viss syn på. Petrus insåg klart och tydligt att i och med att han lärde något nytt i förbindelse med vad som kunde kallas rent bland djuren, så blev han i själva verket förberedd för en långt viktigare sanning beträffande folk som tidigare ansetts vara orena men som Jehova nu förklarade vara rena. Ja, Petrus var redo att göra bruk av den andra nyckeln och upplåta hemligheterna om Jehovas rikesanordning för dessa människor av nationerna. Jehova förberedde sannerligen Petrus’ sinne vid den rätta tidpunkten, så att han kunde tillägna sig dessa nya sanningar!
Sanningar uppenbarade steg för steg alltifrån början
12. Varför räcker det inte med ”det gudomliga skaparverkets bok”, för att människor skall få insikt i Guds uppsåt?
12 Alltifrån Adams dagar har Jehova steg för steg uppenbarat sina sanningar för människosläktet, i synnerhet de som gäller Riket. I viss utsträckning har han använt ”det gudomliga skaparverkets bok” till att göra detta. Såsom Romarna 1:20 säger: ”Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk.” Jehova har emellertid inte ansett det tillräckligt att uppenbara sig på detta sätt. Man kan lägga märke till att människor på platser där man omges av naturens stora under, t. ex. i Afrikas och Sydamerikas djungler eller i Asiens bergstrakter, alltjämt i stor utsträckning ägnar sig åt tillbedjan av falska gudar.
13. Om man skall förstå Jehovas uppsåt, vad är då långt viktigare?
13 Även om denna ”bok”, Guds skaparverk, är en hjälp till insikt om Jehova, så är de övernaturliga uppenbarelser som kommer från Jehova genom hans ”enfödde Son”, Logos, och genom änglarna, alltsammans förmedelst Guds heliga ande, av långt större betydelse. På det sättet uppenbarar Jehova sanningen steg för steg. De människor, som får del av dessa sanningar, människor som troget söker fylla Guds krav på dem, vidarebefordrar därpå sanningarna till andra människor. Några av dessa mänskliga redskap har haft privilegiet att nedskriva sina inspirerade uttalanden i bibeln. Men vare sig dessa meddelanden från Jehova har blivit satta på pränt eller inte, så har de blivit meddelade på ett övernaturligt sätt i form av syner, drömmar, verbalinspiration eller genom att en människas tankar blivit påverkade. Några av dem som Jehova meddelat sig med för att upplysningarna om hans uppsåt skulle bli alltmer omfattande var Adam (1 Mos. 2:16), Hanok eller Enok (1 Mos. 5:24; Jud. v. 14, 15), Noa (1 Mos. 6:9, 13), Abraham (1 Mos. 12:1—3), Mose (2 Mos. 31:18; 34:28) och de många profeterna (Am. 3:7).
14, 15. a) Vilka nya föranstaltningar utnyttjades för att sanningarna skulle förmedlas under första århundradet? b) Nämn några av dessa nya sanningar.
14 I och med att Messias framträdde år 29 e. Kr. uppenbarades många nya sanningar för mänskligheten, särskilt sådana som gällde Riket. Nu talade Jehova till människorna genom sin Son på jorden, genom den till konung utsedde. ”Gud, som för länge sedan vid många tillfällen och på många sätt talade till våra förfäder genom profeterna, har vid slutet av dessa dagar talat till oss genom en Son, som han har utsett till arvinge av allt och genom vilken han frambragte tingens ordningar.” (Hebr. 1:1, 2, NW) Vid pingsten blev den heliga anden utgjuten över den nya kristna församlingen. Denna var nu det redskap på jorden, som användes till att förmedla Jehovas uppsåts fortskridande sanningar till människosläktet. Paulus framhöll att det var så, då han skrev: ”Nu tala vi vishet bland dem som äro fullvuxna, men icke denna tingens ordnings vishet, icke heller styresmännens i denna tingens ordning, vilka skola bliva till intet. Men vi tala Guds vishet i en helig hemlighet, den dolda visheten, vilken Gud förutbestämde före tingens ordningar till vår härlighet. Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna, ty om de hade känt den, hade de icke naglat den härlige Herren fast vid pålen. Men som det är skrivet: ’Öga har icke sett, och öra har icke hört, och icke heller har i människans hjärta uppkommit någon föreställning om de ting som Gud har berett för dem som älska honom.’ Ty det är för oss som Gud har uppenbarat dem genom sin ande, ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter.” — 1 Kor. 2:6—10, NW.
15 Jehova uppenbarade många nya sanningar för den kristna församlingen under första århundradet. Vid pingsten förklarade till exempel Petrus hur orden i Joel 2:28, 29 gick i uppfyllelse. (Apg. 2:14—21) Senare uppenbarade han att frälsning endast var möjlig genom Jesu namn. (Apg. 3:13—4:12) Endast några dagar senare vidarebefordrade Petrus och Johannes till bröderna uppenbarelsen att de kristna måste lyda Gud mer än människor och att de skulle få del av helig ande om de gjorde detta. (Apg. 5:29—32) Någon tid därefter uppenbarade Stefanus under inspiration att han såg Jesus stå på Guds högra sida, vilket bevisade att Jesus verkligen hade återvänt till himmelen. — Apg. 7:56.
16, 17. Hur fick man klarhet i den nya sanning som gällde omskärelsen?
16 Ett ytterligare klarläggande av hedningarnas ställning följde, till och med efter det att Jehova för Petrus hade uppenbarat att hedningarna skulle kallas till den kristna församlingen. År 49 e. Kr. dryftades frågan om de omvända hedningarnas omskärelse vid en sammankomst i Jerusalem. Det beslut som fattades i frågan var i överensstämmelse med Jehovas föreskrifter och förbands med tidigare uppenbarade sanningar. Här kan vi skönja hur Jehova steg för steg byggde upp lärjungarnas klara insikt om hur de skulle handla mot de hedningar som omvände sig. Vid detta tillfälle talade Petrus om vad som hade hänt flera år tidigare (år 36 e. Kr.), när han förmedlade sanningen till hedningen Kornelius. Petrus sade: ”Bröder, ni veta väl att Gud från den första tiden gjorde det valet bland eder, att genom min mun människor av nationerna skulle höra ordet om de goda nyheterna och tro; och Gud, som känner hjärtat, bar vittnesbörd genom att giva dem den heliga anden, alldeles såsom han gjorde också åt oss. Och han gjorde alls ingen åtskillnad mellan oss och dem, utan renade deras hjärtan genom tron.” (Apg. 15:7—9, NW) Därpå gjorde Jakob, som förde ordet, en sammanfattning av det beslut de församlade hade fattat med orden: ”Bröder, hör mig. Simeon har utförligt omtalat hur Gud för första gången vände sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem taga ut ett folk för sitt namn. Och med detta överensstämma profeternas ord, alldeles såsom det är skrivet.” — Apg. 15:13—15, NW.
17 Det var inte så att apostlarna och de äldre männen rätt och slätt genom omröstning bestämde hur man skulle förfara. De fattade sitt beslut genom att tänka över hur Jehova hade handlat med dem och även genom att ingående granska Skriftens vittnesbörd. Av det som Petrus hade varit med om, när han blev varse att Jehovas ande utgöts över Kornelius och hans husfolk, till och med innan de blev döpta, och av det som Barnabas och Paulus hade upplevt bland hedningarna, såväl som av Skriftens vittnesbörd, framgick det tydligt att Jehova för dem uppenbarade den nya sanningen att hedningarna inte behövde bli omskurna. Detta beslut enades man om, och församlingarna underrättades.
18. Vad skrev Paulus ytterligare beträffande hedningarna?
18 Mellan åren 56 och 61 nedskrev aposteln Paulus ytterligare upplysningar i denna sak om att hedningarna inte var underställda Mose lag. Han hänvisade till Skriften och framhöll att Gud hade fastnaglat lagförbundet vid Jesu tortyrpåle. (Rom. 6:14; 15:7—13; Kol. 2:13, 14) Dessa uppenbarelser hjälpte dem som tidigare hade tillhört den judiska religionen att inse att Jehova underrättade dem om att också hedningarna nu kunde kallas att bli medlemmar av Kristi brud utan att de behövde underkasta sig sådana ting som var förbundna med de föregående judiska föranstaltningarna. Någon gång under år 60 eller 61 e. Kr. skrev Paulus till efesierna och sade då: ”Under andra släktled blev denna hemlighet icke kungjord för människors söner, såsom den nu har blivit uppenbarad av anden för hans heliga apostlar och profeter, nämligen att människor av nationerna skulle vara medarvingar och höra med till kroppens lemmar och vara delaktiga med oss i löftet i förening med Kristus Jesus genom de goda nyheterna.” (Ef. 3:5, 6, NW) Under årens lopp blev alltså inställningen till de hednatroende bland dem som tidigare varit judar steg för steg förändrad. Vilken chock skulle inte allt detta ha utgjort, om det hade uppenbarats första dagen Jesus började utöva sin förkunnargärning!
19. Hur användes Johannes i förbindelse med att Jehova steg för steg uppenbarade nya ting?
19 Längre fram, år 96 e. Kr., användes aposteln Johannes på ett förunderligt sätt för att upplysa de första kristna om en uppenbarelse beträffande sådant som snart skulle komma att ske. Han skrev under inspiration och uppenbarade följande nya ting: hur många som skall utgöra rikesklassen, hur många världsvälden som ännu skulle framträda, hur lång tid Satan skulle komma att vara i avgrunden och andra framträdande sanningar. Steg för steg uppenbarade Jehova förunderliga nya sanningar för de fårlika. Såsom Jesus tidigare hade sagt skedde det nu: ”Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens Herre, för att du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn.” — Matt. 11:25, NW.
Rikets upprättande
20. Vad kunde man förvänta med avseende på den uppenbarade sanningen i och med Rikets upprättande?
20 Bibelns profetior, t. ex. de som återfinns i Matteus 24, Markus 13, Lukas 21 och på andra håll, anger tydligt och klart att Guds rike med Kristus som regent har varit upprättat i himmelen sedan 1914. Eftersom Jehova uppenbarade många sanningar under tidigare generationer, varigenom insikten i hans uppsåt med avseende på detta rike skulle tillväxa, kan vi då tänka oss att uppenbarandet av sanningarna skulle bli mindre omfattande sedan detta rike blivit till fullo upprättat och hans konung och Son, Jesus Kristus, blivit insatt i sin ställning av makt och myndighet? Säkert inte! När Riket upprättats, förmärktes en ofantlig ökning av de uppenbarade sanningar som skulle delges Jehovas folk på jorden. I och med att konungen insattes på tronen började ett oavbrutet flöde av föreskrifter komma detta rikes lydiga undersåtar till del, på det att deras insikt i lärofrågor och ett lämpligt tillvägagångssätt skulle bli klarare. Ett ständigt förråd av sanningar, vilkas försegling bröts undan för undan, blev dem tillförsäkrat. Detta var framställt i bild i Uppenbarelseboken 5:1—8:1.
21. Vad hade Jesaja profeterat härom?
21 Många hundra år tidigare hade Jesaja förutsagt detta sanningsflöde: ”Och många folk skola förvisso gå åstad och säga: ’Kom, ni människor, och låt oss gå upp till Jehovas berg, till Jakobs Guds hus; och han skall undervisa oss om sina vägar, och vi skola vandra på hans stigar.’ Ty från Sion skall lag utgå och Jehovas ord från Jerusalem. Och han skall förvisso avsäga dom bland nationerna och bringa ordning i förhållandena beträffande många folk. ... O människor av Jakobs hus, kom och låt oss vandra i Jehovas ljus.” — Jes. 2:3—5, NW.
22. Genom vilket jordiskt redskap låter Jehova vidarebefordra den uppenbarade sanningen i dessa yttersta dagar?
22 Liksom Jehova uppenbarade sina sanningar förmedelst den kristna församlingen under första århundradet, låter han i våra dagar kungöra sina sanningar förmedelst den nutida kristna församlingen. Genom detta redskap låter han ett profeterande ske i en intensifierad, icke förut skådad omfattning. All denna verksamhet sker inte av en slump. Det är Jehova som står bakom alltsammans. Överflödet av andlig föda och de förunderliga detaljerna i Jehovas uppsåt, vilka har uppenbarats för Jehovas smorda vittnen, utgör ett tydligt vittnesbörd om att det var dem som Jesus syftade på, när han förutsade att den ”trogne och omdömesgille slavens” klass skulle träda fram, vilken skulle brukas till att vidarebefordra Guds fortskridande uppenbarelser i dessa yttersta dagar. Om denna klass sade Jesus: ”Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.” — Matt. 24:47.
23. Bevisa att det förhåller sig så.
23 Jehovas heliga ande utför mäktiga gärningar i våra dagar! Hur tacksamma bör inte vi vara över den föranstaltning som Gud har gjort genom denna slavklass, den nutida andliga kvarlevans medlemmar, som troget vidarebefordrar Jehovas uppenbarade sanningar! När de kristna har dessa rika sanningar att lysa upp vägen med, behöver de inte famla omkring i denna mörka, djungellika värld, såsom de stora massorna i såväl kristenheten som hednavärlden gör. I stället har Jehovas trogna vittnen steg för steg förts till insikt om Jehovas uppsåt och syften, vilka nu framstår klarare än någonsin förr i historien. Deras organisation, som har den kristna församlingen under första århundradet till förebild, röner Jehovas välsignelse. Han har givit framgång åt deras arbete med att predika ”dessa goda nyheter om riket”, vilket sker i 194 olika länder. Varje år församlar de tiotusentals nya Ordets förkunnare till organisationen, vilket uppenbart är ett resultat av att Jehovas ande verkar genom hans osynlige konung och Son och hans representanter bland änglarna, och så vidare genom hans trogna slavklass på jorden nu i vår tid. — Matt. 24:14, NW.
[Bild på sidan 489]
”Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt.”