Hur reagerar du för rasskillnader?

RASSKILLNADER — vilket plågoris för mänskligheten! Men tänk efter ett ögonblick: Är det rasskillnaderna som är det verkliga problemet? Eller är det det sätt varpå människor påverkas av och reagerar för skillnaderna?

Somliga har använt denna reaktion som ett skadligt politiskt verktyg. Adolf Hitler yttrade till exempel en gång till Hermann Rauschning, en tysk politiker:

”Jag vet fullkomligt väl ... att det i vetenskaplig bemärkelse inte finns någonting sådant som ras. ... Som politiker behöver jag en idé som gör det möjligt att avskaffa [den existerande] ordningen. ... Med rasidén skall nationalsocialismen genomföra sin revolution vida omkring och stöpa om världen.”

Hitler visste med andra ord att han bara behövde kanalisera människornas reaktioner inför andra raser för att nå sina politiska syften.

Några rannsakande frågor

Hur är det i ditt fall? Låter du dig ryckas med av fördomsfullt tal om rasskillnader, alldeles som de här människorna gjorde? Kan sådant tal få dig att sluta upp med att bedöma individer efter deras egna förtjänster? Ser du den utbredda brottsligheten och den allmänna nedskräpningen i många så kallade ”getton” som bevis för att rasen är underlägsen?

Eller tar sig fördomarna ett mera försåtligt uttryck? Förefaller du kanske utåt sett sakna rasfördomar, under det att du innerst inne tycker att du var alltför beskedlig därför att du var vänlig mot en människa av annan ras? När du hör talas om något brott, kopplar du då genast samman brottslingen med den ras han tillhör?

Om du å andra sidan tror att du är offer för fördomar, hämnas du då genom att utveckla egna fördomar? Tror du att ditt betryck endast beror på att du tillhör en viss ras? Kan du inte själv ha några dåliga vanor, som skulle kunna förbättras, så att du ännu mer kan vinna andras respekt?

Hur det uppstod variation inom människosläktet

Det är uppenbart att vi behöver en bättre kännedom om rasskillnaderna för att få hjälp att tygla våra reaktioner. En undersökning av hur dessa skillnader har uppkommit kommer att hjälpa oss att reagera realistiskt och moraliskt och inte låta extremister sätta oss i gungning.

Det är rimligt att du nu frågar: ”Hur har det kunnat uppstå raser som är så olika och har så tydligt avgränsade och kännetecknande drag? Hur förklarar man att skandinaver är högväxta, ljushyllta och blonda eller att eskimåer är undersätsiga och snedögda och har tjockt, svart hår och platt näsa eller att negrer har svart hud, kort och krusigt hår och tjocka läppar?”

Svaret är att vetenskapliga undersökningar har visat att skillnader mellan levande organismer i grund och botten är en fråga om ärftlighet, genetik (generna är ju de mycket små enheter som bestämmer ärftligheten). Möjligheten till variation ligger latent hos alla levande organismer, däribland människan. Zoologen Ernst Mayr säger: ”Att tala om ’rena’ raser är ingenting annat än struntprat. Varje växt- eller djurgrupp äger en viss inneboende variabilitet”, dvs. förmåga att uppträda under olika former.

Vi kan ta ett exempel för att visa hur raserna har uppstått tack vare denna variabilitet: Visste du att växtförädlare har kunnat isolera vissa skiftningar hos växter, till exempel osedvanlig storlek? De kan då få fram stammar av dessa växter som alla har denna egenskap.

Denna illustration kan tillämpas på människan. Låt oss antaga att en grupp människor blev isolerade i geografiskt avseende från den övriga mänskliga familjen, alldeles som växtförädlaren isolerar en stam eller varietet av den växtart han arbetar med. Vissa utmärkande egenskaper hos dessa människor skulle framträda kraftigare, bli ”dominanta”, i de efterföljande generationerna. Slutligen skulle en ny ”ras” utveckla sig, men den skulle fortfarande tillhöra människosläktet.

Att detta är exakt vad som har inträffat är vetenskapligt och historiskt dokumenterat. Professor S. A. Barnett, som är zoolog vid Australian National University, definierar ras såsom ”en grupp som har en viss uppsättning gener gemensam och som blev skild från andra grupper som ett resultat av geografisk isolering”.

Vetenskapsmännen kan endast gissa sig till hur denna ”geografiska isolering” gått till. Men det finns en historisk källa som stämmer överens med alla tillgängliga fakta.

Låt oss rikta vår uppmärksamhet mot den tid då det ännu inte fanns några raser. Enligt den historiska skildringen kunde det sägas om människosläktet att ”de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål”! (1 Mos. 11:6) I överensstämmelse med detta säger L. C. Dunn, professor i zoologi, att det ”kan ha funnits en tid då människosläktet i själva verket bestod av ett enda samhälle, inom vilket giftermål kunde förekomma, eftersom alla raser ännu i dag har många av sina gener gemensamma, som om de alla hade fått dem från en gemensam källa”.

Av religiösa och politiska skäl gjordes emellertid ett försök att hålla människosläktet kvar på en enda plats. (Se 1 Moseboken 11:1—9.) Detta misslyckades. Hade detta försök blivit framgångsrikt, skulle människorna inte snabbt ha spritt sig över jorden. Men Skaparen hade ett annat uppsåt med människorna. Inte långt dessförinnan gav han uttryck åt detta: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden.” — 1 Mos. 9:1; se också 1:28.

Skulle detta uppsåt förverkligas? Ja, på ett mycket effektivt sätt. Skaparen åstadkom att människorna plötsligt började tala olika språk, så att de inte längre kunde förstå varandra. Vilket bättre sätt fanns det att få dem att skilja på sig?

Föreställ dig vad som måste ha ägt rum: Oförmögna att tala med varandra som ett enda folk gav sig små grupper av på egen hand, eftersom de nu var isolerade av språkbarriären. När de utbredde sig längre bort, blev avståndet ytterligare ett hinder för förbindelserna. Skildringen av dessa händelser säger att ”Jehová förskingrade dem därifrån över hela jordens yta”. (1 Mos. 11:8, Åk) Isolerade av sitt geografiska läge och sitt språk förökade sig avkomlingarna av varje grupp och utvecklade de bestämda egenskaper som kom att utmärka deras ”ras”.

En fråga som nu kan uppstå är denna: Har raserna blivit så olika varandra att de utgör olika ”arter”? Vi svarar genom att återge följande kommentar av zoologen Mayr:

”Alla de olika slagen av nutida människor på jordens yta tillhör en enda art. ... I verkligheten skiljer sig de olika människoraserna mindre från varandra än underarterna av många ... djur. Likväl har några få omdömeslösa personer ... delat upp människan i fem eller sex åtskilda arter genom att använda sådana artificiella kriterier som vit, gul, röd eller svart hudfärg. En sådan uppdelning ... strider helt och hållet mot det biologiska artbegreppet.” (Kursiverat av oss)

Vi kan alltså se hur exakt bibelns skildring överensstämmer med kända fakta. Som aposteln Paulus tydligt förklarade för atenarna i det första århundradet av den vanliga tideräkningen, har Gud ”skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader”. Eller som The New English Bible återger det: ”Han skapade varje människoras från en enda familj till att bebo hela jordens yta.” — Apg. 17:22—26.

Hör fysiska drag ihop med karaktären?

Somliga människor gör gällande att det finns ett direkt förhållande mellan yttre egenskaper och karaktärsegenskaper. Därför, säger de, bör de människor som har sådana yttre drag som hör ihop med ”underlägsna” själsegenskaper åtskiljas från andra. De antar att man på så sätt skall kunna undvika en genetisk försvagning av den ”överlägsna” rasen.

Professor Mayr kallar det emellertid för en ”vanföreställning” att hävda ”ett samband mellan någon viss hår- eller ögonfärg och vissa själs- eller karaktärsegenskaper. Alla tillgängliga bevis förnekar existensen av ett sådant [samband].”

Vad visar egentligen fakta om rasolikheterna? Finns det någon ras som är ”överlägsen” en annan? Theodosius Dobzhansky från Rockefeller University i New York säger:

”Det faktiska förhållandet — som inte ens rasisterna kan dölja — är att rasskillnaderna i genomsnitt är mycket mindre än variationerna inom någon som helst ras. Med andra ord är stora hjärnvolymer och höga intelligenskvoter hos människor av varje ras mycket större och högre än genomsnittet för deras egen ras eller för någon ras över huvud taget.”

Vad kan vi sluta oss till av det som har nämnts här? Jo, detta: Om vissa personer förfäktar åtskillnad mellan människor på grund av påstådd ”underlägsen” karaktär eller kultur, skulle det då inte vara mycket mera följdriktigt att avskilja alla människor oavsett ras, som inte når upp till de fastställda ”normerna” i stället för att skilja dem efter deras hudfärg? På så sätt skulle de bli tvingade att avskilja många av sin egen ras, och detta av exakt samma skäl som de önskar avskilja andra! Var det detta de egentligen ville?

Den fråga som vi alla måste ta ställning till är huruvida vi är villiga att rätta oss efter Guds syn på saken. Aposteln Petrus förklarar den noggrant på detta sätt: ”Nu förnimmer jag i sanning, att ’Gud icke har anseende till personen’, utan att den som fruktar honom och övar rättfärdighet, han tages emot av honom, vilket folk han än må tillhöra.” (Apg. 10:34, 35) Kommer du att ta emot vem det vara må av vilken nationalitet eller ras det vara må som ”övar rättfärdighet”? Detta är själva kärnfrågan, inte sant?

Olika raser någonting att vara tacksam för

Allting i vår närhet vittnar om en överflödande omväxling. Tänk om det inte hade förhållit sig så! Skulle du gilla att äta samma mat varje dag? Hur vore det om det fanns bara ett slags däggdjur eller fågel eller träd i skogen? Antag att alla blommor hade samma färg. Skulle du tycka om en sådan värld?

Vi lever inte i en sådan värld, eftersom vår Skapare kärleksfullt har gett allt levande möjligheten till variation. Denna omväxling skänker en aldrig upphörande stimulans och tilltalar våra sinnen. Den gör livet rikt. Skulle det vara annorlunda när det blir fråga om omväxling bland människor? Kan du föreställa dig hur anstötligt det måste vara för den som skapat all denna omväxling, när människor inte uppskattar den?

Professor Dobzhansky påpekar: ”Ärftlighetsskillnader är en välsignelse, inte en förbannelse. Vilket samhälle det vara må ... har en mångfald olika yrken och sysslor som måste skötas.”

Glädjande nog finns det ett samhälle av människor som verkligen uppskattar att det finns olika människor. De är kända som Jehovas vittnen. De finner att detta är stimulerande och fördelaktigt. Utan hänsyn till ras känner alla inom detta samhälle att de har en uppgift att fylla. De finner att de har möjligheter att använda sina förmågor i full utsträckning. De gläder sig åt den storartade omväxlingen i fråga om personligheter, kultur, språk, kläder, hem och mat bland människor av alla raser.

När de reser utomlands för att bevista Jehovas vittnens internationella sammankomster, vet de att de kommer att bli helt och fullt accepterade av sina kristna bröder i vilket land det vara må. De kommer att vara på jämlik fot genom ömsesidig kärlek och respekt. G. Norman Eddy, som skriver i en religiös tidskrift, har lagt märke till detta hos vittnena:

”Jag fylls av häpnad över deras uppriktiga höga aktning för folk av alla raser. I olikhet med somliga, som ägnar läpparnas tjänst åt läran om broderskap i rashänseende, välkomnar vittnena alla till sitt samfund — också till framträdande ledarställningar — utan hänsyn till hudfärg eller ansiktsdrag.”

Jehovas vittnen inser att man behöver förändra sitt liv till det bättre, oavsett vilken ras man tillhör. Därför arbetar var och en för att göra sådana förbättringar på grundval av kristna principer. Om någon är slarvig eller använder ett opassande språk, om han har föga respekt för andra eller för lagen, om han dricker omåttligt eller inte uppfyller sina familjeförpliktelser, så måste han företa de nödvändiga förändringarna, så att han håller sig till de kristna normerna. Han ikläder sig ”den nya personligheten”, vilket vem som helst av vilken ras det vara må kan gå i land med om han vill. — Kol. 3:9, 10, NW; Rom. 13:1; 2 Tess. 3:10.

Följden av Adolf Hitlers planer att ”stöpa om” världen med sin ”rasidé” skulle ha blivit en steril och glädjelös värld. Bara hans eget ”herrefolk”, ”den ariska rasen”, skulle ha styrt den genom sina nycker och infall. I motsats härtill brukar Gud i sin vishet alla mänsklighetens egenskaper för att dana en harmonisk, kärleksfull och funktionsduglig organisation. Varför inte dela den glädje och tillfredsställelse som det innebär att man har förståelse för rasskillnaderna och kan uppskatta dem?

[Bild på sidan 53]

Bibeln säger att alla människor härstammar från Adam och Eva. Vetenskapsmän erkänner att alla människor på jorden utgör en enda familj och har ett gemensamt ursprung