Frågor från läsekretsen
● Kan det uttryckligen sägas att endast döpta vittnen för Jehova kommer att överleva Harmageddon? — A. S., USA.
Det skulle vara vilseledande att besvara denna fråga med ett enkelt ”ja” eller ”nej”. Det skriftenliga svaret måste nödvändigtvis ha ”förbehåll”, och det är lätt att förstå orsaken.
I 1 Korintierna 7:14 visar bibeln att Gud kan betrakta en kristen förälders minderåriga barn som ”heliga”. Även om de är unga och ännu inte har nått så långt att de är personligen ansvariga inför Jehova, försöker föräldern att hos dem utveckla kärlek till Gud och till rättfärdighetens väg. Det tycks uppenbart att Gud vid tiden för det tillintetgörande Harmageddonkriget kommer att bevara dem på grundval av familjeförtjänst genom den kristne föräldern, även om barnen ännu inte är överlämnade och döpta.
Svaret måste också ha ”förbehåll”, därför att bibeln inte uttryckligen säger hur Gud kommer att behandla vissa ovanliga fall, till exempel sådana med efterblivna människor, som aldrig har haft förmåga att få kunskap om Jehova och hans uppsåt. När det gäller sådana odöpta människor är det möjligt att familjeförtjänsten kan tillämpas, liksom i fallet med minderåriga barn som är utan ansvar men som har en trogen och troende förälder eller målsman.
Men sådana särskilda fall förminskar inte på något sätt betydelsen av överlämnande och dop för dem som önskar vinna Guds ynnest och få beskydd genom den tillintetgörande kulmen för den nuvarande onda tingens ordning. Gud uppmanar dem som verkligen är intresserade av att överleva att söka rättfärdighet och åkalla honom i tro. (Sef. 2:2, 3; Joel 2:32) Det är tydligt att detta betyder att en människa måste göra allt hon förmår för att göra Guds vilja. Vad är denna vilja vad det gäller dop?
Jesus blev döpt i vatten och gav därigenom ett föredöme för de kristna. (Matt. 3:13—17; 1 Petr. 2:21) Bland de sista föreskrifter han gav sina lärjungar är befallningen att göra ”lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem”. (Matt. 28:19, 20, NW) Och man behöver bara läsa Apostlagärningarna för att förstå att de första kristna erkände att dopet var ett nödvändigt lydnadssteg för alla som önskade vinna Guds ynnest. — Apg. 2:37—41; 16:30—33.
Varken Sällskapet Vakttornet eller någon människa kan i vår tid förminska kraften i detta tillkännagivande av Guds vilja. Det förefaller inte finnas något bibliskt skäl att mena att en människa som haft tillfredsställande kunskap om bibelns sanning och känt till betydelsen av att överlämna livet åt Gud och bli döpt, men som avhållit sig från att göra detta, skulle bli bevarad av Gud genom den kommande tillintetgörelsen.
Vi är medvetna om att man kan dra fram många hypotetiska fall eller säga: ”Hur är det om ...”, dvs. tänka ut fall som tycks inbegripa förmildrande omständigheter. Men vad tjänar det till att spekulera över sådant? Jesu liknelse om ”fåren” och ”getterna” gör det tydligt att det skall komma en tid då skillnaden mellan ”fåren” och ”getterna” kommer att vara klar och slutgiltig. (Matt. 25:31—46) I stället för att spana efter ”kryphål” i Guds frälsningsanordning behöver alla människor som önskar bli bevarade helt och fullt utnyttja den möjlighet Gud i barmhärtighet ger, nämligen att tjäna honom. Och de behöver göra det nu, innan det blir alltför sent att börja tänka på att bli en tjänare åt Jehova. De ”får” som blir bevarade till ”evigt liv” kommer att vara människor som är ansvariga för sina handlingar och som gör Guds vilja så fullständigt som möjligt. (1 Joh. 2:17) Bibeln visar utom allt tvivel att Jehovas vilja för människor i vår tid inbegriper att de blir döpta och offentligt bär vittnesbörd om honom. — Rom. 10:10.
Jesus jämförde vår tid, som ju står inför slutet på den onda tingens ordning, med Noas tid. (Matt. 24:36—39) Och med stöd av vad Noa fick erfara tillade aposteln Petrus: ”Det som svarar mot detta frälsar nu också er, nämligen dopet, (inte bortskaffandet av köttets orenhet, utan den begäran som framställs till Gud om ett gott samvete).” (1 Petr. 3:20, 21, NW) Alla som önskar vinna frälsning bör alltså erkänna hur viktigt detta steg, dopet, är.
● Vad är innebörden i profetian: ”Edra gamla män skola hava drömmar, edra ynglingar skola se syner”? — D. A., USA.
Denna profetia i Joel 2:28 hade en uppfyllelse på apostlarnas tid med början vid pingsten år 33 v.t., som ju aposteln Petrus visade vid detta tillfälle. (Apg. 2:17) Eftersom profetian säger att de gamla männen skall ha drömmar och de unga männen skall se syner, betyder det att båda slagen av kött, äldre och yngre, kommer att brukas av Gud som kanaler för meddelanden från honom. De gamla männens drömmar skulle vara inspirerade drömmar från Gud, alldeles som de unga männens syner skulle komma genom gudomlig inspiration. Detta betyder inte att inte också de äldre männen kunde bli inspirerade att se syner från Gud.
Det är också vad skildringen visar. Petrus fick en syn från Gud, och den gjorde honom förberedd att predika för hedningen Kornelius. Detta skedde vid ungefär samma tid som den italiske hövitsmannen Kornelius fick en syn från Gud och blev uppmanad att sända efter Petrus. (Apg. 10:3—17) Lärjungen Ananias fick en syn och blev i den uppmanad att gå till förföljaren Saulus av Tarsus och hjälpa honom att bli förtrogen med de goda nyheterna om Messias, vilket han också gjorde. Sedan Saulus blivit aposteln Paulus fick han upprepade gånger inspirerade syner. Och vilka inspirerade syner fick inte aposteln Johannes mot slutet av sitt liv! — Apg. 9:10; 18:9; 2 Kor. 12:1; Upp. 1:1.
Vi bör emellertid inte mena att denna profetia är begränsad till apostlarnas tid. Liksom många andra profetior har den en andrahandsuppfyllelse i vår tid. Detta framgår tydligt av att det sägs att dessa ting äger rum före ”Jehovas stora och fruktansvärda dag”. — Joel 2:31, NW.
Eftersom vi i vår tid har den fullständiga inspirerade Skriften, ger Gud inte längre inspirerade syner eller drömmar. Men Jehovas folk i vår tid ser uppfyllelsen av många av de inspirerade syner och drömmar, som Guds tjänare har haft i forna tider, och har till och med del i att de blir uppfyllda. De har del i uppfyllelsen av profetian: ”Edra söner och edra döttrar skola profetera.” (Joel 2:28) Det är inte så att de profeterar i betydelsen att de under inspiration förutsäger händelser, nej, i stället kungör de offentligt de drömmar och syner som blivit upptecknade för lång tid sedan. De profeterar i den betydelsen att de är Guds språkrör. Att detta är en av betydelserna i ordet ”profetera” framgår tydligt av att Jehova Gud förordnade Aron att vara profet för sin broder Mose. Aron förutsade inte någonting för Mose, utan han tjänade som Mose språkrör eller talesman. — 2 Mos. 7:1.