Besök av äldste är till gagn för Guds folk
”De [vände] åter till Lystra och till Ikonium och till Antiokia, och de styrkte lärjungarnas själar, uppmuntrade dem att förbli i tron och sade: ’Vi måste gå in i Guds rike genom många vedermödor.’” — Apg. 14:21, 22.
1. Varför är resande tillsyningsmäns besök nödvändiga i vår tid, alldeles som det förhöll sig under det första århundradet?
UNDER det första århundradet gjorde apostlarna och andra äldste i egenskap av resande tillsyningsmän lämpliga besök i rätt tid i de kristna församlingarna. I denna tid besöker resande tillsyningsmän regelbundet mer än 42.000 församlingar av Jehovas vittnen över hela världen. Har sådana besök, forntida och nutida, mycket gemensamt? Ja, verkligen! De kristna i vår tid har ju i stort sett samma behov som de kristna på apostlarnas tid. Vi behöver den uppmuntran och praktiska hjälp som ges genom dessa besök för att vi skall kunna fortsätta att göra Guds vilja under krävande förhållanden.
2. a) Vilka problem har kristna ställts inför både under det första århundradet och nu? Vilket arbete har detta krävt? b) Varför har besök av äldste varit välkomna?
2 På grund av nedärvda ofullkomligheter fick de första kristna känna av problem som liknar våra. (Rom. 3:23) Frestelser som de ställdes inför liknade i stort sett dem som det krävs att vi skall stå emot. (1 Kor. 10:13) De levde mitt i en ond tingens ordning, som fortfarande finns till i denna tid, och från vilken vi alla längtar att bli räddade. (Gal. 1:4) Deras främste vedersakare, djävulen, måste vi också stå emot. (1 Petr. 5:8) Trots sina köttsliga svagheter, påtryckningarna från världen och motståndet från osynliga andemakter hade dessa troende under det första århundradet ett arbete att utföra. Deras uppdrag var att predika de ”goda nyheterna” och göra lärjungar. Detta uppdrag gäller också för Jehovas vittnen i denna tid och måste utföras till dess det är fullbordat före det kommande slutet för denna ogudaktiga värld. (Matt. 28:19, 20; Apg. 1:8) Både då och nu har besök från andliga män varit välkomna som en föranstaltning för att styrka, uppmuntra och på annat sätt hjälpa Guds folk.
3. Vilket gagn kan vi få av att gå igenom skildringar av besök på apostlarnas tid och göra jämförelser med nutida motsvarigheter?
3 Dessa besök på apostlarnas tid ger vägledning som är till hjälp för oss i denna tid. (Apg. 14:21—23; 15:36) När vi undersöker några bibliska skildringar och gör jämförelser med vår tid, bör vi kunna fördjupa vår uppskattning av föranstaltningen med sådana ”gåvor i form av människor”, som tjänar oss och fyller våra behov. — Ef. 4:8, 11, 12.
HUR BESÖK AV ÄLDSTE BETRAKTADES
4. Hur var ett besök i församlingen i Antiokia till hjälp för bröderna?
4 Det var efter rådsmötet i Jerusalem år 49 v.t. som Judas och Silas tillsammans med Paulus och Barnabas sändes i väg till Antiokia. Om du hade varit med där, vad skulle du då fått uppleva? Enligt Apostlagärningarna 15:32 var det så att de två ”profeterna” Judas och Silas ”uppmuntrade bröderna med månget tal och styrkte dem”. Tidigare hade det i Antiokia förekommit en del meningsskiljaktigheter angående frågan om omskärelsen. Men när församlingen i Antiokia nu hade mottagit ett av Guds ande väglett brev, som stöddes av detta besök av de två ”profeterna”, hade saken blivit avgjord. Församlingen hade skäl att glädja sig. — Apg. 15:2, 22—31.
5. Vad säger oss Filipperna 2:20—22 om Timoteus’ kvalifikationer?
5 Det var dessa äldstes ödmjuka och självuppoffrande ande som gjorde att de var så uppmuntrande för sina bröder. Vi kan till exempel tänka på Paulus’ missionärskamrat Timoteus, om vilken Paulus skrev: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er. Ty alla de andra söker sina egna intressen, inte Kristi Jesu.” Timoteus’ medarbetare Paulus tvekade inte att sända honom till församlingen i Filippi som en som skulle tjäna som en slav bland dem ”för att främja de goda nyheterna”. — Fil. 2:20—22.
6. a) Hur skulle bröderna på Kreta få gagn av att Titus fullgjorde Paulus’ anvisningar? b) Vilken verkan skulle Titus’ råd ha på unga och gamla, män och kvinnor?
6 Det var vanligt att äldste som sändes till ett särskilt område stannade där under en längre tidsperiod för att styrka bröderna. Det rådde ett tvingande behov av att Titus bistod med att lösa problem på Kreta. Han uppmanades att ”rätta till de ting som var bristfälligt ordnade och ... tillsätta äldste i stad efter stad”. Med tanke på den oregerlighet, det nonsensprat och de vilseledande uppfattningar som somliga lärde ut skulle Titus också fortsätta att tillrättavisa oordentliga med stränghet för att de skulle kunna vara ”sunda i tron”. (Tit. 1:5—14) Han skulle ge råd åt och förmana gamla män och kvinnor jämte yngre män och kvinnor såväl som slavar, så att deras sätt att leva måtte ”i allting ... vara en prydnad för vår frälsares, Guds, lära”. — Tit. 2:1—10.
7. a) Vilka kvalifikationer hade besökande tillsyningsmän på den tiden? b) Hur skulle trogna äldste, sådana som Paulus, betraktas enligt 1 Korintierna 11:1?
7 Det är tydligt att kvalificerade besökande tillsyningsmän förmedlade behövlig undervisning till församlingarna under det första århundradet. Alla dessa hade flera års erfarenhet av predikoarbete, av att sköta ansvarsuppgifter som äldste och av att uthärda svårigheter. Sedan Paulus räknat upp de förföljelser och faror som han ställts inför, visade han sin starka och djupa känsla för ansvar med orden: ”Förutom dessa ting utifrån finns det som välter in över mig från dag till dag, bekymren för alla församlingarna.” (2 Kor. 11:23—28) Titus, Timoteus och andra var nära förbundna med honom i dessa erfarenheter. (2 Kor. 8:23; 2 Tim. 3:10, 11) Föredömlig tro gjorde dem till värdiga föredömen att följa. — 1 Kor. 11:1.
8. Vilken förmaning fick de äldste som bodde i Efesus? Vilka känslor hyste de för Paulus?
8 Det var inte bara så att bröderna hyste hög aktning för dessa föredömliga besökande ”äldste” på grund av deras utmärkta arbete, utan de gav också uttryck åt stor personlig tillgivenhet för dem. Ett framträdande exempel var då Paulus träffade samman med de äldste från Efesus. Han förmanade dem: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän, till att vara herdar för Guds församling, som han har förvärvat med blodet av sin egen Son.” (Apg. 20:28) Därpå varnade han för ett annalkande avfall och förmanade dem att hålla sig vakna och bistå de svaga. Sedan de framburit bön tillsammans, blev dessa äldste känslomässigt gripna och rörda, då de tog farväl av Paulus, och de kände särskild smärta, när de fick veta att de inte mera skulle få se hans ansikte. — Apg. 20:29—38.
PRAKTISK HJÄLP GES ÅT FÖRSAMLINGARNA
9. Hur gav besökande tillsyningsmän beröm och uppmuntran åt församlingarna?
9 Besökande tillsyningsmän gav ofta beröm åt dessa första troende på grund av de goda egenskaper de ådagalade. Det förhöll sig så med de ”heliga” i Kolosse. Epafras hade berättat om deras förträffliga gärningar och om deras kärlek i andligt avseende, och för detta frambar Paulus tack till Gud. (Kol. 1:2—8) Paulus’ besök i Tessalonika hade enastående resultat med sig. Längre fram skrev han till de troende där och framhöll deras trogna arbete, kärleksfulla möda och uthållighet. De hade tagit emot ordet under vedermöda och hade blivit värdiga efterliknare av sådana män som Paulus, Silvanus (Silas) och Timoteus. (1 Tess. 1:1—7) Genom ord och exempel undervisade dessa äldste de första lärjungarna och visade dem hur Guds andes frukt kunde ådagaläggas i deras dagliga liv. De uppmuntrades att förtrösta obetingat på Jehova och ständigt lita på honom i bön. Församlingarna gladde sig över sådana besök och erkände att de blev styrkta och uppmuntrade ”att förbli i tron”. — Apg. 14:22.
10. a) Varför kunde det inte förekomma någon kompromiss med avseende på andlig och moralisk renhet? b) Vilken uppmuntran gav dessa äldste åt förordnade herdar i församlingarna?
10 Det är obestridligt att apostlarna och de äldste vidtog åtgärder för att se till att församlingarna på den tiden fungerade på ett ordnat och harmoniskt sätt under Kristi ledarskap. (Ef. 4:15, 16) De visste att den andliga och moraliska renheten måste vidmakthållas. Det kunde inte förekomma några kompromisser i detta hänseende. Hur skulle den kristna församlingen i annat fall kunna hålla sig avskild från världen och bli använd som ett hedersamt kärl till att utföra Jehovas verk? (2 Kor. 6:14—17; 1 Tess. 4:3—8; 2 Tim. 2:20—22) För att framhäva vikten av lydnad för Guds krav gjorde dessa äldste besök och skrev brev för att hjälpa församlingarnas förordnade herdar och den hjord de hade i sin vård. — 1 Petr. 5:1—5.
11. Vilken uppmuntran kan besökande tillsyningsmän ge åt alla tillsyningsmän i församlingarna i vår tid i överensstämmelse med Paulus’ råd till Timoteus?
11 Paulus förmanade den unge tillsyningsmannen Timoteus: ”Bli ... ett exempel för de trogna ..., ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning ... för att ditt framåtskridande må vara uppenbart för alla.” (1 Tim. 4:12—15) Vid sina besök ger resande tillsyningsmän i vår tid liknande råd. Och alldeles som Paulus uppfordrade Timoteus, uppmuntrar de alla tillsyningsmän i församlingarna: ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i ogynnsam tid, tillrättavisa, förebrå med kraft, förmana, med all långmodighet och undervisning” och ”utför en evangelieförkunnares verk” för att de helt skall fullgöra denna tjänst. — 2 Tim. 4:1—5.
12. Vilket råd som gällde att fälla dom gavs åt församlingen i Korint?
12 Apostlarna tvekade inte att tillkännage vad som skulle göras när det gällde att fälla dom i olika angelägenheter. När Paulus ställdes inför en situation som inbegrep ett orätt handlingssätt som inte hade korrigerats, meddelade han per brev vad han skulle ha gjort, om han personligen hade varit närvarande, och gav bestämda anvisningar åt de ansvariga i Korint att ”avlägsna den onde mannen” ur sin krets. (1 Kor. 5:3, 13) Han uppmanade också till att personliga skiljaktigheter bland bröderna skulle skötas av män som var kompetenta att döma. (1 Kor. 6:1—6) Sådana råd hjälpte de ansvariga bröderna att föra sitt tänkesätt till rätta.
EN KÄRLEKSFULL FÖRANSTALTNING TILL ATT STYRKA OSS
13. a) Varför kan vi vara tacksamma för Jehovas föranstaltning med trogna tillsyningsmän, däribland de tillsyningsmän som regelbundet besöker församlingarna? b) Vilken erfarenhet har många resande tillsyningsmän?
13 Tack vare att Jehovas ande verkar på hans folk finns det i vår tid strängt arbetande kvalificerade män med många års erfarenhet tillgängliga till att besöka församlingarna. (Jämför Efesierna 4:11, 12.) Fastän de är ofullkomliga människor, visar de många av de utmärkta egenskaper som kännetecknade Paulus, Silas, Barnabas, Timoteus och andra. För närvarande finns det åtskilliga resande tillsyningsmän som har mer än 30 års erfarenhet i heltidsarbetet. En nu verksam kretstillsyningsman började i heltidstjänsten för 55 år sedan vid 18 års ålder. (Pred. 12:1) Han har tjänat oavbrutet sedan dess och har använt de senaste 30 åren till att besöka församlingarna. Nästan alla dessa män har också tjänat som tillsyningsmän i församlingar och som pionjärer. Andra har tillbringat flera år på missionärsfältet eller vid något av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor. Att sådana män är närvarande i en församling är en välsignelse som gör det möjligt för alla att hämta styrka av de andliga ting som de har att dela med sig av. Deras besök kan hjälpa oss i vår tjänst och tillbedjan såväl som när det gäller att uppodla kristna personligheter.
14. Vad visar att dessa äldste är kvalificerade? Vad strävar de efter att bygga upp hos andra?
14 Representanter som sänds ut till församlingarna är undantagslöst män som tar ledningen i arbetet att predika om Riket och göra lärjungar. De har fattat innebörden i ordet och bär utmärkt frukt. (Matt. 13:23) På grund av att de är genomsyrade av en känsla av brådska och angelägenhet, som bärs upp av sann insikt om vad Guds rike betyder, och på grund av att de inser allvaret i dessa yttersta dagar är de inte lata i sina göromål. (Rom. 12:11) Eftersom de har denna inställning, strävar de efter att hos andra bygga upp samma evangeliserandets ande som identifierade den första kristna församlingen. — Apg. 5:42; 8:1—4.
15. a) Hur betraktar resande tillsyningsmän Jesu befallning i Matteus 24:14 och 28:19, 20? b) Vilken hjälp ger de församlingarna i vår tid och vilket föredöme är de för dem, i överensstämmelse med vad som inträffade efter pingsten år 33 v.t.?
15 De resande tillsyningsmännens höga aktning för Jesu befallning att predika de ”goda nyheterna” och göra lärjungar förmår dem att framhäva detta tvåfaldiga uppdrag som ett heligt anförtrott gods, ett krav från Gud. (Matt. 24:14; 28:19, 20) De påminner sig vad som hände efter pingstdagen år 33 v.t. och även längre fram, sedan Kornelius och hans husfolk blivit döpta, nämligen att de troende ökade snabbt i antal och blev utförligt undervisade, så att de kunde leva enligt de ”goda nyheterna” och kungöra dem effektivt för andra. (Apg. 2:46, 47; 5:14; 6:7; 10:44—48; 20:20) För att antalet troende skall öka mycket inbjuder resande tillsyningsmän i denna tid så många som möjligt att ta del med dem i vittnandet. De ger hjälp åt dem som saknar erfarenhet. Besökande äldstes nitälskan och utmärkta ledning bidrar till utvidgningen av arbetet med att vittna. De säger med Paulus: ”Ve mig, om jag inte förkunnade de goda nyheterna!” — 1 Kor. 9:16.
16, 17. a) Vad kan resande tillsyningsmän uppmuntra till i samband med att de är på vakt mot inträngande världslighet? b) På vilka sätt kan de hjälpa bröderna att bekämpa materialismens försåtliga inflytande?
16 Dessutom finns det mycket arbete att utföra med att hjälpa dem som är anslutna till församlingarna, så att de kan göra framsteg i kristet liv. (2 Petr. 1:5—10) Somliga, som ännu inte är fria från världslighet, kan försöka införa sedvänjor som skulle förslappa de höga normer för uppförandet som är fastslagna i Guds ord. För att vara på sin vakt mot att världslighet tränger in behöver de resande tillsyningsmännen visa urskillning när det gäller att ge akt på försåtliga tendenser. De kommer att vilja uppmuntra Guds folk att hålla sig tätt till skriftenliga principer med avseende på sina levnadsvanor, sin moral och sitt handlingssätt mot andra, vare sig det gäller privata eller samhälleliga angelägenheter. (1 Kor. 10:31—33; 1 Petr. 1:14—16; Hebr. 13:18) De kan behöva påminna de äldste om att handla bestämt och beslutsamt för att upprätthålla moralisk, läromässig och andlig renhet i församlingarna.
17 I överensstämmelse med det råd Timoteus fick uppmanas resande tillsyningsmän att varna de kristna för materialismens inträngande inflytande. (1 Tim. 6:9, 10, 17—19) Genom sitt eget exempel i fråga om att sätta andliga ting först uppmuntrar de andra att ”först söka riket”. — Matt. 6:33.
18. Varför är det så viktigt att uppnå andlig stabilitet och mogenhet? Hur kan detta uppmuntras?
18 I en värld där människor kastas av och an av de religiösa lärornas förvirrande vindar behöver Jehovas folk vara stabila och fullvuxna kristna. (Ef. 4:13, 14) Deras ställning måste vara fast och ståndaktig, den får inte snabbt rubbas på grund av oberoende tänkesätt eller känslomässiga påtryckningar. (Kol. 1:23; 2:6, 7) Resande tillsyningsmän bör därför med rätta framhålla att alla kristna ständigt behöver tillväxa i exakt kunskap om Gud. (Fil. 1:9, 10; Kol. 1:9—11) De uppmuntrar till personligt studium, familjestudium och studium i församlingen, så att de kristna inte bara livnär sig på ordets ”mjölk”, utan på ”fast föda” för att helt och fullt sätta värde på ”rättfärdighetens ord” och få ”sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt”. (Hebr. 5:12—14) När resande tillsyningsmän granskar en församlings andliga tillstånd, kommer de att ge skriftenliga råd på sådana punkter.
19. Hur hjälper resande tillsyningsmän olika personer efter deras individuella behov? (Jak. 5:19, 20)
19 Dessa äldste kan göra besök hos de sjuka, åldriga och andra, allteftersom tillfälle erbjuder sig. (Ords. 16:31; Matt. 18:12—14; ställ detta i kontrast till Hesekiel 34:4.) När de kontaktas av individer som är oense med varandra i personliga angelägenheter, kan de kärleksfullt men fast och bestämt förmana dem med hjälp av bibeln och göra detta med tanke på att återställa friden. (1 Tess. 5:14, 15) På olika sätt som ofta passerar oförmärkt kan de ge andlig uppbyggelse åt dem som hyser tvivel beträffande kristet uppförande eller som på andra sätt behöver ryckas ”ur elden”. — Jud. v. 22, 23.
20. Hur har resande tillsyningsmän och deras hustrur varit självuppoffrande?
20 Alldeles som det förhöll sig under det första århundradet tjänar dessa resande tillsyningsmän och deras hustrur under en mängd olika omständigheter. I många delar av världen flyttar de varje vecka från en plats till en annan. För att nå isolerade områden eller djungeldistrikt färdas somliga med hjälp av häst eller kanot, eller också kan de vandra långa sträckor på bergsstigar eller över bergspass. I församlingarnas intresse uthärdar de stora svårigheter. Många har tagit emot förordnanden långt borta från sina familjer och nära bekanta. Men oberoende av sin situation är de villiga att ge ut av sig själva och vara redo att anpassa sig för de ”goda nyheternas” skull. — 1 Kor. 9:23.
21. a) Vilken uppskattning bör vi få hjälp att hysa genom vår genomgång av dessa äldstes tjänst? b) Vilken fråga förmås vi därför att ställa?
21 En genomgång av de många sätt på vilka besök av trogna äldste har styrkt församlingarna, på apostlarnas tid såväl som i vår tid, kan inte undgå att få oss att uppskatta deras ansträngningar. Sådana äldste som ger ut av sig själva är sannerligen bland dem om vilka aposteln Paulus skrev: ”Nu ber vi er, bröder, att respektera dem som arbetar strängt bland er och presiderar bland er i Herren och allvarligt förmanar er; och att i kärlek långt mer än vanligt tänka på dem på grund av deras arbete.” (1 Tess. 5:12, 13) Hur kan vi, även om vi hyser denna respekt för de resande tillsyningsmännen, personligen få större gagn av deras besök under kommande dagar? Låt oss nu undersöka detta.