Vad säger bibeln?

Hur kan du bli frälst?

DITT liv är dyrbart, inte sant? Du vill leva. Om du befann dig ute på havet i en liten båt, som kastades hit och dit i en häftig storm, skulle du då inte vara mycket bekymrad för hur du skulle kunna rädda ditt liv? Jesu apostlar befann sig en gång i en sådan situation, och de ropade: ”Herre, rädda oss, vi är nära att gå under!” — Matt. 8:23—27, NW.

Vare sig du har befunnit dig i en sådan farlig situation eller inte, så behöver du och alla andra människor bli räddade eller frälsta i ett annat, viktigare avseende.

Allesammans är vi i trängande behov av att bli frälsta från det ofullkomliga, syndiga och döende tillstånd som vi har ärvt från vår gemensamme förfader Adam. (Rom. 3:10—12; 5:12) Såväl vårt starka behov av att bli frälsta som resultatet av vår frälsning framhävs i Romarna 6:23: ”Den lön, som synden giver, är döden, men den gåva, som Gud av nåd giver, är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.” Men på vilket sätt kan vi bli frälsta ut ur döden och få evigt liv i fullkomlighet och lycka?

Millioner människor har nöjt sig med ett svar likt detta, som står att läsa i en traktat utgiven av en baptistkyrka: ”Käre syndare! Mena inte att det är svårt. Det är bara ett enda steg mellan dig och Jesus. När du litar på honom, är allt klart, och du har ångrat dig, du har kommit till Kristus, du har tagit emot honom, du har gjort allt som krävs för att bli frälst. Sätt tro till svaret i Apostlagärningarna 16:31: ’Tro på Herren Jesus Kristus, och du skall bli frälst!’”

Men säger bibeln att det är ”allt som krävs för att bli frälst”? Kan du redan nu, genom att helt enkelt tro på Jesus, bli frälst en gång för alla? Om det är så, varför skrev då aposteln Paulus, som uttalade orden i Apostlagärningarna 16:31, följande till kristna, som var smorda med helig ande: ”Så mån I ... med fruktan och bävan arbeta på eder frälsning”? (Fil. 2:12) Och om någon menar att när man väl är frälst, då är man slutgiltigt frälst, varför skrev då Paulus: ”Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro”? — Rom. 13:11.

Eftersom det gäller ditt liv, vill du säkert veta vad bibeln säger om hur du kan bli frälst och vinna evigt liv i lycka.

Skaparen ignorerade inte det tillstånd som vi ofullkomliga människor befinner oss i. Till bekräftelse av psalmistens ord: ”Frälsning tillhör Jehova” har Gud gjort en anordning genom vilken vi kan bli frälsta. (Ps. 3:9, NW) Om du önskar bli frälst från synden och dess verkningar, måste du blicka upp till Jehova, ”Gud, vår Frälsare, som vill, att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen”. Bibeln uppmanar oss att åkalla honom i tro och vara angelägna om att göra hans vilja. — 1 Tim. 2:3, 4; Joel 2:32.

Somliga kan göra invändningar mot detta. De tänker på Paulus’ råd till fångvaktaren i Filippi: ”Tro på Herren Jesus, så bliver du ... frälst.” Varför skulle Paulus framhålla detta, om han visste att Jehova är ”vår Frälsare”? Svaret är: det beror på den ställning Jesus intar i samband med förverkligandet av Guds uppsåt, som inbegriper vår frälsning.

När Guds ängel underrättade Josef om att Jesus skulle födas, sade han: ”Honom skall du giva namnet Jesus [som betyder: Jehova är frälsning], ty han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder.” (Matt. 1:21) Ja, själva grundvalen i den anordning, som vår kärleksfulle Fader har gjort för att frälsa människorna, är hans enfödde Sons lösenoffer. Guds ord betonar gång på gång Jesu betydelsefulla ställning när det gäller vår frälsning. — Joh. 3:16, 17.

Vi kan nämna ett exempel. På pingstdagen år 33 v.t. höll aposteln Petrus ett mästerligt tal, som avslutades med orden: ”Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” De judar och proselyter som lyssnade kände ett styng i hjärtat då de hörde detta, och de ville veta vad de måste göra. De tillbad redan Jehova, godtog Skrifterna och trodde på den heliga anden. Men vad krävdes det ytterligare av dem? — Apg. 2:36, NW.

Petrus sade att de skulle låta ”frälsa” sig från det vrånga släktet. På vilket sätt? De måste ta emot Jesus som Messias, om vilken Petrus sade följande någon tid därefter: ”Ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.” (Apg. 2:38—40; 4:12) Sedan Paulus hade undervisat i Filippi om ”frälsningens väg”, var det helt på sin plats att han likaså uppmanade fångvaktaren att tro på Jesus för att bli frälst. — Apg. 16:12, 17, 31.

Men det är mycket viktigt att lägga märke till att i båda fallen visade apostlarna att det krävdes mera än att bara ”tro på Jesus”. Petrus sade att förutom att ha tro på Jesus måste dessa troende ändra sinne, bli döpta och söka förlåtelse för sina synder på grundval av Jesu offer. (Apg. 2:38) Och Paulus talade först ”Jehovas ord” till fångvaktaren och hans familj där i Filippi; sedan blev de döpta. (Apg. 16:32, 33, NW) Förstår du vad detta innebär för dig, om du önskar bli frälst?

Det krävs mycket mer än att bara säga ”jag tror på Jesus” eller ”jag tar emot Jesus som min frälsare”. Det är sant att vi måste ta emot Jesus som vår återlösare och utöva tro på honom. Men frälsningen genom honom kommer endast dem till del som rättar sig efter de villkor på vilka den erbjuds. Vi har nämnt några av dessa villkor: Man måste ha kunskap om Jehova och ha tro på honom, godta hans ord, bibeln, erkänna hans andes verksamhet, ändra sinne och bli döpt. — Hebr. 11:6; Matt. 28:19; Apg. 3:19.

När någon väl har uppfyllt dessa villkor, är det möjligt för honom att vinna frälsning. Och om frågan: ”Är du frälst?” ställs till honom, kan han med rätta svara: ”Ja, hitintills är jag frälst.”

”Men”, kan någon fråga, ”varför säger du ’hitintills’?” Var inte de första kristna säkra på att de redan var frälsta? Jo, i en viss bemärkelse, eftersom de uppfyllde kraven för att få förlåtelse och frälsning från sina synder. Vi läser: ”Ja, på grund av denna oförtjänta omtanke har ni blivit frälsta”, och: ”Då frälste han oss ... efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse.” — Ef. 2:8, NW; Tit. 3:5.

Och ändå visste de att de inte hade blivit fullständigt frälsta för alltid. De hade tagit emot Jesus, Guds medel till frälsning, och de måste fortsätta på frälsningens väg. Därför sades det till dem: ”Må ni fortsätta att arbeta på er egen frälsning med fruktan och bävan.” Och vidare: ”Frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro.” (Fil. 2:12, NW; Rom. 13:11) De måste fortsätta med att göra sin frälsning säker för all evighet genom att uthärda på frälsningens väg. — Matt. 10:22; Upp. 2:10.

När du alltså väl befinner dig på frälsningens väg, bemöda dig då om att stanna kvar på den. Du kan inte vinna frälsning genom gärningar — det krävs tro. (Rom. 3:10—12; Gal. 3:11) Men du måste också utöva din tro, visa den genom gärningar. (Jak. 2:14—17, 26) Det var vad apostlarna gjorde. De ägnade sig i synnerhet åt det predikoverk som Jesus befallde att de kristna skulle utföra. De insåg, liksom vi också måste göra, att Jesus inte ger frälsning åt var och en som säger att han har tagit emot honom, utan att han blev ”ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom”. — Hebr. 5:9, NW.