Aten — ”de många gudarnas stad”
ZEUS, Hera, Artemis, Apollon, Ares — du har förmodligen hört talas om åtminstone någon av dessa gudar och gudinnor. I Aten, ”de många gudarnas stad”, kan man finna lämningar av deras statyer. En av de främsta av det gamla Greklands alla gudomligheter var Atena, den så kallade vishetens gudinna. Hon gav namn åt Aten, och hennes tempel, Partenon, är ett av Atens mest framträdande kännetecken.
När man som besökare i denna livliga huvudstad med nästan 2,5 millioner invånare betraktar de otaliga lämningarna av gudar uthuggna i sten som finns över hela Aten, kan man mycket väl komma att tänka på de ord som den kristne aposteln Paulus uttalade här. Sedan han hade vandrat genom staden, sade han: ”Jag iakttar att ni i allting tycks vara mer benägna än andra att frukta gudomligheterna.” — Apg. 17:22.
EN HELHETSVY
Låt oss börja med en helhetsvy över Aten. Med taxi färdas vi uppför en brant och mycket smal gata, som leder till utgångspunkten för en bergbana. Några minuter senare kommer vi upp till toppen av berget Lykabettos, en brant konformad kulle, från vilken man har en storslagen utsikt över staden. Enligt traditionen är Sankt Georgs kapell, som ligger på krönet av kullen, uppfört på den plats där det en gång stod ett altare åt Zeus. Medan vi tar några förfriskningar utanför en restaurang, njuter vi av utsikten.
Det börjar bli kväll. Den tryckande värmen, som under dagen legat över staden, avtar så småningom. Åt sydväst ser vi Pireus, en stad som numera är sammanvuxen med Aten. Från Pireus, som är en industristad och en av Greklands viktigaste hamnar, utskeppas landets rikedomar, till exempel oliver, vindruvor och andra frukter, till många delar av världen. Från vår fördelaktiga utsiktsplats kan vi också lägga märke till att Aten är omgivet av berg och att det finns gott om monument, museer och kyrkor i staden.
Medan mörkret faller på, fångas plötsligt vår uppmärksamhet. På andra sidan dalen, i vilken Aten ligger, tänds 1.500 strålkastare — Akropolis badar i ljus. Verkligen en fantastisk syn!
FRÅN AGORA TILL AREOPAGEN
Följande dag måste vi helt enkelt besöka Akropolis. Vi parkerar vår bil på en av de livligt trafikerade gatorna i närheten av Akropolis och beger oss i väg till fots. Till vänster nedanför oss ser vi vad som återstår av det gamla torget, Agora. Det var inte bara ett ställe där man gjorde affärer, utan det var också en plats där man diskuterade och skötte medborgerliga angelägenheter. Ja, Agora var verkligen centrum för det offentliga livet. Det var därför aposteln Paulus omkring år 50 v.t. tillbringade tid där, när han besökte Aten under sin andra missionsresa. ”Varje dag på torget” (Agora) träffade han människor ”som råkade vara där”. Deras nyfikna inställning framgår av orden: ”Alla atenare och de tillresande utlänningarna brukade nämligen inte tillbringa sin lediga tid med något annat än att berätta om något eller att höra på något nytt.” — Apg. 17:17, 21.
Det dröjde inte länge förrän Paulus själv blev inblandad i en diskussion med vissa epikureiska och stoiska filosofer, och efter en liten stund ”tog de fast honom och förde honom till Areopagen och sade: ’Kan vi få veta vad denna nya lära är, som förkunnas av dig?’” (Apg. 17:18, 19) I dag är Agora en intressant plats i centrala Aten, ett område till vilket konstnärer och sådana som tycker om utflykter drar sig undan från vimlet av kameraförsedda turister på Akropolis.
Medan vår uppmärksamhet är riktad på denna nutida scen, får vi inte förglömma att Paulus’ situation var mycket farlig. Han misstänktes för att vara ”en förkunnare av främmande gudomligheter”, och lagen stadgade att ”ingen människa får ha några egna eller nya gudar; hon får inte heller privat tillbedja några främmande gudar, om de inte är allmänt tillåtna”. Det är därför inte underligt att aposteln blev gripen och förd till Areopagen för att bli utfrågad. Den bibliska skildringen om Areopagen föranleder oss därför att söka upp den kulle som bär detta namn.
Vi letar oss fram, och efter en kort promenad befinner vi oss vid foten av Areopagen eller Areskullen, som ligger nordväst om Akropolis. Det är ett spännande ögonblick. Kanhända står vi på just den plats där Paulus en gång stod och avgav sitt minnesvärda vittnesbörd, som finns upptecknat i Apostlagärningarna 17:22—31. I bergssidan finner vi Paulus’ berömda tal inskrivet på en bronsplåt. Vi slår nu upp våra biblar för att återuppleva vad som hände här för 1.900 år sedan.
PREDIKANDET I ATEN UNDER DEN FÖRSTA KRISTNA TIDEN BÄR FRUKT
Paulus’ välformulerade vittnesbörd inför Atens lärda män är en utmärkt lektion i takt och urskillning. Samtidigt gav han prov på en välgrundad argumentering för att bemöta anklagelsen att han försökte införa en ny gudomlighet. Aposteln visade att han predikade om Skaparen av himmel och jord och att denne inte bor i tempel byggda av människor. På ett taktfullt sätt talade Paulus om för sina lyssnare att han förkunnade för dem ”en okänd gud”, åt vilken de själva hade byggt ett altare och ovetande ägnade gudaktig hängivenhet. Aposteln förde denne ”okände gud” närmare dem genom att citera från en dikt av Aratos, en poet från Cilicien, och från Kleanthes’ hymn till Zeus. Paulus kunde således säga till atenarna att några av deras egna skalder hade sagt: ”Vi är ju också hans ättlingar”, och följaktligen har alla människor honom att tacka för att de finns till.
Paulus visade fortsättningsvis att denne Gud kommer att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat. Och som en garanti för detta uppväckte Gud honom från de döda. När Paulus hade kommit så här långt i sitt tal, blev han avbruten, för ”när de nu fick höra om de dödas uppståndelse, började somliga driva gäck, medan andra sade: ’Vi vill höra dig tala om detta igen en annan gång.’” Vad hände sedan?
Paulus gick bort från dem, men hans mästerliga bevisföring hade lett till mer än dessa två olika reaktioner. Det fanns också en tredje grupp, för ”några män slöt sig till honom och blev troende, bland vilka också var Dionysius, en medlem av Areopagens domstol, och en kvinna vid namn Damaris och andra jämte dem”. (Apg. 17:32—34) Den tidiga kristendomen spirade alltså i ”de många gudarnas stad”.
NÅGOT OM STADENS HISTORIA
Inte långt från Areopagen reser sig Akropolis. Vi går uppför de imponerande marmortrapporna i Propyléerna, den praktfulla uppgången till Partenon, Akropolis’ krona. På höger hand har vi Nike-templet, men gudinnan har försvunnit från det. Vi passerar genom de ståtliga pelargångarna i Propyléerna, som även om de är delvis förstörda fortfarande ger ett överväldigande intryck av att detta en gång var en kolossal byggnad. När vi kommer uppför trapporna, ser vi de väldiga lämningarna av Partenon. När och varför byggdes detta tempel?
Atens ursprung är höljt i forntidens dunkel, även om arkeologin kastar en del ljus över dess allra första tid. På 600-talet f.v.t. styrdes staden av eupatriderna, adelsmän som utövade politisk makt och behärskade Areopagen, den främsta kriminaldomstolen på den tiden. Under det följande århundradet lade en statsman vid namn Solon grunden för en demokrati. På så sätt blev Aten centrum för den första staten med en demokratisk styrelseform.
Det medo-persiska väldets uppgång utgjorde ett allvarligt hot mot Grekland, och som profeten Daniel hade förutsagt skulle den fjärde kungen i Persien ”uppbjuda allt mot Greklands rike”. (Dan. 11:2, Åkeson) Efter en tid av strider med framgång än för Persien, än för Grekland, uppbådade slutligen den fjärde kungen, perserkungen Xerxes, hela sitt välde och invaderade Grekland år 480 f.v.t. Han kom så långt som till Aten och brände ner det befästa Akropolis. Men atenarna tillfogade den persiska flottan ett förkrossande nederlag vid Salamis, vilket tvingade perserna att dra sig tillbaka. Tack vare sin starka flotta fick Aten nu en ledande ställning i Grekland.
Atens glansperiod började. Under den här tiden av stor välgång blev Aten, som stod under Perikles’ skickliga ledarskap, den kulturellt ledande staden i den forntida världen. Aten blomstrade som bildningscentrum med många professorer, föreläsare och filosofer, till exempel Sokrates, Platon och Aristoteles. Fyra filosofiska skolor upprättades i Aten: den platonska, den peripatetiska, den epikureiska och den stoiska. (Apg. 17:18, 19) Vid den tiden uppfördes också många vackra byggnader och tempel, däribland Partenon, den forntida hedniska religionens främsta monument i Grekland.
BIBELN KONTRA FILOSOFIN
Vid den tid då Jesus och hans apostlar levde på jorden intog Aten fortfarande en betydelsefull plats på grund av sina filosofiska skolor. Från filosofins vagga i Grekland spreds den till andra delar av världen. Paulus blev faktiskt tvungen att varna till och med den kristna församlingen i Kolosse i Mindre Asien: ”Se upp: kanske skall det finnas någon som vill bortföra er som sitt byte genom den filosofi och det tomma bedrägeri som ... inte [är] i överensstämmelse med Kristus.” Aposteln Paulus predikade Kristus, och som han sade: ”I honom är alla vishetens och kunskapens skatter omsorgsfullt fördolda.” — Kol. 2:3, 8.
När Paulus skrev till korintierna i Grekland, gick han till mycket hårt angrepp mot mänsklig vishet. Till försvar för sann kristendom satte han mänsklig filosofi på dess rätta plats, i det han sade: ”Om någon bland er menar att han är vis i denna tingens ordning, må han då bli en dåre, för att han må bli vis. ... ’Jehova vet att de visas överläggningar är meningslösa.’” (1 Kor. 3:18—20) Det är inte bara så att deras överläggningar visar sig vara meningslösa, utan det är också så att deras händers verk förgår. Titta bara på Akropolis. Borta är Atenas guldstaty. Endast delar av Partenon finns kvar. Och hur förhåller det sig med Erechteion, Atenas och Poseidons gemensamma helgedom? Det är inte mycket som återstår av dess forna ståtliga skönhet.
Då vi lämnar Akropolis och går nerför de imponerande trapporna i Propyléerna, drar vi oss till minnes aposteln Paulus’ ord inför Atens domstol: ”Vi [bör] inte föreställa oss att det gudomliga väsendet är likt guld eller silver eller sten, likt något som är skulpterat genom mänsklig konst och uppfinning.” — Apg. 17:29.
ÄKTA KRISTENDOM LEVER ÄNNU
Kunde du under den här utflykten uppfatta något av atmosfären i det forntida och nutida Aten? För att känna den här atmosfären fullständigt är det naturligtvis nödvändigt att man är tillsammans med människorna. Många besökare har funnit att atenarna är mycket gästfria. Det är helt visst inte någon tillfällighet att det grekiska ordet för främling också betyder gäst, eftersom greker är mycket gästfria mot främlingar.
Det är då inte heller förvånande att sann kristendom, som kännetecknas av just en sådan anda, ännu en gång har slagit rot i Aten och över hela Grekland. Ja, enbart i Aten är mer än 7.000 vittnen för Jehova förbundna med 110 församlingar! I hela Grekland finns det 20.000 Jehovas vittnen. Även om de, i likhet med Paulus, betraktas som ”förkunnare av främmande gudomligheter”, fortsätter de att förkunna den ”okände guden”, Jehova, för invånarna i Aten och hela Grekland.
Vårt besök är över, och vi vänder tillbaka den väg vi kom. När vi ser oss tillbaka, får vi en sista glimt av Akropolis. Den nedgående solen förvandlar stadens marmorkrona till strålande guld. Vilken anblick! Men vi gläder oss särskilt över att det är så många människor som nu åtnjuter sann andlig upplysning i Aten, de många gudarnas urgamla stad.