Kristi Jesu ojämförliga ställning i Guds uppsåt
DEN inspirerade aposteln Paulus skrev i det första århundradet till de kristna i Korint i Grekland: ”Ty oavsett hur många Guds löften är, har de blivit ’ja’ förmedelst honom [Kristus Jesus]. Därför sägs också genom honom ’amen’ till Gud.” — 2 Kor. 1:20, NW.
Hur kommer det sig att alla Guds löften blir ”ja” förmedelst Kristus Jesus, och varför sägs ”genom honom ’amen’ till Gud”? Svaret på dessa frågor hjälper oss att inse den mycket viktiga ställning som Kristus Jesus intar i Guds utövande av sin suveränitet.
Jehova Gud fann det lämpligt att göra sin förstfödde Son till den centrala eller viktigaste gestalten i förverkligandet av alla hans uppsåt. Alla Guds löften, som finns upptecknade i den Heliga skrift, blir ”ja” förmedelst Kristus Jesus, därför att det är förmedelst honom — genom vad han var såsom person och genom vad han gjorde — som alla dessa löften får sin uppfyllelse. I Romarna 15:8 får vi veta följande: För Israels nation ”har Kristus blivit en tjänare, till ett vittnesbörd om Guds sannfärdighet, för att bekräfta de löften, som hade givits åt fäderna”. Förmedelst sin Son har Gud undanröjt varje tänkbar orsak till tvivel, osäkerhet eller ovisshet för dem som tjänar honom och sätter sitt hopp till hans löften.
Det ”amen” som sägs till Gud
Detta gällde inte endast de löften och profetior som Jesus uppfyllde under sin livstid som människa. Han gav också garantin för uppfyllelsen av alla Guds löften om framtida välsignelser. Hur kom det sig att Jesus kunde inta en sådan central ställning i fråga om dessa ting? Hur kom det sig att det som han uträttade under sitt jordiska liv var av sådan avgörande betydelse? Det berodde på att Jehova Gud på så sätt kunde uppfylla sina löften och åstadkomma de utlovade välsignelserna på rättslig grundval. Eftersom Jehova Gud är en helig, rättvis och rättfärdig Gud, lät han sin Son tillhandahålla denna rättsliga grundval genom att offra sitt mänskliga liv till en lösen för det syndfulla människosläktet. På så sätt fick Gud vad som krävdes för att han skulle kunna handla med ofullkomliga människor och för att utplåna deras synder på rättfärdig grundval. (Jämför Romarna 3:23—26.) Detta innebär att återställelsen av rättfärdiga förhållanden på jorden under en ny ordning, de dödas uppståndelse, avlägsnandet av synd och ofullkomlighet och uppnåendet av mänsklig fullkomlighet, hälsa och evigt liv alltsammans görs möjligt på grundval av vad Jesus gjorde, medan han var på jorden.
Av den orsaken ”sägs också genom honom [Kristus Jesus] ’amen’ till Gud”. Ordet ”amen” betyder ”förvisso”, ”sannerligen”, ”sanning”. Den som använder detta ord tillkännager därigenom vissheten i vad som har sagts (eller kommer att sägas) och visar att han instämmer i och ger sitt helhjärtade stöd åt sannfärdigheten i det. Jesus Kristus kallas själv ”Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet”. (Upp. 3:14) Det är genom honom som Gud ger oss bekräftelsen på och garantin för att alla Hans löften är sanna och ofrånkomligen kommer att uppfyllas. Jesu person och det verk han utförde ger verklig kraft åt det ”amen” vi säger till Gud i slutet av våra böner — böner som frambärs i Jesu namn. — 1 Kor. 14:16; Joh. 14:13, 14.
Ja, vi gör väl i att ställa oss frågan: Hur skulle det ha blivit om Guds Son inte hade kommit till jorden för att födas som en fullkomlig människa, inte hade tjänat som det ”trovärdiga och sannfärdiga vittnet” beträffande Guds uppsåt och underlåtit att bevara sin ostrafflighet mot Gud under Satans angrepp genom att dö offerdöden på en tortyrpåle? Hur mycket skulle vårt ”amen” vid slutet av våra böner betyda utan honom? Hur mycken tillförsikt skulle vi ha i vårt förhållande till Gud, vår ställning inför honom och vår hänvändelse till honom i bön, om vi inte kunde åberopa det lösenoffer som Kristus Jesus gav oss, förmedelst vilket vi kan få våra synder förlåtna? Hur stort hopp skulle vi kunna ha om evigt liv i en rättfärdig, ny ordning, om det inte vore så att Gud ”åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom [Kristus Jesus] uppstå från de döda”? — Apg. 17:31.
Hela fullheten bor i honom — hur då?
Vilket idealiskt val Gud gjorde, när han utvalde denne sin förstfödde Son! När denne Sons liv överfördes till jorden, så att han kunde födas som en fullkomlig människa, hade han redan en ojämförlig meritlista av tjänst för Gud, som tycks ha sträckt sig milliontals år tillbaka i tiden. Han hade nämligen varit tillsammans med sin Fader ända från skapelsens början, eftersom han själv var den ”förstfödde av allt skapat”. (Kol. 1:15, NW; Joh. 1:1, 2) Genom honom skapades allt annat skapat — änglavarelser, stjärnhimlen, solen, månen, planeten jorden, haven, landområdena, träden, buskarna, örterna, havsdjuren, fåglarna, landdjuren och människan själv. Såsom Paulus skriver ”är han före allting annat, och förmedelst honom bragtes allting annat att existera. ... Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han måtte bli den som är först i allting; ty Gud fann för gott att låta hela fullheten bo i honom och att genom honom åter försona alla andra ting med sig genom att skapa frid förmedelst blodet han utgöt på tortyrpålen, vare sig det är tingen på jorden eller tingen i himlarna.” (Kol. 1:16—20, NW) Hur kommer det sig att ”Gud fann för gott att låta hela fullheten bo” i Kristus Jesus? Vad är denna ”fullhet” som bor i Guds Son?
Aposteln själv kastar ljus över denna fråga, när han längre fram säger: ”Det är i honom den gudomliga egenskapens hela fullhet bor kroppsligen.” (Kol. 2:9, NW) Aposteln Johannes bidrar också till vår förståelse av detta, när han skriver: ”Så blev Ordet [Jesus i sitt föremänskliga tillstånd] kött och bodde ibland oss, och vi fick en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt omtanke och sanning. Ty vi erhöll alla av hans fullhet, ja, oförtjänt omtanke på oförtjänt omtanke. Ty lagen blev given genom Mose, den oförtjänta omtanken och sanningen kom till genom Jesus Kristus.” — Joh. 1:14, 16, 17, NW.
Ja, Jesus var så uppfylld av kunskapen om sin Fader och av hans gudomliga egenskaper, och han var så överflödande av Guds andes frukt, att han kunde säga att ”den som har sett mig, han har sett Fadern”. (Joh. 14:9) Men inte nog med det. Genom att Gud gjort Jesus till det medel genom vilket alla hans uppsåt skall förverkligas, den i vilken alla profetiorna finner sin sanna mening och innebörd, har han också låtit ”alla vishetens och kunskapens skatter” vara ”omsorgsfullt fördolda i honom”. (Kol. 2:2, 3, NW) Utan att lära känna allt som Guds ord säger om denne Son kan vi aldrig vinna full insikt i Skriften och dess profetior, i Guds vilja och uppsåt.
Det var genom Jesus som Guds löften fick otvetydig form och bestämt innehåll; genom sitt levnadslopp åstadkom Jesus Kristus att dessa löften inte förblev blott och bart ord, utan blev verklighet. Det är i sanning så att ”den gudomliga egenskapens hela fullhet bor kroppsligen” i honom. Han var mer än en symbol eller en förebild, som riktade uppmärksamheten på något som skulle komma, när tiden var inne. Han var ingen förebildlig Messias, utan verkligheten själv. Han var ingen förebildlig överstepräst. Han var verkligen den som förebilderna pekade fram emot. Aposteln säger om anordningarna under lagförbundet, som gavs genom Mose, att ”sådant är allenast en skuggbild av vad som skulle komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus”. (Kol. 2:16, 17) Ja, hela fullheten bor i honom också därigenom att Gud har förlänat sin Son fullständig makt att verkställa Guds uppsåt till dess fullbordan. Den uppståndne Kristus Jesus kunde därför säga till sina lärjungar: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” (Matt. 28:18) Han har gjorts till ”huvudet för allt herradöme och all myndighet” för att härska som konung i Guds nya, rättfärdiga ordning. (Kol. 2:10, NW) Han är Guds främste förmedlare av liv, eftersom hans förvaltning av det livgivande gagnet av hans lösenoffer är den enda väg som Gud öppnat för oss för att vinna evigt liv. — Apg. 3:15, NW.
När man tänker på den viktiga ställning som Kristus Jesus intar i Guds uppsåt, inser man att följande ord av Jesus är sanna och inte utgör någon överdrift: ”Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig.” (Joh. 14:6) Har du lärt dig allt du kan om Guds Son? Söker du nu få del av de välsignelser som hans betydelsefulla ställning kan innebära för dig? Ger du honom den ära han förtjänar genom att villigt och helt och fullt underordna dig hans ledarskap i ditt dagliga liv? Grundar du alla dina förhoppningar för framtiden på Guds föranstaltning genom honom såsom den främste förmedlaren av liv? Handla på det sättet nu, så att du kan få del ”av hans fullhet, ja, oförtjänt omtanke på oförtjänt omtanke” från Jehova Gud, Kristi Jesu Fader. — Joh. 1:16, NW.