Varför du kan tro på en uppståndelse
MILLIONER människor i vår tid tror inte på en uppståndelse. Somliga är till och med stolta över att de inte liknar människor som, enligt vad de menar, är enfaldiga nog att tro på någonting så långsökt som att de döda skall väckas till liv igen. Men gör deras tvivel det lättare för dem att möta döden? Gör det att de är mindre sorgsna när deras kära anhöriga dör? Skulle det inte vara mycket bättre för dem om de hade det positiva hoppet att få leva igen och se döda anhöriga återvända till livet? Är ett sådant positivt hopp möjligt?
För den som tror att Gud finns till är det inte svårt att tro på en uppståndelse. För honom är det rimligt att dra slutsatsen att den som ursprungligen gav upphov åt det mänskliga livet också är vis nog att återföra de döda till liv, återskapa döda människor. Denne, Jehova Gud, har lovat en uppståndelse eller återskapelse och gett försäkran om att hans löften är pålitliga.
För många hundra år sedan utförde Jehova Gud på Abraham och Sara ett underverk som kan jämföras med en uppståndelse. Från mänsklig synpunkt sett var det omöjligt att Sara skulle föda en son, eftersom hon hade upphört att ha menstruation. (1 Mos. 18:11) Och Abraham var så gott som död i den bemärkelsen att han var ur stånd att bli far. Likväl inträffade det som från mänsklig synpunkt sett var omöjligt. Jehova Gud återupplivade Abrahams och Saras fortplantningsförmågor och bevarade därigenom Abrahams släktlinje genom hans älskade hustru Sara. Angående detta underverk framhåller det inspirerade brevet till hebréerna: ”Genom tron fick också Sara själv kraft att befruktas med säd, till och med sedan hon hade kommit förbi åldersgränsen, eftersom hon betraktade honom som trofast, vilken hade gett löftet. Därför blev också av en enda man, som dessutom var så gott som död, barn födda, vilka till mängden var såsom himmelens stjärnor.” — Hebr. 11:11, 12, NW.
Återupplivandet av Abrahams och Saras fortplantningsförmågor var häpnadsväckande, men Jehova Gud utförde ytterligare andra underverk som ger trosstärkande exempel på hans makt att uppväcka döda. Han satte några av sina hängivna tjänare i stånd att verkligen uppväcka döda. Profeten Elia uppväckte ende sonen till en änka i Sarefat. (1 Kon. 17:21—23) Hans efterträdare, profeten Elisa, uppväckte ende sonen till en rik och gästfri kvinna i Sunem. (2 Kon. 4:8, 32—37) Jesus Kristus uppväckte dottern till Jairus, en man som presiderade i en synagoga, och vidare ende sonen till en änka i Nain samt sin käre vän Lasarus, som hade varit död i fyra dagar. (Mark. 5:22, 35, 41—43; Luk. 7:11—17; Joh. 11:38—45) I Joppe uppväckte aposteln Petrus Dorkas (Tabita) från de döda. (Apg. 9:36—42) Och aposteln Paulus uppväckte Eutykus efter en dödsolycka. — Apg. 20:7—12.
Den märkligaste uppståndelsen av alla var emellertid Jesu Kristi uppståndelse. Denna uppståndelse ger det starkaste beviset för att det kommer att bli en uppståndelse för de döda. Aposteln Paulus sade till dem som var församlade på Areopagen i Aten i Grekland: ”Han [Gud] har fastställt en dag, då han skall ’döma världen med rättfärdighet’ genom en man, som han har bestämt därtill; och han har åt alla givit en bekräftelse härpå, i det att han har låtit honom uppstå från de döda.” — Apg. 17:31.
Herren Jesu Kristi uppståndelse finns bekräftad i historien genom många ögonvittnen. Vid ett tillfälle visade Jesus sig för mer än 500 lärjungar, av vilka de flesta fortfarande levde när aposteln Paulus skrev sitt första brev till korintierna. Jesu Kristi uppståndelse var så väl bekräftad att Paulus i sitt brev kunde skriva: ”Om det åter icke finnes någon uppståndelse från de döda, då har icke heller Kristus uppstått. Men om Kristus icke har uppstått, då är ju vår predikan fåfäng, då är ock eder tro fåfäng; då befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud, att han har uppväckt Kristus, som han icke har uppväckt, om det är sant, att döda icke uppstår.” — 1 Kor. 15:13—15.
Alldeles som aposteln Paulus visste de kristna under första århundradet med säkerhet att Jesus hade blivit uppväckt. De var villiga att möta svårigheter av alla slag, ja, också döden själv, i den fulla vissheten att de skulle bli belönade i uppståndelsen.
Vad kommer att bli uppväckt?
Jesu Kristi uppståndelse uppenbarar att de dödas uppståndelse inte betyder att de förs tillbaka till liv i just den kropp de en gång hade. Jesus blev inte uppväckt till liv som människa, utan till andligt liv. I Första Petrus 3:18 får vi veta: ”Kristus själv led ju en gång döden för synder; rättfärdig led han för orättfärdiga, på det att han skulle föra oss till Gud. Ja, han blev dödad till köttet, men till anden blev han gjord levande.” Vid sin uppståndelse fick Jesus inte en kropp av kött och blod, utan en som var lämpad för himmelskt liv. — 1 Kor. 15:40, 44—50.
För att bli sedd av sina lärjungar efter sin uppståndelse iförde sig Jesus Kristus kött och lämpliga kläder, alldeles som änglarna hade gjort tidigare då de visat sig för människor. Detta förklarar varför lärjungarna inte alltid kände igen Jesus från början och varför han kunde visa sig och försvinna plötsligt och oförmodat. (Luk. 24:15—31; Joh. 20:13—16, 26) Man bör också komma ihåg att Jesus inte blev begravd med kläderna, utan blev omlindad med linnebindlar. Efter hans uppståndelse var bindlarna kvar i graven. Alldeles som Jesus måste materialisera kläder, iförde han sig alltså också kött för att göra sig synlig för sina lärjungar. — Luk. 23:53; Joh. 19:40; 20:6, 7.
Detta kan ge upphov åt några frågor: Hur förhåller det sig med dem som till skillnad från Jesus Kristus kommer att bli uppväckta till jordiskt liv? Kommer deras kroppar att vara exakta kopior av deras kroppar i dödsögonblicket? Nej, detta skulle inte vara rimligt, eftersom det skulle betyda att de fördes tillbaka till liv i ett tillstånd som de befann sig i strax före döden. De som blev uppväckta i det förgångna återfördes inte i det sjukliga tillstånd som hade lett till deras död. De var inte fullkomliga vid det tillfälle då de uppväcktes, men de hade en fullständig och frisk kropp.
Det är tydligt att samma kropp, bestående av exakt samma atomer, inte skulle kunna återföras till liv. Genom förruttnelseprocessen återförvandlas människokroppen till organiska kemiska ämnen som kan absorberas av växterna. Människor kan äta dessa växter. Som ett resultat av detta kan de ämnen som byggde upp den ursprungliga personen komma att finnas i andra människor. Det är tydligt att vid tiden för uppståndelsen kan inte samma atomer finnas i den ursprungliga personen och i alla de andra.
Jehova Gud kan emellertid återuppbygga samma person i uppståndelsen. Vi är vad vi är på grund av vår personlighet, våra erfarenheter och vår mentala utveckling, inte på grund av den fysiska substans som uppbygger vår kropp. För ungefär sju år sedan var din kropp uppbyggd av helt andra molekyler än i dag. De som fanns förut har blivit utbytta. Den långsamma förvandling som sker under omkring sju år av ditt liv kan således utföras ögonblickligen i uppståndelsen.
Detta kan förefalla nästan otroligt, men ändå skiljer det sig inte så mycket från vad som äger rum vid det tillfälle då en människa avlas. Den lilla cell som bildas genom att sädescellen och ägget förenas har möjligheten att bli en människa som skiljer sig från varje annan människa som någonsin levat. Inom denna cell finns det i själva verket ett mönster för hurudan den person kommer att vara som utvecklas ur det. Detta mönster blir en del av den kropp som människan i fråga utvecklar. Är det då inte rimligt att människans Skapare kan uppväcka eller återskapa en kropp med den döda personens personlighet och livshistoria?
Uppståndelsen eller återskapandet beror alltså i själva verket på Guds minne av människosläktets livsmönster. Vi kan ha förtröstan på detta minne. Ja, också ofullkomliga människor kan bevara och återge synliga och hörbara scener med hjälp av videoband. Tänk hur mycket större Guds förmåga att bevara data är — han nämner ju alla de tallösa stjärnorna vid namn! (Ps. 147:4) På grund av sitt fullkomliga minne av livsmönster och sitt uppsåt att uppväcka de döda kunde Jehova Gud betrakta sådana trogna män som Abraham, Isak och Jakob som levande. — Luk. 20:37, 38.
Det finns verkligen överflödande skäl att tro på en uppståndelse eller ett återskapande för de döda. Tron på uppståndelsen är grundad på Guds pålitliga löften, historiskt bekräftade uppståndelser i det förgångna och förtröstan på Guds förmåga att fullkomligt bevara och återuppbygga livsmönster.