Vad säger bibeln?

Vad skall man göra med avgudabilder?

GULD — skimrande och värdefullt. Vad skulle du göra, om du fick ärva en liten förmögenhet i guld? ”Det skulle inte vara något problem”, kanske du säger. Men det var det för en kvinna i Spanien ganska nyligen.

Hennes far hade dött och efterlämnat några religiösa föremål av guld åt henne, däribland ett stort guldkors med en ädelsten på. Hon ärvde också ett antal guldstatyetter, små helgonbilder av den typ som vördas av många kyrkobesökare i hennes trakt. Dessutom ärvde hon ett antal guldmedaljonger av ”helgon”, sådana som många spanska katoliker bär i en kedja kring halsen.

Hon undrade vad hon skulle göra med dessa föremål för tillbedjan. Du kan ha ställts inför en liknande fråga eller kan komma att göra det i framtiden. Eller också kan du bli rådfrågad av någon som vill göra det som är rätt enligt bibeln.

”Men varför skulle det vara något problem?” kanske somliga tänker. Kunde hon inte helt enkelt behålla guldföremålen, om hon ville ha dem, eller sälja dem, om hon föredrog att få de pengar de var värda?

Hon visste inte vad hon skulle göra, eftersom hon var medveten om guldföremålens natur och utformning, såväl som hur de hade använts och skulle kunna användas. Liksom många andra som noggrant har studerat Guds ord insåg hon att den sanne Guden fördömer tillverkning och användning av beläten för tillbedjan. I de tio budorden uppmanade Gud israeliterna: ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem.” (2 Mos. 20:4, 5) Kristna människor som vill ha Guds godkännande är likaså förpliktade att sky användning av avgudabilder eller beläten vid tillbedjan. Aposteln Paulus skrev: ”Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan. ... I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.” — 1 Kor. 10:14, 19—21, 1917; Apg. 17:29.

Många som lärt känna vad bibeln säger har insett att de måste göra sig av med beläten, ikoner, medaljonger och kors, som de tidigare bett till eller bett genom eller som de brukat vörda. Men då uppstår frågan vad man skall göra med sådana avgudabilder. Vad skulle du göra — förstöra dem? Sälja dem? Ge bort dem?

Kvinnan i Spanien kände till bibelns råd och tidigare exempel på att man fullständigt förstört avgudabilder. Innan israeliterna drog in i det utlovade landet och slog dess hedniska invånare bjöd Gud dem: ”Deras gudabeläten skolen I bränna upp i eld. Du skall icke hava begärelse till det silver och det guld som finnes på dem och icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN [Jehova], din Gud. Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det att du icke också själv må bliva given till spillo.” — 5 Mos. 7:25, 26; jämför 2 Moseboken 32:1—10, 20.

Något som också visar vad man bör göra med föremål, som används i samband med falsk gudsdyrkan, är vad de personer som blev kristna i det forntida Efesus gjorde med de böcker om magiska konster som de ägde. Vi läser: ”Ganska många av dem som hade övat vidskepliga konster samlade ihop sina böcker och brände upp dem i allas åsyn. Och när man räknade tillsammans, vad böckerna voro värda, fann man, att värdet uppgick till femtio tusen silverpenningar.” — Apg. 19:18, 19, 1917.

Dessa invånare i Efesus visste att om de sålde eller gav bort böckerna, så skulle det kunna leda till att andra människor bedrev magi och kanske använde böckerna i förbindelse med falsk gudsdyrkan. Det förhöll sig så, därför att dessa böcker inte hade något värde eller någon användning annat än för detta ändamål. På liknande sätt har många i vår tid, som tagit avstånd från avgudadyrkan, förstört sina avgudabilder helt och hållet. De har bränt upp eller rivit sönder bilder av papper eller tyg, som de tidigare fallit ner för eller bett till, och de har inte låtit andra få överta dem. De har kastat bort eller slagit sönder beläten och kors av gips eller trä. De sålde inte och gav inte bort dessa ”helgon” och religiösa föremål, eftersom andra personer skulle kunna använda dem i samband med tillbedjan, om de fick tag i dem.

Men hur förhåller det sig om en avgudabild eller ett religiöst föremål är gjort av silver eller guld?

Det finns de som ändå har förstört sådana avgudabilder, eftersom de haft samma inställning som invånarna i Efesus, att den materiella förlusten inte var någonting jämfört med den skatt det innebär att bli en sann tillbedjare av Jehova. — Apg. 19:24—27.

”Men”, kanske du undrar, ”kan man inte använda den dyrbara metallen på något annat sätt, till exempel göra en ring av den?” Det är möjligt, eftersom avgudabilden då skulle bli förstörd. Faktum är att mycket av det guld som nu ingår i smycken, guldtänder och elektroniska komponenter kan innehålla guldmolekyler som under tidigare århundraden befunnit sig i mynt, statyer, kronor och liknande ting.a Det viktigaste är inte hur guldet användes i det förflutna, utan hur det används nu.

Men det finns en sak i detta sammanhang som man bör tänka på. Om en person till exempel lät smälta ner guldet från en avgudabild och göra en ring av det, skulle han då sedan förbinda ringen med avgudabilden? Skulle han varje gång han bar ringen känna sig en smula illa till mods med tanke på vad guldet tidigare använts till? Någon skulle till och med kunna mena att ringen hade större värde eller betydelse på grund av att guldet i den hade ingått i en avgudabild. Man förstår alltså att Guds lag i 5 Moseboken 7:25, 26, där israeliterna fick anvisning om att inte behålla och använda guldet från avgudabilder, skyddade dem mot sådana möjligheter. De kristna står visserligen inte under den mosaiska lagen. (Rom. 6:14) Men man bör ändå inte avfärda den goda verkan av att helt och hållet förstöra till och med värdefulla avgudabilder. Det är en av de faktorer man bör överväga, när man bestämmer sig för vad man skall göra med religiösa föremål av guld eller silver.

Somliga har valt att förstöra en avgudabild och sedan sälja guldet eller silvret helt enkelt som råvaror, till exempel till en juvelerare eller en som handlar med begagnade dyrbara metaller. Om avgudabilden förstördes innan den såldes, skulle köparen eller någon som skaffade den av honom inte förbinda den med eller använda den i förbindelse med tillbedjan, vilket däremot skulle kunna hända om avgudabilden såldes i oskadat skick. Man skulle helt enkelt sälja guld eller silver.

Var och en som tar avstånd från avgudar för att tjäna Skaparen bör naturligtvis själv avgöra hur han skall göra sig av med de avgudabilder han tidigare använt i förbindelse med tillbedjan. Han bör utan tvivel göra sig av med dem på ett sätt som inte hjälper eller uppmuntrar andra människor att utöva avgudadyrkan. (1 Joh. 5:21) Han bör välja ett handlingssätt som ger honom ett rent samvete, precis som den spanska kvinnan, som hörde sig för om saken, fick råd att göra. — 1 Tim. 1:5, 19.

Då kommer den beskrivning Paulus gav av de kristna i det forntida Tessalonika att passa in på honom: ”Ni vände er till Gud från era avgudar till att vara slavar åt en levande och sann Gud och till att vänta hans Son från himlarna, ... som räddar oss från den kommande vreden.” — 1 Tess. 1:9, 10.

[Fotnot]