arbetsplats för att minska sannolikheten för att en dödsolycka drabbar antingen en själv eller andra. Är det så du ser på saken?

21. Hur kan någon i vår tid indirekt bära på blodskuld, och vilken självprövning kräver detta?

²¹ Ett annat grunddrag, när det gäller att undvika blodskuld, har att göra med organisationer eller institutioner som bär på blodskuld i Guds ögon. Gud anklagar till exempel uttryckligen det stora Babylon, den falska religionens världsvälde, för att bära på skuld för att ha utgjutit sanna tillbedjares blod. (Upp. 17:6; 18:24; 19:2) Kristenheten har också uttalat sig gillande om politiska och militära institutioner som under århundradenas lopp har utgjutit strömmar av blod. En uppriktig önskan att vara fri från blodskuld kräver att vi avskiljer oss från och är noga med att inte understödja nutida organisationer som Gud på så sätt ger en ogynnsam dom. Återspeglar vi detta i alla sidor av vårt liv?

22, 23. a) Vilken annan synpunkt på blodskuld bör vi vara intresserade av? (Apg. 18:6) b) Vad bör alltså vara vårt beslut beträffande livet och blodet?

²² Vi kan likaså visa vår beslutsamhet att vara fria från blodskuld genom att aktivt och entusiastiskt predika budskapet om Riket. (Mark. 13:10) Begrunda i detta sammanhang Guds råd till profeten Hesekiel före Jerusalems fall år 607 f.v.t. Hesekiel fick av Gud veta att om han, som väktare, underlät att låta varningsbudskapet ljuda, skulle han hållas ansvarig för de israeliters blod som förgicks. (Hes. 3:17—21; 33:2—16) Och vilken tillfredsställelse kan vi inte därtill finna genom att vi avbördar oss vårt kristna ansvar att sprida sanningen om det kommande slutet för denna onda ordning och om det paradis som skall följa! Genom att man gör det kan man känna det alldeles som aposteln Paulus, som sade till kristna äldste: ”Jag är ren från allas blod; jag har ju inte undandragit mig att berätta för er om allt Guds rådslut.” (Apg. 20:26, 27) Vilket privilegium! Medan vi för egen del undviker blodskuld kan vi hjälpa andra att vinna evigt liv genom att utöva tro på Kristi blod.

²³ Även om flertalet människor kan vara omedvetna om vad Gud säger och kan betrakta blodet som enbart något som uppehåller mänskligt liv till en tid, är det följaktligen inte på det sättet med sanna kristna. Med Guds ord som grundval uppskattar vi Jehovas syn på livet och blodet. Låt oss vara beslutna att hålla fast vid denna syn och leva i överensstämmelse med den.

En läkare med uppskattning

NÄR vi besökte dr M. förklarade vi att vi var Jehovas vittnen och hade något som vi ville ge honom. Han var mycket vänlig och bjöd genast in oss och skämtade: ”Besöket kostar 15 dollar så snart ni sätter foten innanför dörren!” Vi gav honom broschyren Jehovas vittnen och frågan om blodet och förklarade att ett exemplar delades ut till varje läkare, sjuksköterska och jurist, så att de skulle bli bättre insatta i vittnenas inställning och förstå varför vi inte tar emot blod.

Läkaren sade att han hade tjänstgjort i Korea och gett blod åt många människor, men han ansåg ändå att varje människa själv måste få bestämma vad som skall ske med hennes kropp. Han höll också med om att man borde behandla ”hela människan”, eftersom det kan leda till psykiska problem att tvinga på någon blod.

Sedan jag förklarat Johannes 17:3, erbjöd jag honom prenumeration på Vakttornet och Vakna! och framhöll att de skulle hjälpa honom att lära mer om bibeln och hur Gud skall befria mänskligheten från dessa problem. Han skaffade sig båda prenumerationerna och sade: ”Jag tror att det här är en god investering.”

Han talade om varför han tyckte bra om Jehovas vittnen. En gång hade han fått motorstopp på en motorväg i Pennsylvania, och en annan bil kom till undsättning. De hjälpte honom inte bara att få i väg bilen till en bensinstation, utan stannade också kvar hos honom tills bilen var reparerad och de var säkra på att han inte behövde deras hjälp längre. Innan de gav sig i väg lämnade de några nummer av tidskrifterna Vakttornet och Vakna! till honom. På så sätt fick han reda på att de var Jehovas vittnen. Han framhöll flera gånger hur sällsynt omtänksamma de hade varit mot honom och gjort sig stort omak för att hjälpa honom. — Insänt.