Att ge gåvor — på ett sätt som har något värde
ATT ge gåvor har berett många människor glädje. Gång på gång har Jesu ord visat sig vara sanna: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.” — Apg. 20:35, NW.
Du har förmodligen upplevt den speciella lyckan många gånger. Men har du lagt märke till att mycket av givandet i våra dagar inte för med sig glädje? Varför är det så? Ofta beror det på att människor känner sig tvungna att ge.
Otaliga människor och organisationer i våra dagar ropar högljutt efter hjälp, ekonomisk och i annan form. Kanske du personligen har blivit föremål för enträgna böner vid dörren, per post eller telefon som manat dig att ”ge”. Det finns en paroll som säger: ”Ge så det känns”, och det gör det ofta.
”Juldepression” — varför?
Tänk på vad som händer vid jultiden. Det här är en tid, då man lägger stort eftertryck vid givandet. Tidningar och kataloger svämmar över av reklam. I många länder frestar reklaminslag i radio och television med en mängd föremål som kan tjäna som ”den perfekta gåvan”. Människor ger gensvar genom att köpa och sända gåvor till ett värde av milliontals kronor.
Man skulle kunna förvänta att en högtid, som lägger så stort eftertryck vid givandet, borde vara en tid av speciell glädje. Men ofta är det precis tvärtom. Seattle Times för 25 december 1973 innehöll följande meddelande från Associated Press:
”Om du plågas av svårmod vid jultiden, är du inte ensam om det. Psykologerna finner i själva verket att den accentuerade ’glädjens’ högtid ofta har precis motsatt verkan på många människor.
’Juldepression’ kallas det.”
Varför förhåller det sig så? Skulle en orsak kunna vara att det är något fel med motivet till att man ger vid jultiden?
Det finns säkert många som ger gåvor vid julen i en sann anda av frikostighet, och de finner glädje i det. Men har du lagt märke till att mycket av det som äger rum under denna högtid i själva verket inte är ett givande utan helt enkelt ett utbyte av gåvor? Känner sig inte många människor tvungna att göra upp ”förteckningar” över släktingar, vänner och bekanta? De vet att dessa människor kommer att ge dem gåvor och att de förväntar sig något i gengäld. En känsla av tvång tar bort mycket av givandets glädje. Och den ekonomiska och känslomässiga åderlåtningen i samband med ”julhandeln” kräver också sin tribut.
En kristen plikt?
Men är det inte en kristen plikt att ge julklappar? Finner vi inte ursprunget till denna sedvänja i bibelns berättelse om de ”tre vise männen” som gav gåvor i form av guld, rökelse och myrra åt spädbarnet Jesus i krubban?
Visste du att bibeln inte säger detta? De enda som besökte Jesus, medan han ännu låg i krubban, var israelitiska ”herdar”, och de hade inte med sig några gåvor. (Luk. 2:15, 16) Det var inte förrän möjligen ett år senare eller mer, då Jesus omtalas som ”det lilla barnet” och bodde i ett ”hus”, som de ”vise männen” (som var hedniska ”mager” eller astrologer) kom med gåvor till honom. (Matt. 2:11, 16, NW) Och Skriften säger inte att det var ”tre” mager som besökte Jesus. Antalet anges inte, och det gör inte heller tidpunkten för Jesu födelse.
Men om det inte står i bibeln, varifrån härstammar då seden att ge julklappar och de andra sedvänjorna som är förknippade med denna högtid? The Encyclopædia Britannica (1974 års upplaga) påpekar:
”De traditionella sederna som är förbundna med julen har utvecklats från flera källor som en följd av att firandet av Kristi födelse sammanfaller med firandet av hedniska jordbruks- och solfester vid midvintern.” (Kursiverat av oss.)
Detta uppslagsverk fortsätter med att säga att seden att ge gåvor vid julen och att smycka husen med grönt kom från romarnas hedniska fest saturnalierna och det romerska nyårsfirandet. Och det heter vidare: ”Den 25 december ansågs också vara födelsedatum för den iranske hemlighetsfulle guden Mithra.”
Således har både sedvänjan att ge julklappar och de andra julsederna sina rötter i hedendom. Dessa sedvänjor var okända bland de första kristna.
Ett givande som är bättre
Det här betyder emellertid inte att bibeln ser med ogillande på att man ger gåvor. Tvärtom föregår Jehova Gud, som ”åt alla giver liv, anda och allt”, med det fullkomliga exemplet på osjälviskt givande. (Apg. 17:25) De kristna måste efterfölja Guds exempel och vara ”givmilda”. (Luk. 6:38, NW; Ef. 5:1) Hur kan de vara det på sätt som verkligen har något värde?
Jehovas barmhärtiga gåvor till människan, bland dem hans enfödde Son som utgavs till människans frälsning, är motiverade av kärlek och inte av en känsla av tvång. (Joh. 3:16) Aposteln Paulus gav de kristna rådet att visa en liknande anda när de ger något. Han sade: ”Var och en give efter som han har känt sig manad i sitt hjärta, icke med olust eller av tvång, ’ty Gud älskar en glad givare’.” — 2 Kor. 9:7.
Bör givmildheten begränsas till vissa dagar på året? Skall den inriktas huvudsakligen på nära släktingar och vänner? Lägg märke till Jesu ord om Gud i den berömda bergspredikan: ”Han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför?” (Matt. 5:44—46) Begränsar Gud jordens rotation, som resulterar i soluppgång och solnedgång, till vissa dagar på året? Ger hans jord föda bara åt dem som han ”tycker om”?
Det är tydligt att den kristna givmildheten måste nå utanför kretsen av ens familjemedlemmar och vänner; och den måste komma till uttryck dag efter dag, inte bara vid vissa tider på året. Hur mycket bättre är inte detta än den konstlade ”julstämningen” en gång om året! Det blir då många tillfällen under året att glädja människor med presenter som de inte väntat sig. Eftersom det inte är fråga om ett utbyte av gåvor, känner sig en person inte förbigången, om han inte får en gåva. Och alla nödvändiga inköp kan göras med en enstaka person i tankarna och vid tillfällen då affärerna inte är fyllda till trängsel.
Vad kan du ge åt andra?
”Men vad kan jag ge åt andra?” kan någon undra. En meningsfull gåva behöver faktiskt inte kosta mycket; ofta kostar gåvor som gläder människors hjärtan i själva verket knappast någonting.
Vilken mor blir till exempel inte lycklig om hennes lille pojke ger henne en blomma som han har plockat själv? Och när en make överraskar sin hustru med ett halsband, en brosch, en bukett blommor eller något annat litet bevis på hans kärlek, flödar då inte hennes känslor över av uppskattning och orsakar ofta glädjetårar? Och blir inte en äkta man förtjust, när hans hustru lagar hans älsklingsrätt?
Praktiska gåvor kan också vara billiga. Bibeln omtalar det utmärkta exempel som Dorkas, en kristen kvinna i det första århundradet v.t., utgjorde, vars ”goda gärningar” tydligen inbegrep att hon tillverkade kläder åt behövande änkor. (Apg. 9:36, 39) Skulle du kunna göra något liknande för någon som är behövande?
Gagnet av att dela med sig
Det sanna kristna givandet inbegriper det som nämns i Hebréerna 13:16: ”Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till.”
Äger du en bil? Förmodligen känner du personer som skulle bli överlyckliga över att bli erbjudna skjuts någonstans eller en trevlig tur ut på landet. Du kanske känner någon som tycks arbeta ”dygnet runt” för att slutföra några behövliga reparationer hemma eller något annat nödvändigt arbete. Skulle han inte sätta värde på erbjudandet att få ett handtag? Och hur skulle det vara att gå ett ärende åt någon som är äldre eller sjuklig? Enkla erbjudanden att låta dina ägodelar eller förmågor komma andra till del kan hjälpa upp deras humör och ditt också.
Tid är en annan tillgång som du kan dela med andra. Känner du människor som plågas av ensamhet eller på något sätt lidit en smärtsam förlust? Att besöka sådana personer och medlidsamt lyssna till deras problem kan göra oändligt mycket gott, och det kostar dig ingenting.
Värdet av att ge andliga ting
Jesus Kristus framhöll vad som är människans viktigaste behov, när han sade: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov. ... Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skall bli mättade.” (Matt. 5:3, 6, NW) Jesus ansåg människans behov av andliga ting vara det viktigaste, och han ägnade sitt jordiska liv åt att tillgodose detta behov hos sina lyssnare genom att lära dem sanningen om Gud. Han lärde sina efterföljare att göra detsamma. Skulle du kunna ta del i detta slag av givande genom att dela med dig åt andra av vad du har lärt dig från Guds ord? — Matt. 10:5—7; Luk. 10:1—9; Matt. 28:19, 20.
Millioner människor över hela jorden får i våra dagar kunskap i bibeln som Gud har gjort tillgänglig utan kostnad. (Jes. 55:1; Upp. 22:17) Jehovas vittnen finner glädje i att ge ut tid och krafter för att hjälpa andra människor att studera Guds ord. Hur tillfredsställande är inte detta arbete! Det ger människor ett verkligt uppsåt i livet, ett hopp för framtiden och osvikliga principer för ett lyckligt liv!
Att ge inom familjen
Det viktigaste området, där man kan visa sann frikostighet, är kanske inom familjen. Också här gäller behovet sällan materiella gåvor. Många familjer har det gott ställt i materiellt avseende och är ändå olyckliga. Hur kan familjemedlemmar ge åt varandra på sätt som verkligen har något värde?
Bibeln innehåller de bästa råd man kan få för ett lyckligt familjeliv. Beträffande gifta par läser vi: ”I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne.” (Ef. 5:25, 28) ”Hustrun [bör] ha djup respekt för sin man.” (Ef. 5:22, 33, NW) Att tillämpa dessa råd förhindrar de spända förhållanden som ödelägger familjelivet och ofta leder till separation och skilsmässa. Men det kräver att var och en ger åt den andre.
När det finns barn i familjen, måste föräldrarna också tänka på att ge åt dem på sätt som verkligen har något värde. Det inbegriper att förse barnen med mat, kläder och ett hem att bo i. Men det omfattar också mycket mer. Du har förmodligen lagt märke till att barn som får allt de önskar sig ofta inte hyser respekt för sina föräldrar. Vad barn verkligen behöver är att föräldrarna ger av sig själva. Barn frågar var saker och ting kommer ifrån och varför de finns till. Kommer du att ta dig tid att ge sanningsenliga svar på deras frågor? Kommer du att fylla deras behov av kärlek och kamratskap? Att du gör det kommer att ge rik utdelning i form av lycka för både dem och dig. — Ef. 6:4.
Barn måste också lära sig att ge. Speciellt viktigt är att hörsamma aposteln Paulus’ råd: ”I barn, varen edra föräldrar lydiga i Herren, ty detta är rätt och tillbörligt. ’Hedra din fader och din moder.’” (Ef. 6:1, 2) Men givandet från barnens sida gentemot föräldrarna omfattar mer än enbart lydnad. Det inbegriper uppskattning av allt föräldrarna gör för familjen och den kärleksfulla omsorgen om dem som individer.
Att ”hedra” föräldrar inbegriper sannerligen också att barnen även sedan de lämnat hemmet och bildat egna familjer fortsätter att intressera sig för sina föräldrar. Men har du lagt märke till att människor i våra dagar ofta inte vill besvära sig med sina sjuka eller ålderstigna föräldrar eller far- och morföräldrar? Utan tillräckliga skäl kanske de låter dem komma till ålderdomshem, där de tynar bort i ensamhet.
Människor som ger gåvor i en rätt anda och på sätt som verkligen har något värde är verkligt lyckliga. Det leder till glädje och förnöjsamhet inom familjen såväl som till ett meningsfullt förhållande till andra, i synnerhet till Jehova Gud. Och du behöver aldrig frukta att du skall behöva lida brist för egen del, därför att du ger villigt, ty Jesus försäkrade: ”Med det mått, som I mäten med, skall ock mätas åt eder igen.” — Luk. 6:38.
[Infälld text på sidan 4]
Att man ger gåvor förväntas medföra glädje. Men glädjen uteblir ofta vid julen. Varför? Kan det vara något fel med motivet till att man ger vid julen?
[Infälld text på sidan 4]
Visste du att ”magerna”, som kom med gåvor till Jesus, inte fann honom i en krubba? De anlände långt efter hans födelse, när han omtalas som ”det lilla barnet” och bodde i ett hus.
[Infälld text på sidan 5]
Du kan uppleva glädjen i att ge, även i om du inte har råd att köpa presenter. Visste du det?