”Bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova”
1. a) Vilka är de församlade folkmassorna bland vilka David sade att han skulle välsigna Jehova, och varför kunde han säga detta? b) Vad bör vara vår innerliga åstundan?
DAVID gav uttryck åt sin innerliga åstundan när han sade: ”Bland de församlade folkmassorna skall jag välsigna Jehova.” (Ps. 26:12, NW) David identifierade tydligt de församlade folkmassorna eller skarorna såsom tillbedjare av Jehova Gud, eftersom han sade: ”Ty jag har inte suttit hos osanningens män; och hos dem som döljer vad de är kommer jag inte in. Jag har hatat ogärningsmännens församling, och hos de onda sitter jag inte.” (Ps. 26:4, 5, NW) Är vår innerliga åstundan densamma som Davids? Om det är så, då kommer vi att välsigna Jehova bland de församlade skarorna eller folkmassorna, vilket betyder att vi troget är med vid Jehovas vittnens församlingsmöten varje vecka i Rikets sal såväl som att vi är närvarande vid kretssammankomster och områdessammankomster, landskonvent eller internationella sammankomster varje år.
2. Nämn några av skälen till att vi bör regelbundet församlas med Jehovas folk.
2 Men varför bör vi församlas med Jehovas folk? Vilket gagn får vi? Hur många starka bibliska skäl kan vi tänka på för att vi skall vara närvarande vid varje församlingsmöte varje vecka, vare sig det hålls i ett enskilt hem eller i Rikets sal? Låt oss begrunda några av dessa skäl, så att vi inser vikten av att vi kommer tillsammans. Att vi kommer tillsammans till möten är en del av vår tillbedjan, det är påbjudet i bibeln, och vid mötena får vi undervisning, så att vi kan frambära ett godtagbart offer av lovprisning. Vi bevisar också att vi är Kristi lärjungar, och Jehovas ande är närvarande vid mötena. Vi blir uppbyggda av våra kristna medförbundna, och vi i vår tur bygger upp dem. Församlingens möten är en källa som innehåller rik andlig föda, och de är också en tillflyktsort av frid.
3, 4. a) Vilken biblisk grundval har vi till att komma tillsammans, och vilket bör vårt uppsåt vara? b) Varför är det nu viktigare än någonsin förut att vi kommer tillsammans?
3 Att vi kommer tillsammans som en församling är en viktig del av vår gudsdyrkan. Detta är inte något nytt. Det har alltid varit så för de kristna. Apostlagärningarna uppenbarar hur denna samvaro var en viktig del av gudsdyrkan för de första kristna. Vi får veta: ”Dagligen samlades de enigt i templet. ... De prisade Gud och stod högt i anseende hos allt folket.” (Apg. 2:46, 47, Hd) I det vi följer de första kristnas mönster måste vi också komma tillsammans för att prisa Gud.
4 Att välsigna Jehova bland medkristna är inte heller bara en tanke som har sitt ursprung hos människor, utan det är en befallning som ges i bibeln. Vi finner denna befallning klart uttryckt av Paulus: ”Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och förträffliga gärningar, i det att vi inte försummar att församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och detta så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebr. 10:24, 25, NW) Denna dag har kommit nära! Vi ser den! Och därför blir vi befallda att komma tillsammans, välsigna Jehova och bygga upp varandra.
5. På vilket sätt påverkas vår offentliga tjänst av att vi kommer tillsammans med Jehovas folk?
5 Sedan gäller det också lovprisning. Varje möte vi är närvarande vid ger oss övning i att frambära ett mera godtagbart offer av lovprisning åt Jehova. Varje gång vi kommer tillsammans får vi praktisk övning i att göra våra läppars frukt, vår offentliga förkunnartjänst, ännu mera välbehaglig för Jehova. Varje möte fördjupar vår åstundan att välsigna Jehova genom sådan tjänst. — 1 Petr. 3:15.
6. Vems föredöme har vi som uppmuntrar oss att ansluta oss till de församlade skarorna, och vad bevisar vi genom att göra detta?
6 Skulle du kunna tänka dig att inte vara närvarande vid ett möte, när du visste att Kristus Jesus skulle vara med där? Kristus Jesus gav oss ett starkt skäl till att vi bör komma tillsammans med de församlade skarorna, när han sade: ”Ty var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matt. 18:20) Ja, Kristus Jesus försummar aldrig att vara med vid möten med sina församlade lärjungar på jorden, eftersom han genom sin andliga närvaro är med vid alla de fem församlingsmöten som hålls av Jehovas kristna vittnen varje vecka. Bör vi inte fördenskull vara närvarande? Detta är ett viktigt sätt att bevisa att vi är hans lärjungar. Där Jehovas folk är församlat, där är hans ande. Kunskap om detta förmår oss att önska vara tillsammans med Jehovas folk. Det är där vi känner Jehovas ande, som är som en stark strålkastare som lyser på en bestämd plats och ger ljus och vägledning åt dem som är församlade där.
7. Vilket gott skäl har vi att komma tillsammans? Ge ett exempel.
7 Mitt ibland de församlade skarorna blir vi uppbyggda av det goda umgänget med våra bröder, och vi kan i vår tur bygga upp andra. Varje möte erbjuder ett tillfälle till utbyte av uppmuntran och en möjlighet för oss att visa vår kärlek till hela sammanslutningen av medkristna och att känna den kärlek de har till oss. Vilket gott skäl är inte detta till att komma tillsammans! En blind och döv person som är ett vittne för Jehova och som aldrig försummar en möjlighet att komma tillsammans med sina medkristna säger: ”Jag ser alltid fram emot att komma tillsammans med mina bröder i församlingen, eftersom det gör att jag känner mig bättre, och att bröderna bara skakar min hand eller rör vid mig ger mig en ofantlig stimulans.” Om en person som är döv och blind, som inte kan höra och se vad som händer på podiet, får uppbyggelse i så hög grad, hur mycket mer kommer då inte vi, som kan se och höra, att få det, när vi är bland dem som lovprisar Jehova! — Rom. 1:12.
8, 9. Från vem kommer bibelns inbjudan att ta del av sanningens vatten, för vilka är den avsedd, och vilket omedelbart gagn får vi av att vara bland de församlade skarorna?
8 Mötena är också en källa till rik andlig föda för oss, och därför är de viktiga för vår andliga tillväxt. Jehova är vår värd vid var och en av dessa andliga måltider. Han är den som har dukat bordet för oss, och genom sin ande inbjuder han oss att komma och dricka av sanningens vatten. Det är alldeles som det är skrivet av Johannes: ”Anden och bruden säga: ’Kom.’ Och den som hör det, han säge: ’Kom.’ Och den som törstar, han komme; ja, den som vill, han tage livets vatten för intet.” — Upp. 22:17.
9 Slutligen välsignar Jehova sitt församlade folk med frid. Församlingens möten är en fridfull zon i en av krig sargad värld. Där umgås vi med kristna bröder och systrar, som har Guds frid som överträffar all tanke. Om vi älskar frid och önskar få den, då kommer vi att vara bland de församlade skarorna. — Fil. 4:7.
Att ge av hela sin själ i de församlade skarorna
10. Vilken fråga kan vi ställa till oss själva beträffande att vi kommer tillsammans med våra medkristna, och vilken biblisk princip är tillämplig?
10 Hittills har vi begrundat varför vi bör välsigna Jehova i de församlade skarorna. Nu kommer vi till en annan sida av saken, och det är: Att ge av hela sin själ i de församlade skarorna. Med andra ord: Vad kan jag själv ge för att välsigna och lovprisa Jehova medan jag är tillsammans med mina bröder? Den princip som säger: ”Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot”, är helt visst tillämplig här. Om vi ger av hela vår själ, kommer vi att få rik välsignelse i gengäld. — Apg. 20:35, NW.
Genom förberedelse
11. a) Vilka förslag kan man följa för att få ut det mesta av församlingens möten, och vilkas exempel är det bra att följa i detta avseende? b) Varför är det nödvändigt med förberedelse? Belys detta.
11 Det första sättet att ge är att grundligt förbereda sig för alla fem mötena. Vad betyder detta? Det betyder att vi avsätter en bestämd tid för att läsa igenom det anslagna stoffet för det kommande mötet. Vi kan göra det enskilt eller såsom familj, kanske stryka under nyckeltankarna i Vakttornsstudiet eller bokstudiet eller gå igenom stoffet för skolan i teokratisk ämbetsutövning eller tjänstemötet, så att vi i vårt sinne har en disposition över det stoff som kommer att behandlas. Betelfamiljerna överallt i världen är goda föredömen i fråga om att ha ett schema för förberedelse för mötena. Varje måndagskväll är avsatt för deras familjestudium i tidskriften Vakttornet och för begrundan av stoffet för skolan i teokratisk ämbetsutövning. Vi kan ta ett exempel som belyser hur viktigt det är med förberedelse: Om du är äkta man, ser du fram emot att efter en lång, hård arbetsdag komma hem till ett välsmakande, varmt mål mat, som tillagats av din hustru. Men låt oss säga att du en kväll kommer hem med glupande aptit och går in i köket för att där på din tallrik finna en oskalad, okokt potatis med ett rått köttstycke bredvid den. Det är inte troligt att du skulle äta det, fastän det om det vore rätt tillagat är god, hälsosam, närande föda. Vi vill allesammans ha vår föda förbättrad genom att den tillagas väl och blir beredd på rätt sätt. I själva verket är det så att vår kropp tillgodogör sig en del födoämnen bättre när de har blivit tillagade. Våra sinnen verkar i stort sett på samma sätt. Om vi inte tar oss tid att förbereda den andliga mat som kommer att sättas fram för oss vid mötena, om vi inte i förväg ”värmer upp den” i sinnet, kommer vi att finna att det är mycket svårare för sinnet att helt och fullt tillgodogöra sig de tankar som läggs fram vid mötena. Men om vi i förväg läser igenom de upplysningar som skall framföras, då kommer vårt sinne att lättare ta emot och tillägna sig den goda andliga mat som serveras.
12. På vilket annat sätt kan vi förbereda oss, och varför är det bra att de yngre förkunnarna också har sina egna studieböcker med sig till de kristna mötena och använder dem?
12 Ett annat sätt på vilket vi förbereder oss är genom att alla i familjen har sitt studiematerial i ordning och färdigt att ta med till mötena. Har du någon gång varit med vid ett möte och funnit att du inte fått med dig Tjänsten för Guds rike eller sångboken eller bibeln? Ja, detta har hänt de flesta av oss. Somliga förkunnare undviker detta genom att ha två bokväskor, en som de använder för tjänsten på fältet och en annan som de använder för mötena och som innehåller de publikationer som behövs. En snabb kontroll av bokväskan innan man ger sig av till mötena kan förvissa en om att man är tillbörligt förberedd. Det rekommenderas att våra yngre förkunnare har sina egna publikationer för mötena och att de av föräldrarna övas att vara ansvariga för att ta dem med sig och använda dem under programmet.
13. Hur kan fäder, mödrar och barn samarbeta för att familjen skall komma till mötena i tid, och vad går vi miste om, ifall vi kommer för sent?
13 Gott samarbete i familjen när man skall göra sig i ordning är nödvändigt för att man skall komma till mötena i tid. Detta betyder att hustrurna behöver se till att måltiderna är rätt planerade, så att familjen får tillräcklig tid att göra sig redo och åka till mötena. Detta betyder att fäderna bör fastställa en bestämd tid då man skall ge sig av och att de då tar hänsyn till den sträcka man behöver åka till Rikets sal med en hastighet som gör att man kör säkert. Detta betyder att barnen bör samarbeta med sina fäder och mödrar genom att klä sig snabbt när det är tid att göra sig redo för mötena. Var och en i familjen har ansvar för att man kommer till mötena i tid. Om vi inte hinner fram till sången eller bönen eller mötets inledning, går vi miste om denna andliga föda, och vi kan också störa våra bröders utbyte av programmet genom att vi kommer för sent.
14. Vad behövs det alltså, om vi skall välsigna Jehova på ett verksamt sätt i de församlade skarorna?
14 I det forntida Israel behövde man förbereda sig grundligt innan man frambar offer av lovprisning och välsignelse till Jehova, och på motsvarande sätt behöver vi enskilt förbereda oss, om vi av hela vår själ skall välsigna Jehova i de församlade skarorna. — 3 Mos., kap. 1, 2.
Genom att vi välkomnar våra bröder och besökare
15. Hur kan vi välkomna nya, besökare och våra egna kristna bröder när vi kommer tillsammans, och varför är detta nödvändigt?
15 Ett andra sätt på vilket vi kan ge vid mötena är genom att vi hjärtligt välkomnar våra kristna bröder, de nya och dem som är på besök i Jehovas vittnens Rikets sal. De av oss som av naturen är tillbakadragna kan tycka att detta är litet svårt att göra. Händer det att du frågar en annan förkunnare: ”Vem är det där? Jag undrar om han är ett vittne.” Men skulle det inte vara bäst att gå fram till den här personen och ta reda på vem han är? Det är inte svårt, om vi tänker på att det viktiga är att man är intresserad av andra. Presentera dig själv, och ställ sedan några vänliga frågor till nykomlingen: Var bor han? Har han någon gång förut varit i Rikets sal? Hur kom han att vara närvarande i dag? Om vi därpå låter den nye tala, kommer han snart att känna sig välkommen och känna att vi har ett äkta intresse för honom. Gå runt i Rikets sal. Det finns så mycket där att visa för en besökare och förklara för honom. Vi kan tänka tillbaka på hur vi kände oss, när vi första gången kom till Rikets sal, och påminna oss vad vi då fann intressant. Nu kan vi visa en del av detta för den nye. Vi kan förklara syftet med de olika mötena och beskriva hur de leds, och vi kan visa honom biblioteket i Rikets sal och bokståndet. Vidare kan vi förklara hur den bibliska litteraturen framställs och hur vi utför vår enskilda förkunnartjänst. Om den som vi talar med är ett Jehovas vittne, då har vi ju så mycket mera gemensamt att ta del av. Vi kan fråga honom om hans församling, hur många förkunnare det finns i den och vad slags distrikt han har att arbeta på. Vi kan uppmuntra honom att berätta en del av sina erfarenheter, och vi kan också göra honom bekant med vår församling. Ja, låt oss alla göra vår del i att hjärtligt välkomna var och en till mötena, också våra medkristna, som vi har tjänat tillsammans med i många år. Detta är ett annat sätt på vilket vi kan ge i de församlade skarorna.
Genom att lyssna uppmärksamt
16. Vad kan vi göra för att koncentrera oss helt och fullt och få ut det mesta av talarens framställning?
16 Ett tredje sätt är att lyssna uppmärksamt till det program som framförs. En genomsnittstalare talar mycket långsammare än en genomsnittslyssnare tänker. Vad gör vi med all denna extra tanketid? Om vi inte är aktsamma, kan vi komma att i sinnet göra avstickare från vad talaren säger. På följande sätt kan vi använda den extra tanketid vi alla har så att vi får största gagn: Allteftersom talaren går framåt i sitt tal, önskar vi inte bara gå framåt med honom, utan också låta våra tankar kretsa kring hans tankar, medan vi skrider framåt med honom. För varje ny tanke vi hör, kan vi fråga oss själva: Varför sade han detta? Hur förhåller sig detta till de synpunkter han redan har framfört? Hur stämmer det in med det som jag redan vet? På detta sätt lyssnar vi helhjärtat och håller hela tiden sinnet verksamt och inriktat på talarens tankar.
17. a) Vilken inställning behöver vi ha till den andliga mat som sätts fram? b) Vad kan vi lära av exemplet med ett vittne i Japan, som lärt känna sanningen i fängelset?
17 För att lyssna på detta sätt behöver vi ha äkta intresse för och djup uppskattning av den andliga mat som sätts fram. Vi behöver ha samma känsla för mötet som ett japanskt vittne hade. Han lärde känna sanningen medan han var i ett japanskt fängelse och väntade på sin avrättning. Vid arton års ålder hade han dödat två människor och för det blivit dömd till döden, och sedan hade han under åtta år väntat på att när som helst bli avrättad. I sitt nionde fängelseår lärde han känna sanningen och blev mycket nitisk i att predika för medinterner och för alla utanför fängelset som han kunde nå genom brev. Han var till stor uppmuntran för de japanska vittnena på grund av sin glädjefyllda uppskattning av sanningen. Detta Jehovas vittne sade att han skulle ge allt som tänkas kunde för att få vara med vid ett enda möte med församlingen, men han fick aldrig den förmånen. Han dog utan att någonsin ha varit med vid ett möte. Fem gånger varje vecka har vi såsom kristna tillgång till just detta som han längtade efter. Om vi uppskattar att vara med vid varje möte, kommer vi att lyssna av hela vårt hjärta och lyda Jehovas befallning: ”Lyssna uppmärksamt till mig, och ät vad som är gott, och låt er själ finna sin utsökta lust i själva det feta.” — Jes. 55:2, NW.
18. Vad får vi genom att ge kommentarer vid mötena, och vad bör förmå oss att yttra oss på detta sätt?
18 Ett fjärde sätt på vilket vi kan ge i de församlade skarorna är genom att ge kommentarer och ta del i mötena. Är det inte så att vi får större tillfredsställelse och glädje av mötet när vi tar del i det, även om den andel vi har i det är liten och kanske bara består i att vi ger en kort kommentar? Ja, verklig glädje kommer när man bland sina kristna bröder ger uttryck åt sin egen tro på Jehova. Det är inte fråga om att känna sig förpliktad att ge en kommentar och sedan slappna av och lämna det övriga av mötet åt de andra. Nej, det är vår kärlek till Jehova som fyller oss och gör att vi flödar över, så att vi önskar välsigna Jehova och ge uttryck åt vår kärlek till honom. På detta sätt frambär vi åt Jehova såsom offer frukten av våra läppar, medan vi är församlade med hans folk i enad tillbedjan. — Hebr. 13:15.
Genom att sjunga
19. Hur bör vi betrakta våra sånger av lovprisning till Jehova, även om vår sång är oskolad?
19 Att sjunga Rikets sånger med hjärta och sinne såväl som med läpparna är ett femte sätt på vilket vi kan ge på ett helhjärtat sätt. Vi önskar tänka på ordens innebörd, när vi sjunger dem tillsammans med församlingen. Vi bör vara på vår vakt mot att låta sinnet vandra sin egen väg medan vi sjunger de välkända orden. Vi önskar också sjunga med djup känsla och låta den vackra melodin stimulera våra känslor och vårt hjärta till att välsigna Jehova. Det är sant att somliga kan ha bättre sångröst än andra, men vår oskolade sång är vackrare och mera välklingande för Jehova och för våra bröder än den bäste sångare eller kör i alla det stora Babylons kyrkor. Sången ger oss, tillsammans med andra församlade kristna, flera möjligheter varje vecka att välsigna Jehova.
Genom samfälld bön
20. a) Varför är det nödvändigt att vi var och en koncentrerar oss på de böner som frambärs i församlingen? b) Hur kan vi personligen ge i bön i församlingen?
20 Till sist bör vår inställning till bön i församlingen avspegla en givande ande, även om vi kanske inte är den som uppmanas att representera församlingen i bön. När bön frambärs vid början och slutet av mötet, lyssnar vi då med skärpt uppmärksamhet, i det vi koncentrerar oss på tankarna i bönen, så att vi verkligen kan säga ”amen” till det som har sagts? Eller låter vi vårt sinne vandra i väg från bönen till sådant som vi måste göra under eller efter mötet — lägga ner studiehjälpmedlen eller träffa en viss broder — eller tänker vi på problem vi har hemma? Jehova, den viktigaste personen i hela universum, lyssnar till bönen. Jehova ägnar uppmärksamhet åt allt det som sägs trots de stora frågor som är av intresse för honom. Om han visar detta stora intresse för en bön som frambärs till förmån för oss, bör vi inte då vara odelat uppmärksamma, så att vi kan instämma och säga ”amen”? Jehova kommer att ta emot denna bön som om den kom från var och en av oss, om vårt hjärta och sinne är med i bönen. På detta sätt kan vi individuellt ge i bön i församlingen, så att det blir en samfälld bön vari vi välsignar Jehova.
21. a) Redogör för de olika sätt på vilka vi kan välsigna Jehova bland de församlade skarorna. b) Vilken åstundan bör vi ha i likhet med vad David gav uttryck åt i Psalm 27:4?
21 Vi har alltså sett hur många viktiga skäl det finns till att välsigna Jehova bland de församlade skarorna, och vi har också dryftat hur vi kan ge av hela vår själ för att såsom församling samfällt välsigna Jehova. Vi gör detta genom att förbereda oss grundligt, genom att välkomna alla till mötena, genom att lyssna uppmärksamt av hela vårt hjärta, genom att ta del i att ge kommentarer och genom att förena oss i sång och bön av hela vårt hjärta och sinne. Genom att ge på alla dessa sätt kommer vi att erfara och se Jehovas ljuvlighet bland de församlade skarorna. Då kommer vi alltid att känna det som David gjorde, när han sade: ”Ett har jag begärt av Jehova — det är vad jag skall bida efter: att jag må få bo i Jehovas hus i alla mina livsdagar för att skåda Jehovas ljuvlighet och för att se med uppskattning på hans tempel.” (Ps. 27:4, NW) Ja, må det alltid vara vår ivriga åstundan att välsigna och lovprisa Jehova bland de församlade skarorna eller folkmassorna!
[Bild på sidan 516]
För att välsigna Jehova i den församlade skaran behöver vi studera det angivna stoffet i förväg
[Bild på sidan 517]
Genom att hjärtligt välkomna besökare och våra egna bröder i Rikets sal kan vi uppmuntra dem i deras ansträngningar att komma nära Gud
[Bild på sidan 518]
Att sjunga Rikets sånger av hela sitt hjärta och sinne är ett sätt att välsigna Jehova
[Bild på sidan 519]
När bön frambärs vid ett möte, lyssnar du då uppmärksamt, så att du har del i detta uttryck för tillbedjan?