till Rom som fånge. I Apostlagärningarna 27:3 talas det om den människokärlek och det medlidande som Julius, den befälhavande officeren, visade Paulus. ”Och nästa dag lade vi till vid Sidon, och Julius bemötte Paulus med människokärlek och tillät honom att gå till sina vänner och åtnjuta deras omsorg.”

Personer i en överordnad ställning med folk under sig kan lära av den här icke-kristne mannen. Han förstod vad andra människor kan ha behov av. Han behandlade inte alla kallsinnigt och schablonmässigt. En överordnad kan på liknande sätt visa människokärlek genom att göra klart för sig vad enskilda personer är i behov av och vilka brister var och en kan ha. Han kräver inte detsamma av alla. Någon kan snabbt lära sig att sköta en ny uppgift, han kan flinkt och effektivt utföra sitt arbete. Det skulle vara lätt att visa en sådan anställd människokärlek. Men hur vill du behandla den som är saktfärdig? Den saktfärdige behöver mera övning, större uppmärksamhet och längre tid, och detta kan sätta den överordnades tålamod på prov. En bra överordnad intresserar sig för vars och ens välbefinnande och kan göra relativt obetydliga ting för att den enskilde skall finna glädje i sitt arbete. Samtidigt som han förblir lojal mot sin arbetsgivare, vinnlägger han sig mera om varje anställds allmänna bästa än om att följa någon särskild regel. Julius rådfrågade inte någon bok med en samling regler för att få veta om han kunde tillåta Paulus att åtnjuta sina vänners omsorg. Om det hade funnits en sådan bok, hade den förmodligen förbjudit detta välvilliga bemötande.

Senare, under samma färd till Rom, led man skeppsbrott, och alla som var ombord kom välbehållna i land på ön Malta. Trots att Paulus och många med honom var fångar och alla var främlingar, berättar Lukas att öborna ”visade oss ovanlig människokärlek, för de gjorde upp eld och tog hjälpsamt emot oss alla för det fallande regnets och för köldens skull”. (Apg. 28:2, 7, 10) Här är en lärdom för oss: människokärlek kan man visa mot dem som inte har samma bakgrund eller tro som man själv har. Jesus uppmuntrar oss: ”Visa er vara söner av er Fader som är i himlarna; han låter ju sin sol gå upp över onda och goda.” — Matt. 5:45.

FÖRDELAR

Hur kan det vara till vår egen fördel att vi visar människokärlek? Det ger rik belöning genom personlig tillfredsställelse och sinnesro. (Ords. 19:22, 23) Det behagar Jehova att vi visar kärleksfull omtanke. (Mik. 6:8) Om vi visar människokärlek genom att vara en godhjärtad nästa, i likhet med den barmhärtige samariten, då kommer vi att bli välsignade av Jehova och vanligen av våra medmänniskor. ”Ta för vana att ge, och man skall ge åt er. Ett fullgott mått, packat, skakat och överflödande, skall man tömma i ert knä; för med det mått som ni mäter med skall det mätas åt er i gengäld.” (Luk. 6:38) Även om dessa belöningar inte uppenbaras med en gång, känner man en upplyftande sinnesro och självaktning, och detta gör människokärleken till något som det verkligen är värt att vinnlägga sig om.

Bruk av tungan i Panamá

En tolvårig flicka i Panamá,som var invalid från födelsen, kunde inte använda sina outvecklade armar och ben. Men hon har ett gott förstånd och fick av sin mor tillåtelse att studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. ”Jag undrade hur hon någonsin skulle kunna vända bladen och hitta ett bibelställe”, förklarade det vittne som studerade med flickan, ”men hon har inga svårigheter alls. Hon ligger på magen i sängen med böckerna framför sig och vänder bladen med tungan på ett mycket effektivt sätt, och hon hittar ibland skriftstället innan jag gör det.”