— Luk. 19:5—10, NW; Matt. 9:23—26; Luk. 7:2—10; 10:38—42, NW.

Det här sagda anger, att när det talas om att apostlarna, efter den heliga andens utgjutande vid pingsthögtiden år 33 e. Kr., ”ständigt, var dag, voro ... endräktigt tillsammans i helgedomen; och hemma i husen [från hus till hus, AV] bröto de bröd”, syftar detta på arbete från hus till hus. (Apg. 2:46) Vi vet förvisso att Jesu efterföljare efter hans död och uppståndelse utvidgade förkunnareverksamheten i privata hem inom ett ofantligt område. Trots det att de blev varnade av myndigheterna och fick befallning att sluta, ”fortforo de varje dag att i templet och från hus till hus utan uppehåll lära och kungöra de goda nyheterna om Kristus Jesus”. (Apg. 5:42, NW) Paulus talar om hur angelägen han var att på ett noggrant sätt fullgöra sitt apostlaskap. Lägg märke till de medel som han använde för att försäkra sig om detta: ”Jag avhöll mig icke från att meddela eder något av det som var gagneligt, ej heller från att undervisa eder offentligen och från hus till hus.” — Apg. 20:20, NW.

Hur naturligt är det inte, då man tar allt detta i betraktande, och när man tänker på den oändliga uppgiften att förkunna de goda nyheterna om Riket över hela jordan i denna tillkrånglade moderna värld, att Jehovas organisation så kraftigt stöder sig på det hävdvunna, skriftenliga predikandet från dörr till dörr! Så svår som den uppgiften är även med hjälp av denna slags verksamhet, skulle det vara omöjligt den förutan. Men det finns svårigheter att övervinna för att man skall kunna göra detta arbete effektivt. På vilka sätt de kan övervinnas skall vi strax begrunda.

Effektivt predikande vid dörrarna

VAD är det som föranleder förkunnaren av goda nyheter att komma till er dörr? För att han eller hon må finna den rätte Herdens ”andra får”, en egenartad och välsignad uppgift. Om en Guds tjänare, en Hans ords förkunnare, förbereder sig noggrant, då han skall hålla ett offentligt föredrag, borde han då inte förbereda sig lika väl inför uppgiften att stå ansikte mot ansikte med folk vid dörrarna, då han kommer i mycket närmare kontakt med den han talar till än han gör med vilken som helst åhörare vid ett offentligt föredrag?

Aposteln Paulus som var ett gott exempel, beskriver hur han gick till väga då han sökte nå alla och inte låta sitt budskap bli en stötesten för någon: ”Ty fastän jag är fri från alla människor, har jag gjort mig till allas slav, så att jag måtte vinna så många fler människor. Därför har jag för judarna blivit såsom, en jude, att jag måtte vinna judar; för dem som voro under lag blev jag såsom under lag. ... Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” (1 Kor. 9:19, 20, 22, NW) Detta betyder inte att man skall ge sig ett falskt sken av att äga världslig, ytlig vishet för att göra intryck på intelligenta människor. De verkliga fåren kommer i alla händelser att vara på sin vakt mot onyttiga spekulationer och kommer att med glädje taga emot Guds ord som en vederkvickande omväxling. I budskapet kommer de att känna igen inte din — utan den ”rätte” herdens röst. (Joh. 10:14, NW) Vidare behöver sådana människor mycket mer än blott och bart övning för sina sinnen. De behöver det som falsk religion och världslig filosofi inte har givit dem; de behöver kärlek, sympati, förståelse. Om dessa fårlika människor får detta, kommer det att vinna gensvar hos dem. De kommer att lägga märke till din uppriktighet och öppna sina sinnen för budskapet. De goda nyheterna har blivit framgångsrikt introducerade.

Men ännu betydelsefullare ting som har att göra med de bibliska sanningarna måste följa. Den kristne förkunnaren bör hela tiden vädja mer till förståndet än till känslorna. Den ärligaste