hört Jesus säga. Bibelns skildring berättar: ”De började säga till kvinnan: ’Vi tror inte längre på grund av vad du har omtalat; ty vi har själva hört, och vi vet att denne i sanning är världens frälsare.’” — Joh. 4:39—42, NW.

Jesus uppmanade i allmänhet människor att inte kungöra hans underverk eller att han var Kristus, men bibeln omnämner ett märkligt undantag från denna regel. Det hade att göra med botandet av två demonbesatta män i gadarenernas land. Jesus tillät de demoner han drev ut ur dessa män att fara in i en svinhjord. Detta ledde till att hela hjorden på omkring 2.000 svin störtade sig nedför ett stup och drunknade i Galileiska sjön. Händelsen oroade dem som bodde där omkring så till den grad att de bönföll Jesus att lämna trakten. (Matt. 8:28—34; Mark. 5:11—17) När Jesus just skulle fara därifrån i en båt, bad honom en av de män ”som hade varit besatt, att han skulle få följa honom. Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: ’Gå hem till de dina och berätta för dem, huru stora ting Herren [Jehova] har gjort med dig och huru han har förbarmat sig över dig.’” — Mark. 5:18, 19.

Även om detta var ett undantag, främjades uppenbarligen Jesu uppsåt av de anvisningar han gav den före detta demonbesatte mannen. Den botade mannen kunde bära vittnesbörd bland människor som Guds Son endast i begränsad utsträckning skulle komma i kontakt med, särskilt med tanke på att man bad Jesus lämna trakten. Mannens närvaro skulle utgöra ett vittnesbörd om Jesu makt att göra gott och skulle motverka alla ogynnsamma redogörelser som skulle kunna spridas om förlusten av svinhjorden.

I och med Jesu himmelsfärd var det inte längre möjligt för människor att själva höra hans ord och iaktta hans gärningar. Nu, när hela bevismaterialet var fullständigt, var tiden inne för frimodigt offentligt vittnande om att Jesus var Kristus. Strax före sin himmelsfärd hade Jesus själv sagt till sina efterföljare: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och intill jordens avlägsnaste del.” (Apg. 1:8, NW) Jehova Gud själv bekräftade dessa vittnens sannfärdighet genom att ge dem förmåga att utföra kraftgärningar och tala främmande språk som de aldrig hade lärt sig. — Hebr. 2:3, 4.

Slutligen blev händelserna under Jesu jordiska verksamhet och många av de ting han sade nedtecknade i skrift. I överensstämmelse med den juridiska principen att varje sak skall avgöras enligt två eller tre vittnens utsago ordnade Jehova Gud godhetsfullt med att fyra olika skildringar blev skrivna angående hans Sons verksamhet på jorden. (5 Mos. 19:15) Ingen i våra dagar behöver därför grunda sin tro på muntlig tradition, på blott och bart hörsägner som vidarebefordrats århundradena igenom. Genom att undersöka bibelböckerna Matteus, Markus, Lukas och Johannes kan var och en själv slå fast huruvida det bevismaterial som läggs fram där verkligen bevisar att Jesus är Kristus.

De anvisningar Jesus gav om att man inte skulle kungöra hans identitet och underverk var tydligen av tillfällig art. Medan Jesus befann sig på skådeplatsen ville han att människor skulle tro på honom såsom Messias på grund av vad de själva såg och hörde, liksom hans apostlar och lärjungar hade gjort. Men viktigast av allt var att Jesu sätt att undvika uppseendeväckande publicitet uppfyllde profetiorna och alltså i sig självt utgjorde ett bevis för att han var Messias.

Framsteg i visdom

● Det har sagts att när en människa blir äldre och visare, talar hon ofta mindre men säger mer.