”Goda nyheter” — just för vår tid!
”MIN hustru dog, jag förlorade mitt arbete, min TV gick sönder, och det gjorde radion också. Jag råkade ut för en svår olycka, blev skadad och har så svåra smärtor. Jag har inget mer att leva för. Jag tänker därför göra slut på alla mina svårigheter.” Så sade en man i Ohio till en helt främmande människa. Det är tydligt att den här mannen var i desperat behov av ”goda nyheter”. Men finns det några ”goda nyheter” i dag som kan ge tröst åt en sådan man och åt millioner andra människor?
En bok som har funnits i århundraden kan med rätta göra anspråk på att innehålla de allra bästa nyheter. Millioner människor, däribland den bekymrade mannen i Ohio, har blivit styrkta och uppmuntrade av dess budskap. Den har skänkt många människor förnyat hopp och gett mening åt deras liv. Denna bok är av universellt intresse. Dess ”goda nyheter” är i själva verket avsedda för ”varje nation och stam och tungomål och folk”. (Upp. 14:6) Det är därför passande att denna bok, bibeln, helt eller delvis har blivit översatt till mer än 1.600 språk och dialekter.
SKÄLEN TILL DE ”GODA NYHETERNA”
För att kunna inse vad de ”goda nyheterna” som finns i bibeln är för något måste vi veta varför vi befinner oss i en värld som är fylld av sjukdom, plåga, laglöshet, våld och död. Återigen är det bibeln som tillhandahåller dessa upplysningar. Vad har den att säga oss?
Det var aldrig Guds uppsåt att människan skulle lida. Skaparen, Jehova Gud, gav de första människorna, Adam och Eva, utsikten till aldrig upphörande liv i ett underbart jordiskt paradis. (1 Mos. 2:8, 9, 15) Människans danare ordnade emellertid så att mänsklighetens liv var beroende av lydnad för lagar. Människan måste till exempel andas, äta och dricka för att fortsätta att leva. På samma sätt är lydnad för Guds uttryckliga befallningar väsentlig för hennes fortsatta liv. När därför Adam överträdde Guds lag, förlorade han fullkomligheten och kunde, som en syndfull man, endast ge upphov till ofullkomliga avkomlingar. Bibeln säger: ”Alldeles som synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden på så sätt spred sig till alla människor därför att de alla hade syndat.” — Rom. 5:12.
Lyckligtvis gjorde Jehova Gud till sitt uppsåt att befria den mänskliga familjen från synd och död i sin egen rätta tid. Under tiden tillät han, med några få undantag, människorna att följa sina egna önskningar och hindrade dem inte från att njuta gagnet av de naturliga kretslopp som han satte i gång för tidsåldrar sedan. Av denna anledning kunde den kristne aposteln Paulus säga till de avgudadyrkande människorna i Lystra: ”I de gångna generationerna har han [Gud] tillåtit alla nationerna att vandra vidare på sina egna vägar, fastän han sannerligen inte låtit sig vara utan vittnesbörd, i det att han har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” — Apg. 14:16, 17.
Om människor väljer att inte följa sina samveten eller på ett dåraktigt sätt ignorerar fysiska lagar, kan de naturligtvis inte undgå att dra svårigheter över sig själva och förmodligen också över andra. Jehova Gud ingriper inte för att hindra verkningarna av den oföränderliga lagen: ”Vadhelst en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Gal. 6:7) Den Högste har därför tillåtit att mänskligheten fått uppleva både det som är gott och det som är ont, medan han samtidigt genomför sitt eget uppsåt beträffande den.
MÄNSKLIGHETEN BEFRIAS
Skriften uppenbarar att Jehova Gud redan har lagt grunden för att befria mänskligheten från synd och död. Han gjorde detta genom att åstadkomma ett återlösningspris för den mänskliga familjen. Hur och varför gjorde han detta?
När Adam överträdde Guds lag, förlorade han fullkomligt mänskligt liv för sig själv och för sina ofödda avkomlingar. På så sätt kom alla människor in under slaveri under synd och död. Ett återlösningspris var nödvändigt för att befria människosläktet från detta slaveri. Detta pris måste vara den exakta motsvarigheten till det som Adam förlorade genom sin olydnad — ett fullkomligt mänskligt liv.
Inga mänskliga ansträngningar kunde tillhandahålla detta dyrbara pris. Det hopplösa i att göra detta beskrivs träffande av den inspirerade psalmisten: ”Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid, så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.” — Ps. 49:8—10.
Jehova Gud gav emellertid genom ett underverk vad som behövdes. Genom helig ande överförde han sin enfödde Sons liv från himmelen till den judiska jungfrun Marias moderliv. Därför kunde denne, som kom att kallas Jesus Kristus, födas ”helig”, fri från synd. Ängeln Gabriel gjorde detta klart när han sade till Maria: ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig. Därför skall också det som föds kallas heligt, Guds Son.” — Luk. 1:35.
Eftersom Jesus var fullkomlig, precis som Adam då han skapades, kunde han ge sitt liv som ett offer och därigenom betala det nödvändiga återlösningspriset. I själva verket trädde han i stället för den mänskliga familjen och tog på sig det straff som den syndfulla mänskligheten förtjänar — döden. När aposteln Petrus förklarar detta, skriver han: ”Han bar själv våra synder i sin egen kropp på pålen, för att vi skulle vara färdiga med synderna och leva för rättfärdigheten. Och ’genom hans sår blev ni läkta’.” (1 Petr. 2:24) Från och med den tiden har människor getts tillfälle att på Guds villkor ta emot gagnet av denna återlösningsanordning.
ETT RÄTTFÄRDIGT STYRE SKALL FÖRVANDLA JORDEN
För dem som i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen godtog Guds föranstaltning för frälsning yppade sig möjligheten att bli förbundna med Jesus Kristus som kungliga präster sedan de avslutat sitt jordiska liv i trohet och blivit uppresta till odödligt himmelskt liv. I bibeln sägs följande om dem som blivit utvalda att bli medarvingar med Kristus: ”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.” — Upp. 20:6.
Under de århundraden som följt har Gud utvalt människor att tjäna som kungar och präster tillsammans med hans Son. Så långt det är möjligt för människor måste dessa utvalda visa sig vara sådana som kan beskrivas på följande sätt: ”Ingen lögn blev funnen i deras mun; de är oklanderliga.” (Upp. 14:5) Endast beprövade, trogna tjänare åt Gud kunde tillåtas få del i den viktiga ansvarsuppgiften att återföra den mänskliga familjen till fullkomlighet. Likt prästerna i det forntida Israel, som frambar djuroffer till försoning för synder, kommer dessa att låta mänskligheten på jorden få del av det syndförsonande gagnet av Jesu offer.
Genom Jesus Kristus och hans medförbundna kungliga präster skall Jehova Gud åstadkomma uppfyllelsen av det storslagna löftet: ”Han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Upp. 21:4.
Vilka enastående ”goda nyheter” är inte detta! Det styre som skall utövas av Jesus Kristus och hans medförbundna kommer att resultera i en fullständig befrielse från allt som har gjort livet på jorden obehagligt. Att all icke önskvärd smärta skall tas bort kommer med nödvändighet att betyda slutet också för brottslighet, fattigdom, våld, orättvisor, förtryck och svält. De försvagande verkningarna av sjukdom och hög ålder skall också vara borta. Alla människor kommer att få åtnjuta ungdomlig styrka och kraft. Aldrig mer skall det fällas bittra tårar på grund av lidande eller död. Med tanke på vad som skall åstadkommas kan vi förstå varför bibeln talar om ”dessa goda nyheter om riket”. — Matt. 24:14.
Förvånansvärt nog är det emellertid inte ”goda nyheter” för alla jordens innevånare. Den Heliga skrift anger att Guds rike genom Kristus skulle ha många fiender och att nationerna skulle föredra sitt eget styre. Att de motsätter sig Guds rike är emellertid dömt att misslyckas. Profetian i Daniel ger oss följande upplysning: ”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) Ja, mänskliga styrelsesystem och alla deras lojala understödjare skall besegras av ”konungars konung och herrars herre”, Jesus Kristus. — Upp. 19:11—16.
Förstöringen kommer att bli så oerhörd att den passar in på den bibliska beskrivningen av ”en tid av nöd, vars like icke har funnits alltifrån den dag, då människor blevo till”. (Dan. 12:1) Även om denna ”stora vedermöda” kommer att bli fruktansvärd, skall den medföra en efterlängtad befrielse för alla som verkligen önskar underordna sig Guds rike med Kristus på tronen. (Upp. 7:14) Skriften försäkrar oss: ”Jehova [vet] att rädda de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” (2 Petr. 2:9) Av Uppenbarelseboken i bibeln får vi veta att det skall bli mer än bara ett fåtal överlevande. De beskrivs som ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. — Upp. 7:9.
Dessa överlevande, som innefattar många barn, skall då komma in under Jesu Kristi direkta styre. De skall bli föremål för den omsorg och det medlidande som profetiskt har tillskrivits honom: ”Ty han skall rädda den fattige, som ropar, och den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa. Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.” (Ps. 72:12—14) De skall också få privilegiet att bli hjälpta av honom till att övervinna svaghet och ofullkomlighet och slutligen stå inför den Högste som syndfria människor. Uppenbarelseboken 7:17 syftar på detta, när den säger att Lammet, Kristus Jesus, ”skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten”.
Hur blir det med dem som dör innan den ”stora vedermödan” tillintetgör alla fiender till Guds rike som styrs av Kristus? De skall få en möjlighet att åtnjuta gagnet av Kristi offer genom en uppståndelse från de döda. Tänk bara vilken glädje det kommer att bli för dem som överlever vedermödan att välkomna de döda — män, kvinnor och barn — i uppfyllelse av Jesu ord: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” — Joh. 5:28, 29.
NÄR SKALL DET KOMMA?
De spännande nyheterna för vår tid är att tidpunkten för Guds rike att ta hand om jordens angelägenheter snabbt närmar sig. Lägg till exempel märke till vad bibeln säger om de förhållanden som skulle känneteckna de ”yttersta dagarna” för den gudlösa tingens ordning: ”I de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft.” — 2 Tim. 3:1—5.
På liknande sätt sade Jesus Kristus till sina lärjungar att befrielsen skulle komma vid en tid då det rådde stor fruktan och oro bland nationerna. Sedan Jesus sagt att det på jorden skulle vara ”ängslan bland nationer som inte känner utvägen”, fortsatte han med dessa uppmuntrande ord: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” För att belysa detta sade han vidare: ”Betrakta fikonträdet och alla de andra träden: När de redan knoppas, vet ni av er själva, av vad ni ser, att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting inträffa, att Guds rike är nära. I sanning säger jag er: Denna generation skall visst inte försvinna förrän allting inträffar.” — Luk. 21:25—32.
Har vi inte varit vittnen till just dessa ting som förutsagts i bibeln? Och har vi därför inte goda skäl att förvänta befrielse snart? Jo, detta betyder att det finns människor som lever i dag som kan få bevittna slutet för den nuvarande gudlösa ordningen med dess orättvisor och förtryck. De som kan komma att dö före den tiden skall inte gå miste om välsignelserna som endast Guds rike med Kristus på tronen kan åstadkomma — fullständig befrielse från sjukdom, smärta och död. Varje oförrätt som de kan ha utsatts för under den nuvarande ordningen kommer att vara fullständigt utplånad, när de blir uppväckta med utsikten till aldrig upphörande liv.
Bibeln innehåller sannerligen ”goda nyheter” för vår tid. Hur uppmuntrande är det inte att veta att jorden snart skall bli en fridsam plats, ett ljuvligt paradis, fritt från sjukdom, smärta och död!