Frågor från läsekretsen

● Psalm 110:1 säger att Kristus sitter på Jehovas högra sida, men i vers 5 talas det om att Jehova är på Kristi högra sida, eftersom ”Herren” i denna vers syftar på Jehova, enligt boken Vad har religionen gjort för mänskligheten?, sid. 96. Om Kristus är på Jehovas högra sida, skulle då inte det innebära att Jehova är på Kristi vänstra sida? — R. C., Australien.

I Psalm 110 låter psalmisten Jehova tala till Kristus och använder grammatiskt talat tredje personen om Jehova och andra personen om Kristus. Vers 1 lyder (enl. AS): ”Jehova säger till min Herre: Sitt på min högra sida.” I vers 5 (AS) heter det: ”Herren på din högra sida skall genomborra konungar på sin vredes dag.” Ordet ”din” här syftar på Kristus, och därför är det Herren Jehova som åsyftas med uttrycket ”Herren” i vers 5. Sålunda talar psalmen först om att Kristus är på Jehovas högra sida, och sedan anger den att Jehova är på Kristi högra sida.

Uttryckssättet att någon befinner sig på en annans högra sida behöver emellertid inte nödvändigtvis syfta på den bokstavliga platsen vid dennes sida, liksom inte heller Jesu ord, som han använde i en liknelse, innebär att fåren nu bokstavligen alltid befinner sig på hans högra och getterna bokstavligen på hans vänstra sida. Denna liknelse är till sin innebörd lika litet bokstavlig som framställningen om de olika personernas belägenhet i Psalm 110:1. Jesus ”satt” inte i bokstavlig bemärkelse från tiden för sin uppståndelse och himmelsfärd fram till år 1914, då han trädde fram såsom den på tronen insatte konungen. Den ställning han intog, i det att han ”satt” på Guds högra sida, innebar rätt och slätt att han var overksam i fråga om att utöva sina åligganden som konung. Likaså behöver själva den plats, som sägs vara till höger, inte nödvändigtvis syfta på den bokstavliga högra sidan, utan kan ha en symbolisk betydelse. Den högra sidan anger en plats eller ställning, som innebär att någon eller något har ett visst företräde, besitter framstående egenskaper eller är föremål för någons ynnest och godkännande. Platsen till vänster anger, liksom i liknelsen om fåren och getterna, att någon eller något är föremål för ogillande eller misshag. I Predikaren 10:2 kommer denna tanke fram. Det heter där: ”Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.” Eller: ”Den vise mannens sinne leder honom till framgång; dårens sinne leder honom till misslyckande.” (AT) Här symboliserar höger framgång, vänster misslyckande. Att påstå att denna text skulle ange var hjärtat bokstavligen har sin plats i kroppen skulle vara orimligt, ty det befinner sig till vänster, oberoende av om en människa är vis eller dåraktig. När den åldrige Jakob lade sin högra hand på Josefs yngre son, Efraim, och gav honom den förnämsta avskedsvälsignelsen, under det att han lade sin vänstra hand på den äldre gossen, Manasse, och gav honom en ringare välsignelse, följde han denna regel, som anger företräde hos den högra sidan eller handen. (1 Mos. 48:14—20} I harmoni härmed heter det profetiskt om Kristus Jesus själv att han säger till sin himmelske Fader: ”Inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.” —- Ps. 16:11.

När vi därför inte försöker anlägga en bokstavlig syn på förhållandena, uppstår ingen svårighet i detta att Jehova och Kristus befinner sig på varandras högra sida, så som det visas av Psalm 110:1, 5. Var och en av dem intar en ställning av företräde och högt anseende hos den andre.

● Paulus’ ord i Romarna 7:9 ger det intrycket, att Paulus vill säga att han en gång levde innan lagförbundet existerade och att han var vid liv då det trädde i kraft. Hur skall man förstå dessa Paulus’ ord, då ju lagförbundet ingicks flera hundra år före Paulus’ livstid? — D. S., USA.

Paulus’ argument är att lagen, genom att påvisa vad synd var, gjorde människornas syndfullhet uppenbar. Den domfällde dem såsom syndare, och synden förtjänade döden. Sålunda gav lagen synden liv och kom dem som stod under lagen att göra sig förtjänta av döden. En ofullkomlig människa, som var oförmögen att hålla lagen fullkomligt, domfälldes såsom en syndare och var förtjänt av döden. Det var i detta sammanhang som Paulus skrev, i Romarna 7:9 (NW): ”Jag var ... en gång levande förutan lag, men när budet kom, kom synden till liv igen, men jag dog.” Han talar här om att han levde, innan lagen hade blivit given, men att lagen, när den fick gällande kraft, gav synden liv och dömde honom till döden.

Men hur kunde detta vara sant i aposteln Paulus’ fall? Lagförbundet trädde i kraft femton hundra år innan han föddes. Han var inte ”levande förutan lag” eller vid liv då lagen blev given. Paulus var emellertid en köttslig avkomling till Abraham, och till denne sade Gud: ”I din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” (1 Mos. 22:18) Abraham var Guds vän och var rättfärdig i Guds ögon på grund av sin tro. Medan Paulus ännu var ofödd och befann sig i Abrahams länd, hade han hopp om liv genom tron. Men 330 år efter Abrahams död blev lagförbundet tillagt till det löfte som Gud hade givit Abraham. Detta lagförbund ådagalade klart och tydligt att Abrahams köttsliga avkomlingar, Israels tolv stammar, var syndare och lagöverträdare. Paulus var född under detta lagförbund, och eftersom han inte kunde rättfärdiggöra sig för liv genom gärningar i överensstämmelse med lagförbundet, dog hans hopp om liv genom detta.

Det var sålunda endast i symbolisk mening, genom att Paulus befann sig i sin förfaders, Abrahams, länd, som han levde förutan lag, innan lagen hade givits. Detta uttryckssätt liknar det som bibeln använder, när den talar om att Levi betalade tionde till Melkisedek, fastän Levi inte levde förrän lång tid efter Melkisedek. Men Levis förfader Abraham betalade tionde till Melkisedek, vid ett tillfälle, och därför skrev Paulus: ”Och, om jag får använda det uttrycket, genom Abraham har även Levi, som tager emot tionde, betalat tionde, ty han var ännu i sin förfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes [och fick taga emot tionde av Abraham].” (Hebr. 7:9, 10, NW) Sålunda anger bibeln själv på vilket sätt Paulus levde förutan lag, innan denna blev given.