Åminnelsen av Kristi död och vad den betyder för dig
ÅMINNELSEN av Kristi död eller Herrens aftonmåltid som den ibland kallas, innebär olika ting för olika människor. Detta beror utan tvivel på skiljaktigheter i fråga om uppfattningen om vad den innebär och betyder. Vilken uppfattning har du? Vad betyder den för dig? För dem som rätt förstår vad åminnelsen av Kristi död innebär betyder den så mycket att de gör alla tänkbara ansträngningar för att kunna vara med och fira denna högtid.
Från Förenta staterna berättas det till exempel om en äldre kristen kvinna, som var sängliggande men som av hela sitt hjärta önskade fira åminnelsen av Kristi död tillsammans med sina kristna bröder. Med hjälp av en ambulans kunde hon vara med, även om hon måste ligga på en bår. Vilket utomordentligt föredöme, när det gäller uppskattning, var hon inte!
Ett annat kristet vittne för Jehova satt ensam i ett kinesiskt kommunistfängelse. Men inte ens detta avhöll honom från att fira åminnelsen av Kristi död. Han berättar själv så här:
”Varje år gjorde jag anordningar för att kunna fira åminnelsen av Kristi död så gott jag kunde. Från mitt fönster i fängelset lade jag märke till månen och såg hur det började bli fullmåne i början av våren. Jag räknade så omsorgsfullt jag kunde ut datum för högtiden. Jag hade naturligtvis ingen möjlighet att skaffa emblemen, bröd och vin, och vaktkonstaplarna vägrade att ge mig detta. De två första åren kunde jag alltså bara gå igenom ritualen och använda inbillade emblem. ... Det tredje året fann jag några burkar svarta vinbär i mitt rödakorspaket, och av dessa lyckades jag framställa vin; och ris, som är osyrat, fick tjäna såsom bröd. I år [1963] hade jag såväl mitt vin som ojästa vattenskorpor från rödakorspaketet.”
Låt oss gå tillbaka litet längre, till tiden för andra världskriget. Många Jehovas vittnen, i synnerhet de som befann sig i de nazistiska koncentrationslägren, riskerade att ådra sig svåra straff, om inte rentav döden, för att få vara med då Herrens åminnelse firades. En kristen syster som var med i ett av koncentrationslägren har berättat följande:
”Alla uppmanades att vara i tvättstugan klockan 11 på kvällen. ... Precis klockan 11 på kvällen var vi samlade, 105 stycken. Vi stod tätt tillsammans i en ring, i vars mitt stod en pall med en vit duk på, och på den hade vi placerat emblemen. Ett ljus upplyste rummet, eftersom elektriskt ljus kunde ha förrått oss. Vi kände oss som de första kristna i katakomberna. Det var en högtidlig fest. Vi uttalade på nytt våra innerliga löften till vår Fader att bruka all vår kraft till hans heliga namns hävdande och rättfärdigande, att troget stå på teokratiens sida och att villigt frambära våra kroppar såsom levande offer, välbehagliga för Gud.”
Liknande risker tog vittnena i Kanada och i andra länder under krigsåren. Ja, liknande risker kommer Jehovas vittnen att ta nu i år i de länder där de måste verka under jorden, t. ex. i länderna bakom järnridån. Det råder inget tvivel om att de sätter värde på privilegiet att få fira minnet av Kristi död.
Vad som försiggår vid högtiden
Om du skall få klart för dig vad åminnelsen av Kristi död betyder för dig, måste du först och främst veta vad som försiggår vid denna högtid. Ett ögonvittne, aposteln Matteus, skrev så här om den: ”Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ’Tagen och äten; detta är min lekamen [eller: kropp].’ Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: ’Dricken härav alla; ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.’” Vid detta tillfälle bjöd Jesus dem också, såsom aposteln Paulus tillkännager: ”Gören detta till min åminnelse.” — Matt. 26:26—28; 1 Kor. 11:24.
Det var synnerligen lämpligt att Jesus Kristus påbjöd att man skulle fira hans död. Hans död, varigenom en väg bereddes för mänskligheten att bli befriad från synd och död och återvinna Guds ynnest, utgjorde sannerligen en av de mest beaktansvärda händelser som någonsin skulle inträffa på jorden, för att inte säga den mest beaktansvärda. Genom sitt trogna handlingssätt blev Jesus också ett förträffligt föredöme för alla sina efterföljare. Och framför allt vann Jehova Gud, tack vare att Jesus förblev trogen intill döden trots allt som djävulen och hans redskap gjorde för att få honom på villovägar, verkligen en anmärkningsvärd seger över Satan, djävulen, som hade skrutit med att han skulle kunna vända alla människor bort från Jehova Gud. — Job 2:4, 5; Matt. 20:28; 1 Petr. 2:21.
När Jesus instiftade åminnelsen av sin död, vad menade han då med orden: ”Detta är min lekamen” eller kropp, och: ”Detta är mitt blod”? Eftersom Skriften inte säger något i motsatt riktning, måste vi dra den slutsatsen att Jesus helt enkelt menade något så uppenbart som att brödet och vinet ersatte, representerade eller betydde hans kropp, hans egen kropp av kött och blod; inte att brödet och vinet verkligen blev hans kött och blod. Fördenskull lyder somliga översättningar så här: ”Detta betyder min kropp”, eller: ”Detta representerar min kropp.” Eftersom brödet och vinet alltså utgör symboler, kallar man dem med rätta för ”emblem”.
När och hur ofta?
När och hur ofta bör de kristna fira minnet av Kristi död? Romersk-katolska kyrkan firar det på sitt sätt, genom mässan, varje dag på året utom på långfredagen. Andra, t. ex. kristadelfianerna, ”Kristi bröder”, firar det en gång i veckan. Åter andra firar det tre eller fyra gånger om året.
Jesus talade visserligen inte själv utförligt om när och hur ofta minnet av hans död bör firas eller hugfästas, men logiken, den tidpunkt då det behagade honom att instifta Åminnelsen och det som Skriften i övrigt har att säga i ämnet, ja, allt detta hjälper oss att dra förnuftiga slutsatser. Först och främst är det förnuftigt eller logiskt att fira Kristi död en gång om året, eller hur? Alla andra märkesdagar firar man ju en gång om året. Om man skulle fira Åminnelsen oftare, skulle man inte därmed öka dess värde, utan man skulle snarare beröva den något, göra den alldaglig.
Dessutom instiftade Jesus åminnelsen av sin död och dog så också på den mest minnesvärda dagen i den judiska historien, den fjortonde dagen i den första månaden under deras månår, månaden Nisan. Instiftandet ägde rum på den kväll som föregick den judiska påskdagen, vilken utgjorde en påminnelse om den israelitiska nationens befrielse från träldomen i Egypten sedan israeliternas förstfödda hade blivit skonade, ”förbigångna”. På en och samma gång erinrade det om födelsen av Israels nation och om en enastående seger för Jehova Gud över det av djävulen behärskade världsväldet Egypten. Och vidare heter det: ”Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat.” (Åk) Eftersom Jesus Kristus här kallas för ett påskalamm och den judiska påsken firades en gång om året, den 14 Nisan, är det inte då förnuftigt att dra den slutsatsen att han avsåg att åminnelsen av hans död skulle komma att inta den judiska påskens plats i hans efterföljares liv, vilka alla vid den tiden var judar, som var vana att fira påsken en gång om året, nämligen på den 14 Nisan? Ja, den äldsta tidens kyrkohistoria anger i själva verket att det under någon tid fanns många kristna som firade Herrens åminnelse den 14 Nisan. — 1 Kor. 5:7, 8.
I överensstämmelse med det som här har sagts firar Jehovas kristna vittnen åminnelsen av Kristi död endast en gång om året, nämligen den 14 Nisan, som nu i år börjar den 16 april efter solnedgången.
Tar du del?
Frågan: Tar du del? kan förefalla några av våra läsare egendomlig, eftersom det är vanligt i många delar av kristenheten att alla som är närvarande vid ”Herrens aftonmåltid” eller ”nattvard” tar del av brödet och vinet. Men Skriften medger inte att man på detta sätt urskillningslöst firar denna högtid. När Jesus instiftade Åminnelsen, gjorde han detta i närvaro av sina elva trogna apostlar, till vilka han ytterligare sade: ”Jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike, på det att ni må äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner.” (NW) Härav följer att endast om du är i förbund med Kristus om ett rike kan du ta del av emblemen vid åminnelsen av Kristi död. Dem som befinner sig i detta förbund kallade Jesus ”du lilla hjord”, och de utgör sannerligen en liten hjord jämförelsevis talat, eftersom de till antalet endast är 144.000. — Luk. 22:29, 30; 12:32; Upp. 7:4—8; 14:1, 3.
De som befinner sig i detta förbund om ett rike är människor som har överlämnat sig åt Gud till att göra hans vilja, som har blivit godtagna av Jehova och därpå av hans ande har blivit födda till att vara hans andliga söner, blivit ”födda på nytt”, och så gjorts till lemmar i Kristi symboliska kropp. Alla kan de med aposteln Paulus säga: ”Anden själv bär vittnesbörd med vår ande att vi äro Guds barn. Om vi alltså äro barn, äro vi också arvingar: Guds arvingar i sanning, men medarvingar med Kristus, såvida vi lida tillsammans, på det att vi också må bliva förhärligade tillsammans.” — Rom. 8:16, 17, NW.
Om du tillhör dem som är berättigade att ta del av emblemen vid Åminnelsen, då har den en alldeles speciell innebörd för dig, ty den innebär då att du har gemenskap med Jehova Gud och Jesus Kristus i en offermåltid så att säga. (1 Kor. 10:20, 21) Den utgör en påminnelse för dig om den säregna ställning du intar såsom en andlig son till Gud och såsom en av Kristi bröder. Den påminner dig också om att du måste vara trogen intill döden, alldeles som Jesus var, och att dina förhoppningar är att du skall få ”livets krona”, odödlighet, i himmelen, att du skall få sitta på en himmelsk tron tillsammans med ditt ”huvud”, Jesus Kristus. Det är också en självrannsakningens tid för dig, ty du måste förvissa dig om att du tar del av emblemen med den rätta insikten och uppskattningen beträffande dem, så att du inte äter och dricker en dom över dig. — 1 Kor. 11:27—34; Upp. 2:10.
Om du inte tar del
I våra dagar tar det stora flertalet av dem som är närvarande vid Herrens aftonmåltid inte del av emblemen. När Åminnelsen firades år 1964, var det till exempel knappt tolv tusen som tog del, fastän det var över 1,8 millioner människor närvarande; alltså bara en på ungefär 150. Men då kanske du frågar: Varför bör jag vara med, när jag inte tar del av emblemen? Vilket värde har åminnelsen av Herrens död för mig? Den har mycket stort värde! Det gagnar dina andliga intressen att du visar respekt och hänsyn för Jesu befallning till dem som vandrar i hans fotspår. Du får gagn av att vara närvarande vid detta ”Jehovas bord”, även om du inte tar del av det symboliska gemenskapsoffret.
Att du är med vid Åminnelsen kan liknas vid din närvaro vid en annan människas bröllop. Det är inte du själv som gifter dig, men av kärlek till brudparet och av hänsyn för dem och eftersom du blivit inbjuden, bevisar du dem ära genom att vara med. Så är det också med åminnelsen av Kristi död. Alla som älskar Herren Jesus Kristus och hans brud, lemmarna av hans kropp, vill vara närvarande. Det kommer i hög grad att stärka din tro och öka din uppskattning, när du får lyssna till en framställning över hur Jehova vann seger genom att Jesus bevarade sin ostrafflighet och över vad Kristi död skall komma att betyda för alla de lydiga bland människorna, och det blir också den behållning du får av att erinra dig Jesu enastående exempel på trohet. Du kommer att bli andligen vederkvickt genom det som du får se och höra.
Men begå nu inte ett misstag. Dra inte den slutsatsen att allt du behöver göra är att vara med vid åminnelsen av Kristi död en gång om året. Det är uppenbarligen lätt att göra ett sådant misstag, ty det är ganska många som aldrig syns till i Jehovas vittnens Rikets salar annat än vid detta tillfälle. En enda bokstavlig festmåltid med allt vad därtill hör skulle du inte kunna leva på ett helt år, eller hur? På samma sätt förhåller det sig med de kristna i andligt avseende. De behöver komma tillsammans regelbundet för att få andlig näring, och inte bara när det dukas upp ett speciellt andligt gästabud, såsom till exempel vid åminnelsen av Kristi död. Detta är orsaken till att Jehovas kristna vittnen besöker fem möten i veckan. De inser att ”människan skall leva icke allenast av bröd” och att det, med tanke på den snabbt annalkande Jehovas dag, är viktigare nu än någonsin att de inte försummar att komma tillsammans. — Luk. 4:4; Hebr. 10:24, 25.
Naturligtvis är det inte så att de kristna genom att vara närvarande vid alla dessa möten regelbundet därmed uppfyller alla krav som ställs på dem. Vid dessa möten inhämtar man kunskap, man får ta emot; men kristendomen består i mera än i att ta emot, den kräver också att man ger ut. Sade inte Jesus: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot”? (NW) Jo, det gjorde han. Och fördenskull bjöd han sina efterföljare: ”Må ... edert ljus lysa inför människorna.” Och dessutom förutsade han att ”dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer”. (NW) Denna profetia är i själva verket en befallning till alla hans efterföljare att predika detta rike. Tänk också på att även om det är så att man ”med hjärtat utövar ... tro till rättfärdighet”, så är det ”med munnen ... man [förkunnar] offentligen till frälsning”. — Apg. 20:35; Matt. 5:16; 24:14; Rom. 10:10, NW.
Åminnelsen av Kristi död riktar uppmärksamheten på Jehova Guds stora seger över Satan, djävulen, och på det som Jesus Kristus har gjort för dig. Den framhäver också det exempel som Kristus satte för sina efterföljare. Var fördenskull för all del med vid åminnelsen av Kristi död på kvällen den 16 april i år. Men låt det inte stanna därvid. Visa din uppskattning genom att fortsätta att komma tillsammans med dem som följer Kristi exempel och tag del med dem i att predika ”dessa goda nyheter om riket”.