Behöver regeringarna få större makt?
DE ”FOLKVALDA” regeringarnas politiska framtid förefaller osäker. De finner det allt svårare att klara av de växande problemen.
För många demokratiska, kapitalistiska regeringar har ekonomisk tillväxt och materiellt välstånd blivit praktiskt taget synonyma begrepp. De flesta människor har därför varit relativt nöjda. Men nu möter den kapitalistiska världens ekonomiska styrka sin största uppfordran. Den ekonomiska tillväxten har så gott som avstannat och i vissa fall börjat gå tillbaka. Missnöjet tilltar. Vad har hänt?
De hastigt växande energikostnaderna har fått den ekonomiska tillväxtens eld att falna. Detta hotar att omintetgöra den levnadsstandard som millioner människor har vant sig vid. Många människor menar därför att regeringarna måste få större makt för att kunna klara av de problem som uppstått.
Den kände brittiske historikern Arnold Toynbee uttryckte sin åsikt att ”undan för undan ... allt svårare” levnadsförhållanden kommer att tvingas på industrinationerna och ge upphov åt allt större social oro bland människor som är vana vid att ha mera. Till följd av detta, förutsäger han, måste ”ett nytt levnadssätt — ett strängt reglerat levnadssätt — genomdrivas av en skoningslös, diktatorisk regering” för att tvinga människor att acceptera den sjunkande levnadsstandarden.
Även Förenta staternas utrikesminister Kissinger framhöll varnande att rivaliteten nationer emellan skulle kunna skapa ekonomiska kriser, som skulle tvinga de demokratiska regeringarna att ”mer och mer anta en diktatorisk struktur”, under det att ”Västerlandets civilisation sönderfaller”.
Allt fler människor tycker inte längre att tanken på diktatur är lika motbjudande som tidigare. I Storbritannien, säger Londonkolumnisten Bernard Levin, ”är höger- eller vänsterdiktatur ett vanligt samtalsämne nu för tiden”. Detta var ”otänkbart” för bara några år sedan.
Varför diktatur?
Människor vill ha lösningar. Inflation, arbetslöshet och snabbt ökande brottslighet medför verkliga svårigheter. Allt detta skapar besvikelse och missräkning och gör att man frågar sig: ”Varför är det ingen som gör något åt saken?” Människor som redan saknar arbete eller drabbas av sjunkande levnadsstandard tycker att de demokratiska procedurerna börjar bli långsamma och klumpiga. De vill ha handling — och det fort. Vilket medel som används för att åstadkomma detta får mindre och mindre betydelse för dem.
Starka regeringars förmåga att ”återställa lag och ordning” och vidta avgörande ekonomiska åtgärder får allt större dragningskraft. Det var vad som hände i Tyskland efter första världskriget. När de demokratiska regimerna visade sig oförmögna att finna en väg ut ur depressionen, vann de som förespråkade större makt för regeringarna allt större gehör.
Vägen öppnades för Adolf Hitler att komma till makten. Under hans järnvälde gick den ekonomiska och sociala återställelsen snabbt. Affärslivet blomstrade. Arbetslösheten försvann — tillsammans med de personliga friheterna.
Enligt många iakttagares mening står den kapitalistiska världen inför ännu svårare tider, eftersom problemen i förbindelse med livsmedelsförsörjning, befolkning, förorening, energitillgångar och andra råvarutillgångar ser ut att fortsätta obevekligt. Den ansedde ekonomen professor Robert Heilbroner förutsäger i sin bok An Inquiry into the Human Prospect:
”I uppriktighetens namn måste jag säga att enda möjligheten att löpa det gatlopp som ligger framför oss kan vara under ledning av regeringar som är i stånd att upprätthålla lydnaden långt mera effektivt än vad som skulle vara möjligt med ett demokratiskt styrelsesätt. Om frågan är huruvida mänskligheten skall överleva eller inte, kan sådana regeringar vara oundvikliga, ja, nödvändiga.”
Kort sagt: På många områden kan demokrati få lämna rum för diktatur. Men är då diktatoriska regeringar lösningen på problemen? Vad finns det för alternativ?
”Jakt efter politiska myter”
Mänskligheten har experimenterat med olika regeringsformer i tusentals år. Man har prövat så gott som varje upptänkligt slag: monarki, demokrati, socialism, kommunism, nazism, fascism, kyrkovälde, militärvälde, feodalsystemet osv.
Men nu är det slut med experimenterandet. Frågorna om den politiska makten, heter det i The Encyclopædia Britannica (1974 års upplaga), är ”mera angelägna och brådskande i våra dagar än de varit under någon tidigare period i historien”, därför att mänskligheten nu kan ”förinta sig själv i sin jakt efter politiska myter”. — Band 14, sid. 685. (Kursiverat av oss)
Vilken av människors regeringar i våra dagar är inte blott och bart en ”politisk myt” av brutna löften och krossade ideal? Man måste visserligen medge att vart och ett av människors styrelseskick kan ha vissa önskvärda drag, men vilket av dem kommer inte bedrövligt till korta i andra avseenden, som är precis lika viktiga, om inte ännu viktigare?
De demokratiska styrelseskicken, som lägger tonvikt på friheten, har utan tvivel sina fördelar. Men historien visar att de också ger god grogrund för politisk korruption, omfattande brottslighet och våld, förödande strejker och klasskillnader.
Somliga menar att diktatoriska styrelseskick har en viss förmåga att ”få saker och ting uträttade”. Sådana styrelseskick kan delvis lyckas med att begränsa en del av de problem som hemsöker demokratierna — men vilket pris måste man inte betala! För att vidmakthålla kontrollen måste man ofta beröva undersåtarna till och med friheten att uttrycka sin uppriktiga åsikt.
Mera sentida politiska experiment kretsar kring det förtvivlade hoppet att nationerna på något sätt skall ”inse att de är beroende av varandra”, vilket ivrigt förespråkas av Kissinger. Man hoppas kunna uppnå globala politiska lösningar och på så sätt avvärja det diktatoriska hotet mot demokratin. Men är detta realistiskt, eller är det bara ännu en myt?
I The Encyclopædia Britannica (1974) framhåller man uppriktigt: ”Så gott som överallt” har försöken att uppnå internationellt samarbete ”strandat på nationalismens klippor”. (Band 14, sid. 719) Och ekonomen Heilbroner påpekar att denna nationalistiska sida hos ”’den mänskliga naturen’ gör det till blott och bart en utopi att vi skall kunna möta framtidens världsomfattande utmaningar som ett internationellt brödraskap av människor”.
Borde inte historiens fakta få en tänkande människa att dra vissa slutsatser om människors styrelseskick? Har det inte visat sig vara så, som det för länge sedan blev upptecknat i bibeln, att ”den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”?a Är det inte sant att ”människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg”?b
”Men”, kanske du säger, ”det där är bara ett negativt tänkesätt, som kännetecknas av hopplöshet; och dessutom finns det inget alternativ. Vi måste helt enkelt fortsätta att pröva.” Men är det ett negativt eller ett realistiskt tänkesätt som leder fram till denna slutsats, med tanke på att man hållit på att ”pröva” i sex tusen år? Att se sanningen i vitögat kan vara besk medicin, men det är den bästa medicinen, eftersom den också kan öppna eljest tillslutna sinnen för den verkliga lösningen.
När det gäller styrelseskicket, finns det ett alternativ. Det är besk medicin endast för dem som envisas med att sköta angelägenheterna på sitt eget sätt, oavsett vilka konsekvenser det får. För människor med ärliga hjärtan är det den lösning som de faktiskt söker efter. Vad är det då?
En regering från människans Danare
Många människor har alltför länge lämnat människans Danare ur räkningen. Men tänk efter: När du själv gör något med dina händer, något som du är stolt över, har du då inte rätt att avgöra hur det skall användas? Den juridiska princip som ligger till grund för copyright- och patentlagar stöder denna rättighet.
Hur förhåller det sig då med vår Skapare? Skapelsens under vittnar om en Danare som känner stolthet över sitt verk. Vilken noggrannhet och omsorg om detaljerna kännetecknar inte hans utformning av allt det ”extra” som förgyller vårt liv — skönhetens oändliga variation i naturen, mångfalden av behagfulla färger, dofter, smaker och ljud, som skänker njutning åt våra sinnen. Han som utformat sina skapelser med förmåga att njuta av och uppskatta sådana ting måste i sanning ha människornas allra bästa för ögonen.
Eftersom hela skapelsen tillhör honom som skapat den, skulle det i sanning vara rätt och tillbörligt att regeringen över världen utövades av honom. Bibeln framhåller hur rimligt och juridiskt välgrundat hans anspråk på denna ställning är: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig ... makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.” Är det inte han som danat och format oss som känner människan bäst och därför är bäst kvalificerad att styra människornas angelägenheter framgångsrikt? — Upp. 4:11.
Men människor har i allmänhet förkastat denna princip och menat den vara orealistisk, och de vägrar därför att söka sin Skapares vägledning. Varför har då människans Danare inte helt enkelt hävdat sin rätt att styra? Därför att han valde att låta sin skapelse en gång för alla visa det fåfänga i att leva utan hans vägledning. I stället för att finna ”frihet” utanför Guds överinseende hotas nu allt fler människor av ett förtryckande, ofta korrumperat, diktatoriskt styrelseskick utan frihet.
Kommer den mänskliga skapelsen någonsin att få se slutet på den förgänglighet som motspänstiga människor och deras regeringar är underlagda? Lägg märke till Guds uppsåt i fråga om detta:
”[Den mänskliga] skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, ... dock så, att en förhoppning skulle finnas, att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet, som tillhör Guds barns härlighet [Guds barns härliga frihet, NW].” — Rom. 8:20, 21.
Hur skall mänskligheten få del av ”Guds barns härliga frihet”? Bibelns profetior uppenbarar att i vår generations tid ”skall himmelens Gud upprätta ett rike [en regering], ... vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk”. ”Folk”, människor, kommer alltså aldrig mer att få tillvälla sig sin Danares lagliga rätt att styra eller diktatoriskt öva makt över en annan människa, ”henne till olycka”. — Dan. 2:44; Pred. 8:9.
Men hur blir det då med det nuvarande lappverket av nationer med deras gränser, politiska barriärer och tullmurar, som omöjliggör globalt samarbete? Det finns bara en enda lösning: ”[Guds rike] skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken”, heter det i profetian, ”men självt skall det bestå evinnerligen.” — Dan. 2:44.
En regering som kännetecknas av sann frihet
När människors splittrande och korrumperade politiska regimer undanröjs, kommer vägen att ligga öppen för ”Guds barns härliga frihet” att uppfylla hela jorden. Innebär denna ”frihet” att Gud skall utöva föga eller ingen myndighet över sina mänskliga barn?
De flesta föräldrar utövar en viss tillsyn över sina barn, inte sant? Varför det? Därför att ett barn har begränsade förståndsförmågor. Det förstår inte helt och fullt alla de många faktorer som har inflytande på sådant som det ägnar sig åt. Föräldrarnas vägledning har kärlek till motiv och kan inte jämställas med en diktators kyliga effektivitet, när han försöker hålla människor under kontroll. Men förståndiga föräldrar ger också sina barn stor frihet, i den mån de gör sig förtjänta av det, förutsatt att de inte skadar sig själva eller andra.
På liknande sätt kommer Jehova Gud förmedelst sitt rike under Jesus Kristus endast att utöva sådan tillsyn som behövs för att säkerställa mänsklighetens förblivande välfärd. Detta rike skall inte vara någon diktatur. Alla dess lojala undersåtar skall finna glädje i att följa dess riktlinjer. Detta kommer att bli lika naturligt för dem som att äta, dricka och andas. De kommer inte på något sätt att känna sig kringskurna. Även om absolut oberoende vore möjligt, skulle de välja att förbli sin kärleksfulle Danare, Jehova Gud, undergivna. — Jämför Psalm 97:10; 119:104, 128, 163; Jeremia 9:24.
Tänk vilka välsignelser Guds fria ”barn” skall få del av under hans kärleksfulla styrelse. Man måste medge att människor i våra dagar har mycket ofullständig kännedom om sin miljö — härav den krisartade miljöförstöringen. De har inte ens tillräcklig kunskap om vädret för att kunna skaffa tillräckligt med livsmedel åt mänskligheten.
Men han som danat jorden och livet på jorden förstår helt och fullt de fysiska principer som är inbegripna. Det gör också hans Son, Kristus Jesus, som var en ”mästerlig arbetare” och medhjälpare i samband med skapelsen och nu tjänar som konungen i Guds rike. De kommer att kunna leda mänskligheten på en kurs som skall undanröja de grundläggande orsakerna till förorening, livsmedelsbrist och alla andra problem. Medan Jesus befann sig på jorden, stillade han en storm och visade därigenom att han förstod och kunde behärska naturkrafterna. ”Både vinden och sjön äro honom lydiga”, sade hans förvånade åskådare. — Ords. 8:22—31, NW; Mark. 4:37—41; Jes. 9:6, 7.
Det berättades också om Jesus att han ”inte behövde någon annans vittnesmål om människan. Ty han visste av sig själv, vad som bodde i människan.” Tänk hur han kommer att kunna använda denna rannsakande förmåga för att utplåna roten till själviskhet, girighet och fördomar i fråga om ras och nation! I stället kommer han att uppväcka kärlek och sann omsorg om medmänniskor. — Joh. 2:25, Hedegård; Joh. 13:35.
Redan nu, ”i dagarnas slutskede”, håller mer än 2.000.000 människor i ”alla nationer” på att lära sig Guds ”lag” och hans ”vägar”, som skall gälla då — och de tillämpar dem också. Trots att Jehovas kristna vittnen lever i en delad värld, råder det en underbar endräkt bland dem. De har fått hjälp att höja sig över rasbarriärer och nationella gränser och lär sig inte mer att kriga. Deras framgång i kontrast till världens regeringars misslyckanden bevisar att regeringsmakt genom människor inte längre kan möta de utmaningar som gäller framtiden. Endast den regering som vår kärleksfulle Fader och Danare upprättar kan göra detta. — Jes. 2:2—4, NW; Mik. 4:1—3.
[Fotnoter]