Hur du får nytta av att trakta efter gudaktig hängivenhet
”Det är visst och sant att den är ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har.” — 1 Tim. 6:6, NW.
1. Endast vilka traktar efter ett handlingssätt av gudaktig hängivenhet, och vad tillfaller dem?
ENDAST de som exakt känner Gud och handlar i överensstämmelse med vad de vet är i den ställningen att de kan tillbedja honom på tillbörligt sätt. Det är bara de som kan sägas följa ett handlingssätt av ”gudaktig hängivenhet” eller vördnadsfullhet. Att man traktar efter detta handlingssätt leder till bestående vinning. ”Det är visst och sant”, skrev aposteln Paulus till den unge kristne tillsyningsmannen Timoteus, ”att den är ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har.” (1 Tim. 6:6, NW) ”Den gudaktiga hängivenheten är nyttig till allt, i det den har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma.” (1 Tim. 4:8, NW) Lägg märke till att Paulus säger att den gudaktiga hängivenheten inte bara ger en framtida belöning, utan ”stor vinning” och nytta nu.
2. Vad är det 1 Timoteus 3:16 riktar vår uppmärksamhet på, när det gäller gudaktig hängivenhet?
2 Vad är egentligen ”gudaktig hängivenhet” eller vördnadsfullhet? Det kan inte ges något bättre svar på denna fråga än det föredöme som getts av någon som vidmakthållit gudaktig hängivenhet i fullkomlig grad. Bibeln framhåller en viss man som detta föredöme. I 1 Timoteus 3:16 (NW) läser vi: ”Ja, denna gudaktiga hängivenhets [ordagrant: detta ”välvördandes”] heliga hemlighet är erkänt stor: ’Han gjordes uppenbar i kött, blev förklarad rättfärdig i ande, blev sedd av änglar, blev predikad bland nationer, blev trodd i världen, blev upptagen i härlighet.’” Vem var denne, och hur blev denna heliga hemlighet fullbordad i förbindelse med honom?
3. a) Vilken fråga uppstod beträffande gudaktig hängivenhet för omkring sex tusen år sedan? Vad var orsaken? b) I vilken bemärkelse var svaret på denna fråga en ”helig hemlighet”?
3 För omkring sex tusen år sedan uppstod frågan: Vilken människa kan vidmakthålla gudaktig hängivenhet i fullkomlig grad? Det som gav upphov till denna fråga var en handling som begicks av den förste mannen, Adam, en handling som visade brist på vördnad. Fastän den fullkomlige Adam stod i skuld till sin Skapare för allting, överträdde han Guds lag och underlät därigenom att visa sin himmelske Fader den kärlek, aktning och hängivenhet han var förtjänt av. Sedan Adam genom sin olydnad förlorat fullkomligheten, kunde han bara bli far till syndiga avkomlingar, som skulle vara ur stånd att vidmakthålla gudaktig hängivenhet i fullkomlig grad. Likväl visste Jehova Gud att han kunde sätta en fullkomlig människa på jorden som skulle vara i stånd att göra det. Fram till dess denna människa trädde fram på den jordiska skådebanan förblev svaret på frågan vem som kunde vidmakthålla gudaktig hängivenhet i fullkomlig grad en helig hemlighet, dvs. en hemlighet känd bara av Gud. Enligt vad andra skriftställen tydligt visar är den kring vilken denna hemlighet rör sig Guds Son, som ”gjordes uppenbar i kött” som människan Jesus. (Joh. 1:14; 1 Joh. 4:2, 3) Följaktligen är Jesu Kristi hela levnadslopp som en människa som lojalt höll fast vid sin Gud och Fader ett påtagligt ådagaläggande av gudaktig hängivenhet eller vördnadsfullhet. Att vi tar till hjärtat de lärdomar som är inbegripna i denna ”heliga hemlighet” kan leda till underbar nytta nu och i framtiden.
4. Vad uppenbarar Adams levnadsbana beträffande resultatet av att man underlåter att vidmakthålla gudaktig hängivenhet?
4 När vi tänker på vad som hände med Adam, kan vi tydligt se att man inte har någon vinning av att överge ett handlingssätt som präglas av gudaktig hängivenhet. På grund av att Adam underlät att visa vördnad för sin Gud och Fader, förlorade han det fullkomliga mänskliga livet med alla dess rättigheter och utsikter. Borta var den nära samhörighet med sin himmelske Fader som han en gång hade ägt. Han hade inte längre Guds tillsyn och vägledning. Hans samvete var befläckat. Det enda arv han kunde lämna till sina barn var ofullkomlighet och död. Sedan han blivit utdriven med våld, hindrades han från att åter komma in i det sköna paradis som hade varit hans hem i fullkomlighet. — 1 Mos. 3:8, 17—19, 24.
5. Fick Jesus Kristus vinning genom att vidmakthålla gudaktig hängivenhet?
5 Men hur var det med Jesus Kristus? Gjorde han en förlust genom att vidmakthålla gudaktig hängivenhet? Det är sant att det inte var något lätt handlingssätt för honom att följa. Världen hatade honom för det. Han blev smädad, fysiskt misshandlad och till sist fastnaglad vid en avrättningspåle likt en brottsling av värsta slag. (Joh. 15:18; 1 Petr. 2:23, 24) Likväl medförde hans handlingssätt stor vinning. Han bevarade ett rent samvete och fortsatte att ha nytta av sin Faders hjälp, vägledning och tröstande försäkringar. Tre gånger hörde Jesus Kristus sin Faders röst, då denne godkände hans handlingssätt. (Matt. 3:17; 17:5; Joh. 12:28, 29) Han fick erfara sin Faders stöd, i det han blev i stånd att utföra kraftgärningar, tecken och under. (Apg. 2:22) När Jesus Kristus framgångsrikt motstod djävulens frestelser, ”trädde [änglar] fram och betjänade honom”. (Matt. 4:11) Och den sista natten före hans död ”visade sig för honom en ängel ... som styrkte honom”. (Luk. 22:43) På grund av att Sonen visade trohet ända till döden uppväckte Jehova Gud honom och gav honom den storslagna segerlön som består i odödligt himmelskt liv. Aposteln Paulus skrev under inspiration: ”Gud [upphöjde] honom till en överordnad ställning och gav honom i sin godhet det namn, som är över varje annat namn, så att i Jesu namn varje knä skulle böjas, deras som är i himmelen och på jorden och under marken [i gravtillståndet men i väntan på en uppståndelse], och varje tunga öppet skulle bekänna att Jesus Kristus är Herre, till Guds, Faderns, ära.” — Fil. 2:9—11, NW.
6. Förklara ordet ”vinning” som används av Paulus i 1 Timoteus 6:6.
6 Genom att förbli odelat hängivna mot Gud alldeles som Jesus Kristus var kan vi vara bland dem som får stor vinning nu och har utsikten att få del av ännu större välsignelser i framtiden. Detta betyder inte att det enda skälet till att man tjänar Gud och traktar efter ett Kristuslikt handlingssätt är att man skall få inhösta personlig vinning. Insikt om originalspråkets ord för ”vinning” i 1 Timoteus 6:6 hjälper en att få en balanserad syn på saken. Ordet användes bara två gånger i de kristna grekiska skrifterna, nämligen i 1 Timoteus 6:5, 6. Detta grekiska ord (porismosʹ, inte poʹrisma) kommer från det grekiska verb som betyder ”anskaffa; förskaffa eller förvärva” och betyder följaktligen ”anskaffande; förskaffande eller förvärvande” och vidare ”förvärv; medel till vinning; medel till livsuppehälle”. Moffatts översättning återger det med ”en lönande affär” och ”rik profit”. Hedegårds översättning använder uttrycken ”jordiska fördelar” och ”stor rikedom”. I Benelius’ översättning finner vi ordet ”förvärvskälla”. I The New English Bible är det översatt med ”utdelningar”.
Gagnet av att få synder förlåtna
7. Vad uppenbarar bibeln beträffande vårt behov av förlåtelse för synder, och på vilken grundval ger Gud detta?
7 Ett framträdande gagn av att vi följer ett handlingssätt av gudaktig hängivenhet är att vi får våra synder förlåtna. I fråga om en sann lärjunge till Jesus Kristus inträffade detta till att börja med då han ångrade sig eller ändrade sinne, vände om från sitt tidigare handlingssätt, anropade Gud om förlåtelse på grundval av Jesu offer och därpå framställde sig för dop, överlämnade sig åt Fadern (Jehova Gud) genom Sonen (Jesus Kristus) i Faderns, Sonens och den heliga andens namn. Men eftersom han är ofullkomlig, begår han fortfarande synder och fortsätter därför att behöva Guds förlåtelse. Aposteln Johannes sade: ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” (1 Joh. 1:8) Men i hjärtat vill en hängiven lärjunge till Jesus Kristus inte synda. Han känner det alldeles som aposteln Paulus, då han skrev: ”Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa.” (NW) Eftersom det förhåller sig så, beklagar han i hög grad varje synd han kan begå och ber ödmjukt Gud om förlåtelse. På grund av sin ångerfulla inställning och sin tro på det försonande gagnet av Jesu offer vinner han denna förlåtelse. — Rom. 7:22—25; 1 Joh. 2:1, 2.
8. Hur kan vi, på grund av att vi har fått våra synder förlåtna, känna det i fråga om att nalkas Gud i bön, och vilken tillit kan vi ha till att han svarar oss?
8 På grund av att Jesu Kristi hängivna lärjungar får sina synder förlåtna fortsätter de att äga ett rent samvete. De litar helt och fullt på att Jehova Gud finner behag i deras uppriktiga ansträngningar att leva ett liv som stämmer överens med hans andes ledning. (Gal. 5:16—18) Därför har de fullständig frimodighet att tala, när de nalkas Gud med varje angelägenhet, i det de är säkra på att han genom sin ande kommer att vägleda dem och hjälpa dem att bemästra prövningar eller lösa problem som de kan ställas inför. (Luk. 11:11—13) Det är som aposteln Johannes framhöll: ”Vadhelst vi bedja om, det få vi av honom, eftersom vi hålla hans bud, och göra, vad som är välbehagligt för honom.” — 1 Joh. 3:22.
9, 10. Hur hjälper Gud oss, enligt vad som visas i Romarna 8:26, 27, till och med när vi kanske inte vet vad vi skall bedja om?
9 Ibland kan det emellertid inträffa att en sann kristen inte ens vet vad han skall be om med tanke på vad han står inför. Det kan förekomma ihållande förföljelse. Han kan känna sig nedtyngd av många betungande förpliktelser. Det kan hända att något personligt problem vilar tungt på honom. Det kan hända att han inte är säker på vad han skall göra. Det kan vara så att han inte ens förstår vad problemet verkligen är. Men på grund av att han har en ren ställning inför Gud lämnas han inte utan hjälp. Enligt vad som visas i Romarna 8:26, 27 (NW) kommer Guds ande att hjälpa honom. Vi läser: ”På samma sätt träder också anden till med hjälp för vår svaghet; ty det problem som gäller vad vi bör bedja om, enligt vad vi behöver, det förstår vi inte, men anden själv lägger sig ut för oss med outtalade suckar. Likväl vet han som utforskar hjärtana vad andens mening är, eftersom den i överensstämmelse med Gud lägger sig ut för dem som är heliga.”
10 Hur sker det att Guds ande, som det nämns om här, så att säga träder till jämte den kristnes ”outtalade suckar” för att bistå honom? Jo, genom sin ande har Jehova Gud inspirerat människor att skriva bibeln, och i den finns böner som ger uttryck åt hans vilja och uppfattning om olika angelägenheter. Han känner ”andens mening”, dvs. det som han har låtit sin heliga ande tala genom bibelns skribenter. Han förstår också sitt folks känslor och behov. Därför godtar han de inspirerade bönerna som det som hans folk skulle frambära, om de bara visste vad de skulle be om, och han svarar dem. Således bistår han sitt folk att fullgöra angelägenheter i sitt liv på ett sätt som är i överensstämmelse med hans ord, även om de kanske inte i förväg vet vilket handlingssätt de skall följa. Han låter inte sina trogna bli ”frestade över ... [sin] förmåga”, och inte heller ger han dem ”till spillo” eller lämnar dem ”i sticket” (NW). — 1 Kor. 10:13; 2 Kor. 4:8, 9.
Skyddade mot det onda i världen
11, 12. Hur blir den kristne, genom att han traktar efter gudaktig hängivenhet, skyddad mot sådana onda ting som veneriska sjukdomar?
11 Förutom att vi genom att vi traktar efter gudaktig hängivenhet har möjlighet att bevara ett rent samvete och fortsätta att få Guds förlåtelse och hjälp, skyddar det oss också mot det onda i världen. I vår tid är det till exempel så att veneriska sjukdomar drar fram över världen. De förekommer också på avlägsna platser på jorden. Problemet med de veneriska sjukdomarna är så allvarligt att dr Marcolino G. Candau vid Förenta nationernas världshälsoorganisation gav följande varning (våren 1973): ”Ett snabbt ingripande är nödvändigt, om vi inte helt och hållet skall förlora herraväldet över de genom könsumgänge överförda sjukdomarna. ... Världen är i klorna på en verklig epidemi.”
12 Men det råder inte någon ”verklig epidemi” av veneriska sjukdomar bland dem som traktar efter gudaktig hängivenhet. De inser att veneriska sjukdomar inte enbart är ett medicinskt problem; det är i främsta rummet ett moraliskt problem. De visar vördnadsfull aktning för Jesu Kristi ord: ”I haven hört, att det är sagt: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (Matt. 5:27, 28) Genom att de sanna kristna rättar sig efter detta bud skyddar de sig mot att komma i situationer som skulle kunna ge upphov till frestelser. Deras bekämpande av orätta sexuella begär har bidragit till att de är fria från det gissel som består i syfilis och gonorré och alla de fruktansvärda följderna av dessa sjukdomar — blindhet, sterilitet, sinnessjukdom och tidig död. Det är klart och tydligt att deras gudaktiga hängivenhet har skyddat dem.
13. Vilket gagn tillfaller dem som lyder förmaningen att rena sig ”från allt som befläckar vare sig kött eller ande”?
13 Likaså sätter Jehovas tjänare värde på bibelns förmaning att de skall rena sig ”från allt som befläckar vare sig kött eller ande” och avhåller sig från bruket av tobak, betelnöt och andra skadliga vanebildande medel. (2 Kor. 7:1) Att de håller fast vid Guds ord har också skyddat dem mot alkoholismens skadliga verkningar. (1 Kor. 6:9—11) Tillgångar som förut förslösades på skadliga vanor har fått en ny riktning för att göra enskilda personer och deras familjer till produktiva medlemmar av samhället och till en heder för Guds namn och folk. Den gudaktiga hängivenhetens handlingssätt har gett dem detta som en ”utdelning”.
14. Varför kan vi, när vi ger akt på slutresultatet för världsliga människor, säga att det leder till påtaglig vinning när man traktar efter gudaktig hängivenhet? Förklara.
14 Den påtagliga vinning som åtföljer den gudaktiga hängivenheten blir klart synlig, när den ställs vid sidan av den oerhörda förlust som blir resultatet av att man följer världens vägar. Tänk på en flicka som ådragit sig något slag av venerisk sjukdom eller som har fått sitt liv fördärvat av narkotika. Har hon inte förlorat mycket? Hur förhåller det sig med hennes föräldrar? Hur mycket pengar tror du att de skulle betala för att få tillbaka sin dotter igen sådan hon en gång var? Det är förmodligen ingen summa som är så stor att de inte skulle betala den, om de hade tillgång till den eller kunde skaffa den. Hur förhåller det sig med en alkoholiserad äkta man? Skulle han inte anse det vara i högsta grad nyttigt att återvinna sin hälsa och den respekt och ställning han kan ha förlorat genom sitt missbruk av alkohol? Skulle inte hans hustru vara villig att ge en stor summa pengar för att han skulle bli ett gott familjeöverhuvud som skötte sina förpliktelser väl? Ja, människor i världen skulle ge mycket för att skaffa sig själva eller sina anhöriga den vinning som gudaktig hängivenhet ger redan nu.
Gudaktighet ger vänner
15. Hur får vi sanna vänner genom att trakta efter gudaktig hängivenhet?
15 Att vi traktar efter ett handlingssätt av gudaktig hängivenhet leder vidare till att vi får verkliga vänner. När vi är sanna kristna, är våra främsta vänner Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus. Jesus sade till sina elva trogna apostlar: ”Jag kallar eder nu icke längre tjänare, ty tjänaren får icke veta, vad hans herre gör; vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.” (Joh. 15:15) Vi är också vänner till varandra. I egenskap av vänner svarar de som känner Gud och Kristus mot beskrivningen i Ordspråksboken 17:17: ”En sann vän älskar alltid och är en broder som föds för tider av nöd.” (NW) Det är bara bland dem som traktar efter gudaktig hängivenhet i den sanna kristna församlingen som man kan finna sådana vänner. Det finns inga rasmässiga, sociala och ekonomiska barriärer i församlingen; alla i den är ”bröder” och ”systrar”. (Matt. 23:8) Vart du än beger dig här på jorden, kommer du att finna sanna vänner bland dem som tillämpar gudaktig hängivenhet. Dessa vänner är personer som du kan anförtro dina tillhörigheter och dina känslor åt. De är villiga att ge av sin tid, sina krafter och sina tillgångar för att bistå och uppmuntra dig. Dessutom finns det i varje församling av Jehovas folk kvalificerade män som har verklig omsorg om alla deras väl, i synnerhet från andlig ståndpunkt sett, som kommer tillsammans med dem, och villigt och ivrigt ger gensvar till deras behov.
”Med förnöjsamhet”
16. Vad behövs, enligt vad som visas i 1 Timoteus 6:6, för att skydda den vinning som blir resultatet av att man traktar efter gudaktig hängivenhet?
16 Vi får verkligen stor vinning av att trakta efter ett handlingssätt av gudaktig hängivenhet. Redan nu är denna vinning något som är alltför dyrbart att förlora. Vi bör därför vara angelägna om att skydda den. Ett viktigt sätt på vilket vi kan göra detta är genom att förbli förnöjsamma, verkligen uppskatta de talrika förmåner vi åtnjuter. Det är beaktansvärt att aposteln Paulus förband gudaktig hängivenhet med förmåga att reda sig med vad man har eller förnöjsamhet, i det han sade: ”Det är visst och sant att den är ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har [”förnöjsamhet”, 1917].” — 1 Tim. 6:6, NW.
17. Hur kan det bli till skada i andligt avseende om vi underlåter att vara nöjda med det vi har i fråga om det materiella?
17 Om vi någonsin skulle upphöra att vara förnöjsamma, förlora uppskattningen av de välsignelser som har tillfallit oss genom att vi traktat efter gudaktig hängivenhet, skulle vi kunna ledas till att mena att större vinning står att finna någon annanstans. Det kan till exempel hända att någon inte längre delar den uppfattning som kommer till uttryck i 1 Timoteus 6:8: ”När vi har vad som när och skyler [föda, kläder och tak över huvudet], skall vi vara nöjda med dessa ting.” (NW) Han kan komma att se med avund på andras framgång och gå helt upp i materiella strävanden. Från andlig ståndpunkt sett skulle detta kunna vara till stor skada och kanske till sist leda till att han förlorade ett godkänt förhållande till Gud. Aposteln Paulus pekade på denna fara och skrev: ”De som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.” — 1 Tim. 6:9, 10; se också Hebréerna 13:5.
18. a) Vad bör vi inte låta påverka vår förnöjsamhet? b) Vad bör vara skälet till en kristens förnöjsamhet, enligt vad aposteln Paulus visar?
18 Sedan måste vi också vara på vår vakt mot att låta omständigheterna allvarligt inverka på om vi är förnöjsamma. Aposteln Paulus gav ett utomordentligt exempel i detta avseende. Han uttryckte sig på följande sätt: ”Jag har lärt mig att reda mig med vad jag har [eller: vara förnöjsam], vilka omständigheter jag än befinner mig i. Jag vet verkligen hur det är att ha det knappt med försörjningen, jag vet verkligen hur det är att ha överflöd. I allt och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten både med att vara mätt och med att hungra, både med att ha överflöd och med att lida brist.” (Fil. 4:11—13, NW) Lägg märke till att Paulus’ förnöjsamhet var konstant. Han resonerade inte: ”Jag skall vara nöjd när jag har rikedom, en ställning eller bemärkthet eller liknande.” Hans förnöjsamhet var grundad på hans samhörighet med Jehova Gud och Jesus Kristus, i det han kände dem och var känd av dem. Detta är den enda pålitliga grundvalen för förnöjsamhet.
19. Varför är det farligt att låta materiella ting eller jordisk släktskap allvarligt påverka vår förnöjsamhet?
19 I denna världen har ingenting annat någon verklig stabilitet. Döden kan beröva oss kära släktingar och vänner. Olyckor eller sjukdomar kan göra oss själva eller våra anhöriga hjälplösa eller invalidiserade. Tillhörigheter kan stjälas eller förstöras. Att vi gör materiella ting, ställning eller någon jordisk släktskap till den verkliga grundvalen för vår förnöjsamhet kan alltså leda till bitter besvikelse. Sådan besvikelse kan rentav göra att man skjuter skulden på Gud och kommer att resonera orätt, alldeles som Asaf gjorde: ”Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld.” (Ps. 73:13) Om ett sådant resonerande får vara ohämmat, kan det göra att man upphör att trakta efter gudaktig hängivenhet.
20. Vad kan vi göra för att bevara vår förnöjsamhet?
20 Vi behöver alltid förbli på vår vakt, så att inte denna världen och dess inställning, dess materiella åskådning och dess handlingssätt fräter bort vår förnöjsamhet. Detta är skälet till att det är gott att vi tar oss tid att tänka med uppskattning på den stora vinning som vi redan har fått del av sedan vi började trakta efter gudaktig hängivenhet. Må vi känna det alldeles som psalmisten i fråga om detta att vi har vunnit en godkänd samhörighet med Gud: ”Lycklig är den som du utväljer och förmår att närma sig, för att han skall få bo i dina gårdar. Han skall i sanning mättas med det goda i ditt hus, ditt tempels heliga plats.” (Ps. 65:5, NW) Hur dåraktigt skulle det inte vara om vi gav upp detta på grund av någonting som kanske inte blir som vi ville ha det!
21, 22. a) Vilka framtida fördelar skall tillfalla dem som traktar efter gudaktig hängivenhet? b) Vad kan vi göra för att undvika att gå miste om dessa fördelar?
21 Kom också ihåg att denna traktan efter gudaktig hängivenhet ”har med sig ett löfte” om det liv ”som skall komma”. (1 Tim. 4:8, NW) När det gäller dem av Kristi smorda bröder som är på jorden, är det inte så att de hoppas på Kristus ”endast i detta livet”. (NW) Den storslagna belöningen att härska tillsammans med honom i himlarna under tusen år ligger framför dem. (1 Kor. 15:19, 50—54; Upp. 20:6) En ständigt ökande ”stor skara” av människor som är förbundna med dessa smorda har också ett storslaget hopp. De ser fram emot den annalkande ”stora vedermödan”, som skall avlägsna från denna jord alla som vägrar att ”känna Gud” som hans godkända tjänare. Dessa som lojalt tjänar Gud tillsammans med Kristi andliga bröder hyser hoppet om att antingen genom att uppstå från de döda eller genom att överleva denna vedermöda få leva för evigt på en renad jord, fria från smärta, sjukdom och ålderdom. Då skall ”landet [jorden] ... vara fullt av HERRENS [Jehovas] kunskap, likasom havsdjupet är fyllt av vattnet”, inte bara förnuftsmässig kunskap, utan kunskap som omsätts i arbete med att fullgöra Guds vilja. — Jes. 11:9; 2 Tess. 1:6—10; Upp. 7:9—17; 21:3—5.
22 Vilka storslagna välsignelser finns inte i beredskap för dem som fortsätter att trakta efter gudaktig hängivenhet! Må vi som traktar efter gudaktig hängivenhet inte låta någonting fördunkla det oskattbara värdet i att vi har kommit att bli kända av Gud och Kristus som deras godkända tjänare. Må vi fortsätta att vara på vår vakt mot vad det vara må som kan beröva oss förnöjsamheten. Må vi alltid hålla Jesu Kristi fullkomliga föredöme för ögonen. ”Må vi med uthållighet löpa det lopp som är oss förelagt, medan vi oavvänt betraktar den främste förmedlaren och fullkomnaren av vår tro, Jesus. För den glädje som var honom förelagd uthärdade han en tortyrpåle, föraktande skammen, och har satt sig på Guds trons högra sida. Ja, betrakta noga den som har uthärdat sådan motsägelse av syndare, emot deras eget intresse, på det att ni inte må bli trötta och ge tappt i edra själar.” — Hebr. 12:1—3, NW.