Kan homosexuella ändra sig?
DET är sant att bibeln tydligt visar att homosexualitet är orätt. Men Jehova, bibelns Gud, tar hänsyn till människornas svagheter. Han är en kärlekens Gud. Därför förkastar han inte någon som totalt oförbätterlig — så länge personen i fråga ivrigt strävar efter att rätta sig efter Guds vilja.
Bibeln visar att den homosexuelle måste ändra sig, om han skall vinna Guds godkännande. Men bibeln visar också att en sådan förändring är möjlig. Aposteln Paulus syftar på några som hade varit homosexuella och säger sedan, i 1 Korintierna 6:11 (Hd): ”Somliga av er var en gång sådana, men ni blev rentvagna.” De hade ändrat sig!
Men många homosexuella påstår att de inte kan ändra sig. De säger i själva verket att bibeln har orätt. Somliga hävdar: ”Jag kan inte rå för det; jag föddes homosexuell.” Eller också kan de säga att homosexualiteten är resultatet av deras uppfostran. Det råder inget tvivel om att det är många sociala och emotionella faktorer med i bilden, när någon vänder sig från heterosexuella till homosexuella förbindelser, och grundorsakerna till homosexualitet kanske inte är kända. Men ingen bör fatalistiskt påstå: ”Jag kan inte rå för det.” Varför det?
Därför att det mesta av de informationer som finns att få stämmer överens med bibeln: Homosexuella KAN ändra sig. Det är bara av sig själv och ingen annan som någon tvingas att förbli homosexuell. Låter detta uttalande alltför tvärsäkert för dig? Begrunda då bevisen.
Varför de inte ändrar sig
När man läser stoff om detta ämne eller talar med homosexuella, slås man av detta: Homosexuella vill vara homosexuella. I Minneapolis Tribune för 14 maj 1972 fanns en artikel som i hög grad var sympatiskt inställd till den homosexuella rörelsen. Lägg märke till författarens iakttagelser:
”Bakom allt detta märker man den outtalade fruktan för att det i samband med forskningen skall komma fram någon faktor som skulle kunna tyda på att det är möjligt att ändra en ’levnadsglad’ [homosexuell], så att han blir normal. De vill inte detta. De är lyckliga i sitt homosexuella liv. De vill inte vara normala.
Lena Hardin, som tillsammans med Mike McConnell är samordnare vid en byrå som förmedlar talare för homosexuella, uttrycker det så här: ’Den enda fördelen med att vara normal är att man inte längre är annorlunda. Andra människors tankar och föreställningar om en skulle ändras. Och för att säga det rent ut, så är det inte alls värt det. Jag vill fortfarande vara det jag är.’”
Lägg märke till att det inte sägs något om att vara ”född homosexuell” eller ha ”dålig familjebakgrund”. De personer det gäller säger helt enkelt: ”Jag vill fortfarande vara det jag är.”
Tänkesättet förändrat
Eftersom en individ väljer att vara homosexuell, är det hans tänkesätt som har blivit påverkat, så att det förmår honom att föredra ett sådant sexuellt beteende. Med fog instämmer bibeln i att det är detta som är grunden till problemet. Paulus skriver om homosexuella att Gud prisgav dem ”åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting”. (Rom. 1:26—28) Sådana personer har kommit att i sitt hjärta resonera på ett oriktigt sätt, och så har de utvecklat förvända begär. — Matt. 15:18—20.
Det bibeln säger i detta avseende stämmer överens med de fakta som homosexuella själva lagt fram. En amerikan beskriver den process varigenom hans tankegång vanns över till den homosexuella uppfattningen: ”Homosexualitet är produkten av en mycket komplicerad betingning under en längre tidsperiod. ... [Homosexuella] genomgår medvetet en hjärntvätt — ’Jag är homosexuell och jag är stolt. Jag är vacker.’ Detta är omvänd terapi.”
Detta tänkesätt är kärnan i det homosexuella problemet. Man kan upphöra med att vara homosexuell bara om man inte längre tänker som en homosexuell och inte längre har sådana begär. Bibeln visar i 1 Korintierna 6:11 att en sådan förändring i tänkesättet är möjlig. Hur kommer det sig då att det inte är fler som ändrar sig?
En intervjuare för tidningen Long Island Press i USA ställde samma fråga till en före detta homosexuell. Till svar sade mannen:
”För det första är det den vitt utbredda tron att det är omöjligt. För det andra har tusentals olyckliga homosexuella inte råd att genomgå den kostsamma terapin. För det tredje hämmas många män av fruktan för att bli avslöjade.”
Många psykiatriker och andra har gett intryck av att en homosexuell inte kan ändra sig, men den här mannens erfarenhet visar att det förhåller sig annorlunda. Han säger också att han känner sex andra män som har ändrat sig.
Det medges att det inte är lätt att företa sådana förändringar. Varför är det så? Därför att det inte bara är ens tankemönster som har utvecklat sig på ett visst sätt, utan ens kropp har också kommit att åtrå något som är abnormt. Alldeles som personens tankemönster rättas till, så att det blir helt naturligt, så måste också hela hans levnadssätt rättas till. De gamla vanorna måste långsamt ersättas med nya.
Hur en som var homosexuell ändrade sig
En homosexuell man, en skådespelare, som slutligen bosatte sig i New York, berättar hur han ändrade sig. Den här mannen var helt igenom homosexuell. Låt honom förklara den helomvändning han har gjort och vilken ansträngning det krävde från hans sida:
”Jag hade varit homosexuell sedan jag var åtta år. När jag var tjugotre år gammal, kom jag i absolut, obestritt slaveri under mitt kött. Likt många homosexuella försökte jag lugna mitt samvete och tankarna på det allvarliga i min omoraliskhet genom att säga, precis som många människor i världen som resonerar spetsfundigt gör, att jag var ’levnadsglad’. Men den enkla sanningen var att jag var pervers. Jag kan fortfarande erinra mig åtminstone 150 män, med vilka jag upprepade gånger ägnade mig åt varje slag av sexuell perversitet. Jag säger inte detta för att försöka uppegga eller ’tända’ någon som kan ha homosexuella böjelser, utan för att visa vilken nivå jag hade fallit till. I själva verket kan jag enligt den s. k. levnadsglada världens normer ha ansetts vara en återhållsam homosexuell, eftersom jag hängav mig åt omoraliskhet med mindre än tre olika män varje dag.
Inom mig visste jag att min homosexualitet var orätt. Och när jag för några år sedan blev inbjuden till ett möte som Jehovas vittnen höll, började jag bli stärkt i denna övertygelse om det orätta i det homosexuella handlingssättet. Dessutom tyckte jag om det jag fick höra av vittnena. Tanken att leva för evigt på en paradisisk jord tilltalade mig verkligen. Det var så behagligt, så lugnande. Jag hade alltid undrat över varför världen är sådan den är, varför det finns så mycket hat, girighet och själviskhet. Jag undrade vilket hopp det fanns för framtiden. Jehovas vittnen gav mig svaren. Men inte ens då ändrade jag mitt homosexuella levnadssätt. Jag visste också att det skulle bli svårt, eftersom jag tyckte så mycket om det. Vidare fortsatte jag min karriär som skådespelare, och det betydde bland annat att jag spelade in egna föreställningar för televisionen. Jag tjänade mycket pengar, och det skulle inte heller vara lätt att avstå från detta.
Men år 1969, medan jag arbetade i New York, begav jag mig till Jehovas vittnens sammankomst ’Fred på jorden’, som hölls på Yankee Stadium. Under avslutningsorden ställdes jag verkligen ansikte mot ansikte med verkligheten. Talaren riktade sig till dem som inte var Jehovas vittnen och sade: ’Ni vet att ni vill vara i Guds nya ordning. Varför kommer ni då inte med oss och vinner liv i denna nya ordning?’ Den enkla sanningen i dessa ord gjorde intryck. Jag ville leva. Jag älskade verkligen Jehovas folk. Från detta ögonblick började jag göra förändringar i mitt liv. Det var en fråga om att antingen tjäna Jehova och leva eller att fortsätta att vara ’levnadsglad’ och dö.
Att säga att jag från och med då aldrig mer haft en homosexuell erfarenhet skulle verkligen låta bra. Men ledsamt nog skulle det vara lögn. Jag snavade efter det tillfället. Men jag gav inte upp. Jag avskydde det jag hade gjort och föresatte mig ännu mera bestämt att jag inte skulle upprepa det omoraliska handlingssättet igen. Det är förmodligen få som kan inse vilken kamp jag hade — den fruktansvärda våndan, dag och natt, då ’köttet’ ropade på sexuell tillfredsställelse. Med tiden vann jag kampen, men inte i min egen kraft. Oupphörligt vände jag mig till Gud i bön och bad om hans hjälp, och han hjälpte mig verkligen. Men jag handlade också i överensstämmelse med mina böner.
Jag avsade mig alla engagemang som skådespelare, även om det betydde att jag måste avstå från många materiella bekvämligheter och ställningen som känd skådespelare. Jag insåg att atmosfären inom teatervärlden helt enkelt inte hjälper någon att tillämpa sann kristendom eller leva ett moraliskt sett anständigt liv. Med tiden lade jag bort alla homosexuella sedvänjor och blev godtagen för dop av Jehovas vittnen.
Sedan dess har jag gift mig med en fin kristen kvinna, och vi gläder oss åt sann lycka och förnöjsamhet i Jehovas underbara äktenskapsanordning. Jag är också biträdande tjänare i en av Jehovas vittnens församlingar. Men det som är till särskild glädje för mig är att jag nu har ett rent samvete, och jag vet att jag lever ett liv som behagar den allsmäktige Guden.”
Antag uppfordran till förändring
Den här mannen antog uppfordran till förändring. Med tiden tog han det steg som bibeln anbefaller som det rätta för dem som saknar förmåga att lägga band på sig i sexuellt avseende, nämligen att ingå ett ärbart äktenskap. (1 Kor. 7:1, 2, 9) Men ingen homosexuell bör mena att äktenskapet i sig självt kommer att lösa hans problem. Det finns många så kallade ”bisexuella”, som är gifta men ändå i hemlighet har sexuellt umgänge med personer av samma kön. En ”bisexuell” är fortfarande homosexuell och behöver göra förändringar.
Ibland händer det att gifta eller ogifta män säger till rådgivare att de inte längre är homosexuella, eftersom de har upphört med att ha egentlig fysisk kontakt med andra. Men de bör ärligt och öppet granska sig själva. I The New Encyclopædia Britannica definieras en homosexuell som ”en person som i fantasin eller i verkligheten av vana föredrar sexuella förbindelser med en person av samma kön”. En man som regelbundet hyser begär till andra män är således fortfarande homosexuell i sitt hjärta. (Jämför Matteus 5:27, 28.) Detta är vad han verkligen önskar. Han måste fortfarande arbeta på att höja sitt tänkesätt. — Fil. 4:8, 9.
Men alldeles som det framhölls i den förut återgivna erfarenheten, bör ingen mena att han i egen kraft kan göra en fullständig förändring till ett kristet levnadssätt. Han måste vända sig till Jehova Gud för att få hjälp. Jehova har gett den anordning som består i hans vittnens kristna församlingar för att ge hjälp åt var och en som verkligen önskar leva ett moraliskt rättrådigt liv. Jehovas vittnen kommer utan betalning att lära vem som helst som är uppriktig vad bibeln säger och ge den personliga hjälp som sådana personer behöver för att göra justeringar.
Gud har också gett sin heliga ande för deras skull som vill reda upp sina liv. Även om någon då och då råkar ut för ett tillfälligt bakslag i sin kamp att övervinna en inrotad sedvänja i likhet med homosexualitet, har vi Guds försäkran om att Hans ande skall uppehålla en, om man uppriktigt fortsätter att försöka göra det som är rätt. I likhet med syndaren David, som var kung i Israel, kan en sådan person bedja, viss om att Jehova hör honom: ”Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö. Vänd bort ditt ansikte från mina synder och utplåna alla mina missgärningar. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta och giv mig på nytt en frimodig ande. Förkasta mig icke från ditt ansikte och tag icke din helige Ande ifrån mig.” — Ps. 51:9, 11—13.
Medan en person arbetar på att ändra sitt tänkesätt, kommer han också att vilja visa gott omdöme och göra vissa praktiska förändringar i sitt levnadssätt. Beroende på sina förhållanden kan han till exempel vilja skaffa sig en annan anställning eller bosätta sig på någon annan plats. Han kan också finna det vara fördelaktigt att ändra sin klädstil och sitt yttre såväl som sättet att handla, tala och gå. — Ps. 119:66.
I somliga fall är det, beroende på hurudant en persons förflutna varit, tänkbart att de sammanlagda emotionella, fysiska och sociala verkningarna av homosexualiteten inte utplånas på många år, kanhända inte ens under den nuvarande tingens ordnings tid. Men man bör aldrig ge upp sin kamp. Om framstegen ibland tycks ske långsamt, bör man härda ut och förtrösta på Jehovas ande; detta kommer med tiden att ge goda resultat.
Den stora fråga som möter dem som kämpar med det problem som homosexualiteten utgör är därför inte: ”Är bibelns syn rimlig?” Bibelns syn är verkligen i högsta grad rimlig. Den stora fråga de har inför sig är i stället: Vill jag verkligen ändra mig, och kommer jag att anta uppfordran till att göra det?